Vår i sikte

Observera!

Hej alla läsare

Nu har sidan 22 blivit alldeles för lång och jag kommer redan idag att börja skriva på min nya sida  som har nr 23 och som jag för enkelhetens skull kallat  Hundrasex med anledning av att jag hunnit bli så gammal som hundrasex år. Jag har inte blivit klokare med åren utan är mitt gamla vanliga jag som tänker skriva som förut om sådant jag begriper och även om det jag inte förstår mig på. Då blir det bilder på sidan  och allting sig likt  Jag hoppas läsaren vill följa med till den nya sidan. Alla är hjärtlig

Hälsningar                        Välkomna !

Boja

Tacksamhet och minnen

Idag var det varmt och skönt och träden visade upp sin skira grönska I parkområdet vid min bostad. Det hela ackompanjerades av bofinkens kvitter och det kändes skönt att leva även för en tant som alldeles nyss blivit 106 år. Jag blir påmind om högtidsdagen varje gång jag sköter om blommorna jag gratulerades med. Jag fick också en massa gratulationskort och handskrivna brevs som jag blev mycket glad över och vill tacka för. Det finaste man kan få som jubilar är förstås en gratulation från deras majestäter kungen och drottningen. Jag tror väl inte att kungaparet läser min blogg men jag vill ändå framföra mitt varma tack för att de gratulerade mig med ett brev undertecknat med sina förnamn Gustav och Silvia. Om min mormor levat skulle hon varit jättestolt över den ära som vederfarits hennes barnbarn. Hon såg upp till kungen eller ”kongen” som hon kallade honom nästan som vore han ett högre väsen och den vördnad hon ägnade honom var snäppet högre än den vördnad hon gav åt Gud Fader i himlen.  Jag vördar min mormor högre än jag vördar majestäterna för hon var det bästa i min barndom. Det sägs att mor- och farmödrar för det mesta favoriserar sina äldsta barnbarn. De som kom först och blev föremål för deras stora kärlek. Mormor gillade mig precis som jag var och försvarade mig de gånger mor bannade mig för att jag inte var lika stillsam och välartad som de övriga syskonen var. Jag tror att jag med min fantasi och min lekfullhet hade en mer spännande barndom än syskonen hade. Alla hade vi tack och lov ”gott läshuvud” som det hette när man gjorde bra ifrån sig i skolan. Mor krävde alltid att vi skulle ägna god tid åt läxläsningen. Det var viktigare än lek.    12/5     2018

Drycker

Sommarvädret håller i sig och idag behövde jag inte ha någon jacka under promenaden. Jag kunde samtidigt konstatera att maskrosorna frodas och blommar som aldrig förr. Som trädgårdsodlare i mitt tidigare liv hatade jag maskrosor och bekämpade dem frenetiskt med alla tillgängliga medel. De gick ändå inte att utrota och kom alltid tillbaka. Som icke trädgårdsägare tycker jag faktiskt att de är riktigt vackra medan de blommar men gillar dem inte när de fröar av sig och bara blir fler och fler. Maskrosen är flerårig och tillhör släktet korgblommiga växter. För några år sedan var det mycket populärt att göra vin på maskrosor.  Om det blev gott vet jag inte för jag har varken tillverkat maskrosvin eller smakat det. Sedan blivit ensam dricker jag bara vin  om jag har sällskap. Jag anser  den drycken vara  en sällskapsdryck och att man bör ha någon att skåla med. Att sitta och pimpla vin i ensamhet urartar lätt till dryckenskap  om karaktären är svag och det blir för många glas. När jag i 30-årsåldern drack mitt första glas rödvin tyckte jag att det smakade surt och jag har ännu inte ändrat uppfattning och dricker sällan mer än ett glas vin till maten. Starksprit och dess inverkan på människan har jag dåliga erfarenheter av och avstår därför helst från. Det händer förstås att jag tar en ”nubbe” till sillen på midsommaraftonen.  Det är nästan tradition att det då skall vara  nubbe till matjessillen. Jag har haft utländska gäster som tycker att vi svenskar är riktiga barbarer som dricker starksprit till maten. Sill och potatis förstår de sig inte heller på för det serveras sällan utrikes. Men visst är matjessill och färsk potatis en delikat rätt och den kan mycket väl avnjutas utan att kompletteras med öl och brännvin. Tyvärr ingen bild idag heller   11/5    2018

Fiskafänge

Idag var det Kristi Himmelsfärdsdag och den dag då Jesus enligt biblisk historia for till himmelen. Dagen kallades också Stora Metardagen därför att man trodde att det var först denna dag på året som fisken nappade. Himmelsfärdsdagen kallades också för ”kosläppardagen” för det var då korna brukade släppas ut på bete.på ängarna. Det var en fröjd att se hur glada kossorna var över friheten och hur de ”kesade” i gröngräset. Att kesa betyder egentligen att rusa ivåg. En ko som kesar, skuttar iväg med svansen i vädret och är uppenbart mycket glad över att komma ut i det fria. Vi människor blir ju också på bättre humör när solen skiner och vi får vara ute. Nu skall jag övergå till något helt annat och då gäller mobiltelefonerna.  De är för det mesta i litet format och det blir svårt för fumliga fingrar att hantera dem. Det händer också att äldre får problem när de skall svara i den fasta telefonen. De hinner inte fram till den om de sitter nedsjunkna i en fåtölj eller befinner sig i ett annat rum än telefonen. Jag vill därför på mina och andra äldres vägnar be uppringaren att ha lite tålamod och inte lägga på telefonen för snabbt. Man undrar ju alltid vad man kan ha missat. På tal om metardagen tror jag inte att folk i allmänhet ger sig ut och fiskar varken idag eller andra dagar. Själv glömmerjag aldrig det fiskafänge då jag fick en ”gammelgädda” på kroken när jag fiskade med kastspö  från en liten ö i den lilla sjö som fanns vid vårt sommarställe i Sörmland. Gäddan vägde sex kilo och inte god som människoföda. Måsarna fick därför kalasa på den. Jag har tyvärr fortfarande problem med bildeöverföringen.     10/5      2018

Eftersnack

Idag känns det lite dagen efter. Inte för att det blev för mycket champagne utan för att det blev viss anspänning av att fira 106- årsdagen. Därför tog jag idag med ålderns rätt en riktig sovmorgon. När jag vaknade åt jag upp den bit av gårdagens smörgåstårta som inte kommit in frysen efter festen. Det hade smakat bättre med en vanlig ostsmörgås, men när intet av överflödet fick förfaras gällde det att inte vara kräsen. Sedan tog jag itu med att sköta om  blomsterskörden, som inte var helt intakt.  Den innehöll tyvärr även några icke helt fräscha blommor. Jag är en stor blomstervän och tar alltid väl hand om såväl växter på rot och  avskurna lösa blommor. Rosen är som alla vet blommornas drottning men har en skönhet som  om man har tur kan räcka en vecka, men också kan sloka dagen efter att den hamnat i en vas. Ute råder det rena sommarvädret och i nyheterna talar man om att eventuellt slopa bytet från vintertid till sommartid och tvärtom. Det tycke jag är ett ganska vettigt förslag. Har mänskligheten klarat sig i århundranden utan att mixtra med tiden, så kan vi nog med gott samvete låta naturen och tiden ha sin gång. I morgon är det Kristi himmelsfärdsdag en numera röd dag, som en gång i tiden var Nykterhetsfolkets dag och då brukade det för det mesta ösregna på godtemplarna  Så kallade man  nykterhetsivrarna som den dagen gick i demonstrationståg för att protestera mot supandet. Förr söp svenskarna nämligen förfärligt, både på landet och i städerna. Då bildade man Godtemplarloger överallt för att i någon mån råda bot p eländet. Nu när svenskarna lätt kan resa utomlands har de lärt sig att dricka vin. Det anses vara mer kultiverat än att dricka brännvin.   9/5     2018  

En hyllning till Dagny samt ett reportage

Denna bild är min hyllning till Dagny på hennes ett hundra sjätte födelsedag. Vi har varit nära vänner sedan 2011 när hon dök upp som elev i en av mina datakurser. Jag blev väldigt imponerad av henne, lärde henne att blogga och skrev den första artikeln om ”fenomenet Dagny Carlsson”. Idag står hon i rampljuset och är världens äldsta bloggare.
Hon kommer att skriva om dagens firande senare i kväll.

Dagnys vän fotografen Elena

Så har det blivit kväll efter en trevlig men något omtumlande dag. Det blev rätt arbetssamt att fylla 106 år för det började ganska tidigt med TV i direksändning. En massa gratulanter har hört av sig via telefonen och andra har kommit och ringt på dörrklockan. Vi har skålat i champagne och ätit smörgåstårta som huvudrätt så att säga och sedan rundat av med kaffe och gräddtårta. Jag hade köpt hem alldeles för många tårtor av båda sorterna så en del gäster fick ta med sig lite av överflödet hem. I Småland kallades detta att gästen fick förning med sig hem, oftast inknutet i en medhavd servett eller annat lämpligt tygstycke. Förning  är ett tudelat begrepp och tolkas olika i olika landsändar. Vid  koll hos  Google säger denna sakkunskap att förning är mat som gästen tog med sig till värdfolket. Det må vara hur som helst med den saken för nu återgår jag till att berätta om mitt kalas. Det var välbesökt och blomsterskörden var stor. Ingen av gästerna höll tal till värdinnan. Det var lika bra det, för då behövde jag inte känna mig generad. Inte heller hurrade någon för mig och det var också bra för gamla tanter är inte mycket att hurra för. Jag är nöjd med dagen och allra som nöjdast var jag när jag fick vila de gamla benen en stund sedan det glesnat vid borden. Mina småländska gäster skötte värdskapet med den äran och allting som de plockat fram och alla möbler de flyttat på har kommit tillbaka till sina rätta platser. Jag vill samtidigt tacka alla andra som gjort min dag minnesvärd. Till dem som gett mig blommor och presenter säger jag: ”Tusen tack!.”  Jag tror  inte att man får läsa om festen i ”Hänt i veckan” utan mitt reportage blir nog det enda som kommer ut i tryck .   8/5    2018  

Dan före dan

Det börjar att kännas lite pirrigt inför morgondagen men det är meningslöst att oroa sig i förväg. Förhoppningsvis kommer det att gå bra. Om det inte gör det får jag ge min höga ålder skulden för ett misslyckat kalas. Jag har firat lite redan idag för då bjöd mig Cancerfondens representanter på födelsedagslunch på ett fint ställe inne i stan. Det har nästan blivit tradition. Jag åkte hem mätt och beläten medförande en stor vacker blombukett. Jag är underrättad om  att flera TV- instanser vill komma och intervjua under morgondagen. Det ställer jag upp på och hoppas att inte alla kommer samtidigt. Det  blir säkert bara trevligt. Kanske en smula stökigt  Jag behövde möblera om lite.grann och fick  hjälp med att lägga in en utökningsskivaskiva i mitt matbord. Det klarade jag själv till 100-årsdagen men idag ställde mina gästande småländska släktingar upp. Jag tänker ta firandet med ro och inte jaga upp mig. Den fina blombuketten skall jag vårda ömt. För att ge den så lång livstid som möjligt fick jag rådet att sätta blommorna i riktigt varmt vatten när jag kom hem. Det förvånade mig mycket för jag har alltid trott att det skall vara bra med iskallt vatten. Jag följde rådet och väntar nu med spänning på hur det skall verka. Blomsterhandlarna gillar att folk uppvaktar jubilarer med blommor. Om mottagarna  har en stor vänskapskrets stor kan det bli svårt att få vaserna att räcka till. Jag skall rapportera i morgon hur mitt esultat blev. Det brevpaket som jag blivit aviserad om  i fredags har ännu inte anlänt till utlämningsstället när jag idag för tredje gången åkte  tunnelbana för att hämta det. Det är dålig stil och jag vänder tummen ned för Post Nord.       7/5    2018   

OBS. Dagny bad mig att hitta ”en blomsterkvast” i cellofan som illustration till inlägget. Imorgon kommer hon att ta emot flera buketter i olika färger. Elena

Dagens utflykt

Idag var det sommarväder och björkarna har slagit ut sina skira ljusgröna blad- Resten av vår lövträd kommer snart efter. Det gäller att ta in det vackra för fräschören går snart över, De första gratulanterna anlände i går och de kom från  den småländska metropolen Växjö och min makes hemtrakter.  De bjöd Elena och mig på en biltur och vi valde att åka till Sigtuna. Det är en idyll  och den  svenska stad där den första kristna kungen Erik Segersäll hade sitt säte. Han var också den kung som lät tillverka de första svenska mynten. Det vimlade av turister i Sigtuna och de flesta kom väl från Stockholmstrakten för att vandra på stadens pittoreska gator och längs Mälarens strand. Sigtuna är så långt ifrån en ”stenöken” som en stad kan komma och de gamla låga husen är omsorgsfullt målade och väl bibehållna. Vi intog lunch i en restaurang med utsikt över Mälaren ochdet var idealiskt att sitta ute i trädgården och äta. Eftermiddagskaffet  drack vi på Tant Bruns kafe.  Tant Brun var en av tanterna i Elsa Beskows sagobok om Tant Grön, Tant brun och tant Gredelin.  På hemfärden undvek vi motorvägen och färden gick på en slingrande vacker liten lands väg ända fram till Solna. Jag är numera inte bortskämd med trevliga bilturer och jag njöt till fullo såväl av bilturen som utflykten i övrigt.  För den som saknar bil men vill komma till Sigtuna kan man ta tåget till Märsta  och därifrån fortsätta med buss till Sigtuna. Det har Elena och jag gjort flera gånger. Bilden visar mig och mina resliga släktingar vid en gammal telefonkiosk också den historisk numera.    6/5    2018    

Vackert och farligt

Nu blommar forsythiabuskarna och häggen på husets solsida har slagit ut sina vita  blomklasar. Det som återstår av blomning är nu bara  spirea, syrener och frukträd. Det är synd att blomstertiden går så fort över. Men man får vara glad så länge det varar. När jag läser dagstidningen och tittar  på TV är det naturkatastrofer och ödeläggelse på många ställen i världen. Många människor drabbas av hemlöshet och tvingas att fly utan att kunna ta med sig  några ägodelar. I vår lugna lilla vrå av världen  är vi i det stora hela förskonade från förödelse och kaos. En och annan älv har visserligen svämmat över någon enstaka gång men för det mesta har det gått fort över. I Ystad har brandkåren i dagarna fått rycka ut vid flera tillfällen och släcka husbränder. Man misstänker att bränderna är anlagda och letar efter en mordbrännare. Ingen människa har ännu kommit till skada men det är kanske rena turen. Den som med berått mod sätter eld på andras hus och hem kan inte vara normalt funtad och borde fortast möjligt bli omhändertagen. Jag skulle bli totalt vettskrämd om elden vore lös i min fastighet och jag hals över huvud måste lämna den. Jag är därför noga med att kolla att ingen spisplatta står på när jag skall lämna lägenheten och har jag tänt stearinljus så släcker jag det alltid när jag lämnar rummet. Det går bra att hålla ordning så länge jag är klar i huvudet men jag oroar mig för att mina dementa medsystrar inte kan tänka riktigt klart och jag hoppas innerligt att de inte leker med elden. Det är nämligen i hemmen som de allra flesta olyckor sker säger statistiken. Jag har problem med bildverksamheten men  Elena kommer att hjälpa mig och hon ordna bilden .       5/5     2018 

OBS! Det är svårt att illustrera  temat människan-elden-ljuset på rätt sätt. Människan är helt beroende av ljuset livet ut, så jag väljer en av mina symboliska bilder till Dagnys inlägg. Elena.

                                                                    

Postgången

Det kommer små paket till mig de här dagarna i maj och dimper ner i brevinkastet, men år de större får man först en avi. Nu när posten inte har några egna kontor får man hämta paket i en ICA-affär och ibland i någon annan typ av affär. Ett paket som aviserades i går måste jag åka tunnelbana för att hämta ut . När jag väl kom fram visade det sig att paketet inte skulle vara på plats förrän i morgon. Det var lite bättre ordning på postgången förr. Hur skall man kunna veta att det inte finns något paket att hämta, när man fått en avi? Nu får jag kosta på sig tunnelbanebiljett en gång till och hoppas ha bättre tur. Kungliga Postverket är gammalt och grundades redan år 1636. Det har haft posthornet som symbol sedan dess. Jag minns från min barndom att posten hade ett fint kontor vid Stora Torget i Kristianstad och att brevbärararna på den tiden bar en stilig uniform och var mycket uppskattade personer i samhället. Vanliga pappersbrev skickas mera sällan numera när folk kan telefonera eller använda E-post. Unga älskande skriver inte längre kärleksbrev till varandra när de vistas på skilda orter. Brevbäraren bär inte längre uniform och postdiligensernas saga är all. Duvorna används inte längre för att vidarebefordra brev utan de strosar omkring i parker och på torg för att hitta något ätbart. Sångfåglarna finns kvar och dem uppskattar vi för deras kvitter men kråkfåglarna har aldrig stått högt i kurs. Kajorna är tämligen närgångna när man intar föda eller dricker kaffe utomhus. Kan de snappa åt sig något gör de det. ”Snyltgästen” på dagens bild tror jag är en kaja, som vill ha en smakbit av tomaten på Elenas fina bild. 4/5 2018

OBS! Här är kajan. Jag kommer att lägga upp bilderna på Dagnys blogg när inläggen är redan skrivna. För tillfälet har hon tekniska problem med bloggen. Elena

 

Kaffebryggaren i repris

Idag kom det livgivande regnet som får gräset att grönska och blommorna att slå ut. Det blev därför en lite avkortad eftermiddagspromenad för jag gick ut utan paraply.  På förmiddagen  blev jag intervjuad av en frilansjournalist och fotograf. Det var en man intervjuare idag  och han var mer intresserad av min gamla kaffebryggare än av mig. Denna kaffebryggare har jag en gång för länge sedan skrivit ett blogginlägg om. Den är inte lika gammal som jag men  har varit i min ägo sedan år 1951 och blivit använd så gott som dagligen under 67 år. Det är i och för sig en märkvärdighet eftersom hushållsapparater normalt inte har så lång livslängd. Hade de det så länge skulle det betyda ruin för tillverkarna. Idag är det mesta som säljs  köp – slit-  och- släng– varor. Jag har fler kaffebryggare än den här eftersom underverket brygger max 6 koppar kaffe och därför inte lämpar sig för kaffekalas. Inför födelsedagen är det snälla och vänliga personer som skickar mig små presenter och det tackar jag dem för. Jag har fått alldeles förträfflig handkräm från Lerum och underbart fina strumpsockor från Östersund. Jag vill helst inte att mina läsare skall ge mig presenter utan sådana skall man reservera för sina nära och kära. De gör sig säkert förtjänta av att bli ihågkomna men det gör inte jag. Jag njuter i alla fall av att ha blivit lite av en ”kändis” för det gör att jag får små pratstunder med folk jag möter på promenader. Det blir ingen bild idag för datorn totalvägrar att släppa in nägon bild. Jag har tagit kontakt med bloggens kundtjänst och hoppas det går att ordna åtminstone under morgondagen. Eljest får jag säkert hjälp av min vän fotografen, som kan det mesta om datorer.    3/5   2018

OBS! Jo, det blir en bild ikväll med. Jag visar de omtalade japanska träden i regnet i Kungsträdgården. Elena

 

Överblivet

Idag har jag blivit intervjuad av två trevliga herrar inför ett radioprogram, Jag har intervjuats flera gånger tidigare, men då har det oftast varit av unga damer. Herrarna medförde jättegoda kanelbullar och jag bidrog med kaffe. Det blir lite mer informellt när man sitter vid ett bord och pratar. Jag tillämpar ett visst sorts rättvisesystem när det gäller intervjuare, vilket innebär att har jag sagt ja till en intervju så kan jag inte neka till att ställa upp för en annan. Nu börjar det pirra lite i magen inför mitt födelsedagsfirande. Kommer det för många gäster på en gång blir det lite trångt om ”saligheten.” Men det får ordna sig och det är ingen idé att ta ut bekymren i förskott. Jag har gjort plats i kylskåpet för flaskorna med ”bubbel.” När jag höll på med detta skämdes jag lite grann föver att vissa saker blivit liggande där så länge att de fick hamna i soppåsen. Jag har lärt frän ”barnsben” att man inte skall kasta bort mat. Min mor slängde aldrig bort mat. Hon kunde göra underverk med rester och maken till hennes ”pyttipanna” har jag inte ätit varken för eller senare. Gammalt franskbröd och torra vetelängder gjorde hon ”fattiga riddare” av. Om någon läsare inte känner till denna rätt, kan jag tala om att man vispar ihop ägg och mjölk och doppar de torra veteskivorna i blandningen. Därefter steker man skivorna gyllenbruna i smör. Margarin är inte så bra i det här fallet. De nystekta skivorna äts med sylt som efterrätt eller också tar man dem som kakor till kaffet. Gammalt grovt mörkt bröd som torkat rev mor på rivjärnet till smulor och blandade dem i varm saftsoppa. De här råden är inte menat för den förvärvsarbetande mamman för hon hinner knappt med att ta fram ett glasspaket ur frysen.      2/5     2018

Blomster

Idag ’har Valborg namnsdag och eftersom jag har Valborg som andra namn, kunde jag fira den här dagen i dubbel bemärkelse. Dels som namnsdag och dels som helgdag. Elena och jag åkte in till Kungsträdgården för att inspektera de japanska körsbärsträden som visade upp hela  sin storslagna blomprakt. Det är så vackert att man saknar ord. Det var mycket folk som njöt av blommornas fägring och många tog bilder med sina mobiltelefoner. Det är ett behändigt sätt att fotografera som jag borde lära mig. Vi drack namnsdagskaffe på det anrika Söderbergs konditori som ligger strax intill Jakobs vackra kyrka. Till kaffet tog jag favoritbakelsen som jag hade i bild häromdagen. Det har varit vanlig 1 maj-demonstration i år också med statsministern i täten. Demonstrationen  verkar lite avslagen numera när det inte finns så många orättvisor att kämpa för. Vänsterpartiet demonstrerar lite senare idag och detta parti anser inte att arbetarna har tillräckligt med makt ännu och de eldar därför på massorna och orkestrarna i täter på tåget spelar: "Arbetets söner sluten er alla" så att det ekar på gatorna. Allt är annars precis som det brukar en vanlig tisdag för affärerna håller öppet. Första maj blev ju helgdag just för arbetarnas skull men det respekteras inte av stadens köpmän. Turister och andra köpsugna handlade för fullt. Det är mycket japaner som turistar i Sverige numera och de gör kanske den långa resan hit för att de tycker att svenskarna är lite exotiska och landet i norr helt annorlunda än deras eget. Turism är bra för vårt land och vi skall ta väl hand om demoppas att de är spendersamma och köper både nyttosaker och suvenirer med sig hem.      1/5    2018

Valborgsmässoafton

Idag är det Valborgsmässoafton som firas på många ställen i Europa till minne av det tyska helgonet Walpurgus. Kvällen  har också hedniska förebilderr för man trodde det var just denna natt som häxorna for på kvastar eller getabockar till Blåkulla för att festa med djävulen. Vi tänker väl mer på Valborgsmässoafton som slutet av vintern och sommarens början. När jag var i tonåren var det just den kvällen vi tog på oss den nya vårdräkten och sommarhatten och visade upp oss på kvällspromenaden. Vi som var unga hade som sed att under vinterkvällarna promenera  fram och åter på en av Storgatorna, pojkarna på den ena sidan och flickorna på den andra trottoaren. Att göra den promenaden utan att vara iförd ny vårdräkt och ny vårhatt på Valborgsafton var otänkbart. I småstaden höll folk på den tiden reda på varandra och man var mycket beroende av att ha följt gängse seder och bruk. Jag tror inte att det är likadant numera. Min lilla födelsestad Kristianstad grundades en gång av den danske kungen Christian IV. Svenskar och danskar slogs jämt om Skåne, Blekinge och Halland. Dessa landskap tillhörde då ömsom Danmark och ömsom Sverige. Numera är vi  goda grannar med danskarna och håller väl reda på i vilket land den billigaste spriten och de billigaste dagligvarorna.finns. Helsingborg är nära granne  med danska staden Helsingör  och helsingborgarna ”turar” ofta över Sundet. Att tura betyder att ha tur- och returbiljett på båten utan att gå iland. Vi stockholmare gör något liknande när vi åker till Hälsinfors tur och retur. Det tar bara lite längre tid och kräver helst en hytt att sova over i. Bilden på den söta killingen får illustrera färdmedlet till Blåkulla.   30/4  2018

Tur och otur

Dagens namn är Tyko och då kommer jag att tänka på otursdagar. Man brukar säga att om man har otur en dag så är den dagen en Tyko Brahe-dag. Denne Tyko var en dansk adelsman och på sin tid en känd astronom. Han står staty på ön Ven och på ett torg i Prag. Jag har sett båda statyerna men minns inte om han var utan näsa eller inte. Som student förlorade han nämligen näsan i en duell mot en annan student. Om det var för näsans skull han blev kallad för otursgubbe vet jag inte heller. Otur kan man ha i många olika sammanhang och för det mesta beror den på oskicklighet eller dumhet. Jag tror inte att det bringar otur om man ser en katt springa över vägen. För säkerhets skull spottar jag ändå efter den. Det sägs att  man bör undvika att gå under en stege som står uppställd mot en vägg för det bringar också otur. Det är bara skrock och för övrigt har jag ännu inte haft någon anledning att gå under en stege. Tur i spel har jag inte haft och jag har aldrig vunnit på lotteri. För övrigt köper jag inte längre några penninglotter. Jag var med i ett lotteribolag när jag jobbade på Försäkringskassan. Vi köpte lotter under en lång tidsperiod men vinsterna uteblev även där. Jag är kanske som person behäftad med konstant otur i spel och gör den största vinsten om jag inte köper några lotter alls. Numera gör jag det bara om behållningen går till välgörande ändamål. Då blir det samtidigt en god gärning och en chansning på en vinst. Otur i spel sägs ge tur i kärlek och jag tror att jag hade tur när jag valde min andra make men otur i valet av den förste. Bilden visar min favoritbakelse och om jag har tur vid cafébesök så finns den på kakfaten.         29/4    2018

Varierat

Idag tänkte jag ägna mig lite åt kommentarerna jag får och först och främst tacka för att läsarna gör sig besväret att skriva och bedöma mina alster. Jag tycker att kommentarerna är trevlig läsning och tar inte illa upp om jag blir kritiserad. Min blogg blir läst även i utlandet och riktigt stolt är jag över att man i Belgien använder mina texter i svenskundervisningen, Jag  är noga med att skriva korrekt svenska och använder jag dialektala eller låneord sätter jag dem inom citationstecken. Under den här dagens promenad såg jag att forsythian blommade och att spireabuskarna börjar bli gröna. Vitsipporna blommade för fullt i skogsdungen där  bofinken drillade i ”högan sky.” Det är såvackert att man skulle vilja jubla. I går blev det en trevlig eftermiddag för Elena som gillar film hade hyrt den gamla kända filmen ”Orientexpressen” filmad efter Agatha Cristies roman med samma namn. Det var en strålande idé och ett billigare sätt att se film än att gå på bio. Jag har varit mycket på bio i mitt tidigare liv och  det började redan i min barndom då jag bevistade söndagsmatinéerna och såg barntillätna stumfilmer. Sedan kom ljudfilmen och det blev lite roligare och mer levande än att höra pianoklinket som på den tiden ackompanjerade filmerna. Det är nog bara folk i min ålder som kan skryta med att ha sett Chaplin och hans pojke på bio. Jag såg också Fyrtornet och Släpvagnen (danska filmkomiker)  och Helan och Halvan (amerikanskt komikerpar). Det är riktigt trevligt att gå på bio och synd att TV nästan konkurrerat ut biograferna.   28/4     2018

Odlingar och grönska

Man brukar säga att den som har en trädgård är en lycklig person. För en del är det kanske en fröjd att ha en trädgård men för andra är det inte det minsta roligt att ”påta” i jorden  och smutsa ner fingrarna. Det närmaste jag som barn kom en trädgård var när jag besökte mormor. Hon hade en liten ”täppa” där hon odlade potatis, lök och baljväxter till husbehov  Hon hade även några fruktträd och bärbuskar. Skörden från dessa fick min mor ta vara på. Det var så klart mycket snällt av mormor men jag var inte lika glad när jag tvingades åka till mormor och länsa hennes bärbuskar på vinbär och krusbär. Det var desto roligare när jag fick använda en liten jordplätt att sätta egna morötter och rädisor i. Rädisor är tacksamma  att odla för de växer snabbt och är goda att knapra på. När jag gifte mig 1951 blev jag ofrivillig trädgårdsägare därför att det var en skriande bostadsbrist även då. För att lösa bostadsfrågan lånade vi pengar och köpte en villa i Bromma. Trädgården till denna var inte stor men vi odlade lite potatis och grönsaker och det var också  bra att det fanns några fruktträd och bärbuskar på tomten. Vi bodde där några år, men min make gillade varken trädgårdsodling eller snöskottning så vi bytte enligt hans uppfattning upp oss till en bostadsrätt i Solna. Den låg i ett äldre hus  och  balkongen hade utsikt mot en trist bakgård, vilket var en nackdel. Sedan kom byggnationen i gång när Solna sade upp sina koloniträdgårdsägare och HSB byggde en massa stora hus på området. Jag tyckte synd om trädgårdsägarna men var glad åt att få en modern lägenhet i ett trevligt område. Nu finns det inga trädgårdar i min omgivning men om några dagar blommar det ett stort körsbärsträd i planteringen nedanför min balkong och på en gata i närheten växer det  japanska körsbärsträd. Det är en tillgång tycker jag,     27/4    2018 

Vårlikt

Nu lider april månad mot sitt slut och månadens sista dag skall vi fira med att sjunga ”Vintern rasat ut bland våra fjällar.”  Det verkar inte logisk för fjällen lhar vi ju kvar. Men hur som helst är det vår i mina trakter. Jag har varit i Kungsträdgården och kollat om de japanska körsbärsträden slagit ut, men det har de inte. I Göteborg såg jag att pilträden var gröna, men så långt har de inte hunnit här. Det är bara att ge sig till tåls för det blir blommor och blad på träden varje år. Min tidning meddelar att Gröna Lund öppnar på lördag. Det blir två dagar tidigare än vanligt eftersom nöjesparken av tradition brukar öppna på Valborgsmässoafton. I år skall ”rulljangsen” gå i kärlekens tecken  vad det nu kan innebära. Parken är väl till för att folk skall ha lite roligt och för att ägarna skall tjäna pengar på den. Elena och jag brukar titta in på Gröna Lund ett par gånger under säsongen, men på oss blir det inte stor förtjänst eftersom pensionärer numera släpps in gratis. Vi går dit för att beundra alla vackra blommor, som planteras i rabatter varje år samt för att dricka kaffe och äta våffla med hjortronsylt och grädde. Detta får vi för en mycket billig penning på ett väffelbageri som  ligger naturskönt alldeles vid Mälaren. Där ackompanjeras kaffedrickningen med ljud från snurrande karuseller och högljudda skrik från de som åker berg- och dalbanan. När jag var nyinflyttad till storstaden fanns det trevliga restauranger utanför parken bland annat en som höll sig med stora blåsorkestrar som spelade varje kväll på sommaren. Under min första sommar i Stockholm fick jag hemlängtan  när en militärmusikkär från Kristianstad  höll konserter.    26/4    2018 

Distraktioner

I går blev det inget inlägg och varför det uteblev hade jag tänkt att meddela. Att det inte blev av berodde nog på att jag fick en tillfällig ”blackout” och trodde att det redan var gjort. Så kan det bli när man har för mycket omkring sig och blandar ihop begreppen. Jag var nämligen bjuden på resa till Göteborg  där Vitalis anordnat Nordens största ledande e-hälsomässa. Jag tror inte att det var på grund av god hälsa utan för att jag inte räds för ny teknik och uttalat min förtjusning över de robotar  som visats upp  när jag för ett par år sedan bjöds till i Almedalen av  ”Hälsan nya verktyg” utvecklare av  tekniska hjälpmedel för sjukvården. Robotarna var bl a bra på  att mata patienter. Det är känt inom äldrevården att husdjur (hund eller katt och t o m höns ) har en lugnande inverkan på  äldre som lider av demens. Av den anledningen hade man hittat på att tillverka en uppstoppad tygkatt som kunde både jama och spinna. En sådan har fördelen att den inte springer bort och aldrig  river och klöser den som  kelar med den. Robotarna kan bli avancerade hjälpmedel i vården. Jag kan inte räkna upp alla deras färdigheter. Det var många föredragshållare på mässan och jag var med i de så kallade panelerna, som skulle svara på frågor efter föredragen. Det är trevligt att resa bort men det är också skönt att komma hem igen och sova i den egna sången. En riklig och god hotellfrukost en och annan är dock inte att förakta. Jag sov över på ett anrikt hotell och på frukostbyffén fanns allt man kunde önska sig. Innan jag avslutar vill jag tacka Dag Forsén från Norrköping för att han var ett trevligt ressällskap och en utmärkt ciceron på mässan.   25/4   2018 

Trevlig visit

Idag har Georg och Göran namnsdag och när det gäller namnet Göran kommer jag osökt att tänka på Göran Persson från Vingåker som var vår statsminister i drygt i 10 år, närmare bestämt åren 1996-2006. Han var socialdemokrat och en som visste vad han ville när han styrde i Sverige. Han kallades av en del personer för ”han som bestämmer” eftersom han var en person som ”visste var skåpet skall stå”. Jag har inga åsikter om hans politik men visst var han en person man inte glömmer i första taget. Statsministrar har kommit och gått och det har mest varit ”sossarna” som styrt när inte moderaterna haft makten. I år blir det nyval och hur det utfaller får man reda på redan på valdagens kväll. När jag föddes hade inte kvinnorna rätt att rösta i allmänna val, det fick de först 1921. Vi kommer snart att se fullt med valplakat över hela Sveriges och sen gäller det för de röstberättigade att veta vad de skall rösta på. Det bästa med vårt Sverige är att vi kunnat leva i fred i mer än hundra år och under tiden kunnat bygga upp en välfärd som anses vara bland den bästa i världen. Detta för att de styrande fört neutralitetspolitik. Nu byter jag ämne och tänker berätta att jag i eftermiddag besökt Åsa Blanck, som gjorde TV- dokumentären om mitt liv och leverne. Vi har inte tappat kontakten och idag bjöd hon på kaffe i sitt hem i Nacka. Det var trevligt, men jag tycker att det är långt emellan Solna och Nacka och man får byta trafikmedel fler gånger innan man kommer dit. Åsas yngsta barn heter Harry. Han går första året i skolan, spelar gitarr och är min yngste och mest hängivne beundrare. Han skryter bland sina kamrater att ”han minsann känner Dagny,” Jag är otroligt glad över hans beundran och över att få träffa honom. Det är den charmerande unge mannen som syns i bild.    23/4    2018

 

Rörelsebehov

Jag har turen att ha några vänner som jag kan träffa och ha sällskap med på promenader och andra begivenheter. Men ofta får jag nöja mig med mitt eget sällskap och då gäller det att ha lite karaktär och inte bara stanna hemma och tycka lite synd om sig själv. Alla behöver vi röra på benen och använda huvudet. Vär hjärna är en del av det centrala nervsystemet och den koordinerar också en del kroppsfunktioner och hjärtat. Än så länge tycker jag att min hjärna fungerar någorlunda och att jag tänker klart. Tyvärr är det väl så, att en virrig person inte själv begriper att den börjar bli dement. Språk, minne och inlärning är förmågor som blir försämrade vid demens.  Dementa personer i min bekantskapskrets lever glada och lyckliga i sin egen lilla värld. Min mormor levde till hon var nästan 92 år trots att hon hade levt ett mycket slitsamt liv. Hon var trots allt klar och redig i huvudet in i det sista. Jag hoppas att jag har ärvt hennes gener, och att det är just bra gener som gör att jag kan hålla igång fortfarande. Alla människor är i behov av själslig stimulans men vi måste också vara ute och röra på oss och använda musklerna  för att hela människan skall fungera. Frisk luft och lagom motion har ingen dött av och därför försummar jag sällan min dagliga promenad. Ibland har jag tänkt att jag borde börja på ett ”gym” men hitintills har det stannat vid blotta tanken. Jag är rädd att jag som snart fyller 106 år inte platsar på en modern motionsanläggning. På bilden inspekterar jag årets första och ensamma vitsippa vid Huvudsta Gård.     22/4    2018

 

I vårens sköte

Idag var det nästan sommarväder fast årstiden säger att det är vår. Man blir alltid glad när solen skiner och det gjorde den med besked idag. Elena och jag hade bestämt oss för att göra  dagens promenad längs Ulfsundasjöns strand och kolla hur långt våren kommit i vårt grannskap. På slänten vid Huvudsta Gård (en imponerande slottslik byggnad) var det alldeles blått av blommande scilla. På grässluttningen till höger om ”slottet” växte det vårlök i ett överflöd som jag inte sett under tidigare vårar. Våren var alltså här och det var ljuvligt att vandra i solens sken. Storstadsborna är föredömligt duktiga på att njuta av vackert väder och det var mycket folk ute på strandpromenad. Vill man vila benen och ta en kaffetår finns det möjligheter till det också. Det finns gott om simfåglar, mest gräsänder förstås och så de skriande måsarna som tar för sig av det bröd som var avsett för svanar och änder. Det är i djurens värld som i människans att den som är ”framfusig” håller sig framme och får mest. Vi såg inga lamm men getterna hade fått killingar och de var bedårande söta när de sprang omkring och tog några tuggor hö och ”mumsade” på. Båtägarna har ännu inte kommit igång med att göra i ordning ekor och motorbåtar så det syntes inte till några sjöfarare idag. I slutet av april brukar kanotisterna ta fram sina ”flytetyg” och paddla runt på sjön. De är duktiga på att hålla balansen i de ”rankiga” farkosterna. Vatten ger liv åt miljön och Stockholms skönhet beror till stor del på att staden ligger vackert till vid Mälarens och Östersjöns stränder. Det är botaniska (vilda arter) tulpaner som syns på dagens bild.     21/4    2018

våren är här

Idag var det nästan sommar när jag tog min dagliga promenad. Jag hade sumpat att träffa Elena, något som vi kommit överens om, men jag glömt bort. Det är inte bra att bli glömsk för det kan orsaka obehagligheter och missförstånd  Glömska är inte bara  ett ålderssymptom om man får vara frisk, utan det handlar mer om en långsam process som pågått i många år och kan börjar redan i 20-årsåldern, Det år visserligen "en tröst för ett tigerhjärta” men glömska kan ge anledning till stora tråkigheten. Glömmer man en gryta på spisen eller inte stänger av vattenkranar kan det ha vådliga verkningar både för den glömske och omgivningen. Det händer ibland att jag glömmer bort att stänga av kaffebryggaren, men den har överlevt än så långe. Jag har haft den sedan 1951 men den verkar oförstörbar och har överlevt torrkokning flera gånger om. På den tiden sålde man inte ”köp - slit- och slängprodukter" utan det handlade om kvalitet. Jag försöker numera att kontrollera att allt som skall vara avstängt  verkligen är det innan jag går utanför huset. När jag kom ut idag såg jag att buskarna som växer långs trottoarerna har halvt utslagna knoppar. Gräset har ännu inte börjat grönska men i  fjolårsgräset lyste det gulgrönt av vårlök. Den är inte planterad utan blommar naturligt och kommer igen år från år. Hur lökarna en gång hamnat i marken har jag ingen aning om, men de finns där och det är huvudsaken. Jag har idag hängt in vinterjackan  och är redo att möta ljusare tider. Dagens bild visar upp en annan av vårens förstlingar.Vårlöken har jag ingen bild på så det får duga med denna  blomma som också stuckit upp ur gräset     20/4     2018

Vårbetraktelser

Idag sken solen. Det var varmt och skönt och man kände riktigt hur livsandarna vaknade upp och att det var vår. Sol och värme efter vinterkylan blir man glad av. Man blir glad av trevliga överraskningar också och jag gladde mig när jag vaknade över att jag blivit bjuden på pannkakslunch i Folhälsomyndighetens personalmatsal. Folkhälsomyndigheten har sina lokaler på Nobelvägen 18 i Solna. Jag har ingen anknytning till myndigheten som sådan utan inbjudningen kom ifrån en ung förtjusande dam som heter Martha. Hon har ungerskt påbrå och tog kontakt med mig första gången sedan jag bloggat om min resa till Budapest. Jag blev då  inviterad till en ungersk middag och fick träffa en del av hennes släkt och vänner. Innan vi åt lunch fick jag vara med om en rundvandring i lokalerna. Aldrig kunde jag tro att de var så var så stora och att så många forskare av båda könen var sysselsatta med vår folkhälsa. Den var det si och så med i gångna tider när många människor levde trångt, fattigt och eländigt. Den som läst Per Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad vet hur torftigt och fattigt de sämst ställda stockholmarna  levde innan vi blev en industri - och - välfärdsstat. Det var inte bättre i landsorten vilken framgår av Wilhelm Mobergs berättelser. Det är nyttigt för bortskämda nutidsmänniskor att läsa den här sortens lektyr, för då får de en uppfattning om hur samhället har utvecklats och hur bra vi har det i vårt land där alla får gå i bra skolor och kan bli vad de vill om de anstränger sig. Snödropparna upptäckte Elena i en trädgård. De växer inte vilt i vår natur.   19/4    2018

Dagens blogginlägg

Nu är nog våren här på riktigt och idag sken solen och vinterjackan kändes lite för varm. Jag var inbjuden att närvara vid Seniornets årsmöte och blev skjutsad dit rätt tidigt på morgonen, Seniornet är en organisation som har som uppgift att äldre skall lära sig datorkommunikation med hjälp av andra äldre som redan kan sin sak. Själv blev jag undervisad av den avdelning som finns i Solna. Det var också på Seniornet jag först träffade Elena som har lärt mig det jag kan. Hon blev även min vän och den som gjorde mig till kändis. Hon envisades nämligen med att det skulle skrivas i tidningarna om den urgamla tanten som ville bli bloggare. Hon fick efter övertalningsförsök in en liten notis i lokalpressen som blev början på mitt liv som kändis bloggarebloggare. ag visste egentligen inte vad en bloggare stod för, men det gav sig så småningom. Även om jag inte bloggar efter bloggandets grundregler så skriver jag i alla fall en liten ”snutt” varje kväll. Att jag nästan blivit världskändis kommer an på att det spelades in en dokumentärfilm om mitt liv där även adressen på min blogg fanns med. Filmen hade titeln: ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Jag presenterades som den äldste bloggaren i världen. Den har SVT haft turen att få sälja till länder i olika världsdelar. Det finns tydligen inte så gott om gamlingar som bloggar. När man en gång frågade Stenmark varför han var så en så bra skidlöpare, svarade han kort ”att det är bare o åk". Jag kan säga om bloggeriet: ”att det är bare o skriv”. Det är inte så märkvärdigt som det låter. Alla har något att berätta. Dagens bild är en riktig vårbild eller hur?   18/4   2018   

Blommigt

Idag har jag sett att de första vårblommorna har kommit och lyser upp tillvaron. Krokusen blommar i trädgårdarna i grannskapet. På slänten som finns på högra sidan av min gata är marken alldeles blå av fullt utslagna scillor. Ett riktigt hav av scilla och pärlhyacinter växer nedanför Huvudsta Slott och de promenerande stannar upp en stund och beundrat prakten. Har man planterat några stycken scillalökar så delar de sig och kommande vårar blir det ett hav av blommor. Scillan är en hyacintväxt och den blommar i april. Gräset har inte börjat spira än men när det kommer är det en fröjd att se de ljusgröna stråna. Allt det här upprepas varje vår men det är ändå alltid lika efterlängtat. I tidningen läser jag att vår blonda kvinnliga finansminister är färdig att lägga fram vårbudgeten för de folkvalda riksdagsmännen. Det är inga småslantar det rör sig om för det skall bli reformer för 2,6 miljarder kronor. Så mycket pengar kan en vanlig medborgare inte föreställa sig. Det behövs fler anställda i välfärden och ännu fler poliser för att hålla ordning på ”buset.” Poliserna arbetar nu på övertid för att förhindra brottligheten. Det är sorgligt att det finns så många kriminella i våra storstäder. Det verkar som om folk på landsbygden är mer benägna att leva laglydigt än de som bor i städer .Om.vi inte vill att klimatörstörelsen skall ödelägga hela vår värld blir vi kanske tvungna att sluta att flyga och åka bil och ta tåg och båt i stället. Jag skulle inte vilja vara varken finans- eller miljöminister för de har en del problem att ta i tu med. Blombulden är inte Elenas, hon kan bättre än så.    16/4 2918 .

På museum

Idag har jag slöat på förmiddagen och då får jag lite dåligt samvete för sysslolöshet är som de flesta vet ”alla lasters moder.” Efter lunch kände jag att energin började återvända och beslöt att ägna några timmar åt kultur. Det var länge sedan jag varit på moderna museet och jag ställde därför kosan mot Skeppsholmen dår man numera visar modern konst konst i marinens lokaler. Utställare var Concrete Matters och Lygia Page. De var helt okända storheter för mig, men det var intressant konst som visades, Modern konst förstår jag mig egentligen inte på, men det är ändå roligt att titta på den. Det var många människor som letat sig dit för konstintresset är stort både bland folk som bor här och hos hitresta turister. Numera är det inte heller en kostnadsfråga att gå på museum för det har blivit gratis entre på de allra flesta. Jag såg ett första vårtecken också för på slänten på väg upp till museet såg jag blommande krokus i flera färger. Skeppsholmen är ett trevligt ställe att promenera på och jag har gjort många promenader runt hela holmen under vår- och - sommarmånaderna. När jag kom till Stockholm 1949 fick man överhuvudtaget inte besöka den vackra ön. Då låg marinens båtar förtöjda på kajerna och marinsoldaterna bodde i kasernerna. Nu ligger skolskeppet af Chapman förtöjt vid en av kajerna och det får man besöka på och kan om man så önskar dricka kaffe eller äta en soppa ombord när man tittat sig mätt på själva båten. I Stockholm behöver ingen egentligen ha tråkigt för det finns så mycket vackert och intressant att titta på om man gör sig besvär att ta reda på var sevärdheterna finns     15/4 2018

 

Matnyttigt

Idag var det vår i luften och talgoxarna kvittrade när jag promenerade och andades in vårluften. Framåt kvällen blev jag glatt överraskad när min ”bästis” som jag känt i 68 år ringde och bjöd mig på middag. För den som dagligen äter industrilagad mat blir det rena kalaset att bjudas på hemlagad mat. Jag fick brynt fläskfile med champinjonsås och jordgubbar med vispgrädde till efterrätt. Det smakade útmärkt och man fårr bättre aptit när man har sällskap vid måltiden. Jordgubbar är inte längre en sommarprodukt utan nu kan vi äta importerade jordgubbar nästan året runt. De kan inte mäta sig med de svenska bären män i brist på sådana får utländska duga. I min barndom var jordgubbssäsongen kort och varade bara mellan midsommar och mitten av juli. Röda bär ska vara rika på järn och mineraler och vitaminer och mineraler kan man visserligen äta i form av piller men intar man dem i desserten så får man njuta av både färg och smak. Odlaren får nog inte många kronor för sitt arbete. Redan nu kan man köpa jordgubbar för ett par tior.litern. Jag upphör aldrig att förvånas över att det överhuvudtaget kan löna sig. Man  frågar mig ofta hur jag kan vara frisk och rörlig vid min höga ålder. De får alltid samma svar att det är för att jag i hela mitt liv åtit god och näringsrik mat. Finduskosten är inte lika nyttig som min moders hemlagade mat eller den som jag lagade själv och åt som vuxen. Det blev jag medveten om när jag var på hälsokontroll senast. Där fick jag recept på B-och D-vitamin. Man blir vad man äter och jag råder alla som vill leva länge att äta nyttig mat.    14/4   2018                                 

Ännu ingen vår

Idag är det fredagens den trettonde och enligt gammalt skrock och folktro är den en riktig otursdag då allt möjligt olyckligtligt kan hända. I själva verket är den här dagen inte värre olycksdrabbad än andra dagar. Ingen vet väl egentligen varför tretton blivit ett olyckstal.  En del säger att det var för att Judas var Jesus trettonde lärjunge och på sluttampen förrådde sin mästare så att denne blev ”korsfäst, död och begraven”. Det må vara hur som helst med gammal folktro och religiösa händelsers  inverkan, men i praktiken är fredagen den trettonde inte någon värre otursdag än alla övriga dagar. Vårtecknen är ännu inte synliga men i min liIla stad  har man i alla fall sopat bort gruset från trottoarerna. Det är ett vårtecken så gott som något. Stormen i Svenska Akademien börjar bedarra och ständige sekreteraren har frivilligt avgått. Kungen som är Akademiens högste beskyddare har gjort så gott han kunnat för att medla och ställa allt till rätta. Om det är hans förtjänst ”att det blir ordning på torpet” vet jag inte.  När inte ens folket med ”snille och smak” kan hålla fred så är det inte så konstigt att de som styr länder och riken ligger i fejd med varandra. En gång i tiden var Svenska Akademien enbart en klubb för herrar med litterära kvaliteter. En typisk herrklubb för inbördes beundran således. Det var den ända tills Selma Lagerlöf som den första svenska kvinnan blev invald i Svenska Akademien och fick sitta på stol nr 7. Hon var också den första kvinnan som fick Nobels litteraturpris. Det var lite klent med jämställheten även i litterära kretsar på den tiden hon levde. Eftersom grönskan ännu inte synts till visar jag upp hur det kan se ut när allting blivit grönt och fint.    13/4    2018. 

Posten

Jag har fått många brev den sista tiden från snälla och vänliga människor som gillar att jag bloggar. Det är på tiden att jag säger ett varmt tack till brevskrivarna för alla brev som kommit med posten. De är på något sätt lite finare  än  E-posten. Den senare är alldeles förträfflig i sig men handskrivna brev på brevpapper har vi skickat inom och utom landet sedan mycket länge. I svensk historia har jag läst att Axel Oxenstierna var den som skapade reglerad postgång. Man kan skicka vykort också och det brukar resenärer göra när de semestrar eller reser av annan anledning. Förr skrevs det mycket kärleksbrev när de älskande vistades på olika orter och då var brevbäraren en mycket efterlängtad person. Berömda personers brevsamlingar sparas i arkiv och ges ofta ut i bokform. Apostlarnas brev hittar vi i Nya testamentet och de är kanske de mest lästa breven i världen. Vi har inte längre brevmonopol i Sverige och en del brev kommer nu från andra förmedlare. På den tiden när folk utvandrade som mest från Sverige till Amerika och det gick båtlaster av emigranter västerut skrevs det långa och tårfyllda brev hem till Sverige och i andra riktningen. Nu kommer sora flyktingströmmar till Sverige, men de brevväxlar nog sällan med sina hemländer utan kontakterna går via SMS och mobiltelefonen. Postiljonerna och postdiligenserna är historia nu, men visst är det roligt att läsa gamla berättelser om långväga färder med postdiligenser som drogs av hästar som måste bytas ut vid värdshus och skjutshåll långs vägsträckan. På min promenad idag tittade jag förgäves efter vårprimörer. Inte ens en bladrosett av maskrosen syntes till.   12/4    2018.

Skandaler och annat stoff

Idag har solen lyst från en klar himmel och om den fortsätter med att skina några dagar till så tror jag att det spirar upp lite vårblommor i vår natur. Handlarna säljer penséer och andra balkongväxter för fullt och de riktiga optimisterna har redan planterat ut dem i lådorna. De kommer troligen att överleva även om det kommer en liten köldknäpp. De tål mer än man tror. I övrigt är det som vanligt oroligt ute i världen. Här i vår ”lilla ankdamm” har det stormat värre i Svenska Akademin i samband med någon som tidningarna kallar för kulturprofilen. Det är inte bra med skandaler för vår Svenska Akademi. Den är grundad av kung Gustav III och är en mycket anrik institution för ”Snillen och Smak. Ledamöterna häller årets viktigaste sammanträde i Börssalen i december och utser årets Nobelpristagare i litteratur. Akademiledamöter skall helst vara högt aktade medborgare. Efter sina sammanträden äter de lunch på Den Gyldene Freden en mycket förnämlig restaurang eller snarare ett värdshus där en gång i tiden Evert Taube spelade på luta och intog middag. I samma ”veva ” som man diskuterade sexualtrakasserierna som livligast försvann en del kända programledare från TV och byttes ut mot nya. ”Den enes död, den andres bröd” heter det och det är så sant som det är sagt. Vad vore nyhetsvärlden utan lite uppiggande skandaler då och då. De säljer lösnummer av det som en gång var kvällstidningar men som nu kommer ut på morgonen. Ingenting är egentligen som förut men vore det så skulle det bli förfärligt trist. I brist på balkongblomma visar jag en fin blomma för inomhusträdgården på fönsterbrädet. 11/4 2018

 

Konst

Idag när jag vaknade kändes det lite olustigt trots att solen sken från en klarblå himmel. Jag tänkte att det blir väl så när man blir gammal. Det drabbar väl alla förr eller senare. Det är då en sak som är säker. Den ensamme drabbas mest.  Men "så länge man har huvudet upp och fötterna ner” måste man göra något åt det. Det gjorde jag idag och beslöt att åka till Waldemarsudde och titta på Sigrid Hjerténs-utställningen. Hennes konst är färgsprakande och modernistisk och man blir glad och uppmuntrad av att titta på porträtten och landskapsmålningarna. Hon var begåvad men den tid hon levde var det svårt att vara maka, mor och konstnär. Hennes slutöde blev mycket tragiskt. Det är som väl är lite mera jämställt nu, vilket vi alla skall vara glada för. Jag är inte någon större beundrare av den moderna konsten utan jag tycker bäst om att titta på  tavlor när man kan se vad de föreställer. I naturen har det ännu inte hunnit bli vår, men i parken på Waldemarsudde blommade snödropparna och sparsamt med en gul blomma som jag inte kunde artbestämma. Det var många besökare på utställningen trots att det var vanlig vardag. Det är mest kvinnliga pensionärer för de har såväl tid som konstintresse. Inträdet är gratis på de flesta av stadens muséum men på Waldemarsudde kostade det idag 130:00 kronor för att bli insläppt. Det förstår jag för konstverken skall transporteras och försäkras och de tavlor som lånats in skall hängas upp och tas och på sluttampen och skickas tillbaka till museum och privatägare. Tavlan på bild är inte Hjerténs men den får i brist på bättre objekt vara en representera för konsten.    10/4    2018  

Telefoneri

I våra dagar är det helt i sin ordning att ha en mobiltelefonf i handen såväl ute som inne. Om folk inte pratar i den så sitter de och petar på den. Det har visserligen funnits telefoner under hela min levnad men i mitt hem hade vi ingen telefon förrän jag var 16 år. Det var en s k anknytningstelefon. Huvudtapparaten fanns i min fars affärsrörelse. Om vi hemmavarande ville prata med någon i telefon måste vi först be far om att få komma ut på linjen. Sedan skulle vi kopplas vidare genom  en telefonist, som befann sig på en telefonstation. Mormor hade ingen telefon och om vi hade ett angeläget ärende till henne ringde vi närmaste bonde som hade telefon. Vi begärde hos telefonisten ett personligt samtal med mormor och därefter skulle den som blivit uppringd ordna så att någon ”budade” mormor och såg till att hon kom till telefonapparaten. Allt det där var inte gjort i ”en handvändning” så man ringde inte några onödiga samtal på den tiden. Det var dessutom dyrt att ringa personliga telefonsamtal. Samtalen gick genom telefonledningar som fanns i toppen av alla de telefonstolpar som var dragna ”härs och tvärs” genom landet. Min morbror var telefonanläggare och vi beundrade honom kolossalt när han klättrade upp och ner med ”stolpskor” på fötterna. Det var inga skor i vanlig mening utan någon sorts ”gripklor” av metall som var stadigt fastsatta runt benen. Det hände ändå en och annan gång att det gick illa för den stackars telefonarbetare som  tappade greppet och ramlade ner. Mobiltelefonen är en bra uppfinning, men jag tycker ändå att det är helt i sin ordning att den inte får användas under läxförhör i skolan.    9/4    2018

Vårlikt

Idag var det ett år sedan det hemska terrordådet ägden rum på Drottninggatan och man minns hur bestört man blev över att det i Sverige kunde finnas människor som kunde göra något så fruktansvärt. Statsministern kom med röda rosor till platsen där det hände  och kungaparet och kronprinsessan var närvarande vid minnesgudstränsten i Adolf Fredriks kyrka. Själv var jag hemma  och läste tidningen och erinrade mig hur leden jag blev över människors  fanatism och ondska. Jag har hört att förövaren  sitter fängslad under strängare och hårdare vlllkor  än andra brottslingar som begått våldsdåd. Det är rätt åt honom för han har inte bara dödat och skadat enskilda mnniskor utan gett oss en känsla av att det inte går att skydda sig mot fanatiska och våldsbenägna personer. Men hur ond vår värld än är så kan ondskan inte hindra att det även i år kommer en vår med grönska och blommor. Trots sådana här dystra minnen är våren på frammarsch och den kommer att ha sin fagraste tid när träden börjar grönska och körsbärsträden står i blom. Det är bra att årstiderna växlar. Var och en har sin charm  men sommaren är min favorit. Våren kommer som god tvåa. Då föds de flesta planerade och icke planerade bebisarna och flertalet djurarter föder sina ungar på våren. Jag blir nästan lyrisk när jag tänker på att jag får lägga av vinterekiperingen och klä mig i ljusare och lättare kläder och skor. Flyttfåglarna kommer tillbaka, bygger bo och mater hungriga fågelungar. Bilden är en vårbild antingen från Huvudsta Gård eller från Överjärva. Jag är inte helt säker.     7/4   2018                                                                                               .    

Shopping och annat

Idag tyckte jag att det var lite vår i luften även om det duggregnade. Jag ville fortsätta jakten på inneskor och Elena gjorde mig sällskap. Vi hemsökte först mastodontköpcentret Mall of Scandinavia men det gav inget. I Solna Centrum åt vi lite mat och kollade på reagalgarna. Jag köpte ett par toppar till mycket fördelaktigt pris. De var visserligen inte i samma storlek, men om en sitter lite ”tajt” så var den andra desto rymligare. Man får inte vara så ”fjäskig” när det är billigt. Nu föredrar jag visserligen kvalitetsplagg men hemma till vardags är det inte nödvändigt att vara finklädd. Den ena toppen var för övrigt riktigt snygg. Jag skall göra ett sista försök att hitta finskor när jag får tid. Lyckas jag inte får jag nöja mig med de skor som jag ännu inte slitit ut. Barbro ”Lill- Babs Svensson, som till svenska folkets stora sorg har lämnat oss, älskade skor och gick alltid i högklackade ”finskor.” Det är en konst att balansera på sådana som jag inte riktigt klarar av. Lill-Babs hörde väl inte till ”finkulturen” men hon var ändå en bra underhållare och älskad och saknad av en stor del av svenska folket. Kerstin Dellert finns inte heller längre Hon uppträdde inte i Folkparkerna utan sjöng operarior på Kungliga Operan och slutade sina dagar som teaterdirektör. Henne minns vi för att hon bl a sjöng för kungen när han gifte sig och för att hon upptäckte den bortglömda teatern Confidensen. Den var mycket förfallen när hon tog hand om den anrika teatern och satte den användbart skick. Vi skall vara tacksamma för att det finns och har funnits eldsjälar som de här båda artisterna. De berikar våra liv och vi kommer att minnas dem med tacksamhet.    6/4 2018

 

 

 

 

Skoköpet

Nu när snön är borta vill man lägga undan vinterskorna och få något nättare att sätta på fötterna inom- och- utomhusi än vinterskor. Jag kände därför behov av att hitta ett  par snygga inneskor. Det är väl inte så svårt att få tag på, tänker läsaren, men det är just vad det är i mitt fall. Mina fötter är mycket välskötta och fina men lite för knubbiga och breda och de passar därför dåligt in i de smala, spetsiga  och urringade skor som säljs i dagens affärer. Jag hittade ingenting som passade till mina fötter utan kom hem med ett par promenadskor, som jag egentligen inte behövde. I morgon skall jag ut på en ny skoköpartur och hemsöka butiker som säljer ett  fabrikat vars skor jag haft tidigare och kunnat gå i. Jag fick köpa dagens skor en storlek större än jag brukar använda. Jag har läst någonstans att det enda som växer på den äldre människan är fötter och näsa. Stora fötter och lång näsa är ingenting jag eftertraktar, så där hade jag helst stannat i växten om jag fått välja. Jag hyser djup medkänsla med alla dem som inte har standardmått och svårt för att hitta snygga saker att sätta på sig. Det är dyrt att måttbeställa och det har den med små inkomster inte råd att kosta sig. När jag var barn fanns det ingen konfektionsindustri utan det var sömmerskor och skräddare som tog mått och sydde kläder. Min mor köpte hem tyger och sytråd och lejde sen en hemsömmerska, som utöver maten fick 4 kronor per timme för att hon klippte till och sydde klänningar, blusar och andra klädesplagg. Pappa hade en bror som var skräddare och blev billigare ekiperad ån sina kompisar. Nu syr asiater med dålig lön mycket av vår konfektion och sömmerskor och skräddare har bara societeten och de rika som kunder      5/4    2018

Fåraktigt

Idag strilade det ett fint vårregn när jag tog min promenad och det kommer troligen att inverka fördelaktigt på vårgrönskan som ännu lyser med sin frånvaro. Men det blir grönt i  år som det blivit alla år. Det kan eventuellt komma mer snö, men den blir inte långvarig. ”Aprilsnö är som fåragö`” säger ett gammalt talesätt.´Fåragö´ är i det här fallet fårgödsel  om jag inte har fel. Får är inga husdjur att ha i stadsmiljö, men de finns i alla fall på Skansen och på Överjärva Gård i Solna. Det brukar finnas några på Huvudsta Gård också som jag tittar på när jag har vägarna förbi. I en stadslägenhet får man inte ha får som husdjur. De skall vistas i en hage eller bo i ett stall. Vill stockholmaren ”gulla” med  får och lamm får han besöka dem på plats. Jag har ofta  svårt att sova och vaknar mitt i natten och ligger och vrider och vänder på mig. Jag har hört att det då skall vara bra att  räkna får för att lättare falla i sömn. Jag har försökt  att räkna de ulliga djuren och kommit upp i oändliga  antal utan att för den skull bli det minsta sömnig. Jag blir bara piggare av att hålla reda på fåren. Om jag lurar till en stund händer det att jag  drömmer. Ibland vackra drömmar men för det mesta rena mardrömmarna. Sådana blir man skräckslagen av och det känns då som en ren lättnad att vakna  upp och finna att det bara var en dröm. Att lida av sömnproblem är besvärande och man blir lite ”hängig” och slö dagen efter.När jag var ung och låg sömnlös trodde jag att det skulle förkorta mitt liv. Min ansenliga ålder är ett bevis på  att man kanske inte behöver så mycket sömn som man tror.   3/4     2018

Vårpromenad

Idag kände man att det var vår i luften och en lätt bris virvlade upp höstlöven. En koltrast trippade framför mig på parkgången men den drillade inte. Kanske är det för tidigt att söka efter en hona eller också har han redan funnit en. Jag är inte så hemma i fågelvärlden men jag tycker att näst efter näktergalen är koltrasten den fågel som sjunger vackrast. Näktergalar håller till i täta buskage så dem ser man sällan. Koltrastsången duger bra åt mig. När fåglarna skall leta mat åt sina ungar har de inte tid att briljera med sin sång. Jag längtar just nu efter att se de första vårblommorna men ännu har jag inte fått syn på ens en snödroppe. Molnen var vackra idag och bildade alla sorters formationer. Det är fantasieggande att betrakta dem. Den gamla schlagern som börjar: ”där uppe ovan molnen är himlen alltid blå” nynnade jag på när jag gick min ensamma promenad. Nutida populärmusik kan man inte gnola på, men det gör ingenting för den hör dagens ungdom till och är inte något för gamla tanter. Bellman är i alla fall tidlös och ”Fjäriln vingad syns på Haga” likaså. PÅ Haga slott bor vår kronprinsessa sedan år 2010  Det är en vacker byggnad som förr kallades för Dr.ttningens paviljong, Den uppfördes åt Gustav IV Adolf och stod färdig år 1550. Vi får numera inte komma den alltför nära. Men parken räcker ändå till för en trevlig promenad, som antingen kan att börja vid den norra grinden och sluta vid den södra eller tvärtom. Hagaparken ligger i Solna och vi har många trevliga promenadstråk i vår lilla stad.  3/4 2018

 

Helg och söcken

Idag skiner solen och det är Annandag Påsk. Prästerna brukar den här dagen predika om mötet med den uppståndne. Om ni tror det eller ej så finns det folk i vår tid som inte tror på Jesus och Gud Fader utan de tro på de gamla asagudarna. De brukar förlägga ”vårblotet” till denna dag. Jag är som ”Tomas Tvivlaren” och vet inte vad jag skall tro. Det skulle vara hoppfullt om man trodde på ett liv efter detta och jag önskar ibland att jag var en av de troende. Men att våren är på väg tror jag på. Det blåste en aning idag och vinden virvlade upp de gamla höstlöven som yrde omkring på promenadstråket. De dansar runt och man blir glad när man ser dem lyfta från marken. Det här sker och har skett varje år men det har ändå nyhetens behag och ger oss nya vårkänslor. Nu blir det ingen helg förrän tionde maj och då är det Kristi Himmelsfärdsdag. Den kallades förr för Nykterhetsfolkets dag. I min hemstad tågade nykterhetsfolket ut och demonstrerade och av någon anledning brukade det alltid regna den dagen. Det var si och så med nykterheten i det gamla bondesamhället då man brände sitt brännvin själv och började dagen med en sup. Det är nog lika bra att staten tagit hand om rusdrycksförsäljningen och har lite koll på nykterheten. Sprit till övermått är rena fördärvet och har förstört mångas familjeliv totalt. Helgdagen ar är också något som alla inte gläds över. Helger har man förväntningar på och då vill man ha det lite festlig. För den som är ensam blir helgen för det mesta tråkigare än vardagen. Vardagslivet har man för det mesta inga förväntningar på utan då står man ut med vardagslivets tristess.  2/4 2018
.

 

Min påskdag

Idag är det påskdagen och jag var inviterad till Elena för att titta på hennes målade ägg. Äggen var färgstarka och riktigt vackra och jag fick ett blått ägg med mig hem. Vi ”pickade” enligt både skånsk och ortodox sedvänja vars ett färgat och hårdkokt ägg mot varandra. Den vars ägg först krakelerar har förlorat duellen. I sydöstra Skåne var det en folkfest när jag var barn. Hur det är nu vet jag inte. Moderna människor är inte lika lättroade idag utan kräver större sensationer för att roas. Påskdagen firas enligt kristen tradition till åminnelse av Kristi uppståndelsefrån det döda. Den firas inte vid samma tidpunkt i östliga och västliga regioner på grund av att kristendomen  inte är riktigt densamma i  de olika länderna. Vi bekänner oss till den protestantiska läran medan folk söderöver är romerska eller grekiska katoliker. Egentligen är det konstigt att samma religiösa tro tolkas olika i världen, men människor har alltid haft svårt att enas om saker och ting och religionen är inget undantag. På 1600-talet krigade katoliker och protestanter mot varandra i 30-åriga kriget och där stupade Gustav II Adolf vid Lützen 6 november 1632. Till minne av detta äter göteborgarna den dagen en speciell bakelse kallad Gustav-Adolfbakelsen. Gustav II Adolf lär ha grundat Göteborg. Staden vill  därför hylla sin grundare just denna dag. I Stockholm är vi inte lika fascinerade av Gustav II Adolf eftersom vi ser Birger Jarls som den som grundade vår stad. I år var påskdagen mulen och grå men Elena och jag gick ändå en rejäl promenadsträcka utan att upptäcka det minsta spår av vår    /4   2018     

Rättelse

Ibland när det är lite enformigt och enahanda blir man som mormor sade lite ”veckovill” d v s man kan inte hålla reda på dagarna och blandar ihop begreppen. Jag tog ut påskafton lite för tidigt och vill idag meddela att det inte blir påskdagen förrän i morgon. Sedan kommer Annandagen och den begriper jag inte varför den skall firas. Det gör man emellertid i de flesta länder och det är helglediga glada över. Påskägg har jag ännu inte ätit, men i morgon skall ögonen glädjas åt färglagda ägg och kroppen skall få allsidig näring. Ägg är nyttig mat och innehåller alla näringsämnen. Enligt naturens ordning är hönsägg inte avsedda till människoföda utan dem värper hönan för att det först skall bli nya kycklingar som sedan skall växa upp till höns och tuppar. På den tiden när naturen fick ha son gång var det tuppen som befruktade hönan och sedan kom äggen. Ingenting är längre som förut och det är bara att godtaga utvecklingen. Håller man på som nu kommer resurserna att ta slut och då blir det besvärligt. Det kommer inte att ske i min tid så jag oroar mig bara för kommande släktled. De får rätta till våra felsatsningar och får det kämpigt värre. Snön har i alla fall smält ner och det är barmark och lätt att ta sig fram. Då blir det förhoppningsvis inga brutna armar och ben som skall gipsas eller spjälas på sjukhus. Där är det nämligen för närvarande stor brist på sjuksköterskor och vårdpersonal. En yrkeskategori som vi bör högakta och respektera för utan dem blir det besvärligt i vården. När jag var barn fanns det ”kloka gubbar och gummor” som skötte en del av sjukvården och det var nog mer tur än skicklighet om de gjorde folk friska. Sverige är ett land som har bra sjukvård och det skall vi vara stolta över. Blomman på dagens bild kallade vi som barn för "blodsdroppe" och den får duga som illustration till texten.    31/3   2018



Påskafton 2018

Idag är det påskafton och solen sken över onda och goda. Det var en strålande vårvinterdag. Påskafton firar vi inte till åminnelse av någon religiös händelse. Den firas inte i de flesta länder utan den har svenskarna nästan för sig själva. Påskafton skall alltid infalla när det är fullmåne efter 20 mars har jag läst någonstans. Det är på påskafton man skall måla ågg och ibland tävla om hur många man orkar med att äta. Det här året bryr jag mig inte om traditionerna för jag firar min påskafton i ensamhet. Det sörjer jag inte över för man kan inte ha roligt jämt. När jag är färdig med inlägget skall jag titta på TV. Jag har fått många påskkort och brev från snälla och vänliga läsare och det är jag glad och tacksam över. Jag har försökt erinra mig hur vi firade påskafton i min barndom.  Eftersom minnet bara sviker mig när det gäller nära ting så är jag säker på att vi inte proppade i oss en massa ägg utan påskafton var som en vanlig lördag. Långfredagen har jag många minnen av för det var årets längsta och tristaste dag när jag var barn. Man kläddes i bästa kläderna och det var förbjudet att leka. Man fick vara ute och ”fingå” med föräldrarna och för övrigt hålla sig lugn och stillsam. Det var skönt när den dagen var över och man fick vara sitt naturliga jag igen. Vi brukade på påskafton gå ensamma till en träddunga i närheten där vi bröt sälgkvistar som vi kallade för palmer eftersom vi inte var hemma i botaniken. De stackars buskarna såg rätt tilltufsade ut efter vår framfart. Vi tyckte att de silkesmjuka blomhängena var vackra och lena och vi kallade dem för ”kissekatter”. En kattpäls är ju mjuk och len. Kvistarna satte mor i vatten och hon låtsades vara glad över att ha fått dem. Ägget i bild fick jag av Elena. Det var fyllt av godis som jag skall smaska på vid TV.    31/3     2018

Skärtorsdagen

Idag är det skärtorsdag och ordet skär betyder inte att förstavelsen SKÄR har med färg eller knivar att göra, utan den har den gamla betydelsen som talar om att något skall renas.  Enligt bibeln blev Jesus förråd av Judas när de åt den sista måltiden tillsamman och att han instiftade nattvarden den dagen. Enligt gammal folktro är det på skärtorsdagskvällen som häxorna rider på kvastar till Blåkulla för att träffa djävulen. Folk var rätt skrockfulla förr och trodde på troll, tomtar, häxor och annat ”djävulstyg.” Jag är i kväll rätt förargad på mig själv för att jag sumpat en trevlig kväll tillsammans med minaisläktingar. Detta för att jag inte läst inbjudningsbrevet ordentligt. Jag tror att det börjar bli dags för omgivningen att kolla mina fattningsgåvor och hålla lite ordning på mig när det är något i görningen. Jag har blivit lite disträ på gamla dar. Det är dock ingen idé ”att gråta över spilld mjölk” som ordstävet säger utan försöka bättra sig och kolla saker och ting och skriva ner det som skall hända dag för dag. Det var strålande solsken idag och Elena och jag har varit på stan och promenerat och shoppat på realisation. Man hade  upp till 70% rabatt på vinterlagret. Det blir nog ingen förtjänst på den sortens försäljning, men kanske bättre plats för vårnyheterna. Jag har egentligen inget behov av att göra nya inköp för att det blir vår utan borde i stället rensa lite i garderoberna. Men där kommer sparsamheten in och man vill inte kasta plagg som är fullt användbara. Sedan blir de bara hängande. För några år sedan kunde man bli av med överflödet på klädinsamlingar men jag har inte sett någon sådan på länge. Alla plagg efter min avlidne make tog Frälsningsarmen hand om. Hur resten av påskhelgen kommer att förflyta vet jag inte men jag vill önska mina läsare en riktigt GLAD PÅSK!    29/3 2018

 

Dymmelonsdag

Denna onsdag före påsk kallades förr för ”Dymmelonsdag.” Det låter lite främmande och jag tog reda på vad en dymmel är för något. Det är en den metallpinne som sitter i en kyrkklocka och får klockringningen i gång när ringaren eller kyrkvaktmästaren drar i ett snöre. I stora kyrkor sker det mekaniskt. Metallkläppen bytte man ut den här dagen före påsk mot en träkläpp för att klockklangen skulle bli mildare under ”stilla veckan” (veckan före påsk). Jag tror inte att man gör så i modern tid. Inte heller är det många som vet varifrån namnet på denna onsdag kommer eller att vi firar påsken till minne av Jesu lidande och död. De flesta helger firas till minne av någon händelse som beskrivits i bibeln. Vi nutidsmänniskor ser helgerna mest som lediga dagar och avbrott i vardagslunken, då vi kan njuta av god mat och ledighet från jobbet. För den som är pensionär har ju inte helgerna samma betydelse. För oss år helgfirandet mer eller mindre bara en tradition och god mat. Ungarna gläds åt att de till påsk får ett ägg av papp fyllt med godis. Godistillverkare säljer mer godis under påsken än de gör under hela året. Nu tänker jag byta ämne och tala om att jag idag fick besök av två långa och stiliga yngre män som tog mig till en intervju i en lokal i Gamla stan. Om de fick någon behållning av mötet vet jag inte, men jag tyckte det var en upplevelse bara att få stiga över tröskeln och in i ett hus som byggts för länge sedan och där det hänt saker som nu är historia. Innan jag avslutar kan jag berätta att den i går omskrivna blombuketten dykt upp och stod utanför min dörr i morse. Jag tackar givaren varmt för de mycket vackra blommorna. Bilden visar Kungliga gardet som man ser vid Kungliga slottet och även vid Drottningholms slott.     28/3 2018


Fotbeklädnader

Idag har jag inte kommit ut i vårsolens glans för jag har suttit inne och väntat på en blombukett som aldrig kom. Jag tycker att det är dålig stil av Blomsterförmedlingen att inte förmedla det de fått i uppdrag att skicka och troligen tagit betalt för. Jag vet ju inte vem den ädle givaren är men hoppas vedrbörande läser det här och förstår att jag inte kan tacka för något jag inte fått. Nu sjunger vintern på sista versen och isarna smälter och sjöfåglarna kan simma omkring i fritt vatten. Jag tänkte på gäss och änder idag när jag fick dagens bild av  Elena och hon liknade gåsparets röda hud på fötterna vid galoscher.  Det är väl inte många nutidsungdmar som sett ett par galoscher i verkliga livet. Det var en mycket populär fotbeklädnad i regn- och -slaskväder när jag var ung. Man  tog av sig dem i tamburen och ställde dem  oftast på en galoschhylla, en inredningsdetalj som inte finns numera. Det hände ofta när karlarna gick hem från herrkalas att de antingen kom hem utan galoscher, med någon annans galoscher eller två som inte var par. Historierna om galoscher frodades i sällskapslivet. Jag kan inte minnas att det fanns damgaloscher. Kvinnorna hade pampuscher av gummi, en bra fotbeklädnad som höll de oftast högklackade skorna torra och smutsfria i regnväder. Barnfötter är numera iklädda tjocka sockor av ull och galoscher med höga skaft. När jag var var barn hade vi skinnkängor och galoscher, Det var bara militärer och jägare som hade stövlar och de var av läder.    27/3    2018

Stenigt

Idag har jag varit, om inte attraktion.så någon sorts underhållning på ett pensionärsmöte i Åkersberga. Jag  höll inget föredrag utan svarade på frågor som deltagarna i mötet fick ställa till mig. För det mesta brukar folk skratta när jag sagt något som de tyckt vara fyndigt. Det stärker mitt självförtroende och gör mig glad. Jag är inte intresserad av ersättning för tog jag betalt skulle jag få prestationsångest. Jag fick skjuts tur-och retur, så det var inte svårt att ta sig dit. Jag fick dessutom som belöning en ask konfekt och två piccoloflaskor med champagne. Dem skall jag festa på i påsk om Elena vill skåla med mig. Hon har aversion mot starksprit men kan ta en smutt champagne vid festliga tillfällen. Jag tycker inte heller om starksprit för jag har dåliga erfarenheter av spritens inverkan på dem som nyttjar den till överdrift. Min första make drack sprit i för stora kvantiteter och blev riktigt elak av deras inverkan. Han lovade ständigt att bättre sig och vara nykter, men som ordstävet säger, "är vägen till helvetet belagd med goda föresatser och stötestenar. Han blev aldrig nykterist. Av stenar finns det många olika sorter. Ädelstenar är de finaste och användes i ringar och andra smycken. Min barndoms gata var belagd med kullerstenar och dem var det inte roligt att springa barfota på om sommaren. Stadens större och finare gator var stensatta med fyrkantig slät gatsten, men på dem gick ingen barfota utan man hade ordentligt på fötterna när man strosade där. Däremot lekte vi med flata stenar och "kastade smörgås" med dem i Helge å och i havet vid Åhus. Minnet av stenar rann ur mitt huvud när jag fick dagens bild av Elena.    26/3    2018

Skatter och annat

Det händer ofta saker när jag umgås med datorn som jag inte riktigt kan förstå och då blir det konstigt och en del fel. Idag hoppas jag att det går vägen och att inlägget blir som jag vill ha det. Jag har inte gjort mycket mer idag än att jag läst dagstiodningarna som samlats under min bortavaro.  Något världsomstörtande har inte hänt och snön ligger kvar. I Skåne ligger den sällan kvar men inte ens där har man upplevt några synliga vårtecken. Det var våffeldagen idag, men någon våffla har jag inte sett till annat än på bild. Någon har frågat mig om hur besöket vid Lunds Universitet avlöpte och jag kan meddela att jag förutom diplom fick eller rättare sagt skall få en prissumma på 20 000 kronor när pengarna efter veckoslutet hamnar på mitt bankkonto. Jag vet inte om summan är skattepliktig. Är den det, drar man 30% i skatt. Staten brukar vilja ha sin del av allt man intjänar. Att pensionen är skattepliktig har förvånat många, som tycker att det är fel att skatta för redan beskattade pengar. Jag förvånas inte, för om staten skall klara alla välfärdsåtaganden behöver den beskatta allt som tänkas kan.Tidigare tog man ut förmögenhetsskatt men den slopades för en del år sedan. Det finns många kryphål för att undgå skatt och de utnyttjas av personer som känner till knepen och vill behålla förtjänster och kapitaltillgångar för sig själva. Folket har i alla tider knotat över för höga skatter och pålagor. Den som kan sin historia vet att smålänningarna blev mäkta förgrymmade på Gustav Vasas fogdar när de drev in skatterna. Det startade den så kallade Dackefejden som utspelades 1542-1543 i Småland med omnejd. Smålänningarna motsatte sig dels införandet av den evangeliska – lutherska läran till Sverige och dels den höga skattetindrivningen från kungens fogdar. Dacke blev hyllad som nationalhjälte och har fått en staty av sig rest i Hultsfred. Smålänningar är ett styvnackat släkte och finner sig inte i att bli förtryckta av vare sig stat eller kyrka. Gustav Vasa var också en rebell och han blev den som införde den lutherska evangeliska läran till Sverige. Då konfiskerade han och drog in kyrkans och klostrens egendomar till staten för att förbättra landets finanser, vilket gjorde honom mycket populär hos bönder och borgare och mindre poplär bland prästerskap och klosterfolk. Jag vill påminna mina läsare om att  ställa om klockorna för i morgon har vi sommartid.   25/3 2018

 

Trassel

Idag är det trassel på skrivarfronten så jag kan inte göra som jag brukar. Då skriver jag en kladd först och klistrar in i bloggen. Men idag får jag  skriva jag direkt i den lilla ruta jag har till mitt förfogande. "Alla sätt är bra utom de tråkiga och försöka duger" är rättesnöre som jag följer och det brukar gå bra. Jag har haft en lugn dag i total ensamhet och har hunnit begrunda allt jag får vara med om. I morgon kommer jag på benen en timma tidigare än vanligt för då börjar sommartiden. Vad det skall vara bra för att ändra på tiden begriper jag inte. Det gör inte kossorna heller fast det sägs att det är för deras skull vi gör det. Tiden går sin gilla gång fast årstiderna växlar. För min del kunde man gärna slopa vintern eftersom det kan vara halt och slaskigt och lätt att "dråsa" omkull. Men nu är det som det är och det blir trots allt en ny vår varje år. I morgon är det också Marie Bebådelsedag och till Maries ära skall vi åta våfflor. Om jag skall grädda dem själv har jag inte bestämt än. Det blir en massa os och rätt stökigt så jag får se hur det blir. I  år kommer jag inte till Drottningholm där jag brukar äta väfflor med hjortronsylt i slottets kafé. Bilden i inlägget Kungligt från den 20/3 var inte Elenas. Hon kan bättre än så. Dagens väffla har hon fotograferat men jag kan inte få den större hur jag än gör.  24/3    2018

OBS! Igår ville Dagny ha en bild med våfflor till sitt kvällsinlägg. Sedan början av bloggandet (2012) har jag ställt upp frivilligt som teknisk support och ansvarig för all illustration på bloggen (skickar nästan varje kväll en bild till bloggen). Jag skickade den beställda bilden på kvällen men eftersom Dagny var trött publicerade hon fel bild (med plättar) och i frimärkes format dessutom. Det blev ingen rubrik på inlägget heller. Är man trött då fungerar det rutinmässiga mindre bra. Nu har jag bytt bilden men inte den suddiga amatörbilden från den 20/3 som Dagny fick per mejl samma dag.

Vi ber om ursäkt för strulet och hoppas att det blir mindre sådant i fortsättningen.

Elena 25/3

Skånebesök

Det händer stora saker i mitt liv nu. Jag fick träffa kungaparet den 20/3 och sedan reste jag till Lund för att få Stora Gerontologipriset på Lunds Universitet. Det kändes som en stor åra. Jag sov över hos min systerdotter och hennes make och blev behandlad  som en prinsessa hos släkten.. De var också mitt stöd och sällskap när jag tog emot priset. Idag är jag hemma igen efter en tågresa som för ovanlighetens skull inte försiggick i total tystnad, som tidigare  Skåneresor brukat göra Under tidigare Skåneresor har jag fått nöja mig med att lyssna till  hjulens dunk mot skenskarvarna. Restiden känns kortare  om man har  någon att samtala med. Det kändes ärofyllt  att komma till Universitetet. Dit  hade jag gärna velat kommi unga år för att fortbilda mig efter den obligatoriska skolgången, men så blev det inte eftersom det var dyrt att studera på den tiden. Lunds Universitet är rankat som ett bland de hundra bästa universiteten i världen och det grundades år 1666  och det påstås att det  har 47 000 studerande. Lund  har  en annan  stor sevärdhet i sin domkyrka vars äldsta delar är från 1100-talet. I skolan läste man om den svensk-danska tiden då de båda folken ständigt krigade mot varandra och landsdelen ömsom var dansk och ömsom svensk. Skåningar har sin egen utpräglade dialekt med diftonger och skorrande r-ljud. Den dialekten har jag också talat en gång men lade bort den när jag flyttat högre upp i landet. Där gjorde pojkvänner narr av min skånska och det tyckte jag inte att de skulle få roa sig med. Den  uppmärksamme  hör ändå varifrån jag kommer. I Skåne snöade det under min vistelse men vintergäcken blommade i trädgårdarna.    23/3      2018 

Kungligt

Idag var det en stor och händelserik dag för jag var inbjuden till deras majestäter kungen och drottningen på Kungliga slottet. Det blåste full storm när man passerade Borggården och det var skönt att komma in i den goda värmen. Vi eskorterades av uniformerade personer som jag inte vet titeln på och kom in i den sal där kungens mor Prinsessan  Sibylla en gång tagit emot de till slottet inbjudna. Kungen kom in i salen tillsammamans med Drottning Silvia och vi hade en animerad pratstund. Med kungen pratade jag historia och om hans företrädare. Med Drottningen blev det lite mer småprat om hur jag mindes hennes ankomst till Sverige samt om hennes barn och barnbarn. Jag betygade henne minaktning och att jag och hela svenska folket tyckte att hon vac vacker. klok och begå vad och som klippt och skuren för drottningrollen. Som barn hade man ju föreställningen att kungliga bar kronor och kläder med glitter och var iklädda pälsbrämade kläder. Nu är det kostym och klänning som på vanligt folök. Drottningen förärade mig en bok med bilder och text om familjen . Den var dedikerad till mig och jag skall läsa och bläddra i den med nöje. Jag hade TV-teamet i följe så det celebra besöket kommer att visas i SVT. När vet jag ingenting om. Vi har ett pampigt slott och det innehåller så många rum att jag misstänker att kungafamiljen inte ens sett dem alla. Lite mer intimt blir det om somrarna när de kan vistas på Solliden på Öland. Jag tycker att vår kung gör stora insatser för Sverige under sina utlandsbesök.Jag tror inte att han bryr sig om att han inte har så mycket makt utan nöjer sig med att vara Sveriges ansikte utåt. Ett par dagar framåt blir det nog inga inlägg för jag skall åka till Lund och få medalj. Därom beraättar jag senare. Jag har fel bild idag förd för antingen var det något konstigt med min bild från kungabesöket eller också gör jag fel. Jag skall be Elena att byta den för hon är expert.       20/3   2018

Förr och nu

Det här klimatet är inte bra för min kondition. Jag  kan inte ta ut stegen när jag  promenerar och jag går som en ”åggsjuk höna”  Detta uttryck har myntats av min kära mormor och jag kan inte motsäga henne för jag vet inte hur äggsjuka hönor beter sig. Det är kanske gångstilen när det är dags att värpa ägg som hon inte går normalt. I morgon skall jag faktiskt besöka kungliga slottet och träffa kungen och om min mormor fått uppleva den stunden skulle hennes lycka varit fullständig. Hon var född 1858 samma är som Gustav V föddes och det talade hon om med stolthet. Hon tillade ”att han  kan ”höppa” men det kan inte jag. Med höppa avsåg hon att han spelade tennis. Hon var inte bokligt biildad för hon hade bara fått gå i skola tre veckor och lärt sig läsa och skriva. Fattiga flickor på landet behövde ingen bildning tyckte myndigheterna för de skulle arbeta och slita i jordbruket för det var deras lott i livet. Min mormor var ändå bildad för hon hade själslig bildning och den kan vara väl så bra som den bokliga  Hon älskade kaffe och drack det gärna från fatet med en sockerbit i munnen. Hon gillade inte sockerbitar av raffinerat socker utan använde hårt ”toppsocker”. Hon köpte en stor sockertopp i handelsboten och satt sedan med en sockertång av järn och ”knipsade av lagom stora bitar som hon sedan lade i en glasburk. Resten av toppen svepte hon in i en ren tygtrasa av linne och förvarade den  i visthusboden. Hon hade det mycket primitivt och när hon tvättade höll hon till ute vid brunnen. Där fanns tvättbaljorna och den svarta trebenta bykgrytan av järn. Mitt i vintern kunde hon inte tvätta stortvätt trots att skänska vintrar inte hade lika mycket snö som vi har hos oss  Här ser det ut som på dagens bild.     19/3    2018

Magert

I dag har det varit tyst och lugnt och jag var inte ute lång stund för jag tyckte det var kallt och halt. Det tyckte antagligen koltrastarna också där de flaxade omkring bland snödrivorna. Koltrasten sjunger vackert men jag tror inte att de tyckte att dagens väder var något att lovsjunga. Det är ett mirakel att de kan hitta något att äta när marken ligger frusen och maskarna krupit långt ned i jorden. Vi har ett stort fågelbord på vår gård men lägger man lite bröd där brukar de stora feta duvorna äta upp det mesta. Det. är i fågelvärlden som i den övriga världen att de störste och starkaste tar för sig och de små får nöja sig med smulorna som blir över. Det är rätt trist att intaga sina måltider ensam och jag får nästan stålsätta mig och intala mitt bättre jag att jag måsta äta lagad mat på bestämda tider för att överleva. Mitt svaga och sämre jag anser att det är enklare och mera lättvindigt att ta en kopp kaffe och en smörgås. Hitintills har det bättre jaget segrat, men man vet aldrig hur det kan gå i längden. Det är inte så stora variationer på den industrilagade maten tyvärr. I mitt tidigare liv var jag tämligen ”rundnätt” men kilona har rasat med åren och figuren har blivit slankare på äldre dar.  Det betyder att jag kan köpa mindre klädstorlekar idag än för ett par år sedan. Jag vill dock inte gärna tappa fler kilo  och bli en ”benget.” Varför det kallas benget vet jag inte. Kanske för att geten inte är inte kräsen i maten och kan livnära sig på magra marker. Det är troligen  därför som geten är husdjur i  magra och bergiga trakter. Fåren är inte kräsna heller och får bli illustration eftersom jag inte någon bild på geten,  18/3   2018

Teaterupplevelse

Jag får träffa många trevliga personer och vara med om intressanta och roliga saker sedan jag blev kändis. Jag har börjat förstå att folk jag möter känner igen mig och vet vem jag är. Det är kanske pretentiöst att säga att jag blivit någon sorts förebild för andra äldre, som tänker: ”kan hon så kanske vi också  bli lite tuffare och visa att vi finns.”  I kväll har jag varit på Maximteatern och sett musikalen ”Det syns inte.” Den handlar om något så ovanligt i nöjessammanhang som psykisk ohälsa. Författare och kompositör och aktörerna är, om jag inte är del underrättad, medlemmarna i den idella föreningen Arts and Hearts, som nvänder intäkterna till att hjälpa psykiskt sjuka. Föreställningen var såväl underhållande som tänkvärd. Efteråt åt vi middag på en indisk restaurang i teaterns närhet. Jag har aldrig tidigare ätit indisk mat så måltiden blev också en upplevelse.  Jag tyckte om maten för den var riktigt god. Det var länge sedan jag var på teater senast och jag bara njöt. När jag först kom till Stockhom lite ensam och själsligt tilltufsad lärde jag känna en person som var lika galen i teaterföreställningar som jag. Vi såg allt som fanns att se. Tyvärr blev vännen sjuk i cancer och dog och sedan blev det slut med teaterbesöken ett bra tag. När jag träffade den som blev min andra make visade det sig att han också  tyckte om teater. Hans favoritteater var Kungliga operan. Tragedier och högdramatiska skådespel var han inte lika begeistrad i, men följde ändå med mig till teatrar. Jag kan inte nog poängtera, att vi storstadsbor är priviligerade som har  tillgång till skådespel och teater. Jag vill till sist tacka den pensionerade läkaren Ulf Bergman som bjöd mig och sin familj på dagens upplevelse. Bilden på teaterkostymen är inte dagsaktuell utan den har nog Elena tagit på Confidensen.  17/3    2018

Fredagsnöje

Vintern håller oss i sitt grepp och halkan är besvärlig men Elena och jag har ändå varit i stan och även om vi inte precis har förlustat oss så har vi haft trevligt tillsammans. Vi åt lunch på en asiatisk restaurang och det smakade för man kan äta rejäla portioner och ändå inte känna sig ”däst” och proppmätt. Sedan gick vi och såg en film som fått alla tänkbar utmärkelser. Vi såg den på  en Sergelbiograf och dess titel var  ”The Shape of Water.” En tänkvärd film som man blev berörd av. Förr var biograferna stora och rymde många åskådare. Numera har man delat upp de flesta större biografer i mindre enheter och ger flera filmer samtidigt. Ingenting är längre som förut och det finns väl inte heller många personer kvar i  livet som varit på bio under stumfilmens  tid. Då satt det en pianist framför duken och ackompanjerade den stumma filmen med pianomusik. Jag är en sådan och minns även hur märkvärdigt jag tyckte det var när jag första gången såg rörliga bilder och fick lyssna till musik. Biograferna förlorade sin storhetstid när TV kom och man kunde se filmer i TV.rutan. Den första tiden var alla filmer svartvita och det skapades nya sensationer när de fick naturlig färgsättning. När Elena och jag  drog oss hemåt och korsade Hötorget var torghandeln fortfarande i gång- Man bjöd ut ett överflöd av färska bär såsom hallon, blåbär och jordgubbar. Det såg allt annat än vinterlikt och det är alltid roligt att höra handlarna lovprisa sina varor. Jag såg ett blomsterstånd  också och de sålde redan ut de blomsorter vi  brukar ha på våra balkonger, pelargoner b Dem kan man  förstås även ha på fönsterbrädan. Inomhus.      16/3    2018 

Solsken

Solen lyser  över onda och goda säger bibeln. Den också en källa till att det finns liv på jorden. Den går upp på morgonen och ned på kvällen. Solnedgångar kan vara mycket vackra när man ser solen sakta gå ned vid horisonten. Det kan vid solnedgångar uppstå olika ljusfenomen som t ex när aftonrodnad uppstår. Vi svenskar dyrkar solen och en vacker solbränna vill man gärna visa upp på sommaren. För att bli vackert solbränd måste man ha pigment jämt fördelat över kroppen. Själv saknar jag heltäckandee pigment och trivs bäst i skuggan. När min make och jag besökte soliga stränder låg han ute solskenet och blev snyggt brun. Jag kröp under ett solparasoll och aktade mig noga för solen. Jag blev bara illröd och tappade skinnet om jag utsatte mig för stark sol. Att jag inte tål solen orsakar problem för samtliga personer i min umgängeskrets. De vill helst vistas i solsken. Jag har samma bleka hudfärg året om. Det hjälper inte att sola lite ”pö om pö” jag förblir samma ”bleknos.”  Vid ekvatorn är det kolsvart på sommaren, men i Norrland och vid polcirkeln går solen inte ner vid midsommartid. Det kallas midnattssol och facinerar turister som kommer från sydligare delar av Europa- På den tiden när många odlade lin lade man ut linet på ängen för att det skulle blekas. Det var en omständlig procedur innan linfibrerna blev till garn. Innan vi importerade bomull var sänglinnet precis som namnet säger gjort av lin. Damastdukar av lin skall det vara vid fina middagar och banketter. Idag kan vi duka med vilken sorts duktyg som helst och även sätta fram tallrikarna direkt på bordsskivan. Vi besvärar oss ogärna med tvätt och mangling av linnedukar. EN vaxduk duger bra  på köksbordet. Den torkar man bara av med våt trasa. Mycket blir  enklare och mindre tidsödande när vi ändrar på seder och bruk.      15/3   2018

Om en brukare och annat

Att vi lever i ett välfärdssamhälle och blir väl omhändertagna för det mesta blev jag medveten om idag. Min närmaste omgivning ansåg att jag lever otryggt och ensamt, De har därför kontaktat kommunens tjänstemän som har installerat larm i min lägenhet. Det fixades snabbt och idag fick jag det installerat. Jag trodde att det skulle borras och dras ledningar men det var hur enkelt som helst. En ung man kom och ställde en liten oval låda på en möbel i mitt arbetsrum och stack i en kontakt i ett urtag. Det gick snabbt och därefter fick jag att armband med en stor tryckknapp att ha på armen. Det är ingen prydnad precis, men skönhet får man bortse från och se till det praktiska. Jag ska trycka på en knapp när jag ska larma  Jag tycker att det verkar som vara rena trolleriet att det inte längre behövs ledningar för att förmedla kontakt mellan cental och ”brukaren.” Man kallas inte kund  eller användare utan är en ”brukare."  Lantbrukaren är en som  brukar jorden och det är väl därifrån ordnet brukare kommer. Jag skulle nog säga  användare  eller nyttjare. Namnet kommer nog från att bruka är detsamma som att använda. Användanet är troligen nte gratis. Även om jag får betala för den så är det ett bevis på att jag bor i ett välfärdsland och det är jag glad att jag gör. Min mormor som levde och dog utan att det fanns minsta skymt av välfärd skulle inte trott att det var sant att man fick möjlighet att larma  och bli hjälpt. Hon om någon skulle behövt ett trygghetslarm där hon  levde ensam i sin  jordstuga  flera kilometer från närmsta granne och lika långt ifrån en handelsbod. Jag har bara några steg till min affär. och tillgång till telefon både ute och inne. Just nu är det bäst att hålla sig inne men jag känner stor längtan efter att snön försvinner och att få se sipporna slå ut. Först kommer de blå och lite senare de vita.  Båda sorterna är vackrast  där de står.  Elena är så klart den som tagit den fina bilden.     14/3     2018 

Operabesök

Idag har det varit en händelserik dag. Först kom 3 personer från tysk TV och intervjuade och filmade. Tyskar är grundliga så det tog lite tid. Därefter fick jag besök av bloggarkollega Carin Hansdotter, bördig från Skåne men bosatt i Säffle. Hon bjöd mig på Kungliga Operan och ikväll har vi sett Fedora som är ett grekiskt drama. Det var trevligt att komma till  Operan  för opera är  konstform som jag tycker mycket om. Operan textar numera operor som sjungs på originalspråket, men det hade jag inte mycket glädje av idag för texten visades så högt uppe vid taket att mina gamla ögon hade svårt att läsa den. Men musiken och sångrösterna går ju in genom öronen och det är ju huvudsaken att lyssna till musiken. Personerna på scenen  hade jag inga svåriagheter att se och därför är jag nöjd. Det var inte lika roligt att ta sig hem  vid nio-snäret för blästen ven om öronen och det var ”svinkallt”. Blåst har en menlig inverkan på mitt humör och jag blir rätt argsint när luften har för bråttom. Det inverkar ju inte på vindhastigheten och jag tycker själv att  det är riktigt fånigt men blir lika ilsk ändå. Dåligt humör skall man inte låta gå ut över sina medmänniskor, så det var tur att jag var utan sällskap när jag gick från tunnelbanan och hem. Vi har det rätt bra i Solna  när vi skall till och från Stockholm eftersom vi har två olika tunnelbanelinjer som trafikerar Västra Skogeni som är transportMan skall upskatta bra förbindelser mässigt har tillgång till tunnelbanan.  Till min närmaste T-station. Till Västra Skogen går det två olika linjer. Det kan man kalla bra förbindelser.  Dagens bild är inte dagsfärsk. Den kommer från  Ulriksdals Slottsteater. Där spelas operaföreställningar på sommaren       13/3     2018. 

Nyttoföremål

Tiderna förändras och vi med dem när det tillkommer nya bruksföremål. Förr satte man en ära i att duka t ex ett kaffebord med en vacker, ofta handbroderad kaffeduk och husets finaste kaffekoppar av tunt skirt porslin. Nu häller man oftast upp kaffet i en mugg av keramik. Man sitter eller står när man dricker kaffe. Det är inte så noga. På syjuntornas och kafferepens förlovade tid hade man duk på bordet, finaste kaffekopparna och sju sorters kakor. Det var innan man började räkna kalorier. På syjuntorna pratades det mer än det syddes. Mina 3 kaffeserviser står för det mesta oanvända i skåpet. Jag har ingenting emot kaffemuggar, det är rationellt och de rymmer både ”tåren och påtåren.”  Keramik är en form av lerkärl som lackerats och bränts under hög värme i en speciell ugn. Det var först efter att folk lärt sig bruka jorden, som man började göra lerkärl både för prakiskt bruk och som prydnad i hemmet. Man förvarade för det mesta vin eller olja i dem. Folk som brände sina döda lade den avlidnes aska i en vacker amfora. Vi kallar den sortens kärl för urna. Porslin görs också av en  sorts lera och det var kineserna som var först med att tillverka porslin, Det kan vi vara glada för eftersom det inte skulle kännas lika smakligt att äta på lerfat. Min finaste kaffeservis heter Maria och kommer från Rosenthals porslinsfabrik. En del koppar har ”skattat ät "förgängelsen” men kannan, gräddsnipan och sockerskålen har jag kvar.. Förr skulle man hade man ha en massa grejor när man satte bo. Nu är det enklare. Jag tycker om gamla saker men förstår att nutidens par ofta startar med det nödvändigaste och kompletterar efterhand. Dagens muggar är praktiska för man  kan diska dem i maskin. Det kan man inte göra  med Meissenporslin och Rosenthalserviser.     12/3    2018

Vintrigt

Ibland känns det som man har ett bättre och ett sämre jag som sig emellan kämpar med varandra  när det gäller att vilja göra något av en ledig dag. Det känns så skönt att bara ligga och dra sig i sängen och göra ingenting. Idag blev klockan 10:00 innan innan jag klädde på mig och åt frukost. Sedan ville mitt sämre jag inte gå ut i snöslasket  men fick så småningom ge sig och jag gjorde min vanliga motionsrunda. När man väl kommit ut var det tämligen halt på gångbanorna för sand tycks vara en bristvara. Jag är förfärligt rädd för att halka och bli liggande. En av mina vänninor, som är större oh fylligare än jag halkade omkull för något år sedan. Hon har opererade höftkulor och kunde inte ta sig upp för egen maskin. Flera förbipasserande tittade lite föraktfullt på henne för de trodde hon var berusad. Hon blev liggande en lång stund tills några människovänligare förbipasserande stannade och frågade om de kunde hjälpa henne på benen. När det inte lyckades tillkallade de ambulanspersonal som tog henne till KS. Där blev hon liggande några dagar för hon hade fått en riktig smäll. Med henne som varnande exempel är jag mycket försiktigt när det är halt. Gatorna är som regel snöfria och är det inga bilar i vägen går jag ute i gatan. Man kan ju använda broddar och det gör jag om jag inte skall in i affärer. Det kommer nog att dröjar ett bra tag innan ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.” Den visan sjöng vi skolan och den minns jag än. Jag sjunger den inte längre för min röst är rätt sprucken.   11/3   2018

Lördagsnöje

Idag läste jag att i tidningen att det snart är dags för träden att släppa ut pollen och göra livet surt för de som är allergiska. mot frömjöl.  Allergi är en besvärlig åkomma det vet jag av egen erfarenhet hur trist det kan vara med rinnande ögon och näsa. Konstigt nog har jag blivit bättre på äldre dar och känner inte längre av att björkens frömjöl virvlar omkring i luften .  Idag var det också den sista Melodifestivalsutsändningen och den kom från Friends Arena där 30 000 personer tagit plats. Det gick precis som väntat. Den yngste deltagaren vann och de äldsta kom sist. Jag är inte sakkunnig så jag kan inte avgöra om bästa låten vann. Troligen var det så och vinnaren Benjamin Ingrosso är en bra sångare och tillika låtskrivare. Han är snygg också så flickornas röster får han säkert. Han hade varit med och gjort sitt bidrag själv. och han vet vad som går hem. Jag brukar inte ägna TV speciellt mycket tid, men jag vet att många ensamma äldre har den på mest hela dagarna för att glömma tristessen. I TV-s svartvita barndom var det inte så många program att välja mellan. Då var Hylands hörna och hans program Karusellen otroligt populära. Då fanns det inte TV i varje stuga utan den som ägde en apparat bjöd in grannarna på lördagskvällen för att titta på Hylands hörna och Karusellen. Delad glädje är dubbel glädje säger ett av mormors mer kända ordspråk. Min mormor som dog 1949 fick aldrig lyssna till radio eller titta på TV. Hon levde lycklig ändå för det man aldrig ägt kan man inte sakna. Det är för tidigt att räkna ut vintern ännu så jag publicerar en av Elenas vackra  vinterbilder,      10/3      2018    

Bekymmer

Den senaste tiden har det varit lite bekymmersamt. Jag har varit på vippen att tappa självförtroendet, men jag tror att jag kommer att hitta det igen. Man skall inte ”tappa sugen ” utan ge sig i kast med svårigheterna. Uttrycket att  ”man inte skall tappa sugen"  syftar troligen  på att det är trösterikt att suga. Det lilla spädbarnet finner tröst vid moderns bröst och suger samtidigt i sig födan. Mellan målen brukar småbarn suga på en napp. Sedan kan det bli rätt svårt att vänja ungarna av med nappen, Vi som är äldre får hitta tröst på annat sätt. En del tröstäter och det är inte bra för figuren. Andra tröstar sig med sötsaker fast de vet att det är skadligt för både tänder och figur. Egentligen är det inte så lätt att vara människa alla gånger. Ett tredje sätt 6att trösta sig är att shoppa, vilket fordrar att man är stadd vid kassa. Det var jag idag eftersom jag har fått ett nytt bankomatkort-att ta ut pengar på. Jag hade spärrat det gamla när jag slarvat bort handväskan. Elena har varit mig till tröst i bedövelsen. Det har även min systerson och hans hustru varit och det skall de ha stort tack för. VL handlade i Solna Centrum där jag köpte en ny och fin läderväska för halva priset. Jag har ju alltid hävdat att det inte är typiskt att äldre tappar och glömmer saker.  Även yngre människor kan glömma och slarva med saker och ting. Därmed ursäktar jag inte mig själv. Nu hoppas jag bara att mitt självförtroende skall återvända för jag vill inte ”gamla till mig” om jag kan slippa. Man skall leva på hoppet och nu hoppas jag att det snart skall våras i rabatterna och att krokusen ska slå ut.    9/3 2018r 

Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen, Det hade länge funnits planer på att en sådan borde instiftas, men det är först den 8/3 1978 som man började fira den. Inte som en röd dag men ändå lite värd att uppmärksammas. Man ville att kvinnor skulle bli mer jämlika med männen än vad de varit tidigare. Riktigt så har det inte blivit för alla kvinnor utan det finns mycket mer att göra för att det skall bli resultat.Jag har inte firat dagen på något speciellt sätt. Den skulle nästan varit som en vanlig vardag om inte telefonen ringt och jag meddelades att det skulle komma blommor. Det kom mycket riktigt en stor och pampig blombukett. Jag undrade förstås varifrån den kom. På ett litet kort meddelades att det var Interflora som ville hylla mig. De tyckte att jag var en förebild för kvinnor i alla åldrar. Jag kände mig mäkta stolt över detta erkännande och tackar hjärtligt Interflora både för det snälla omdömet och för de vackra blommorna Jag skall vårda dem ömt, byta vatten på dem och låta dem stå över natten på min inglasade balkong. Den är frostfri och visar + 5 på natten den här tiden. Jag har alltid älskat blommor och gröna växter. Jag kan också berätta att jag i morse hade en intervjuare här från en tysk TV.-kanal. Hur de visste om min existens vet jag inte, såvida de inte sett dokumentärfilmen om mitt liv ochsleverne i tysk TV. I övrigt har dagen varit lugn. Jag har tagit min vanliga långpromenad och konstatade till min   glädje att det var vitt och vackert ute tack vare att det kommit lite nysnö och lagt sig över den gamla som blivit grådaskig, Fotot som Elena skickat mig har tagits på Djurgården förra året.      8/3 2018

Vårens blomma

Denna jorden är en jämmerdal och ibland blir det bakslag och motgångar, men då får man ta sig samman och kämpa vidare. För min del betyder att kämpa på att jag skall tar itu med ett nytt inlägg utan att jag har en aning om vad det skall handla om. Att skriva om vädret verkar torftigt även om det kommit ny snö och lägt sig ovanpå den gamla.  Det är fortfarande vinter trots att mars kallas för den örsta vårmånaden. Tulpansäsongen är här och det finns tulpaner att köpa för en relativt billig slant. De ger mig en viss vårkänsla. Tulpanen är en  lökväxte av släktet liljeväxter. Till Europa kom de redan unden den Osmanska tiden. Numera är det holländarna som står för de största tulpanodlingarna och det är en fröjd för ögat att se hur de blommar på stora fält på våren Tulpanen är populär och den som gick på  Kar de Mummarevyn 1960 fick höra Lars Ekborg sjunga den roliga visan av Ulf Peter Olrog; ”Köp en tulpan annars får du en snyting,lär dig din dönick att nu är det vår. Det var faktiskt roligare i Stockholm förr. Då spelades det revyer på flera teatrar och själv har jag sett revykungarna Ernst Rolfs, Karl-Gerhards och Kar de Mummas roliga och lite satiriska föreställningar. Kate Rolfsen, Git Gay och  Ulla Billquist var prima primadonner. På tal om Prima primadonnor så har Kerstin Dellert avlidit. Hon var inte bara primadonna utan även teaterdirektör. Det var hon som återupptäckte den bortglömda  teatern Confidensen i Ulriksdals slottspark. Hon tiggde ihop pengar så att teatern kunda restaureras. Nu spelar man teater och häåler konserte  där på sommaren. Vi behöver eldsjälar som Kerstin Dellert. De gör livet festligare för oss andra.    7/3    2018

I lampans sken

Taklampor har väl de flesta i sina hus och det finaste man kan ha i den vägen är takarmatur av kristall.  Sådana  har tillverkats  sedan medeltiden  och i Sverige gjordes de första i  Melcher Ljungs glasbruk åren 1641-1675. En av dessa  hänger fortfarande i Kungssalen på Skoklosters slott. Kristallkronor är mycket vackra men nackdelen är, att de är svåra att hålla dammfria och rena. Jag har en kristallkrona hängande i ett av mina rum och innan jag fyllde hundra torkade jag av varenda prisma så att de skulle blänka på min födelsedag. Det var rena akrobatiken minns jag. Jag placerade ett tungt och stort bord under lampan och satt sedan på bordet eller låg på knä  precis under lampan och rengortrde en prisma i taget. Det var då det. Idag skäms jag för den  smutsiga lampan. Vid storstädningar vägrar städfirmans personal att göra samma manöver. och dammet lägrar sig. Som väl är brukar gäster inte syna mina lampor och det är en tröst i bedrövelsen. Det verkar som om kristall inte är modernt längre. Gästande svenskamerikaner brukade förr ha  en kristallskål med sig hem som minne av Sverige och att göra glasbruksrundor var populärt. Jag  har själv flera stycken kristallvaser och skålar i mitt heem. Jag fick två pjäser redan när jag fyllde 40 år. Numera är heminredningar mera ”sparsmakade” för att det skall bli så  lättstädat. som möjligt. Städning är för övrigt inte speciellt lustbetonat men nog har det blivit mindre arbetsam att städa sedan  man sluppit att skura trägolv med rotborste som min mormor fick göra. Jag minns särskiltatt att hon tog en klick grönsåpa på borsten för att det skulle bli riktigt rent.    6/3    2018

Blandat

Kylan håller i sig och snön ligger kvar. Det är inte så roligt att göra ensamma promenader när det  är kallt ute. Men lite frisk luft behöver man för att inte bli slö och försoffad. Idag blev det en skön förmiddagspromenad och när jag kom hem belönade jag mig själv med en god sopplunch. Till en sådan tycker jag att det skall vara  plättar med sylt. Jag  har visserligen slutat upp att laga mat, men de industrilagade plättarna  är för tjocka och ”mjölstinna”  och ingen delikatess.Jag beslutade mig för att som en engångsföreteelse vispa ihop lite smet och  göra mig några plättar. Dessa små pannkakor gräddar jag fyra stycken i taget i en modern teflonförsedd plättlagg. Min mor gräddade sju stycken i taget på en gammaldags pittlagg av gjutjärn . Hon fick elda i vedspisen, men jag gräddar mina på största plattan på elspisen. Hallonsylten jag serverade till hade jag gjort själv. Man behöver inte ha stora förråd.  Det är hur enkelt som helst att köpa djupfrysta bär och koka en  burk sylt i taget. Den man köper är för söt och innehåller mer  sockerlag än bär. Jag älskar plättar md sylt. Det fick jag som barn alltid med mig som färdkost när min skolklass hade dagsutflykt till någon närbelägen skog eller sevärdhet. Jag tänker alltid med stor glädje tillbaka på mina skolår. Det var så roligt att gå i skolan. Där lärde jag för livet och det har jag nytta av än idag. Om min skola kan jag berätta att vi fick betala våra skolböcker, pennor och ritblock själva.  Mina yngre syskon fick ärva mina begagnade skolböcker och det var de inte det minsta  glada över.   5/3     2018   

Ordningen återställd

Det är både tragiskt och komiskt att vara lite virrig och  inte veta var man har saker och ting. Men nu har det som försvann i går kommit tillrätta. Elena bådade upp mina närmaste släktingar som kom till undsättning. Elena har tagit främsta stöten och varit till ovärderlig hjälp och det tackar jag henne varmt för. Jag tackar släkten också för deras insats. Under tiden vi diskuterade problematiken ringde Pressbyrån i Solna och meddelade att de hade min väska. Hur den kunnat hamna där finns det ingen plausibel förklaring till. Jag hade inte varit i närheten av Pressbyrån. Mitt självförtroende som fick en allvarlig knäck har ännu inte blivit återställt. Det  kommer nog att ta sin tid för jag blev  helt omtumlad och kunde inte tänka klart. Tankspridda och lite virriga professorer ser man på med milt överseende för det är ju de som har klokhet i överkant och inte kan anklagas för att ha klent förstånd. Vimsiga tanter är däremot ett känt begrepp. Av någon anledning säger man så gott som aldrig att en gubbe blivit vimsig. Det får vi  leva med, för helt jämställda blir vi aldrig. Det skulle vara en utopi eftersom det är kvinnan som kan föda barn och inte mannen. Förr fanns det ingen jämställhet alls- Då var den gifta kvinnan  helt underordnad mannen och det var han som både förtjänade pengarna och hade hand om dem. Förr var det bara ogifta kvinnor som förvärvsarbetade och det var inte alls speciellt meriterande. De kallades nedsättande för ”nuckor” och sades ha ”hamnat på glasberget."Varför det kallades för glasberg har jag ingen rimlig förklaring till. Nu kallas man ogifta personer för singlar antingen de är män eller kvinnor. Lika förvånad som jag ser ut på bilden blev jag av den oväntade lösningen av väskproblemet.    4/3 2018

Bekymmer

Ikväll har jag tittat på Melodifestivalen och det var speciellt trevligt för att den sändes från min födelsestad. Det var mycket glitter och flärd och medryckande bidrag. Även om jag inte riktigt begriper mig på musiken är den trevlig och rytmisk. I övrigt är jag helt tillintetgjord och inser att jag nog blivit för gammal för att vara någon sorts ”fru Duktig.” och en förebild fäö andra äldre. Idag har jag dessutom klantat till det riktigt. I går var pjag på Telenor och ordnade med mitt telefoni, som det varit en del bekymmer med  Dit medföre jag samtliga telefoner, vilket jag inte skulle ha gjort. Nu är de nämligen försvunna. Jag fick en black out” och vet inte vad som  hände med dem. Jag har anmält förlusten hos polisen, som var väldigt medkännande och skrev en rapport. Jag skall inte ursäkta mig,  men det här stärker inte det självförtroende som jag är så väl i behov av. Nu lever jag på hoppet att telefonerna skall komma till rätta, men helt säker är jag inte. Det är inte bra att tappa självförtroendet för då blir man deppig. Jag har ju på något sätt genom mitt bloggande blivit en person som känt sig manad att ge mod och tillförsikt till mina gamla medsystrar och medbröder. Det är vissserligen en självpåtagen uppgift och jag har ingalunda blivit utvald. Till de utvalda hör de som uträttat något stort eller är ungdomliga och vackra. Till dem kan jag inte räkna mig utan jag har väl fått äran för att jag är gammal och envisas med att bryta mot normerna  och inte känna  mig förbrukad trots åldern. Det kan låta ”som den ropandes röst  i  öknen”  enligt bibeln, men ”friskt vågat är hälften vunnet” säger ett gammalt ordspråk.  Vad det är för ett odjur på Elenas bild kanske läsaren har svar på.  En järv kanske?            3/3    2018

Problem

Idag blev det ingen sovmorgon för jag var bjuden på frukost på en relativt nyöppnad restaurang inte så långt från min bostad. Det var en hotellmatsal och har man aptit så är det lätt att äta sig proppmätt på en god och närande hotellfrukost. Jag känner djup tacksamhet mot den som betalade kalaset. Vi har träffats förut  på middagsbjudning i hennes hem  Damen ifråga har anknytning till Ungern  och när vi träffades första gången  bjöds jag på ungerskt afton och ungerska delikatesser. Efter den goda måltiden träffade jag Elena och vi besökte Telenor för att reda ut det trassel som jag hade med telefonen i veckan. Elena är en vän i nöden och bra på att klara ut besvärligheter.  Hon är saklig och kan förklara  problemen  som skall lösas. Själv börjar jag bli en smula tankspridd. Att vara tankspridd är en lite snällare beskrivning på att man börjat blir glömsk och lite virrig och har svårt för att hålla reda på sina tillhörigheter. Glasögonen har en viss benägenhet att göra sig osynliga och dörrnycklarna skulle vara ett sökobjekt om jag inte gjort det till en plikt att hänga upp dem på en krok innanför dörren  när jag varit ute. Det är ingen konst att glömma en kastrull som står på spisen och svårt att få vidbrända  grytor och pannor rena igen. Därför  har jag numera gjort det  till  en plikt att hålla uppsikt när jag någon sällsynt gång lagar mat. Den industrilagade värmer man enkelt i mikron. Man märker nog inte själv när man n  börjar bli dement, men jag hppas att bli omhändertagen om det skulle drabba mig. Den huvudlösa statyn i bild kan ses på Millesgården.       2/3       2018 . 

Ojämn fördelning

Ikväll lyste månen in genom mitt fönster. Det var kolmörkt ute, gnistrande kallt och jag tyckte att det var otroligt vackert. Riktigt full var månen inte, det blir den först i morgon. Nästa fullmåne får vi se på påskafton.  Månsken anses vara romantiskt och i romaner och berättelser går unga par på promenad och ”svärmar” i månskenets glans. Det är som mest romantiskt att svärma i augustimånens sken. Som regel är det också lite varmare då. Romantik trivs bäst när temperaturen är behaglig. Månen är jordens enda sattelit och den roterar runt sin egen axel. En del herrar brukar bli lite stunnhåriga efter uppnådd medelålder och i stället för att säga att de blivit skalliga säger man att de  har fått en begynnande måne. Varför herrar blir mer skalliga än kvinnor är inte utrett och det lär det inte bli den närmaste tiden heller. Kvinnan förnämsta prydnad är håret och om det krusar sig och är lockigt anses det ändå vackrare. Lockigt hår fördelas inte rättvist. När jag var barn grämde det mig mycket att min 7 år yngre syster inte bara var sötare än jag utan hon hade de mest bedårande korksruvslockar på sitt lilla huvud. Mina spikraka testar stod i bjärt kontrast till hennes gyllenblonda hårsvall. Att världen är full av orättvisor var en slutsats som jag  kom till redan  som tvååring när min lillebror, som förstås också hade fått lockigt hår, fick sitta i mors knä medan jag fick leka för mig själv och avundsjukt titta på. Jag tror inte att mor var elak men hon förstod inte att även ett litet barn känner behov av rättvisa. Denna erfarenhet  har grundlagt ett behov hos mig att alltid försöka att behandla alla människor lika. När granskotten lyser ljusgröna som på Elenas bild är det vår.        1/3    2018

Snöröjning

Det faller inte bara julesnö utan det kan om det vill sig illa  komma snö från oktober och ända in in i maj månad. Jag tältade en gång en kall midsommarafton  på 40-talet i Mariefred och på midsommardagens morgon låg det  fullt med snö utanför tältet. Det var nog en ovanlig väderlek det året. I vanliga fall snöar det inte på sommaren. Snöröjning är en dyr historia för kommunerna. Stockholm har t ex 4000 gator där snöröjning skall ske. Men snöplogarna är effektiva och det går att komma fram på gator och torg rätt fort. Trottoarerna är det lite sämre med, för det nog husägarna som skall stå för att  folk och barnvagnar kan ta sig fram. Förr kostade man på sandning av trottoarer, men det är sällsyntr numera. Min make blev så trött på snöskottning en snörik vinter när vi var villaägare, att han yrkade på att huset skulle säljas innan det blev en ny vinter. Det är därför jag sedan år 1960 blev Solnabo, bor i lägenhet  och blivit kvar här. Att flytta är så besvärligt att jag inte tänker flytta från min nuvarande bostad förrän de bär ut mig. Nomader kallas de folkslag som inte har fast bostad. De bor i tält och förr var det vanligt att samerna bodde i tält som kallade för kåtor och att de flyttade på sig allteftersom renbetet tog slut. Samerna har ett sätt eller rättare sagt ett läte, som de använder när de kallar samman renhjordarna. Det kallas att jojka.  Det fick vi prov på i Melodifestivalen för ett par år sedan när en ung vacker sameyngling kom till final. Det låter  ganska exotiskt och jag hoppas att samernas kultur får leva vidare i Sverige. De tillhör vår ursprungsbefolkning och är ett kulturfolk. En gång kallades de för lappar men det ordet anses nu vara nedsättande och används inte.     28/2    2018     

Trubbel och lösningar

Ute är det vitt av snö och det döljer många skavanker ute i naturen. Sina egna skavanker eller felsteg är det inte lika lätt att dölja. Ibland kommer tvivlet och jag undrar om jag egentligen är klarar av att handskas med det jag håller på med. Tekniska prylar klarar jag definitivt inte av. Det märkte jag, när jag fick stora problem med mitt telefoneri. Bibeln säger, att man inte skall sörja för morgondagen, men hur skulle det gå om vi inte tänkte lite framåt och såg om vårt hus? Det skulle barka allldeles ”åt skogen” och inte bli någon ordning alls. Sedan tidernas begynnelse har allting bara gått framåt och ännu har vi inte kommit till ”vägs ände.”  Man har t o m flugit till månen, men har inte koloniserat den  ännu.  Det kan väl vara lika bra, för vad ska vi egentligen där att göra?  De månfarare som landade  där, tyckte inte det var något trevligt ställe att bo på.. Vi som lever idag har alla skäl att vara tacksamma över att förfäderna har gjort framsteg och röjt mark och så att säga gjort det grovarbete som krävts för att vi skall få det så mycket lättare att leva. Snart behöver man inte laga sin mat om man saknar tid och lust, utan det gör industrin åt oss. Bruna bönor, ärtsoppa och risgrynsgröt finns i ”plastkorvar oc  mjölken i pappkartonger. Det blir visserligen lite sopor att bära ut men man har sluppit att diska annat än tallriken, besticken. Värmt innehållet i folieförpackningarna har man gjort i en handvändning i mikrougn.  Mormor gick med ryggen krökt och petade ner böna för böna i jorden och det tog tid och arbete innan hon hade skördat  och kunde kunde koka sina bönor. Vi har fått det så bra och bekvämt i vår tid att det nästan låter otroligt.     27/2   2018.   

Minnen och lite annat

Idag föll snön i rikliga mängdern är jag skulle gå för att besöka min Vårdcentral. Jag är inte krasslig och hade inte beställt tid utan jag hade fått en kallese att infinna mig. Jag beordrades samtidigt att före träffen med läkare besöka Vårdcentralen för provtagningar. Jag känner mig väldigt priviligerad för att den bryr sig om obetydliga lilla person. För min del har jag ingen anledning att klaga. Det är det många som gör och kanske har anledning till. När jag sedan läser dagens tidning har den stora rubriker som säger, att vår statsminister vill utöka vårdpersonalen med 14 000 personer och kosta på vården 10 miljarder kronor fram till år 2022 blir jag glatt överraskad. Det låter för bra för att vara sant. Det är möjligt att Stefan Löfven vill gå till eftervärlden som en lika stor landsfader som Per Albin Hansson en gång var under krigsåren 1939 - 1945. Dessa år har jag i färskt minne- Nästan allting var ransonerat. och vi var ständigt rädda för tysk invasion. Jag minns hur kusligt det kändes när vi beordrades att mörklägga våra fönster för att tyska bombplan ibland kom in över våra gränser på väg till Danmark och Norge. Då önskade man hett och innerligt att det skulle bli fred på jorden. Tyvärr har det inte blivit så ännu. Uuder krigsåren lärde man sig att trolla med de knappa matransoner man fick. Köttet räckte aldrig till och fisken har aldrig varit så åtråvärd som den var då, eftersom den inte ransonerades. Vi led ingen nöd och jag tror t o m att det var bra för folkhälsan att socker och sötsaker var ransonerade. Det ökade i alla fall tandhälsan. Dagens bild visar prov på olika huvudbonader.   26/2    2018. . .

Kaviar

När det är lite klent beställt med matpengarna och lite tomt i kylskåpet  brer jag kaviar på smörgåsen. Det vi kallar för kaviar är för det mesta torskrom som saltats eller rökts. Riktig eller äkta kaviar kommer från Kaspiska havet och kallas rysk kaviar. Att äta sådan är lyxkonsumtion  och i kärleksromaner berättas hur förföraren  bjuder  den åtrådda damen på rysk kaviar och champagne för att få henne på fall. Det som vi köper i tub är långt ifrån någon lyxvara och serveras ofta utspritsad på ägghalvor på smörgåsborden. Att  sererera mörgårdsbord är en svensk sedvänja från 1600- talet  då värdshusen  dukade upp förtäring för gästande köpmän, Enstaka restauranger serverar smörgåsbord året runt men deras storhetstid infaller i december då varje restaurang med självaktning serverar julbord. På dem hittar man för det mesta  ägghalvor dekorerade med  en ring av kaviar. Jag äter ofta ett ägg till frukost som jag skivar och toppar med en klick kaviar. Jag rekommenderar inte tubkaviar i större mängder i dieten eftersom det är inte nyttigt att få i sig för mycket salt. Jag har bara en gång åtir rysk kaviar och tyckte inte att den motsvarade förväntningarna. Ågg däremot är ett förträffligt födoämne för det innehåller alla näringsämnen som kroppen behöver. Egentligen lägger  hönsen ägg för att de skall ruvas och bli nya höns, men människan manipulerar hönorna och ytterst få ägg blir befruktade.  Människan är egentligen världens värsta rovdjur för hon  dödar och äter upp både vilda och tama djur. Det är inte konstigt att en del personer reagerar och bli vegetarianer. Elena fotograferade dagens aptitliga ägghakvor.    25/2    2018 

TV-kväll bl a

Idag har jag blivit intervjuad av ett italienskt  dokumentärfilmteam bestående av Federico och Anastasia. Elena var med ifall det skulle bli språksvårigheter men det blev det inte för intervjuarna talade felfri svenska. Att bli intervjuad är inte så svårt. Det är bara att vara sig själv, svara rakt på sak och inte konstra till det. Egentligen förstår jag inte varför folk är intresserade av mitt liv och leverne, men det grundar sig kanske på att man i allmänhet tror, att alla lite äldre personer med naturnödvändighet blir dementa och tappar kontakten med verkligheten. Jag är fortfarande rätt klartänkt och följer med min tid. En smula tankspridd är jag kanske, men sådant drabbar även yngre personer. Kvällen har jag ägnat åt Melodifestivalen och även om jag inte är ”stormförtjust” i musiken, så tycker jag att festivalen i sin helhet är riktigt underhållande och allt glitter och ljus förhöjer stämningen. Glittret har jag förmågan att uppskatta, eftersom jag varit med om utvecklingen av svensk TV, Den var svartvit från begynnelsen och man visade ytterst få program. Nu kan jag ta in en massa utländska program om jag skulle så önska, men jag är för det mesta nöjd med vad SVT 1 och 2 har att erbjuda.Jag var för övrigt 45 år när jag såg TV för första gången.  Det fanns inte skymten av teknik när jag föddes, om man undantar att vi faktiskt hade elektrisk ström i huset och elektrisk takarmatur. Mor lagade mat och värmde diskvatten på vedspisen. Diskade gjorde hon i en zinkbalja. Jag kunde inte på den tiden drömma om att det skulle bli den tekniska utveckling som det blev. Därför kan jag till fullo uppskatta att livet med hjälp av teknik blivit så mycket bekvämare att leva än det var förr.  Elena fotograferade dagens evenemang.   24/2   2018  

Blandat

Den här dagen började bra när Elena och jag åkte in till stan för att träffa damerna som vi båda haft som elever i en datorkurs. Jag har väl inte gjort så stor insats i deras utbildning, men eftersom Elena övertog dem så  kan de det som de behöver kunna. Vi har en favoritrestaurang mitt i City och där stoppade vi i oss lite kalorier och satt och småpratade. Vintern behåller sitt grepp och snön ligger vit och vacker i parker och på trädgårdsgångar, men på gatorna i stan är det bara grådaskigt snöslask. Stockholmsskolorna stänger för sportlovsvecka och förhoppningsvis kommer eleverna att sporta och röra på sig och inte sitta inne och pyssla med datorer och mobiler. Våra politiker ”käbblar” som vanligt och det enda de är riktigt överens om är att de inte är överens. Vi har den senaste tiden fått några yngre kvinnliga partiledare och jag hoppas att de tar itu med de svåra politiska frågorna och slutar att träla med varandra. Jag bryr mig inte så mycket om politik men jag vill att de som styr och ställer skall tänka på på  oss som blivit gamla, så att det finns tillräckliga resurser för att ge vård och omtanke till dem som behöver sådan. Min mormor som var min idol hade på äldre dagar ett enda tanke i sitt huvud. Hon ville inte ligga samhället till last. När hon inte orkade släpa vattenhinkarna från brunnen och in i stugan flyttade hon in till stan och till en ensamstående son. Det trivdes hon inte med och dog av pur ledsnad något år senare. Våra äldreboende är numera nästan som pensionat och jag hyser ingen oro för att bo på ett sadant. Men den dagen den sorgen. Även på en skräphög  kan en blomma lysa upp. Elena tog bilden och det är hennes bilder som lyser upp min blogg.  Hon är en mycket skicklig fotograf.         23/2     2018

Tillbaka på banan

Det har varit problem med det tekniska och jag har inte kunnat använda datorn på ett par dagar. Jag skall inte skylla ifrån mig för det är säkert jag själv som klantat till det. Tack vare support från Elena och min systerson Leif har min dator blivit samarbetsvillig igen och det är jag tacksam och glad över. Det är tur att det finns personer som begriper att jag inte begriper mig på mycket mer än att skriva texte. Mina läsares medkänsla har varit mig till stor tröst i bedrövelsen. Datorerna fyller en stor uppgift i vår dagliga tillvaro och utan dem blir det  numera kaos i tillvaron. Folk hade inte ens telefon  i husen när jag var barn och idag har t o m småbarnen blivit utrustade med mobiltelefoner. Det har gått framåt, men det är på gott och ont för ungarna sitter för mycket stilla numera och leker med det tekniska och får inte den kraft i musklerna som de skulle fått om de lekt och rört på sig. När jag var barn hade vi inga tekniska prylar att syssla med utan vi lekte vilda lekar och rörde på armar och ben. Vi hoppade "hage” och lekte  "rymmare och fasttagare"  m fl vilda lekar. Det är i barndomen man grundlägger konditionen och muskelstyrkan. Det har jag glädje av när jag gör min dagliga promenad i rask takt utan att bli andfådd. Jag simmade mycket som barn och det har också gjort en del ftill min goda kondition. När det är vinter och en massa snö får man ta det lite försiktigare när man är ute och går. Som väl är så är det inte så halt på trottoarerna i vinter. Någon sandning av gångbanorna har inte synts till i mina trakter. så det gäller att hålla sig upprätt. Det kommer att dröja länge tills det går att  sitta utomhus som jag gör på dagens bild.     22/2   2018

Driftstörningar

Tiden går och Dagny saknar Internet. Fortfarande. Internetleverantören beskriver problemet som ”driftstörningar”. Jag kan inget annat än att försäkra hennes läsare att hon kommer tillbaka – jättetaggad och glad att få återuppta bloggandet. Jag skulle kunna illustrera detta meddelande med en fin vinterbild men gubben jag valde känns mer passande.

Tillfälligt avbrott

Sedan igår har Dagny haft problem med sin internetutrustning. Hon kan inte hantera sina mobiltelefoner själv och fasttelefonen fungerar inte. Snart får hon hjälp från Internetleverantören och ordningen kommer att återställas. Till dess ber hon er att ha tålamod. Ett nytt blogginlägg kommer inom kort.

Elena, som har varit involverad i krissituationen de senaste 2 dygnen. 18.2 2018

Ett uppdrag

Idag var jag inbjuden att gästa Folkets hus i Solna, Det skulle vara ett kulturprogram för den äldre befolkningen. Det känns ju rätt trevligt  att kunna förmedla kultur och jag var lite stolt över uppdraget. Publiken bestod som alltid mest av damer och medelåldern var hög. Vi hade frågestund och det var mycket som blev ventilerat och som jag fick svara på. Tiden gick fort. Jag blir sällan svarslös och eftersom jag inte tar saker och ting speciellt allvarTigt skrattade åhörarna. När jag hör skrattsalvorna förstår jag att jag har dem med mig. Elena var med som moraliskt städ och det kändes betryggande. Jag fick en stor knippa tulpaner när jag pratat färdigt och blommor är det alltid trevligt att få. När jag kom hem sjönk humöret en smula för då återkom ett problem som jag på grund av slarv eller oförmåga skaffat mig. Min telefon fun gerar nämligen inte. Det enda sätt man kan nå mig på är via mail- eller att komma på besök. Den som läser min blogg  förstår ju att så länge som det kommer dagliga inlägg så det inte något större fel på mig. Under helgen ligger ju de flesta verksamhet nere så för dagen är ingen hjälp att väntar. Man har blivit väldigt beroende av att all kommunikation skall funka och att vara nåbar jämt vill inte tappa kontakten med min omgivning.snär det inte går kanns det inte bra. Jag behöver inte vara nåbar jämt men det är känns ändå olustigt att inte ha kontakt med mina medmänniskor. Man har blivit mycket beroende av teknik och kommunikaion i våra dagar. Jag vill tilägga att jag har mobiltelefon men den är jag ingen större vän av. Jag har inte riktigt lärt mig de finesser som den har.  När jag var barn hade vi inte ens en fast teledon och det gick att leva även utan. Det man aldrig haft saknar man inte.   16/2    2018 . ..  

Ingen vår i sikte

Idag har jag inte gjort något som är värt att nämna, men i morgon skall jag vara ”dragplåster” på Solna Folkets hus. Min närvaro kallas t o m  för ett Kulturprogram så jag får nog skärpa mig. Jag känner mig inte nervös eftersom nervositet  bara förvärrar ett uppträdande. Det är dumt att oroa sig. I förvåg.  Det kan inte bli sämre än ett fiasko och  ett sådant räcker att uppleva när man väl är mitt uppe i det. Det är en sund inställning har jag märkt. för hittills har det gått vägen.  På Rapport ikväll sade väderleksrapportören att just dagen idag den 15/2 är det den den första vårdagen enligt den gamla Bondepraktikan. I mina trakter kan jag inte se det minste tecken till att det är vår. Det ligger drivor av snö. överallt.  Det gör det i Dalarna också  så Vasaloppet är räddat.. Husägarna får uppmaningen att skotta sina tak så att de inte rasar in.  Vädret är ett pålitligt samtalsämne fast egentligen tyder det på att man inte har något intressant att tala om. När jag var barn och det inte fanns varken radio eller TV var det väderspåmän som gav bönder och andra som behövde veta något om väderleksutsikterna mer eller mindre pålitliga prognoser. I Sverige är vi förskonade från stora väderlekskatastofer katastoferDet är sällan några väderlekskatastofer och de sjöar som brukade svämma över har blivit reglerade  Sverige . Här är det ordning och reda och vattenfallen ger oss den elektricitet vi behöver.  Det har vi alla skäl att vara tacksamma över.  15/2     2018. . 

Alla hjärtans dag

Idag var det Alla hjärtans dag och blomsterhandlare och presentaffärer har säkert fått in mycket pengar inför den här dagen. Tanken är god, men från början är det amerikanska köpmäns ide som vi har tagit efter. Jag har inte blivit uppvaktad och hade jag blivit det skulle jag blivit mycket överraskad. Det är trevligt att bli uppvaktad och även om man inte hoppar jämfota av förtjusning över presenten så skall man tacka den ädle givaren. En mig närstående person var i total avsaknad av denna förmåga och blev aldrig glad över någon enda sak hon fick. ”Det är saligare att giva än att taga” säger bibeln, men någon salighetskänsla kunde jag som givare inte känna utan jag blev alltid grymt besviken.  I övrigt har jag inte haft några sysselsättningsproblem den här dagen. Min pensionärsförening hade årsmöte idag och dagens årsmöte var det fyrttionde i ordningen så det var lite jubileum. Pensionärsföreningar existerar under ganska knappa ekonomiska omständigheter och de kan inte spendera större summor på fester, men vi bjöds på en lyxlandgång till kaffet. Jag blev proppmätt och orkade inte med mer än hälften av den industrilagade fiskgratäng jag tagit fram till middag från frysen. Jag saknar inte matlagningsjobbet det minsta. Det är riktigt skönt att lata sig på gamla dar. Sysslolösheten är alla lasters moder” säger ordspråket men ett par små laster kan väl  ändå en 105-åring få kosta på sig- Jag kan tillägga att en omtänksam granne och bilägare bjöd mig på skjuts till och från dagens mäte och det tackar jag henne varmt för. Ugglan lär vara vishetens symbol och även om jag inte år vis  så sitter jag hemma och ”ugglar” rätt ofta.     14/2    2018

Bullfest

Idag är det fettisdagen och Anna och Ove har namnsdag och kan, om de bryr sig fira namnsdagskalas och ta en semla till kaffet. Vi skåningar säger fastlagsbulle men det är samma bakverk. Bagarna har haft bråda tider för just semlan är det bakverk som säljer mest, av alla söta bakverk under hela året. Numera tjuvstartar man bullfesten och redan nyårsdagen kunde man köpa sig en semla i Stockholm. När jag var barn åt vi det som vi kallade för fastlagsbulle dagen före fettisdagen och dagen kallade vi för ”bullamåndag.” Fettisdagen hette ”stinnkaketisdag ” och det vi åt var pannkakor med lite varierade utseende eftersom man inte klickade ut smet över hela pannkakslaggen  utan slevade ut en eller två  klickar smet som fick flyta ut som det föll sig. Jag är inte övertygad om att skåningar håller fast vid den här sedvänjan längre utan gör som svenskarna gör mest för att inte bli klassade som osvenska, Egentligen var det roligare förr när skåningen fick vara skånsk  och samen fick vara lapp och  leva sitt enkla liv tillsammans med renarna  ute på vidderna.  Jag blev utan semla till mitt efterniddagskaffe på den här fettisdagen för de var slutsålda i min butik när jag sent omsider gick för att handla. Men jag har ätit några stycken före den riktiga fettisdagen, så jag vet att de smakar och ser ut som de skall. De nya varianterna får någon annan testa. Diskussion pågår om locket ovanpå grädden skall skärasav som trekant eller eller vara runt.Jag föredrar det runda taket på bullen vilket framgår av bilden.     1 3/2    2018  

Vitaminrikt

Nu finns det gott om citrusfrukter och då skall vi passa på att få i oss så mycket som möjligt av de goda frukterna, De är rika på askorbinsyra som vi behöver för bindvävens ämnesomsättning, Citrusfrukter är inte bara nyttiga, de är saftiga och välsmakande  och finns numera året runt i våra affärer- När jag var barn visste vi ingenting om vitaminer. Apelsiner fanns bara vid jultid för då kom det en lastbåt med de gula frukterna, Laste skulle räcka till julapelsiner åt hela svenska folket.De blev följaktligen ransonerade och min mor fick ett dussin sura apelsiner som vi skulle festa på under helgen. Det blev en apelsin per man på julafton och resten fördelades i gottepåsarna som vi fick när vi hade julkgransplundring tillsamman med grannfamiljerna, Citroner importerade man inte på den tiden. De kom in i landet långt senare. På segelfartygens tid led de stackars sjömännen ofta av skörbjugg (en bristsjukdom som uppstår om kosten innehåller för lite C-vitamin. Kosten  bestod av skeppsskorpor och salt sill och var allt annat änvitaminrik. Numera kan man köpa vitaminpiller på apoteket men så länge som det finns färsk frukt och grönsaker är det inte svårt att få i sig alla vitaminer som kroppen behöver. Det har blivit lite dispyter bland en del läsare som  upprörts över att jag slarvat och låtit Einstein uppfinna glödlampona. Det var givetvis Edison och ingen annan. Det blev troligen ”glappkontakt" i  mitt hjärnkontor när detta kom på pränt, men det glömmer vi och går vidare. Det är mänskligt att fela och ”besserwissar” år rätt påfrestande..12/2     2018

Fortsatt vinter

Vintern har inte ”rasat ut bland våra fjällar” och inte har drivans blommor smält ner  och dött” men man får vara glad ändå och aven acceptera att det kommer ändå mer snö. Den lyser i alla fall upp en smula  och den som har skidor kan åka ut på snöhöljda vidder. Under min barndom i Skåne var de flesta vintrar snöfria och skidorna blev sällan använda.  Mina yngre syskon fick i tur och ordning ärva mina skidor när det någon gång kom lite snö. De muttrade ständigt om livets orättvisa när jag alltid fick nytt och de skulle ärva gammalt. I bibeln finns ett kapitel som handlar just om den orättvisa förstfödslorötten som ger det mesta till den äldste brodern och det lilla som blir kvar till den yngre. Jag insåg aldrig fördelarna med att vara äldst utan bara nackdelen att jämt behöva ”passa” småsyskon  när jag helst ville leka med jämnåriga. Det var inte lönt att smita ifrån ansvaret för det kom bara ”surt” efter. Jag blev aldrig bortklemad som barn  och lärde mig tidigt att ta ansvar och  ”stå på egna ben.”. Det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli säger ett gammalt ordspråk och det är därför som föräldrar tidigt skall lära barnen vad som ärtt eller orätt. Skolan kan fostra barnen på sitt sätt men grunderna skall man lära sig hemma. Jag tycker lite synd om flyktingbarnen som kommer hit och utan att kunna språket förväntas inhämta kunskaper på ett annat språk än sitt eget.Jag har för övrigt alltid förvånat  mig över hur fort små barn lär sig tala och hur snabbt de lär sig ord och bildar meningar.  Jag började med vinterprat och tar därför tillfället i akt att visa ännu en vinterbild..    11/2     2018-    

Sångtävling

Idag har jag slöat. Det enda trevliga jgg gjort har varit att promenera på ett tunt lager nyfallen snö som låg vit och vacker och täckte marken. Kvällen har jag ägnat åt TV och den andra Melodifestivalstävlingen som hölls i Göteborg. Jag njuter inte nämnvärt av musiken, men det är festlig underhållning och mycket glitter och glamour. Det sprakar och gnistrar och en del kläder är ganska festliga. Det är en tävling för den yngre generationen sångare och det är nästan givet att det blir bakslag för medelålders sångartister som deltar. Jonas Gardell vann inte och det gjorde inte heller Hasse Andersson ”Kvinnaböske förra året.  Hasses visa  om  ”Hunnen” som han ville ta med sig till himlen blev  i alla fall en riktig succé ändå.  Moderna vistexter är så långt som man kan komma ifrån min barndoms tragiska shillingtryck  och inte heller skulle Sven-Olof Sandbergs ”När bröllopsklockor ringa sin milda sommarsång” slå an på modern ungdom. Min mor sjöng ibland för oss barn. Vi njöt av hennes vackra röst samtidigt som vi grät floder över hennes sentimentala repertoar som innehöll  bland annat Älvsborgsvisan och Lejonbruden. Mina idoler var Alice Babs, Britta Borg och den sjungande bonden Bertil Boo.  De skulle inte haft en chans idag. på en Melodifestival.  Operasångerskor som Maria Callas, Birgit Nilsson och Jussi Björling kunde bli världsberömda, men jag tror inte att de sålt lika många skivor som en nutida popartist med världsrykte, Det skall i alla fall bli rätt intressant att se vilken av årets Melodifestivalslåtar som vinner i slutfinalen. Dagens blommor kommer snart att sticka upp i rabatterna.  Då kan man hoppas på att det snart blir vår.   9/2     2018   

Lampor

I går gjorde jag bort mig när jag skrev att Einstein uppfann glödlampan. Efteråt gick det upp en ”talgdank” men då var skadan redan skedd. Jag får trösta mig med att även den bäste kan fela och tänka mig för nästa gång. Om jag inte vore det ”ljushuvud” jag tror mig vara skulle ingen brytt sig. Jag tackar för påpekandet och skäms lite grann. Rätt ätt skall vara rätt och ingenting annat. Idag har jag besökt distriktssjuksköterskan på min vårdcentral. Hon hade skrivit att hon ville träffa mig och även påpekat att det skulle kosta 200 kronor om jag inte dök upp på bestämd tid.  Kom jag så var det gratis och det som är gratis skall man inte ”sumpa. Det enda jag visste att jag behövde bli botad ifrån var ett envist eksem. Detta  hade jag fått salva emot vid ett tidigare besök. Salvan hade jag kletat på tills den tog slut, dock utan att eksemet försvann- Jag var inte inställd på att leva hela mitt återstående liv med utslag så jag närde ett visst hopp om bättring när jag steg in hos sköterskan. Hon tog blodtryck och puls som fick med beröm godkänt  och skickade iväg mig med recept  på en ny och förhoppningsvis bättre salva. Som den optimist jag är väntar jag mig att eksemet efter den nya kuren har försvunnit för gott. I morgon börjar sportlovet men jag skall inte utöva någon annan sport än att gå min vanliga motionsrunda. Så länge jag kan gå utan käpp eller rullator händer det en och annan gång att jag förlänger spatserturen och då blir jag mycket  nöjd med mig själv. Eget beröm luktar illa säger ett ordspråk men för att vara 105 år är jag ganska hurtfrisk. Glödlampor sitter i olika sorters lampor och i  en bordslampa är den en viss mysfaktor.   9/2     2018   

Nytt och gammalt

Idag har jag haft besök av en uppfinnare eller utvecklare om det är en bättre definition  på mannen ifråga. Jag släpper inte in vem som helst i min lägenhet men ”utvecklaren” hade introducerat sig via E.post och var fullt tillförlitlig. En liten baktanke hade han förstås, för han ville nog att jag skulle ”puffa” lite för hans uppfinning. Upn pfinningen kallade han Eazy  Plug och den är avsedd för att hjälpa personer med svaga händer när de skall sätta i och draga ut stickkontakter. Det går att  ta fötterna till hjälp också  ifall det skulle gå bättre. Det är en rätt ”fiffig” grej märkte jag när jag provade den. Jag kanske skall tillägga att uppfinnaren haft en medhjälpare när han konstruerade Eazy Plug, som finns i varuhus och elaffärer. ingen nämnd och ingen glömd. Vi skall vara tacksamma för att det finns uppfinnare och påhittiga personer. Hade inte Einstein uppfunnit glödlampan hade vi fått famla i mörker eller använda stearinljus och fotogenlampor. Dammsugare var en bra uppfinning som underlättade städningen i hemmen, När jag var i de lägsta tonåren kom dammsugaragenter och ringde på och ville demonstrera dammsugaren som då var nymodighet. Min mor köpte en apparat på avbetalning och jag fick vara den som skulle suga upp vårt damm, Det blev  lite roligare än att sopa ihop dammtussarna med borste och skyffel. Dessutom var det bättre att suga än att sopa. Städning är ett trist göromål och städare står inte högt på rangskalan. Jag tycker att vi borde uppvärdera yrket och vara tacksamma mot de som gör rent i hus och städar gator och torg, Bilden visar redskap från tid fore elektricitetens tillkomst.  Fotografen säger ett det är ett fransk strykjärn från 1800--talet .     8/2    2018 

Guds fria natur

Ibland när dagarna är enahanda och tråkiga  vet man liksom inte vad man skall ägna dem åt. Då får man ta sig själv ”i kragen”  och gå ut i friska luften. Det är lite tvivelaktig om luften i min lilla stad är så frisk som den borde vara. Vi har i alla fall ett naturskönt område kring Råsta- och lötsjön. Den senare sjön är belägen i Sundbyberg. Idag läste jag till min stora glädje i lokaltidningen att Världsnaturfonden beslutat att det natursköna området kring Råstasjön i Solna, Lötsjön och Golfängarna i Sundbyberg har blivit förklarade som naturskyddsomräde. De kallar området för ett Central Park i miniatyr. Där har man bl a spanat in 180 olika fågelarter. Bland fåglarna finns knölsvanen Frasse, en kändis som blir en aning aggressiv om man blir för närgången. Det är sällsynt att en så liten sjö som Råstsjön har så många fågelarter. Där finns t ex den sällsynta vattenrallen och den har nog blivit Sveriges mest fotograferade fågel. Har man ögonen med sig och lite tur ser man både häger och hackspett när man går längs med  sjöarna.  Jag skulle gärna vilja se och höra näktergalen som finns där och helst också se den utrotningshotade och svartlistade minde hackspetten. Naturskyddsföreningen vill att hela området fram till Friends Arena skall bli naturskyddsområde. Det är bra att det finns organisationer och människor som värnar om vår natur. Det är nog i senaste laget som vi har förstått att vi bör vara rädda om  och värna vårt naturarv. Vi bör använda rätten till att fritt vistas i skog och mark på ett ansvarsfullt sätt. Utländska besökare förvånas över att vi har vår ”Allemansrätt, den som ger oss rätt att vistas i privata skogar och plocka bär och svamp.på mark som tillhör privatpersoner. Den rätten är vi ensamma om.   7/2    2018

Svaromål

Det är inte längre så populärt med poesi och diktsamlingar, men jag har läst åtskilliga sådana i mina dar och kan en del av dem utantill. I kväll när jag totalt saknade inspiration till bloggen erinrade jag mig skalden Nils Ferlins dikt ”En valsmelodi, Han hade svårigheter med texten när han skulle leverera en dikt till DN och kunde inte hitta rimord på fiol eftersom han redan använt orden sol och viol. Jag är i behov ett lämpligt ämne för dagens inlägg, men saknar infallsvinklar. Om man betänker att jag är 105 år är det inte så märkvärdigt i och för sig. Normalt bloggar inte gamla damer. När jag nu mobiliserar mitt självförtroende konstaterar jag, att jag varit rätt påhittig hitintills och under 5 års tid lyckats skriva ett nytt så gott som varje dag.. Det räcker givetvis inte bara med självförtroende utan inlägget måsta handla om något som gör det läsvärt. Då tänkte jag på kommentarerna jag får. Någon tycker att jag uttryckt mig negativt om medresenärerna på mina tågresor. Till dem vill jag säga att jag inte klandrar någon utan bara uttrycker min åsikt om att folk pratade mer med varandra förr innan det fanns bärbara datorer att ägna uppmärksamhet under resans gång. Det går mycket väl för sig att sitta tyst också. Det är den resandes ensak. Utsikten genom tågfönstret kan man glömma när man åker snabbtåg, för hus och träd bara flimrar förbi och tågen stannar bara vid större orter. Men jag föredrar ändå tåg framför flyg eftersom man inte faller från någon nämnvärd höjd om tåget råkar välta. Jag är glad att vi har SJ när jag skall resa till Skåne. Tågolyckorna i Sverige är lätt räknade om man betänker att det första tåget i Sverige avgick den 1 dec 1856, Som omväxling blir det somrigar bild idag.     6/2 2018
.

Detektivromanen

Dagens namn är Agata, men jag har ingen bekant som fått detta dopnamn men dagens namnsdagsbarn kommer mig att tänka på den berömda deckarförfattarinnan  Agatha Christie. Hon föddes i England år 1890 och dog 1976. Det var hon som skrev om den originelle detektiven Hercule Pohirot och hans kvinnliga kollega Miss Marple. Jag läser helst skönlitteratur men föraktar inte en spännande detektivroman Jag hyser en viss förkärlek fill Miss Marple. En bra deckare skall vara lättläst och hålla spänningen uppe ända in i det sista då alla frågetecken rätas ut, mördarna överlämnade till rättvisan och boven står där avslöjad.  En deckare är spännande och glorifierar polisarbetet. Verkligheten ser annorlunda ut och det är nog inte så roligt alla gånger att vara polis. Polisen får ta hand om en massa saker som ingen tänker på. De får ta hand om mystiska och mindre mystiska dödsfall, vara den förste att underrätta efterlevande när det inträffat ett brott. När jag var barn patrullerade polisen på gatorna och upprätthöll ordningen iklädd lång uniformsrock med galoner och blanka knappar. På ”skulten” hade han en blank pickelhuva. Den  kröntes på toppen av en upprättstående stålpil- En rejäl sabel hängde och dinglade vid hans högra sida. Vi barn tyckte han var det stiligaste man kunde tänka sig. Vi var samtidigt lite rädda för honom. Detta  hindrade oss inte att ropa: ”polis, polis potatisgris” när vi kunde slinka in i port innan han fick syn på vilka vi var. Vi var lite busaktiga.Jag tror inte att nutidens ungar ägnar sig åt sådana barnsligheter. De har sina mobiltelefoner och andra tekniska prylar.     5/2   2018

Historia

Det var var vackert ute idag när jag gjorde min dagliga promenad. Snön döljer skräp och smuts och vitpudrar träd och buskar. En sådan här vacker vinter kan man klara av med gott humör. Humöret steg ytterligare idag när jag fick besök av släkten bestående av min systerdotter med make samt min systersons fru. De medförde hembakat kaffebröd och jag bjöd på kaffe. Det blev en trevlig samvaro för vi har mycket att prata om bland annat om den släktresa vi skall göra till Ungern i maj månad. Jag tycks ha gjort intryck på hotellvärdarna som härbergerade oss i Budapest. Min systerdotter i Skåne har tagit på sig rollen som researrangör och sköter alla detaljer. Det blev aldrig någon Knaresa för mig, men jag är glad för att jag kommer utomlands överhuvudtaget. I övrigt är världen sig lik med krig, elände och flyktingströmmar som skall tas om hand. Sverige har inte varit i krig på 200 år. Det sista fältslaget stod vid Kjölbergs bro den 14 augusti 1814. Då ville norrmännen bli fria från unionen med Sverige. Det blev de också inte precis för att de vann kriget utan för att man upplöste unionen med Sverige på fredlig väg. Jag är som alltid intresserad av svensk historia därför att jag tycker att det är en medborgares skyldighet att känna till sitt lands historia. Sverige var en gång en stormakt och styrde över en stor del av Europa. Nu råder vi bara över oss själva och det nog bäst så för eljest hade vi kanske inte varit det välfärdsland som vi är nu. Vi får hoppas att flyktingarn vi tagit hit kommer att anpassar sig till det svenska samhället. Då kommer de att känner sig hemmde och välkomna i det svenska välfärdssamhället: De har nog inte tagit sig hit med det transportmedel jag har i bild idag men båtar är bra att ha när man skall ta sig över hav och sund. ..
4/2 2018 . .

TV-program

Jag har inte varit speciellt produktiv idag heller, men jag har i alla fall varit ute och gjort en förlängd motionsrunda och intagit mina måltider i vanlig ordning. Kvällen ägnade jag åt Melodifestivalen i TV. Om bästa låt vann är jag inte lika säker på som svenska folket är för jag hänger inte med i schlagersammanhang och förstår mig inte på modern musik. Den unge Benjamin Ingrosso är ju proffs trots sina unga år, men så är han också född i en artistfamilj. Han gick till final även förra året. Det är mycket ljuseffekter på scenen och det är alltid trevligt. Det glittrar och lyser och det förhöjer effekten. Jag får nöja mig med att med att se programmen i lite mindre format för jag har ingen storbilds-TV. Jag som har varit med om tiden då det varken fanns radio eller TV uppskattar dessa mnedia mer den som tror att de alltid funnits. Vi tyckte att det var både stort och märkvärdigt redan när TV sändes i svartvitt. Det fanns bara ett enda program och Hyland var den förste hallåmannen  i svensk TV.  Sven Jerring var radioreporter och blev mäkta populär när han gjorde det kända barnprograet ”Barnens brevlåda” Det är många artister som började sin mediakarriär i ”Barnens brevlåda” När Farbror Sven slutade av åldersskäl blev det nästan landssorg Så populära kommer nutida programledare inte att bli.Det är alltid i början som någonting har nyhetens behag. Nu kommer tulpanerna och de är alltid populära så här års.      3/2     2018

 

Kunskaper

Något intressant att berätta från den här fredan har jag inte. Att det fallit mycket snö vet läsaren redan och de som har varit ute och bilat idag har haft stora svårigheter. Enligt den gamla kyrkordningen är det Kyndelsmässodagen idag. Vi firar den inte men enligt biblisk historia är det den dagen då Ljungfru Maria bar fram Jesus i templet När jag gick i skolan var det mycket bibelkunskap att läsa in. Men jag tror inte att vi blev kristligare för det, Det var roligare att läsa svensk historia men jag ville vara bäst i dem båda för att kunna briljera  med med mitt vetande inför kamraterna. Det var inte precis snällt men var oc en är ju sig själv närmast. Jag har ett gott minne  och det jag lärt mig siterkvar. Det får plats rätt mycket även i ett gammalt huvud.- Gammal visdom hindrar mig inee för att ta in nya impulser. Hade jag gått i skola i dagens Sverige kunde jag ju kollat in mycket  på Google. Om sanningen skall fram så finns det luckor även i mitt vetande så det är bra at kunna slå upp och vara saklig.därifrån. När jag är ute och visar upp mig på olika ställen är jag noga med att poängtera att även gamlingar kan och bör hänga med i vårt teknologiserade samhälle. Eljest om de akterseglade och anses dumma.Jag tar det ”lite piano” när jag skall lära mig.något nytt. ”Rom byggdes inte inte upp på en dag” och det gör inte kunskaper heller. Det kanske är min sista uppgift i livet att vara som ett föredöme för äldre datoranvändare och den uppgiften tar jag blir de gärna på mig. Om man är glad för det lilla så kanske det växer och blir större med tiden,   2/2    2018 

På resande fot

Idag har jag varit ute och rest. Inte på turne utan på ett uppdrag. Publiken var för ovanlighetens inte ålderstigen utan det var yngre åhörare. De ställer frågor och jag ger svar. Jag tar inte saker och ting så allvarligt. När det blir skrattsalvor efter ett svar så tar jag det som en komplimang. Jag åkte tåg fram och åter till Nyköping och det är numera bara tyst och trist. Alla sitter och petar i sina mobiltelefoner och en del tar fram lite större tekn iskatekniska hjälpmedel. Tåg är ju ett gammalt färdmedel. Nutida elektriska tågvagnar och lok har inte mycket gemeensamt med dem i tidernas begynnelse. Mina första tågresor i barndomen gjorde jag i vagnar med obekvämma träbänkar. Komforten bestod i en vattenkaraff med tillhörande glas som stod högt uppe på en hylla och skvalpade under resans gång. Tågen var populära för det fanns ytterst få bilar när jag var barn. Även kungen fick åka tåg när han skulle göra resor ute i landet, men han reste i egen komfortabelt inredd vagn med tillhörande salongsvagn. Mitt Skåne genomkorsades av flera  privata järnvägslinjer. Dessa blev så smånimgom uppköpta av SJ eller lades ner när bilarna kom i marknaden. För klimatets skull borde folk låta bilen stå och ta tåget, men bilen har förstås den fördelen att man kommer från dörr till dörr och det gör man inte med tåg. Som ung hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana att det skulle gå flygplan till ett resmål. Bildens tågvagn var i bruk för långe sedan.    1/2     2018 

Diverse

Idag har jag blivit intervjuad och svarat på frågor. Jag skall berätta vad det handlade om när jag godkänt innehållet. Det är mest det gamla vanliga  men så länge det finns intresse för min person besvara jag frågorna. Tidningar och TV har haft rättegången omterrordådet på Drottninggatan som dagens största nyhet. Detta med anledning av att åklagaren fastställt åtalet mot terroisten Vilket straff han ändå får kan han ändå inte sona  den hemska gärningen, Det har alltid funnits fanatiker som gjort hemska sadet i Guds eller någn annans namn och för det mesta har helt oskyldiga människor drabbats. Nu byter jag tvärt ämne och talar om vädret. Det kommer att vräka ner en massa snö över våra östliga landskap i morgon bittida. På sina ställen så mycket att skolskjutsarna är inställda och barnen får stana hemma från skolan. Några av dem intervjuades i TV och de var ”själaglada” över att planerade skriftliga prov inte blivit  av. Proven återkommer säkert så den glädjen blir inte långvarig. Själv var jag stormförtjust över provräkningar och uppsatsskrivningsprov för då fick jag visa vad jag dög till. Det skäms jag lite över så här efteråt. Jag borde ha tyckt synd om dem som skulle blivit unerkända och inte klarat proven. Barn har förstås ytterst sällan nyanserade känslor och allt som inte är bra tycker de är dåligt. Vår svenska skola är bland de bästa i världen. Den var inte dålig ens när jag gick i den och det har jag haft glädje av hela livet. De flesta elever har nu möjlighet att förverkliga sig själva om de tar chansen.  Duktiga elever brukar kallas för ljus och med det försvarar jag bildvalet idag..  31/1    2018

Ett och annat

Idag har jag tagit det lugnt,  bara promenerat och gjort inköp. Jag förundrar mig varje gång jag bär hem matkassar från affären över att det går åt så mycket varor till en ensam person. Men jag går inte upp i vikt, så det är nog som det skall vara. Jag får bära ner mycket plast och pappkartonger till containern, så det är mest avfall som är med hem i matkassenen. I morgon skall det snöa och då täcks  mycket av snö. Det enda färggranna i naturen nu är nyponbuskarna. På dem sitter höstens nypon kvar och lyser upp lite grann. Nypon är en riktig vitaminkälla och på 50_talet plockade jag nypon på hösten för att koka nyponsoppa. Det fanns ingen färdig nyponsoppa i affärerna på den tiden. Vi  pratade inte så mycket om vitaminer heller, men min mor hade liksom på känn vad som var nyttigt för kroppen. Vi gjorde vin av nypon också och det blev ett ypperligt portvin. Visserligen var det en omständlig procedur, att ta till vara nypon  men man  tog sig tid att använda mycket av det som nu ingen bryr sig om. Jag har gjort vin av både körsbär och äpple och bjudit vännerna på. Numera får nog fåglarna kalasa på rönnbär ovh nypon och det vin och den soppa man äter köps färdig. Det beror säkert på bättre ekonomi och brist på tid. Jag har lagt av med att laga mat numera och det enda som sprider doft i mitt kök är kaffet. Förr skyllde man magsår på kaffedrickningen, men numera är kaffe rena mirakelmedicinen som gör oss piggare och t o m sägs förlänga våra liv. Det är möjligt att jag till en viss del kan tacka kaffet för att jag fortfarande är pigg och nyter. Nyponet är egentligen en skenfrukt. De riktiga frukterna på en nyponbuske är de små fröna eller kärnorna. Innanför skalet. Dst är ett naturens under att det kan bli en fin rosenbuske av ett litet frö. 30/1   2018

Möblering

Idag finns det nästan bara ett samtalsämne och det är Ingvar Kamprads bortgång. Det var han som var den störste entreprenören och som möblerade inte bara det ”svenska folkhemmet” utan även hem i utlandet. Han grundade Ikeavaruhus överallt i världen. Han började lite enkelt med att sälja  brevpapper och pennor och blev till slut nästan hela världens möbelförsöljare.över hela världen. Han var smålänning och  som de flesta smålänningar arbetsam. och lite om sig och kring sig. Det senare är egentligen  det samma som att vara lite snål. Sparsamhet är en dygd och den sparsamme handlar inte på kredit utan köper först när han har pengar i handen. Ikea säljer billiga och ändamålsenliga möbler över hela världen. Jag har inget modernt hem utan ett i lite gammal stil. Mina sittmöbler, en soffa och två fåtöljer är klädda med vinröd plysch. Borden är av  blankpolerad mahogny.och det hänger många tavlor på väggarna. Det är rätt mysigt säger mina besökare. Man skall inreda sitt hem  så att man trivs själv och inte bry sig om vad andra tycker. Ikea har betytt mycket inte bara för svenska möbelköpare utan även för de utländska. Förr var möbeltillverkning ett hantverk och vissa möbelsnickare blev världsberömda. Den som har en Hauptbyrå i sitt hem är ägare till ett mästerverk som har högt värde. Man skall dock inte ha så ömtåliga möbler att man inte vågar använda dem. Blommor förhöjer hemtrevnaden och ingår nästan i möbleringen, numera. Dagens blomma har ett riktigt trevligt namn. Den heter vintegäck och kommer tidigt och gäckar verkligen vintern.,             29/1   2018

Instrument

Jag skriver om det mesta i bloggen och idag tänkte jag skriva lite om musikinstrument. Jag har bara haft två sådana i mitt liv och blev aldrig nägon vituos på något av dem. När var tio år fick jag ett munspel som jag klarade av att spela Mors lilla Olle på  Det andra var gitarren som blev min 40-årspresent. När jag fick den hade jag stora ambitioner att bli vissångerska. Tyvärr var jag inte tillräckligt musikalisk och kunde inte ens stämma  en gitarr -Jag lade mina musikaliska drömmar på hyllan och hängde upp gitarren på en vägg i vardagsrummet. Där påminde den mig ständigt om min otullräcklighet i musikaliska sammanhang. Jag tog ner den en dag och gav  bort den till en yngre släkting vars kompetens var betydligt bättre  än min- Dragspel är också ett instrument som gjort mig glad. Jag trådde dansen till dragspelsmusik i min ungdom på lördagar till dess toner. Fröding har ju skrivit dikten: ”Det var dans bort i vägen på lördagsnatta” men vid någon vägkrök har jag aldrig dansat. För övrigt tyckte jag att det var genant att stå vid en dansbana och liksom vara till påseende när kavaljerna valde och vrakade. partners.  Som en ödets ironi blev det ändå vid en dansbana som jag mötte min andra man och fick ett långt och lyckligt liv tillsamman med. När jag var barn spelade gatumusikanterna dragspel på gårdarna för hemmafruarna som satt vid köksfönstren  och kastade ner kopparslantar invirade i tidningspapper till dragspelaren. Sverigeär ett riktigt dragspelsland. Det tillverkadas många ragsspel vid Hagtröms dragspelfabrik och  de exporteras över hela världen.           28/1     2018

Sömnigt

Idag har vi fått uppleva en vacker januaridagdag. Jag har bara utnyttjat det vackra vädret till att promenera i. Sedan har jag läst tidningarna. Det hörs inget fågelkvitter ute i naturen ännu men koltrasten slår sina vackra drillar  högt uppe från en trädgren. Ännu  är det vinter kvari våra nejder. Som läsaren redan försstått lider jag av total idétorka idag och därför pratar jag både i och om vädret. Engelsmännen pratar mer hos dem.om väder och vind än andra nationaliteter men det beror troligen  på att det regnar så mycket över de brittiska öarna- Vårt land  befolkades när inlandsisen smäte och folk kunde  bruka jorden- Nu hotas vi av klimatförändringar därför för det kommer att blr allt varmare. Havsvattnet kommer att stiga Jag läste för en tid sedan i en vetenskaplig artikel att sädra Skåne kommer att uppslukas av havet. Det sker som väl är inte i min tid och när det blir dags hoppas jag att de som tvingas flytta blir väl mottagna av medborgarna längre norrut. Det här inslägget blev så tråkigt att jag somnade på datorstolen. Om ni tror mig eller ej, så sov jag i närmare två timmar och vaknade med ett ryck när jag höll på att ramla av stolen. Jag blev klarvaken med ens och insåg att jag behöver ändra på mina sovvanor och krypa till kojs före midnatt i fortsättningen.Så har det blivit de senaste åren tyvärr. Min mormor som alltid hade ett ordspråk för alla tillfällen i livet fär bidraga med det här, som passar bra idag : ”när det kvällas får den late alltid bråttom”  Det är så sant som det är sagt. Jag bloggar så gott som alltid alldeles för sent på kvällen.  27/1    2019. 

En vinterdag

Idag har jag haft besök av min dokumentärfilmregissör och hennes fotograf. Det skall visst bli en uppföljare till den första filmen: Det är inte så dumt att bli gammal. Det blev som alltid en massa omtagningar men så är det vid alla filminspelningar. Är man samarbetsvillig går det bättre och jag undviker att krångla till det.Jag tycker att det skall bli spännande att se slutresultatet. Filmteamet medförde jättegoda semlor som vi mumsade i oss när vi tog kaffepaus. I övrigt har det inte hänt något extraordinärt men jag konstaterade vid dagens promenad att snön försvunnit. Det låg några grådaskiga snöhögar på sina ställen men de smälter snart. Februari är ingen vårmånad att lita på, så det blir nog mer snö innan våren tar över. Staten är igång med att utlokalisera en del myndigheten från Stockholm till olika ställen i landsorten och det ställer till en massa oreda för de anställda. Många av dem varken kan eller vill följa med till inflyttningsorten och det kan man ha en viss förståelse för om de har rotat sig, har hus och t ex  barn i skolåldern. När jag var 19 år utlokaliserades min arbetsplats och även om jag inte hade lust att flytta med var jag så illa tvungen för att kunna försörja mig. Sedan man flyttat är det bara att försöka anpassa sig, Längta hem ibland gör man ju, men den känslan får man förtränga och försöka bli hemtam på nya stället. För övrigt är det inte lika svårt att byta miljö när man är ensam. och bara har sig själv att,tänka på. Jag är inne på femte bostadsorten nu omen här tänker jag bli kvar. En värmande brasa är bra i vårt klimat och elden på bilden såg Elena och jag när vi var ute på stan.       26/1     2018

 

Varierat

Det känns lite egendomligt att bli idol vid min ålder och lite ovanligtt. Idoler biir som regel de som tillhör det unga vackra folket. Mina meriter för idolskap är inte överdrivet många, Jag har  bara lyckats bli gammal. Att vara frisk vid min ålder kanske räknas som en merit. Att jag bloggar vid min ålder är ganska  ovanligt försstås  men det är bara bra att det inte är fler för i så fall skulle inte min blogg bli så uppmärksammad som den blir. Jag skriver för att jag vill bli läst. Det skulle inte vara ett dugg roligt att ”vara som en ropandes röst i öknen ” (bibelcitat).  Kineserna vördar sina äldre men i vårt land har de inte någon större människovärde i politiska och sociala sammanhang. Jag får faktiskt många beundrarbrev och dem tackar jag för. Häromdagen kom ett brev från en kvinna som ville träffa mig och det gjorde mig nyfiken. Idag möttes vi och till min förvåning hade hon ingen dator och visste ingenting om bloggar. Mig kände hon till genom TV och tidningar. Vi drack kaffe på ett ställer jag aldrig varit på förut. Det låg alldeles intill Serafimerlasarettet som var det frsta riktiga lasarettet i Sverige. Det  öppnades  1752 och stod under öveinseende av Seraimerriddarna. Det ligger fler intressanta byggnader nära Stadshuset och  en av dem är  Kongliga Myntverket. Jag stavar inte fel  för så står det ovanför porten. Vära mynt tillverkar man numera i Tumba söder om stan- Närmaste T-banestation för Stadshusbesök ligger vid Kungsholmens vackra kyrka.  Bilden har inget ed texten att göra  utan får representera snön soc isen om inte har försvunnit än.       25/1    2018           .

Dett har hänt

Jag vet inte om jag kan titulera mig författare efter att ha skrivit en enda bok, men idag var jag faktiskt inbjuden till Segeltorp för att signera min bok. Det var långt mellan Solna och Segeltorp, så det blev dyrt att transportera mig dit och därifrån föredragshållare på Folkets hus i Segeltorp. Eftersom jag hellre svarar på folks frågor än att jag underhåller folk med prat så blev det frågestund. Jag är nog en aning humoristisk och rakt på sak, så folk skrattade gott. Åt mina repliker. Ett gott skratt var det minsta jag kunde bjuda på eftersom de fick betala 200:00 kr för att komma in i lokalen.  Så mycket är jag inte värd men det tyckte publiken som fyllde lokalen. Jag fick en pampig bukett för besväret och en dam i publiken gav mig en knippa tulpaner. Jag har inte lagt mig med några primadonnefasoner än, men vem ve, de kanske kommer om jag får mer beröm. Som jag sagt tidigare lyder jag under Jantelaens bestämmelse; ”att du skall inte tro att du är nå´t”  och därför aktar jag mig för att säga ”hurra vad jag är bra.”   Men att må bra vill väl de flesta och jag är inget undantag. Därför äter jag bra och tar min dagliga promenad även om det är slaskigt och moddigt som i dag .Inte för att jag är ”nödd och tvungen” utan av fri vilja, Numera är det en och annan som säger ett par ord när jag möter dem och det är också trevligt. Om vi människor pratade lite mer med  varandra skulle vår värld bli bättre att leva i. Jag tycker att de flesta storstadsbor verkar lite ”snorkiga” men de är kanske bara blyga och vägar inte inleda samtal med främlingar. Blommorna på bild är inte identiska med de blommor jag fick idag..        16/1    2018                                                                                         

Teknik

Idag har jag besökt Kista mässlokaler och haft ett litet uppdrag. Jag såg i programmet att jag skulle vara talare  men när der var dags bad jag att få svara på frågor i stället. Jag är inget orakel, men jag gör så gott jag kan och använder mitt sunda ”bondförnuft.” Det kommer att uppstå problem i välfärden inom en snar framtid och kommuner och landsting tänker då ta hjälp av tekniken när den mänskliga arbetskraften inte räcker till. Det är väl på gott och ont att vi lever längre och kan bli i behov av vård. Det var en förfärlig massa folk där men mässlokalerna är stora och har högt i tak så luften räckte till åt oss alla. Det var antagligen  i egenskap  av datoranvändande åldring som jag får vara ett föredöme och exempel på att även äldre kan lära sig tekniska nymodigheter. ”Kan hon som är så gammal så kan vi”  är det nog  meningen att de skall tänka. De flesta är ofta  rädda för att det är för svårt men har man tålamod så är halva slaget vunnet och sen går resten, om inte snabbt så i alla fall någorlunda skapligt. Man skall helst undvika att lära sig grunderna av sina barnbarn för de har för lite förståelse för att en äldre person fattar långsammare än de själva gör. Allra bäst är att lära sig på en datorkurs för äldre där instruktören inte är  ”purung.”&nbsp%3

Idag var det filmgala med Guldbaggeutdelning till förtjänta filmer och folk som regisserat och spelat in dem. Det är alltid festligt med galor även om man bara är åskådare till dem. Jag förmodar att det var de bästa filmerna och de bästa av medverkande som fick Guldbaggarna. Jag har alltid gillat film men det blir tyvärr inte särskilt många biobesök numera. Svensk films vagga stod en gång i min hemstad Kristianstad och det är innevånarna rätt stolta över. Som barn fick man gå på söndagsmatiné om föräldrarna var generösa och gav oss de 35 öre som erfordrades. Sedan dess har jag sett en del storfilmer genom åren både svenska och amerikanska. Wilhelm Mobergs Utvandrareposhar jag i färskt minne. Man får åka in till storstaden om man vill se filmer. En och annan gång kan man göra det på hemmaplan men det är inte så ofta. Amerikanska filmer kan vara mycket påkostade och Hollywood har spelat in riktiga storfilmer. Har vi i Sverige fostrat fram någon riktig storsjärna så har han eller hon i slutändan hamnat i Hollywood. På detta är Greta Garbo och Ingrid Bergman exempel. Skarsgård skall jag inte glömma bort och han är fortfarande  Hollywoodsaktör. Här hemma håller vintern oss fortfarande i sitt grepp   och vi kan förvänta oss mer snö omväxlande med lite töväder. När det töar brukar det hänga stora istappar ner från takåsarna  på husen  och har man oturen att få en sådan i huvudet är det inte nådigt.. Jag vet inte om plåtslagarna (män som bl sysslade med att göra plåttak) fortfarande  i snösmältningstider kliver omkring på hustaken och slår ner de istappar som kan bli projektiler om de dimper ner i huvudet på en förbipasserande. Is och snö är inte bara underlag för kälk- och skidåkning utan de kan ibland  ofta  till  vara olycksrisker.     22/1 2018     

Idag var det kallt. När det är riktig sträng kyla brukar man kalla det för ”vargavinter” Antagligen för att då närmade sig vargarna bebyggelsen för att leta efter mat. Risken för att en och annan hund hamnade i vargmagen var då större än vanligt. Elena är en riktig ”friskus” och räds inte kyla och blåst. Jag är inte lika hurtfrisk och är hellre inne i den goda värmen när kylan biter. Vi gjorde i alla fall en ordentlig promenad runt hela Lötsjön i Sundbyberg. Där har parkförvaltningen  ordnat så att det finns mat och öppet vatten för simfåglarna. De lider tydligen inte av kalla fötter utan plaskar oberörda av kylan. Det är halt på isen där de kanar omkring utan att falla  Jag var för tunnklädd och frös förfärligt men man får vara ståndaktig och inte gnälla. Därför kämpade jag på i kylan. På vägen hem köpte jag årets förs semlor och gissa om de smakade bra till det kaffe Elena fixade när vi lyckligt och väl var tillbaka i Solna. När man väl kommit inomhus uppskattar man promenaden trots klimatet. Snön verkar också förskönande på omgivningarna och gör den betydligt ljusare. Den blir säkert inte långvarig för regn är i sikte. Jag skall passa på att tacka mina läsare för att de inte tröttnat på mig  utan följer med mig till  den nya sidan. Själv läser jag med förtjusning kommentarerna. Det hamnar visserligen en och annan på fel ställe men det må vara hänt så länge utrymmet räcker till- Till alla äldre herrar och damer vill jag rikta ett varningens ord: ”ta på er broddarn!  Det är bättre att ha dem på en gång för mycket" än att ramla omkul. Det är inte fegt utan visar på ett sunt  förstånd. Dagens bild kommer från  besöket vid Lötsjön.    21/1    2018

Så har det blivit dags att börja om och blogga på en ny sida. Jag vågar inte lova att den blir bättre och intressantare än den gamla. Men jag skall göra mitt bästa för att hålla stilen  och hitta ämnen som inte tråkar ut läsaren. Nu är jag inne på min tjugoandra sida och förväntar mig inte att den nya sidan skall bli något litterärt mästerverk utan hoppas kunna fortsätta som förut och skriva vettiga saker på god svenska. Vi har ett språk och kan bilda ord och meningar, vilket skiljer oss från djuren, som bara har sina lätens. Deras läten uttrycker kanske känslor och behov men vi kan inte förstå dem bara tolka dem. Det nyfödda barnet saknar språk och visar missnöje  genom att skrika och glädje genom att le och jollra. Det hade varit en fördel om alla människor i hela världen talat samma språk, men så väl är det inte. Engelska talas visserligen i många länder och är det språk som många kan förstå  men  det är ändå obegripligt för de flesta människor. Alla skolelever får inte undervisning i främmande språk. I min skola fick vi lära oss läsa både engelska och tyska och jag kan fortfarande hjälpligt samtala på båda språken, Man får stort ordförråd om man läser böcker på originalspråk. Även om man inte kan alla ord på det främmande språket  får man  behållning av bokens innehåll under läsningens gång. Numera får dagisbarn lite undervisning i engelska och ungar som är väldigt receptiva  lär sig fort. Möjligtvis kan språkundervisningen få till följd att det blir  fredligare på jorden om konflikter löses genom samtal  i stället för att man slåss.  Första bilden på den nya sidan visar en lugn och sansad person i en grönskande  och i det närmaste pastoral omgivning..   20/1    2017  

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Celina Silva Pereira | Svar 18.08.2018 23.04

Parabéns!
Sou uma blogueira de 68 anos, brasileira, e passei a ser sua fã.
Vou continuar visitando você, querida Dagny.
Tenha uma ótima semana!
Celina

Ana Valéria | Svar 17.08.2018 02.58

Você é MARAVILHOSA!!! Se parece muito com a minha vó, que amo pra sempre! Moro no Brasil e sou sua fã. Meu e-mail é ana.aguiar@educ.rec.br
Me chamo Ana Valéria

Marie Källberg | Svar 05.08.2018 13.17

Hej Dagny!Jag tycker att det är intressant att läsa om gamla tider som du berättar om på din blogg.Väldigt vackra bilder.Grattis Dagny i efterskott!

Kimmie Byberg | Svar 27.07.2018 09.22

Å, vilken skön bild ni har lagt ut idag! Har suttit och tittat en lång stund på den och känner mig nu litet svalare! De flesta går nog i trosor hemma nu som du!

Nathalie labbe | Svar 27.07.2018 04.19

Hello from Canada. It wonderfull to see a women like you. J'aimerais bien comprendre ce que vous écrivez. Bravo!! :-

lise marie laro | Svar 19.07.2018 16.20

Her i fra Oslo Du har sagt noget om at låt inte åldringen ta dig? Var det så du sa??Min svagerske beratttede om dit sitat. Var det så det låt?

Ulla 19.07.2018 20.13

Dagny brukar säga Du ska inte gamla till dej är det de du menar?

Birgitta Carlsson | Svar 17.07.2018 21.26

Hej Dagny! Du är verkligen fantastisk med dina berättelser om vardagen. Läser ditt inlägg varje kväll efter att jag skrivit i min dagbok. Ha det så gott. 😎

Åsa | Svar 17.07.2018 00.31

Hej Dagny! Du skriver att du inte har blivit klokare med åren. Men det tror jag nig att du blivit. Vad vet du nu som du inte visste förr?

annepauline | Svar 21.05.2018 08.39

Ha en riktigt trevlig resa! Jag skrattade gott när jag läste om din "kontakt" med det ungerska plommonbrännvinet.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I går | 00:21

Solklart ! När du föddes föddes också EN NY DAG ! DAGNY ! Helt utan jämförelser
TACK FÖR ATT DU FINNS !

...
I går | 22:49

På Anna-dagen skulle lutfisken läggas i blöt........

...
08.12 | 18:40

Vi lyssnade på ditt sommarprogram och då sa du en sådan rolig kommentar om att du gick till Dansbanan och stod där till allmänt beskådande eller något liknande.

...
07.12 | 23:50

Tycker verkligen du borde få DN gratis så länge du lever. Det är du värd.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS