Sommarprat

Om kaffdrickning

Idag läser jag i tidningen att svenska folket har fördubblat sina besök på kafeer sedan är 2007. Det är ju bra för kafeer och uteserveringar. Jag tror att det beror på att vi blivit lite mer kontinentala och finner det behändigt att träffas över en kopp kaffe.på en servering. Då behöver man inte besvära sig med bjuda hem folk  Svenskarna dricker näst mesr kaffe i hela världeni. Det är bara finnarna som är värre än vi. Kaffet har ersatt brännvinet som bjuddryck och det får man väl se som en stor förbättring.av vårt liv och leverne. Kaffe har jag skrivit om förut men det dyker upp nya sorter av kaffeserveringar. Det finns sex olika kaffekedjor i Sverige och de har tillsammans 375 olika serveringsställen. Förr var kaffe antingen kok-eller. bryggkaffe. Nu finns det espresso och en massa andra sorter. Den som är expert på kaffeberedning kallas numera för barista och har gjort kaffeberedning till en hel vetenskap. Jag är ju lite gammaldags så jag gillar inte att sitta med en ”slät” kopp kaffe. Jag vill ha mjölk i mitt kaffe och så skall det vara en kaka till. Kaffe efter maten kan jag dricka utan ”kakor för att inte verka besvärlig..Man piggnar till av en kaffetår och vad vore frukosten om man inte en rejäl kopp med nybryggt kaffe på morgonkvisten? Norrlänningarna tycker av någon anledning om om kokkaffe och det tycker jag att skall ha lov till om det smakar dem bäst. En blomma pryder alla kaffebord och den jag visar idag pryder mitt inlägg. Prästkragar är mina favoriter och det röda som syns är en vallmo         22/7 2017

Levnadsregler

Jag brukar inte läsa kostråd för jag tycker att jag lever sunt och vettigt och äter bra mat. Det finns en förening eller vill de kallas organisation som heter Nyfiken Grå som skriver om äldre. Eftersom jag är både nyfiken och grå tänkte jag att det kunde vara något för mig och andra nyfikna gråa personer. När man blir över 60 år går muskelmassan ner när ämnesomsättningen sjunker. Då blir det dags för extra näringsrik mat och man skall dricka lite mer än förut.. Kosttillskottet omega 3 är bra och man skall inte bry sig om skinka, bacon, korv och leverpastej. Jag kan nog av egen erfarenhet lägga till att man skall röra på sig och använda såväl huvud som fötter. Förr levde folk och dog utan att ha en anings om varken näringslära eller kosttillskott. Min gamla mormor som hade det ytterst tortigt blev över 90 år. utan att någonsin hört talas om vitaminer och kosttillskott. Hon odlade bönor och ärtor och någon sorts stora gröna blad som påminde om spenat men bladen var flikiga. Hon tog en smörgås ibland till kaffet och festade någon gång på en hemgjord sockerkaka, som var den bästa jag någonsin smakat. Den var handvispad med trävisp och fluffig och fin i konsistensen. Hennes kulinariska utsvävningar var få. Hon motonerade inte men hade haft "en fjärdingsväg" till jobbet. Det blev hennes motionsrunda och hon gick med trätofflor i hela sitt liv. Hon fick ett par kängor en gång på äldre dar, men dem slet hon aldrig ut sulorna på. Jag lever inte lika spartanskt som mormor men har inte heller behövt slita lika ont som hon. När andra har filmstjärnor och skönhetsdrottningar som idoler har jag min kära mormor som den största förebild jag kan tänka mig. Det allra  bästa hos henne var  ändå  den torra humorn  som alltid lockade till glada skratt.     20/7    2017

Bostäder

Det är stor bostadsbrist i Stockholm, vilket är besvärligt för alla som är ”husvilla” eller bor trångt. Det är svårt också för den som behöver personal och vill anställa någon som kommer från landsorten. En del firmor håller sig med tjänstebostäder och då fixar det sig, för en tid åtminstone. Det har sina nackdelar att ha tjänstebostad för då blir man mer beroende av arbetsgivarens välvilja än om man har sin egen bostad. De som kände till tjänstebostadens avigsidor var de stackars statarna. Statare finns inte längre men de var jordbruksnäringens underklass som slet ont hos godsherrar eller storbönder. De var i det närmaste livegna och anställda på årskontrakt. Statarsystemet började på 1700- talet och slutade 1945. Då hade arbetarförfattaren Ivar Lo_Johansson gett ut sina statarromaner och omvärlden blivit varse hur illa det var att arbeta på statarkontrakt. Ivar Lo som han kallades var född 1901 och hade varit lantarbetare själv. Moa Martinsson skrev också romaner om statarlivet och bådas böcker läste jag på den tiden  jag ordnade bokcirklar för mig själv och mina arbetskamrater. Att läsa böcker berikar livet och man får stort ordförråd. Jag  har läst massor av böcker. Jag har haft tjänstebostad också innan jag var gift. Det var en dålig lösning på mitt bostadsproblem för den var både liten och obekväm och bestod av ett spartanskt möblerat rum med ett tvålågigt gaskök. Göran Persson skrev en gång att den som är satt i skuld är inte fri och det är man faktiskt inte heller om man hyr bostad av sin arbetsgivare. Ännu mindre frihet hade jag de år jag hyrde möblerat rum av griniga och intolerantn hyrestanter men det har jag berättat förut. I Ulriksdals slottspark vimlar det av gamla tjänstebostäder som nu tillhör staten och får hyras av välkända personer. Min vän fotografen intresserar sig även för hus och fasader och dagens  bild visar en typisk tjänstemannavilla i Ulriksdal.  20/7     2017.

I det gröna

Jag bor i ett höghus i ett bostadsområde där det finns flera likadana hus. Alla är 10 våningar höga. Det känns ändå inte som att bo i en stenöken därför att det mellan husen finns stora parkanläggningar med höga lummiga träd, gräsytor och fina  pergolor med bord och bänkar. Det är sällan någon i huset boende utnyttjar möjligheterna att njuta av det vackra. grönområdet. Jag gjorde det en gång förra sommaren men det kändes lite ödsligt att sitta där ensam. Elena som  inte har lika fint på sin gård tyckte att vi borde utnyttja pergolan någon dag. Det gjorde vi idag. Hon kom med kaffebröd och  jag gjorde i ordning en kaffekorg och tog ner på gården. Det blev riktigt mysigt och ingenting störde vår samvaro. Vid sådana tillfällen saknar jag småstadsidyllen där folk kunde prata med varandra och vara lite sociala. I det stora hus där jag bor känner jag inte en enda människa. Samåker man i hissen med någon i hissen säger man inte hej till varandra utan tystnaden är total. Det är klart att jag kunde försöka bryta mönstret och ta kontakt själv, men jag fegar ur och vågar inte bli tagen för en ”lantis” som inte vet hur man uppför sig i storstaden. I mormors lilla by på landet i Skåne kända alla varandra, bönder som torpare och var det kafferep någon söndag blev så alla med undantag av godsherrefamiljen inbjudna. Som barn bodde jag i ett stort hus med ett femtiotal lägenheter men vi visste vad de boende hette och pratades vid när vi möttes. Det är faktiskt tråkigt att det skall vara så här osocialt. Vi borde bry oss mer om varandra. Det skulle göra vår värld bättre att leva i.  Bilden är dagsfärsk från kaffestunden.          19//   2017  

Konst

Idag har jag ägnat ett par timmar åt konsten. Närmare bestämt så gjorde jag ett besök på Moderna museet på Skeppsholmen. Tar jag tunnelbanan blir det också lagom motionssträcka att först gå till min T-banestation och sedan från stationen i Kungsträdgården promenera fram och åter till Skeppsholmen. Det fanns flera utställningar att se. Jag hade först tänkt titta på Marie-Louise Ekmans konst, men eftersom hennes utställning nyss börjat sparade jag dem  till en annan gång. senare tillfälle och tittade på de andra som fanns att se. Jag är ingen konstkännare men tycker om att se vacker och intressant konst. En del av det jag ser begriper jag mig inte på, men får en konstnär ställa ut måste han ha åstadkommit något av bestående värde. För det mesta är utställningarna gratis på våra konstmuseum men till Marie-Louises utställning får man erlägga entreavgift. Vårt Nationalmuseum är stängt för reparation men man kan se lite av deras samlingar i den gamla Konstakademiens lokaler på Fredsgatan. De ligger inte långt ifrån regeringsbyggnaden Rosenbad. Trots det vackra vädret var det många som besökte Moderna museet. De flesta var nog turister. Det är bara i storstäderna som det finns konstmuseer och landsortsborna är tämligen ”svältfödda" på konstupplevelser. Jag tycker att vackra byggnader också är en form av konst och det finns många fina hus och palats i vår huvudstad. Jag kan rekommendera både stocholmare och turister att t ex titta på alla vackra sekelskifteshus på Strandvägen. Själv går jag alltid och ”glor” uppåt väggarna när jag är ute på stan. Det äldsta huset hittar man på Västerlånggatan i Gamla stan.  Konstverket som skulle varit i bild trilskades  så jag visar ett ett som naturen skapat. 18/7 2017
.

Konditoribesök

Idag har jag träffat  en av mina fan. Jag har ingen fan-klubb men folk är lite imponerade av att jag fortfarande har förståndsgåvorna i behåll  och ”spring i bena.” Jag kommer inte att vara så här unik länge till för den åldrande generationen är i antågande och de som nu är 20 år yngre kommer att vara vitalare än någonsin vid hundra, vilket beror på att tekniken gjort framsteg och att nyare generationenr fått det bättre och ätit bra mat. Bekantskapen jag gjorde idag  var från Hässleholm i Skåne. Hon hade  3 vuxna söner som hon berättade lite om. Mödrar är mödrar och ”varav hjärtat är fullt därav talar munnen.” Vi pratade om annat också och hon var generös och bjöd mig på kaffe och bakelse på Söderbergs Cafe i Kungsträdgården. Konditoriet öppnades 1994  och är uppkallat efter Hjalmar Söderbergs  roman doktor Glas. Det är ett trevligt ställe och ett av de få riktiga konditorier som finns kvar i stan. När jag var ung var det lyxigt att gå på konditori och dricka kaffe. Det serverades ur porslinskanna och i vackra till kannan hörande kaffekoppar. Jag, som har en egendomlig förmåga att komma ihåg vad allting kostade förr, kan tala om att vi fick en bakelse för 20 öre. Vad kaffet kostade har jag glömt. Vi besökte gärna  kondiset även på måndagar för då fick vi köpa 4 -5  bakelser som var över från söndagen för 25 öre och det var som hittat tyckte vi. Numera tror jag inte att ett konditori säljer gamla gräddbakelser, men då fanns det inga hälsovårdsmyndigheter som lade sig i matvaruhanteringen. Eftersom det inte fanns några kylskåp fick det nog slinka ner en hel matvaror som i våra dagar hamnar i soptunnan. Aktuellt foto saknas varför jag visar en båt som låg vid kaj i Vaxholm.    17/7   2017

Skärgårdskryssning

Det äe väldigt populärt med kryssningar. Man kan göra långa sådana och kryssa i Karibien  och i Söderhavet med flera ställen. Del finns amerikanska pensionärer som säljer sina hus och kryssar för hela slanten. Vi som bor i Norden och vill ha ett smakprov på kryssningar kan  kryssa mellan Stockholm och Helsingfors på en 22 timmars kryssning. Rederierna har båtar som är som stora flytande hotell och man äter och roar sig efter behag. Det kan blin helt underbart att uppleva Stockholms skärgård på en båt och se alla öar, holmar och kobbar. Man kan nöja sig med att åka till Mariehamn på Åland, men det är rätt trevligt att åka hela sträckan till Helsingfors och turista i finnarnas huvudstad tills båten går tillbaka till Stockholm. Nu på sommaren åker många turister med kryssningsbåtarna men när turistströmmen avtar får pensionärerna extraerbjudanden och danslystna sådan äter smörgåsbord och tar sedan en svängom i danssalongen. Sedan sover de gott i en hytt, som kan vara av lyxklass om man vill kosta på sig. Min man och jag tog oss en sådan tur lite då och då när vi ville ha lite omväxling i vardagslunken. Det var sedan vi kände oss lite för gamla för riktiga utlandsresor. Det är en skönhetsupplevelse  att åka båt i skärgården och jag vill rekommendera gästande turister att inte bara trötta ut sig på stans gator utan  ta en  båt och  då samtidigt vila benen. Båten i bild gör lunchkryssningar.    16/7   2017   

Bär och sylt

Man skall åta mycket frukt för den innehåller hälsosamma vitaminer. Nu på sommaren kan man frossa i olika sorters bär även när jordgubbarna tar slut.. Jag  förvånas ibland  när jag skall betala för en kartong bär och de är så billiga. Det kan inte bli någon vinst  till handlaren. Idag fick jag en hel liter vackra röda körsbär för en tia. De är importerade och har mognat  långt härifrån. Jag köpte 2 liter och gjorde körsbärssylt av den ena litern. Kärnorna har jag tagit bort med ett behändigt litet redskap. Jag tycket att ”köpesylt” är för söt och innehåller alldeles för lite bär. Det lönar sig att göra  vissa saker hemma, men man skall inte envisas med att jobba själv med det som industrin gör bättre och billigare. Sylt har jag till mina hemgjorda plättar och pannkakor. Det finns pannkakor i handeln, men de är enligt min mening  för ”mjölstinna” och inte speciellt goda. Mina  plättar blir läckra för jag snålar inte på äggen och häller r en liten gräddskvätt i smeten. Plättar är jag bortskämd med sedan barndomen för min mor gjorde delikata sådana och när vi skulle ha matsäck med oss på skolutflykter skickade mor med mig inte bara smörgåsar utan hon skickade också med en trave plättar.  Pnnkakor  har  en strykande åtgång vid skolbespisningarna.Det har mina plättar också när jag bjuder Elena på dem Hon vill hellre att jag vid besök medför plättar än en blombukett. för hon älskar mina plättar. På tal om skollunch så fick vi ingen sådan när jag gick i skolan men under de sista skolåren hade vi undervisning i hushållskunskap och då lagade vi måltider som vi åt tillsammans med våra skolkökslärarinnor. Om det är så i dagens skola vet jag inte. Inte heller vet vare sig fotografen elle jag vad det är för sorts bär som syns på dagens fina bild. Busken är fotograferad på Järvafältet.  15/7   2017                                                                                                                                                                                                                                                                                

Kungligt och annat

Tiden går och idag fyller Kronprinsessan Viktoria 40 år och firas med pompa och ståt. Jag unnar henne hyllningarna för hon är en sympatisk ung kvinna som tar sitt lite ovanliga yrke på allvar. När jag föddes var hennes farfarsfar kung. Min gamla mormor var född samma år som Viktorias farfarsfar som kallades Gustaf V. Min mormor,var en enkel gumma från landet. Hon var mycket stolt över att vara född samma år som gamle kungen. När hon berättade detta för någon tillade hon alltid: ”men han kan ”höppa ”men det kan inte jag.” Med ”höppa”  menade hon spela tennis och ingenting annat. Jag är inte royalist men lite traditionsbunden, så jag vill ha kungahuset kvar. Jag kan rabbla upp namnen på alla kungar vi haft sedan Gustav Vasas tid om någon skulle fråga mig om kungalängden. De som var före hade konstiga namn som Harald Hårfagre  eller  Erik Segersäll och dem kommer jag ihåg bara av den anledningen,. Före Viktorias fars tid fick inte tronföljare gifta sig med en person som inte var av kunglig börd. Nuvarande kungen som blev förälskad i Silvia fick ändring på den ordningen och nu är det fritt fram  att gifta sig med vem som helst. Viktoria hade det lite knepigt i början med sin Daniel men hon var både förälskad och viljestark så¨det blev ”happy end där också. För den som inte läser skvallerpressen kan jag omtala att Svensk Damtidning ägnat mig en helsida med porträtt och allt i det senast utkomna numret. Jag vet inte om det är en hedersbetygelse eller bara skvaller. Till sist vill jag tacka för alla kort, brev och paket som jag fått efter sommarpratet. Jag är tacksam, rörd och lite stolt över att så många hör av sig. Jag tackar också genom att publicera  mina älsklingsblommor.     14/7    2017

Träd

Jag är väldigt imponerad av stora och gamla träd. Eken är ett sådant och det finns många gamla ekar i Stockholmstrakten som är flera hundra år gamla. För flera hundra år sedan tillhörde alla växande ekar kronan eftersom virket användes till krigsfartyg. Nu får ekarna stå i fred där de växer ända tills de rasar ihop. Folk bryr sig om träd och när almarna i Kungsträdgården skulle huggas ner den 12 maj 1971 blev det våldsamma protester (almstriden) Kända ekar är Kungsekarna på Djurgården och i Hjorthagen och inte att förglömma är den stora Rumskullaeken, som är en stor grov ek i Norra Kvills socken. En annan känd ek är Prins Eugens ek på Waldemarsudde  Den är också ett imponerande träd. Själv favoriserar jag Skånes bokskogar men det är antagligen en nostalgisk känsla eftersom jag inte längre bor i Skåne och får tillfälle att skogsvandra i dem. När jag i går besökte Sigtuna observerade jag att där fanns det många stora och grova jätteekar. Eftersom ekar kan bli tusen år eller ännu äldre är de kanske rent av kvarlevor från tiden då de planterades för för att bli skeppsvirke. Jag minns från tiden som sommarstugeägare att ekar visserligen var ståtliga  men det var inte så roligt att räfsa ihop eklöv eftersom det tog så långt tid innan de multnade och blev till jord. Ekollon var en gång populärt som föda åt bondens grisar och ”ollonsvinen"  blev feta och präktiga innan de slaktades. Min vän Elena ärr natur- och trädälskare och använder dem gärna som bakgrund när hon fotograferar mig. 13/7 2017.

 

Dagens utflykt

Idag har vännen Elena och jag gjort utflykt till Sigtuna, Det har varit en mycket trevlig dag, men jag blev tämligen trött efteråt och tog mig en rejäl vilopaus när jag kom hem. Sigtuna är en riktig liten idyll. Den är gammal också, troligen en av Sveriges allra första städer grundad på 970-talet av Erik Segersäll. Man reser dit med buss och tåg på SL- kortet och vi hade således inga extra resekostnader. Om man inte vill äta på stadens hotell gör man det med fördel och till hyfsat pris på flera olika restauranger. Eftermiddagskaffe bör man dricka på Tant Bruns Cafe. Tant Brun var den ena av tanterna som Elsa Beskow skrev om i sina sagor. De andra är Tant Grön och tant Gredelin. Det finns en herre också i det illustra sällskapet och han kallas Farbror Blå. Jag vet inte om sagor är inne hos moderna barn. men det var riktigt njutbar läsning när jag var barn. Elsa Beskow har ingen direkt anknytning till Sigtuna för hon föddes i Stockholm-men hennes Cafe är väl värt ett besök. Det tycker gråsparvar och talgoxar också och de flaxade omkring oss vid kaffestunden och tiggde smulor. Jag är lite svag för de små liven, så jag delar gärna med mig av kaffebrödet, men vill helst inte att fågeln kliver omkring på min tallrik. Sigtuna ligger naturskönt vid Mälaren och staden har en lång och intressant historia . Det finns flera stycken gamla kyrkoruiner om man är intresserad av att titta på dem..Gatorna är lite småkrokiga och pittoreska. Det är inte dumt att vara turist i sitt eget Sverige för vi har mycket som är intressant och sevärt här hemma.     11/7    2017    

Nya tåg och gamla

I går invigde vår statsminister de  nya underjordiska pendeltågslinjerna och stationerna  Stockholm--City och Stockholm -Odenplan. För första gången går pendeltågstrafiken under jord och den  har fått två nya stationer Stockholms City och Stockholm Odenplan. Jag skall vid första bästa tillfälle provåka tågen och ta en titt på de nya stationerna. Jag vet inte om de som lagt rälsen fortfarande kallas för ”rallare”. De har troligen fått högre status och nya titlar. Staten började bygga järnvägar redan 1854. Då kallades de för ”stambanor. Den norra gick mellan Stockholm och Ånge. När jag var barn var Kristianstad en riktig järnvägsknut och från den stationen gick det tåg i alla riktningar inom länet. Folk hade inga bilar utan man var glad om det gick lokaltåg dit man skulle, Då gällde det att planera sina resor om man ville tillbaka samma dag. På sommarsöndagarna var det stort pådrag vid stationen när stadsborna for ”man ur huse” för att bada i Åhus. För den som var kvar i stan  blev det vanligt att man  lördags- och söndagskvällar gick till stationen för att se hur stor trafikströmmen till badet varit. Folk hade ingen TV att sitta och ”glo” i på den tiden. En tur- och returbiljett till Åhus kostade för vuxen resenär en krona och tio öre och för barn under 12  år och över 4 år  halva priset. Ibland förundrar jag mig själv över hur det kommer sig att jag fortfarande kommer ihåg vad saker och ting kostade när jag var barn, men jag har riktiga minnesbilder och hittar inte på. Jag minns t o m att man för två öre fick en strut med karamellsmulor, när handlanden skrapade det sista ur plåtburken. En Mazetti chokladkaka kostade 25 öre och hade samma utseende och storlek som idag, Däremot har jag svårt att hålla reda på dörrnycklarna och glasögonen, Nycklarna  häger jag  numera på en krok vid dörren för att slippa springa och leta efter dem. Tidlösa heter blomman på bild för det sögs ibland  att jag är en smula tidlös,       11/7    2017

Sommarprat

Idag har jag varit Sommarpratare i radion. Det är rätt ärofullt att få sommarprata i Sveriges Radio, så det är inte utan att jag känner mig lite stolt över uppdraget. Det var inte direktsändning utan programmet är redigerat och bandat. Det känns rätt tryggt och därmed elimineras risken för att prataren kläcker ur sig fadäser och ställer till skandal. I nuvarande stund vet de flesta lyssnare vad jag pratade om och jag chockerade inte någon. Musiken var inte synnerligen ”poppig” och ”dunka-dunkandet lyste med sin frånvaro. Det var således inget program för yngre generationer och jag tror inte de hade tänkt lyssna i alla fall. Visserligen har jag inte ”gamlat till mig” ännu men min musiksmak är nog lite antik. Men i morgon är det en ny sommarpratare och då är det inte en människa som minns vad jag har ”hasplat ur mig. eller vad jag spelat för musik Jag skulle vara en hycklare om jag inte tyckte att det är riktigt roligt att vara kändis. Jag hinner nämligen inte ha tråkigt långa stunder i taget. Att ha långtråkigt är det värsta jag vet, Det ville jag inte ha som barn heller och jag var min mors sorgebarn när jag kom hem lite ”tilltuffsad” efter att ha lekt vilda lekar med kvarterets gossar. Min blyghet hann ifatt mig när jag kom i tonåren. Då var jag tystlåten och sedesam. Som väl är har den gått över på ålderns dar. Man skall inte ge råd till folk som inte ber om dem men jag vill ändå rikta en uppmaning till alla damer i den övre medelåldern: ”Gaska upp er och visa att ni inte är färdiga med tillvaron, ”Det är faktiskt inte så dumt att bli gammal.” och ingen tackar oss för att vi ”tiger i församlingen.” 10/7 2017

 

Grillsäsong

Nu i sommartider tänds grillarna av campare och vanligt folk som tycker att det är trevligt att äta utomhus under lite primitiva förhållanden. Korv och kycklingklubbor är rena kalasmaten när de serveras i ute vår fria natur en ljummen sommarkväll. När jag var barn grillade vi inte utan skulle vi festa på en varm korv köpte vi den av en ” en ”varmkorvgubbe” med låda på magen. En sådan låda som Ove Törnquist sjunger om i visan ” Varmkorvboggie.”  Lådan innehöll ett litet spritkök en kastrull med en vattenskvätt i. och en tång att fiska upp korven med. Senap skulle det också vara och den klämdes ur en flaska eller en tub. Jag höll på att glömma korvbrödet. Det som inte fick plats i lådan hängde i en påse på försäljarens arm. Nu har korvgubbarna fasta försäljningställen  i en kiosk eller i ett stånd på marknader. Det är rätt mysigt med grillpartyn och herrar som i vardagslag inte intresserar sig för matlagning står med förkärlek vid grillen iklädda förkläden .och grillar korv och kycklinglår för glatta livet. Det blir lite festligare om man grillar kycklingsbitar uppträdda på spett. När det gäller korv vet man aldrig riktigt vad den innehåler. Till kycklingbitarna kan man ju servera en skvätt vin så blir det rena kalaset. Jag tycker att det verkar barbariskt att servera vin till korv, så där passar nog ölet bättre. Det riktigt vattnas i munnen på mig när jag tänker på grillpartyn, men de tillhör numera förfluten tid. Jag har tyvärr inga vänner kvar, som bjuder mig på grillparty. Jag tänker passa på nästa gång det blir jippo i Kungsträdgården. Där är nämligen dagens bild på grillspett tagen vid ett evenemang för en tid sedan.   9/7   2027 

Tilltal

När jag var ung sade folk inte du till varandra om de inte var nära släkt  eller nära vänner. Man använde ni eller tilltalade med förnamn eller titel. Det var inte många barn som duade sina föräldrar och jag har aldrig sagt du till mina föräldrar. Inte ens min älskade mormor var jag du med. Det var en ära om någon äldre eller överordnad person ville ”lägga bort titlarna ” med någon yngre underordnad person. Nu säger vi du till de flesta utom till de kungliga. Det är i år 50 år sedan den s k ”dureformen” infördes. Det skedde den 3/7 1967 när dåvarande Medicinalstyrelsens generalsekreterare Bror Rexed höll välkomsttal till sina underlydande och sade att han under sin tjänstgöringstid tänkte tilltala samtliga med du. Det gillades av de anställda och hela svenska folket tog reformen till sig och blev på kort tid du och bror med varandra. En del yngre vågar inte säga du till okända äldre utan  tror att det är artigt att nia dem. Jag känner mig nästan förolämpad när någon säger ni till mig och misstänker att de  tror att jag inte har hängt med i utvecklingen. Det ar förstås av ren artighet  de niar och det borde jag ha vett att uppskatta.. Du-reformen var rena rationaliseringen av den gamla titelsjukan. I vissa kretsar tilltalade man t ex en professors hustru med titeln Fru professorskan eller läkarens med doktorinnan. Prästens hustru fick heta prästfrun för man kunde inte gärna kalla henne för prästinna eftersom den titeln har man gett till en kvinnlig predikare som inte är prästvigd. Du-reformen var demokratisk  och visst är det bra när man  slipper fundera över hur man skall tilltala sina medmänniskor.    8/7    2017

Djurgårdspromenad

Idag har jag  motionerat ordentligt. Vännen Elena och jag har vandrat på  Djurgården  i 3 ½ timme och hunnit med att se allt som gör en Djurgårdspromenad till en upplevelse. Vi startade promenaden vid Blockhusudden och gick till kafe Kruthuset på Hundudden.vid Södra Värtan och sedan tillbaka till busshållplatsen. Det blir flera kilometer men om man ser sig omkring i den omgivande naturen blir det en mycket givande promenad. Det gamla kruthuset är en bastant byggnad med metertjocka väggar. Det uppfördes på 1600-talet  under Carl XI-s tid efter ritningar av Erik Dahlberg. Det är det enda kruthus jag har sett, men det lär finnas fler av dem på andra ställen i Sverige. På den tiden krigade man med muskedunder och kanoner och höll sig till lands eller på sjön. Nu är vapnen betydligt farligare och bombplanen kan ödelägga städer och byar på några minuter. Om man är intresserad av blommor och blad hittar man ett otal blommande växter längs strandkanten och det gläder Elena som fotograferar av hjärtans lust. Man blir glad bara av att se hur det växer. och frodas och jag blir ändå gladare när jag får vackra bilder att illustrera  bloggen med. Det är inte tillåtet att bryta kvistar eller att plocka blommor i våra parker och det är tur för eljest skulle vandalerna ödelägga både det som är odlat och det som växer vilt. Det var glest med promenerande på Djurgården idag, men det beror kanske på att det är semestertider och turisterna ägnar sig åt sevärdheterna inne i stan. och sttockholmarna är på landet. Stockholm är ju Nordens Venedig och en av Europas vackraste huvudstäder.     6/7     2017

Kläder

Numera kan man klä sig billigt, inte i svensktillverkade kläder utan i dem som vi importerar i massupplagor från Asien. Deras sömmerskor eller väverskor får inte mycket betalt för sitt slit. Den svenska klädtillverkningen för en tynande tillvaro och är idag helt obetydlig. En gång i tiden tvingade mig nöden att vara sömmerska på en fabrik och det var en tämligen trist tillvaro. Därför skäms jag nästan när jag går till varuhuset och köper mina kläder för en billig penning. Det gör  att jag utan att ruinera mig kan ha flera plagg att byta med. Jag har en viss förkärlek att klä mig i långbyxor och färgglada  toppar. Det är enkelt och flärdfritt. Klär man sig i en klänning kräver det nästan strumpbyxor och snygga skor. Strumpbyxor är ett rent elände. De är inte hållbara utan mer ett slit-och slängattribut. Förr i världen hade man  särskilt varma kläder på vintern och svalare på sommaren och det tvingar vårt klimat oss till även idag, men ´vinterpälsens” tid är ute, vilket inte helt beror på klimatet utan mer på att miljöaktivisterna är emot  att djuren skall mista både liv och päls  Jag har en gammal päls i garderoben och blir det ”vargavinter” i år skall jag ta fram den, miljöaktivisterna till trots för när man blir gammal blir man lite frusen av sig. Jag är lite ”klädtokig”  och vägrar klä mig som en tant och det här inlägget har jag skrivit bara för att få visa upp mig i mitt senaste tröjförvärv. Tröjann är prydd med en ros på ena sidan  och på den läser man ”Girl crew. ”  På ena ärmen  läser man ”Stay fierce”  Fierce betyder vild eller häftig och det tycker jag att den hör tröjan är-   6/7  2017

Inte nytt men trevligt ändå

Idag var det en sommardag som gjord för en utflykt och den ställde min vän fotografen och jag till Vaxholm tillsammans med två av våra gemensamma datorelever Monica och Lisa. Två helt förtjusande damer, som vi haft mycket trevligt tillsammans med. De fick erfara att det händer en del om man är tillsammans med en ”kändis.” Båtresan gjorde vi med det lilla ångfartyget Västan. Det är ett fartyg med anor. Det byggdes på Motala Verkstad år 1900 och hette då Nya Svartsjölandet och när det år 1937 köptes av Vaxholmsbolaget döptes det om till Västan. När vi kommit ombord och stod  eller rättare sagt satt vid relingen,  kom först kaptenen och hälsade följd av matrosen Mattias. Vi  bjöds på vars en mugg kaffe vilket vi uppfattade som en välkomnande och generös gest.  Vistelsen i Vaxholm blir som alltid trivsam när vädret är bra och det finns så mysiga ställen att luncha på och stämningen är småstadsidyllisk. Om någon invänder att jag varit där så många gånger att jag borde vara trött på den, säger jag bara att om man är intresserad och har ögonen öppna upptäcker man alltid något nytt i gator och gränder. Jag vet inte om villaägarna tävlar inbördes i trädgårdsodling, men Elena är eld och lågor för det sköna och knäpper bilder i ett. Den som är intresserad hittar ett stort urval av dem på hennes fotoblogg. Vi brukar ta bussen hem, men idag tog vi tillvara sjöluften riktigt och åkte båt även hem. Trots att jag har bra kondition blev jag lite trött av promenerandet och sjöluften och tog mig en rejäl tupplur efter utflykten, ”Det är skönt för skalder att få sova” sade redan  Fröding i dikten om skalden Wennerbom och det är inte så dumt för en bloggare heller att få  slappna av. Bilden visar mig tillsammans med den sympatiske  matrosen Mattias.  5/7    2017

 

I Biosalongen

Det är mycket i vår tillvaro som förändras, utveclas eller försvinner. Biograferna  för en tynande tillvaro sedan folk kan se filmer i TV-rutan. Namnet bio kommer från det grekiska ordet som betyder liv. Projekterad film visades för första gången för betalande publik år 1895. Kristianstadsborna är väldigt stolta över att den svenska filmens vagga stod i den lilla Skänestaden där de allra första svenska stumfilmerna spelades in. Numera  har  filmerna  både ljud och färg. Under biografernas storhetstid var det publikrusning till sådana filmer som Borta med vinden och Wilhelm Mobergs emigrantepos. Jag tycker att film ser man bäst på en biograf eftersom det blir lite ”fjuttigt” att se storfilmer i TV-rutan. Jag har sett tredimtionell film en gång och det var nästan lite kusligt för man kände sig liksom vara inne i själva filmen. Första gången jag såg tredimentionell film var min vän fotografen och jag ensamma i hela salongen och jag blev helt förskräckt när det såg ut som att en  flock stora skränande fåglar kom flaxande från duken rakt in bland publiken. Det var en synvilla förstås men verklighetstroget filmat. När jag var barn var det roligt och festligt att gå på söndagsmatine och se filmer med Chaplin och hans pojke eller med de danska rolighetsfigurerna som kallades Fyrtornet och Släpvagnen. Fyrtornet var lång och dominant och man tyckte alltid synd om den stackars Släpvagnensom blev ”hunsad ” och förtryckt av sin långbente  och magerlagde kumpan. Vi betalade 35 öre för en biobiljett på den tiden. Nu kostar den en hundralapp men har man tur kommer man som pensionär in för 80:00 kronor. Bilden visar hur tomt det kan vara i dagens biosalonger.  4/7   2017                                                                                                        

Lantliv

När jag gör mina promenader eller strövtåg nere vid Mälarens stränder passerar jag Huvudsta slott och på  H4-gården i dess närhet finns det lite djurliv att titta på. Allt ifrån ponnier till höns. Fåren med små lamm är gulligast att titta på, men getterna imponerar mer på mig. De är strävare i pälsen, som av någon anledning kallas för ragg. Bägge könen av getter är försedda med horn. Getter kallas för slidhornsdjur. De inbjuder inte till något kelande utan det är bäst att ha dem på behörigt avstånd. Det har alltid förundrat mig att så stora djur kan livnära sig bara genom att äta gräs eller hö. Gräset är kanske lite saftigt, men att mumsa på knastertorrt hö förefaller mig inte särskilt smakrikt. Geten har kallats för ”fattigmans ko” och i magra hushåll var det getens mjölk som var ett viktigt livsmedel. Getost anses vara en delikatess och säljs för dyra pengar men jag föredrar mjölkprodukter gjorda av komjölk. Som  barn visste man inte varifrån mjölken egentligen kom. Min familj bodde i närheten av ett mejeri och jag såg varje morgon mjölkskjutsarna stå framför våra fönster lastade med skramlande mjölkkannor, men vad som hände innan den  kom så långt hade jag ingen aning om förrän jag som fem-åring och min  bror 3 ½ år gammal varit på landet en sommar. När min bror såg  hur mjölkningen gick till, vägrade han kategoriskt att dricka mjölk under hela vistelsen.på landet med den motivationen att han inte drack ”kopattamjölk.”  Han avstod från mjölk och längtade hem till stan och efter "riktig " mjölk som  inhandlades i mjölkbutiken. Jag tycker att det var ett logiskt sätt för ett lite stadsbarn att förklara sin avsmak för den lantliga mjälken.   3/7   2017

Flygfän

I dagens tidning läser jag till min förskräckelse att vi människor äter så mycket kött att vi förstör vårt klimat. Vi måste se oss om efter andra proteinkällor för att rädda miljön. Därför rustar nu livsmedelsindustrins innovatörer inför dagen då det blir tillåtet att sälja insektsbaserad mat i svenska livsmedelsbutiker. Det finns redan ett företag som gör proteinpulver av larver. Det känns inte speciellt aptitretande att äta stuvade myggor eller stekta mjölbaggelarver men svider det i tarmarna så åker det kanske ner. Svenskarna äter i genomsnitt 55 kg kött per person och år vilket är betydligt mer än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Innovationsmyndigheten har öronmärkt 10 miljoner kronor till utveckling av mer klimatvänlig mat. Jag har nyligen pensionerat mig från matlagningsbestyren och äter industrilagat,och känner lite olust inför tanken att få köttfärsen utbytt mot maskpuré. Men jag är ju född när Sverige saknade matvaruindustri och har varit med om en massa nymodigheter, så jag tror att det ordnar sig till det bästa. Om man inte var optimist skulle man inte stå ut med den här ”jämmerdalen.”  Det finns mycket som är ätbart i naturen men ännu har vi inte börjat skjuta på de vilda gässen och äta upp dem. De kan därför fortfarande flyga fritt i luften och landa och beta gräs på våra ängar och gräsmattor.  Dagens bild visar en vitkindad gås i ett hav av mina älsklingsblommor margariterna. Den vitkindade gåsen häckar i Norrland men Canadagåsen betar och lortar ner lite varstans i landet. 2 / 7 2017

 

 

Nostalgisk promenad

Jag har med åren blivit en ganska god kännare av Stockholms stad sch vet hur man hittar i de olika stadsdelarna. Men idag när min vän fotografen och jag skulle promenera beslöt vi att hålla oss inom vår egen stads områden. Man blir gärna ”hemmablind”  och ser inte det man har inpå sig.  Solna kommun bildades  1943 då man slog ihop 4 olika municipalsamhällen, De fyra municipalsamhällena var Hagalund, Nya Huvudsta, Lilla Alby och Råsunda. När jag flyttade till Solna tyckte jag inte alls att det liknade en stad utan mer  ett större  samhälle med gator och vägar utan någon direkt ordning. Men så småningom byggdes Solna centrum och det var vi rätt stolta över ända tills Mall of Scandinavia kom till och anses vara norra Europas största köpcentrum. Vi har inte mindre än 3 kungliga slott inom kommunens gränser. Ett rekord ingen annan kommun slår. De tre slotten är Haga, Karlberg och Ulriksdal. Idag flanerade vi  i en stor park som jag inte vet namnet på och jag kunde konstatera att den  måste vara ett paradis för barnen, Där fanns en större damm att plaska eller bada i och ett överflöd av gungor och lekverktyg. Skillnaden mellan min barndoms lekpark och den här kan inte beskrivas. I min barndoms lekpark fanns en sandlåda, ett par repgungor och en gunga gjord av  en bräda som man belastade med sin tyngd och då vippade den upp och ner, Våra övriga leksaker imponerar inte på dagens ungar för det var ett hopprep, en gummiboll  och ett bollträ. Hade man tur kunde man någon gång få ett gammalt cykelhjul, som man rullade fram med hjälp av en träpinne. Men vi hade roligt ändå och hittade på egna lekar. Nu överöses många barn med fina leksaker som de tröttnar på efter en stund. När jag var liten var det inte alls inne med barn, De fanns men skulle helst inte synas. Och ett barn fick inte babbla själv utan vänta på att bli tilltalad,    1/7    20177

Färjor

Det finns många sorters ”flytetyg” d v s farkoster som man kan frakta folk och förnödenheter från en strand till en annan. Med strand menar jag i det här fallet från ett färjeläge till ett på den andra sidan av en å, en sjö eller ett hav.  Längsta sträckan jag har åkt färja är mellan Trelleborg och Travemünde. Lite oftare tar jag Djurgårdfärjsn som går mellan  Djurgården och Slussen. På de stora färjorna kan man köra ombord med järnvägståg, bussar och lastbilar. Det är väldigt praktiskt om man som svensken vill köra bil till andra sidan Östersjön. I den grekiska mytologien läser man om färjkarlen som fraktade de dödas själar till Hades, men sådant tror ingen på i våra dagar. Jag har faktiskt varit med på en åktur med Djurgårdsfärjan när den med full fart körde in i kajen på Skeppsholmen så att folk slog i däck och for om varandra. Flera personer fick föras till sjukhus men jag hade ”änglavakt” och klarade mig med en ”bula” i nacken och ett ömmande ryggslut. Sedan dess sitter jag ner och väntar lugnt tills färjan står stilla vid kajen innan jag går av.  Som upplysning till turisten kan jag meddela att SL- kortet gäller som betalning även på Djurgårdsfärjan. Till Åland och Finland åker man inte färja utan dit tar man sig med kryssningsfartyg, som är som stora flytande hotell. Pensionärer åker med förkärlek Finlandsbåt. Inte för att turlusta utan för att roa sig, äta smörgåsbord. köpa en liter sprit och dansa. Jag skäms inte för att erkänna att jag och maken gjorde flera sådana nöjesresor. Vi älskade att dansa och dans ett trevligt sätt att motionera på, allra helst om man som jag hade en make som dansade som en gud. Jag skall inte bli nostalgisk men det är glada minnen från en svunnen tid.     1/7    2017 

Djurgårdpromenad

Idag lämpade sig vädret för utevistelse och min vän fotografen och jag tog spårvagnen och åkte till Gräna Lund. Inte för att förlusta oss vid attraktionerna utan fär att titta på årets blomsterarrangemang och dricka kaffe vid Saltsjön. Det är både trevligt och billigt att dricka kaffe på Gröna  Lund. Gröna Lund ömmar fär far.och morföräldrar och låter pensionärer gå in gratis. De brukar ju åndå spendera när de tar med barnbarnen till nöjesparken. Det är roligt att titta på barnen, som med skräckblandad förtjusning åker berg-och dalbana och känner kittlingarna i maggropen. Turister som vill besöka Djurgården har mycket att välja mellan. Den som inte är intresserad av Skansen eller Gröna Lund kan gå på museer. Det finns flera stycken att välja mellan bl a Abbamuseet som är relativt nytt. Det kan ibland räcka med att bara promenera och njuta av naturen på Djurgården. Man kan följa strandkanten eller gå längs Djurgårdsbrunnskanalen. Den senare kom till på Carl XIV Johans tid mest för att underlätta införseln av grönsaker till stadsbefolkningen. På Djurgården växer det jätteekar som är flera hundra år gamla och parken är i det stora hela en idyll och en oas i stenöknen. Spårvagnarna har numera spelat ut sin roll i Stockholmstrafiken men den gamla mest monumentala byggnaden på Djurgården är Nordiska museet och det är verkligen intressant att gå dit och titta på samlingarna. Dagens bild är så klart från Gröna Lund.     29/6   2017. . .

 

.

 

Filmning och annat

Idag sken solen från en klar himmel och det var varmt och ljuvligt. Jag hade dessutom extra trevligt för jag fick besök av den finländske regissör som spelat in en liten filmsnutt med mig på Åland för något år sedan. Han ville visa filmen för mig och för dokumentärfilmaren Åsa Blanck, Hon är regissören som gjort dokumentären ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Åsa Blanck hade med sig en kameraman, men finländaren skötte själv sin kamera. Jag är inte besvärad av att bli filmad .Om man inte tänker på kameran kan man vara sig själv och konstrar inte till det. Vi drack lite kaffe mellan tagningarna och det hela var avspänt och gemytligt. Det var trevligt också att jag fick göra en resa söderut och träffat släkten. Man behöver ha lite avkoppling ibland och bli lite omhuldad. Om jag någon dag känner mig lite ensam läser jag om alla kommentarer jag får. Jag uppskattar till fullo responsen  i form av brev och kommentarer..Tack alla snälla läsare för att ni vill läsa vad jag skriver och tusen tack för att ni vill höra av er. Jag skall försöka att njuta av sommaren så mycket det bara är möjligt och jag hoppas att alla äldre som åldringsvården tar hand om också får komma ut i solskenet. Jag har hört att det kan vara lite si och så med den saken i vissa kommuner. När bönderna släpper ut sina instängda kossor under sommaren så anser jag det vara en mänsklig rättighet att även de äldre får komma ut i solen. När jag var yngre var sommarens höjdpunkt att få bada i havet och simma en bit ut från stranden. Min barndoms bästa badupplevelser gjorde jag i Åhus på Skånes östkust där det finns en sandstrand så fin att den kan mäta sig med de flesta andra badstränder i Sverige och i utlandet.   28/6 2017

 

Fågelliv

Nu har jag återgått till vardagsrutinerna och mitt enpersonershushåll och bestämt mig för att äta så mycket jordgubbar som möjligt  när de är svenska och smakar sommar.  Idag hade det gått inflation i jordgubbshanteringen och en livsmedelskedja sålde stora söta bär för 15:00 kr litern. Jag köpte två liter bums och skämdes för att odlaren inte fick mycket för sitt slit. Jag gjorde en burk sylt av den ena litern för att ingenting skulle förfaras. Jag har visserligen tagit ledigt från hushållsbestyr, men gräddar fortfarande mina egna plättar. Till dem vill jag ha hemkokt sylt, så sylten kommer att ha åtgång. När sylten är slut och jordgubbssäsongen är över kan jag koka sylt på djupfrysta bär. Min mor som inte kunde köpa färdig sylt gjorde massor av sylt för att den skulle räcka tills nästa skörd. Den industrilagade kan dock inte mäta sig med den hemkokta, så jag gör fortfarande min egen sylt. Min vän fotografen och jag hade ärenden i trakterna kring Odenplan vid lunchdags och bestämde oss för att ata på Mac Donalds vid Observatorielunden. Där finns en liten damm, som är skridskobana på vintern och på sommaren ett tillhåll för fiskmåsarna, som gärna vill dela pommes frites med matgästerna. Måsarna flyger över huvudet på de som äter och snappar i förbifarten åt sig en potatisbit. Jag beundrar deras ”födgeni” men vill helst äta min mat ifred för stora fåglar. Vi flyttade inomhus när även gråsparvarna ville vara med och äta pommes frites. Fiskmåsar har jag respekt för eftersom de kan bli aggressiva i sin jakt på mat, men det är heller inte trevligt att ha en liten gråsparv på tallrikskanten. Jag ger dem gärna lite brödsmulor om de håller sig på behörigt avstånd.  Fågeln på bilden flaxade omkring i Vaxholm.   27/5     2017   

 

Hemma igen

Så är jag hemma igen efter trevligt midsommarfirande hos släkten i Skåne. Vädret var väl inte det allra bästa men vi hade sol i hjärta och sol i sinne, så vädret hindrade oss inte att fira midsommar enligt gammalt beprövat recept. Mitt på dagen dansade vi kring midsommarstången och ”Små grodorna” var populäraste dansen bland de yngsta. Dansen ackompanjerad

Idag sken solen från en klar himmel och det var varmt och ljuvligt. Jag hade dessutom extra trevligt för jag fick besök av den finländske regissör som spelat in en liten filmsnutt med mig på Åland för något år sedan. Han ville visa filmen för mig och för dokumentärfilmaren Åsa Blanck, Hon är regissören som gjort dokumentären ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Åsa Blanck hade med sig en kameraman, men finländaren skötte själv sin kamera. Jag är inte besvärad av att bli filmad .Om man inte tänker på kameran kan  man vara sig själv och konstrar inte till det. Vi drack lite kaffe mellan tagningarna och det hela var avspänt och gemytligt. Det var trevligt också att jag fått göra en  resa söderut och träffat släkten. Man behöver ha lite avkoppling ibland och bli lite omhuldad. Om jag någon dag känner mig lite ensam läser jag om alla kommentarer jag får. Jag uppskattar till fullo responsen  jag får i form av brev och kommentarer.. Tack  alla snälla läsare för att ni vill läsa vad jag skriver och  tusen tack för att ni vill höra av er. Jag skall försöka att njuta av den här sommaren så mycket det bara  är möjligt och jag hoppas att alla äldre som åldringsvården tar hand om också får komma ut i solskenet. Jag har hört att det kan vara lite si och så med den saken i vissa kommuner.  När bönderna  släpper  ut sina instängda kossor på sommaren så anser jag det vara en mänsklig rättighet att även de äldre får komma ut i solen. När jag var yngre var sommarens höjdpunkter att få bada i havet och simma en bit ut från stranden. Min barndoms bästa badupplevelser gjorde jag i Åhus   på  Skånes östkust där det  finns en sandstrand så fin att den kan mäta sig med de flesta  badstränder i Sverige och i utlandet..   28/6   2017

 

 

es av dragspelstoner och det var fart på både unga och gamla ben. Mitt värdfolk hade bjudit in sina närmaste umgängesvänner och de medförde de största jordgubbar jag någonsin sett och som var odlade med kärlek och omsorg i deras egen trädgårdstäppa. Under midsommarfirandet följer skåningarna gängse rutiner och det fattades ingenting.på det vackert dukade bordet. Övriga dagar av skånevistelsen fick jag mycket gott att äta och min mage som den senaste tiden fått vänja sig vid Findus industrilagade mat fick under under några dagar njuta av av varierad nylagad kost.Jag njuter av varje minut som jag får vara söderut. SJ har lite svårt att hålla tidtabellen och tåget blev en timma försenat på nedresan. På hemresan idag kom tåget till Stockholm exakt i rätt tid. Att resa ensam är rätt trist. Folk samtalar inte längre utan så gott som varenda passagerare sitter och petar i sin mobiltelefon. Det enda som bryter tystnaden år tågpersonalens föredömligt detaljrika meddelanden när tåget närmar sig en station. Tåget medför restaurangvagn och jag piggade upp livsandarna med en en pappersmugg gott kaffe. Nu är jag snart inne i normala gängor och återgår till bloggandet. Jag tackar Elena för att hon rapporterat under min frånvaro. Bilden visar prov på den skånska  jordgubbsodlingen.   26/6           2017

 

Dagny är på väg hem. Hon hade bett mig att uppdatera er om hennes vistelse i Skåne och visa aktuella bilder på bloggen. Här kommer ett fint foto av Dagny taget i Rosendals Trädgård. Elena 25/6 /2017

Hälsning till er från ett vackert Skåne

Det var sol i Stockholm men regn i Skåne på Midsommarafton och Dagny skriver att det inte blev mycket dansat just på grund av regnet. Hon har en hel del att prata om med sin 11 år yngre lillasyster, ni får säkert läsa mer om Dagnys ”semester” när hon återupptar sitt bloggande om några dagar.

Jag har en förkärlek för blomsterkransar och illustrerar inlägget med en bild på amerikanska turister som ville testa hur det känns med kransar i håret. Flera bilder från Midsommar finns att se i min fotoblogg på http://www.123minsida.se/sansnid/86645522

Elena, "vikarie" på bloggen 24/6 2017

 

Dagny ska dansa kring stången

Dagny har landat i Skåne och jag har fått en kortfattad rapport per telefon.

”Tåget var en timme försenat men resan gick bra – berättar Dagny, fast det var lite tråkigt eftersom alla passagerare var upptagna med sina mobiler och surfplattor och ingen hade tid att prata med mig.”

Enligt Dagny var vädret ”skapligt” vid ankomsten och på Midsommarafton lovar hon att dansa kring stången. Jag illustrerar detta korta inlägg med en kransbild jag tog förra året. Ingen midsommarfest utan midsommarkrans i håret, sägs det.

Elena, Dagnys vän, lärare och fotograf 22/6 2017

Glad Midsommar

Nu närmar vi oss midsommar som ofta firas med sill och ”nubbe.” Den kristna kyrkan har sedan 300¬talet firat Johannes Döparens födelse den 23 juni. Vi svenskar älskar att fira Midsommar då solen står som högst på himlen och dagarna är långa. På Midsommarafton äter svensken sill och färskpotatis och jordgubbar till efterrätt. En del personer tar för många nubbar till sillen och blir oregerliga och otrevliga och det är inte att rekommendera. Flickorna plockar blommar och binder kransar som de sätter i håret och blir hur söta och tilldragande som helst. Under helgen tar jag en paus från bloggandet och min helg skall jag fira hos mina kära släktingar i Skåne. Jag kommer att få det helt underbart som helst med god mat och vänligt bemötande. Jag låter SJ transportera mig till Lund där jag blir hämtad för vidare färd till Hälsingborg, som kallas för Sundets pärla och är en vacker stad. I Hälsingborg finns en berömd staty föreställande Stenbocks kurir. Stenbock var en fältherre som krigade i Europa när Carl XII var som mest i farten och slogs och Sverige förlorade alla sina besittningar och krympte till det land vi är nu. Carl Snoilsky har skrivit en dikt om kurirens landstigning i Hälsingborg. Han var då på väg från Polen till Stockholm för att rapportera för drottningen att Sverige segrat i slaget om Hälsingborg. För länge sedan var det ett förfärligt krigande om Skåne. Det var ömsom danskt ömsom svenskt. Numera lever vi i god sämja med danskarna och skåningarna åker gärna till Danmark och handlar alkoholhaltiga drycker, som är billigare där. Man har nämligen inte spritmonopol utan säljer spriten fritt. Jag vill till sist önska alla mina läsare en riktigt glad och mysig Midsommar och så återkommer jag efter helgen. Om allting fungerar som jag tänkt kanske Elena kan rapportera om mina förlustelser . 21/6 2017

 

 

Brev bl a

Jag får rätt många brev. Sådana som befordras av postverket och är frankerade med vanliga frimärken. Det gläder mig för de kommer från snälla vänliga människor, som tycker att det är bra att jag bloggar och skriver E-post. E-post skickar man utan att betala porto och besvära brevbäraren. Men jag är inte helt övertygad om att postverket uppskattar att de får mindre att göra och att postsorterare och brevbärare blir arbetslösa. Allting har sina för- och nackdelar och det här är kanske ett steg i utvecklingen. Mycket har ju rationaliserats i vår tillvaro och utan att det betytt att delar av befolkningen blivit sysslolösa och utan försörjning. Det ordnar sig säkert för brevbärarna. En gång i tiden skrev jag affärsbrev på vanlig skrivmaskin, men numera är skrivmaskinen  museeföremål  och vi ”klapprar” ner våra brev på datorns tangentbord. Jag antar att riksdagsstenograferna inte behövs längre när det finns nya moderna ljudupptagningsapparater. När jag någon gång blir intervjuad lägger utfrågare sin mobiltelefon på bordet och det är tillräckligt idag. Vår tillvaro är rationaliserad till oigenkännlighet från det att jag var barn. Min mor rostade råa kaffebönor i stekpannan och malde dem i en liten fyrkantig kaffekvarn med vev, innan hon kunde brygga sitt kaffe med  hjälp av en kaffepåse av trikå, fastsydd vid en metallring. Nu har vi elektriska kaffebryggare som blir effektivare för varje år.som går. Jag har en modern apparat, men för eget bruk använder jag min 66 år gamla ännu fungerande kaffebryggare. Denna trotjänare har jag ingående  beskrivit i början av min bloggkarriär. I brist på passande illustration visar jag en blomma som lyser som den livgivande solen.    20/6   2017

Jordgubbar

Den här årstiden kan vi frossa i söta saftiga jordgubbar som inte är drivhusprodukter. Det är gott att äta jordgubbar med lite socker och grädde till efterrätt nu på sommaren. så länge det varar. Jordgubben är inget bär i egentlig mening utan ett fruktförband med nötter (de små gula prickarna). Det har odlats jordgubbar i Sverige så länge jag kan minnas och i min barndom köpte man dem på torget för en krona eller ibland för bara femtio öre litern. De är inte speciellt dyra nu heller fast vi bara är i början på säsongen. Ibland tycker jag nästan synd om odlarna för det är mycket jobb med att odla jordgubbar. Sverige importerar mycket bär från Belgien men de är inte alls lika smakrika som våra svenska. Vi bjöds på jordgubbar och champagne när Sveriges Radio presenterade årets Sommarvärdar och det var riktigt festligt. Det är nyttigt att äta alla sorters röda frukter och bär. Det finns därför goda skäl till arr njuta av dem så länge säsongen varar. När jag var barn fanns det inte mogna tomater att köpa. Jag var i tonåren när jag första gången såg mogna tomater på torget. De såg frestande ut men jag blev mycket besviken första gången jag bet i en tomat. Jag hade föreställt mig att den skulle vara söt och god som ett äpple, vilket den inte var. Jag spottade ut den ganska snabbt. Så småningom lärde jag mig tycka om smaken och äter jag dem med god aptit. I min barndom hade vi endast tillgång till frukt och grönsaker när det var säsong. Då fanns det inga kyl och frysar så säsongen var kort. Nutidens barn har alla skäl att vara tacksamma för att tekniken har gjort framsteg. 19/6 2017

 

 

 

Lite politik

Det har varit politikervecka i en förort till Stockholm och alla partiledare har talat varmt för det egna partiet och om allt det goda de skall göra om de bara får våra röster när det blir dags för val. De flesta ”lovar runt och håller tunt.”  Den som lever får se om det blir som de lovar. Trots att pensionärerna är en stor grupp i samhället är de dåligt  representerade i riksdagen, men de anses väl ha gjort sitt och skall tiga i församlingen. Vår statsminister gör antagligen sitt bästa här hemme och han reser utomlands när det aktuellt. Kungen har inte mycket att säga till om och han är väl numera mer eller mindre en galjonsfigur. Han kan i alla fall berömma sig av att näst efter  kung Magnus Ladilås vara den svenske monark som suttit längst på tronen. Jag gillar hans dotter Viktoria som väntas ta över efter honom. Hon verkar vara jordnära och reko och tar allvarligt på sin uppgift, fast den verkar mer eller mindre förlegad. Jag är inte det minsta rojalistisk, men på något sätt tycker jag att vi vet vad vi  har och så är det traditionsenligt. med monarki. Jag lite misstänksam mot presidenter för det brukar vara sen massa politiskt käbbel när de skall väljas. Jag håller mig fortfarande med en papperstidning för en sådan har jag läst sedan jag gick första året i skolan. Nu  kommer den i brevlådan  men när jag var barn fanns Inga tidningsbud i min lilla stad utan vi fick hämtad tidningen direkt från tryckeriet. Jag förmodar att moderna människor läser tidningen på näet, men jag sitter vid  frukostbordet och läser mina nyheter. Bilden visar en härligt svalkande fontän i Norrköping. Där har jag bott en gång för längesedan           18/6    2017

Prästkrage

Prästkragen är min favoritblomma. Jag vet inte varför jag tycker så mycket om den. Jag har inte valt den för att den blivit  Skånes landskapsblomma utan bara för att den är så fin.  Den är rätt oansenlig med vita smala kronblad och en gul mitt. Prästkragen är också ett en del av den ämbetsdräkt som bärs av biskopar, präster och diakoner. Man talar om den i romantiska sammanhang när en ungmö plockar av ett kronblad i taget på blomman medan hon för sig själv mumlar: ”älskar, älskar inte.”. Prästkragar växer vilt och är ofta ett trevligt inslag i blomsterängens flora. Blommande ängar är bland vackraste man kan se på sommaren. Blomterkransen som jag fick när jag blev utsedd till sommarpratare bestod till största delen av prästkragar och det gladde mig. Till min stora glädje har den inte vissnat ännu .Jag håller den fuktad sedan onsdagen  den 14/6. Prästerskapet med eller utan krage har numera förlorat i betydelse och kan inte längre blanda sig i folks privatliv om man ber dem om det. Förr var prästen och hans hustru tongivande i församlingen och prästfruns symöten de allra mest eftertraktade. Det var en ynnest att få vara med på kyrkliga symöten. På tal om syjuntor så tror jag att de för en tynande tillvaro numera. Dubbelarbetande kvinnorna  har annat att göra än att brodera löpare eller kaffedukar. Trots att jag förvärvsarbetade var jag under många år med  i en syjunta., men om sanningens skall fram så pratade vi mer än vi broderade under sammankomsterna. Jag har ett antal broderade dukar liggande i linneskåpet från den tiden. Att brodera är kanske bortslösad kvinnokraft och  är det viss mån,  men det har skapats vackra arbeten  också. Idag syr jag högst ogärna för jag har svårt  att få in tråden i nålsögat. Det är mer tur än skicklighet om det lyckas.    17/6     2017

Dagsutflykt

Idag var det en fin sommardag och min vän Elena och jag beslutade att använda den till att besöka Waxholm och inandas bättre sjöluft än den vi har i stan. Det är inga bilköer och det fläktar skönt i Waxholm. Waxholmsbåten transporterar pensionärer dit för en femtilapp och har man tur får man en sittplats vid relingen och kan njuta av sjöresans behag och titta på alla öar och holmar som man passerar förbi under resans gång. Det är status att ha villa i den lilla staden och många stockholmare har flyttat dit och pendlar till jobbet i storstaden. Man blir hungrig av att gående insupa skärgårdsluft och det är ingen brist på bra matställen.  Det är bara att välja. Jag som är jordnära och tänker på det som är nyttigt tog en ”landgång” täckt med inlagd stekt strömming medan min mer sötsugna  vän åt  en dessert skapad av maräng, sylt och grädde. Eftermiddagskaffe drack vi på ett kafé som hade bord utplacerade på en brygga och vågorna kluckade under våra fötter. Jag kan rekommendera Waxholmsbesökare att ta en titt på  stadens lilla rådhus som ligger vid ett litet torg. Det är hur pittoreskt som helst. När det blev hemdags tog vi bussen och räknade den resan som gratis eftersom vi tidigare köpt sommarkort på SL. Den senare förkortning betyder Stockholms Lokaltrafik  Det finns kort som passar gästande turister som då kan åka buss och spårvagn obegränsat under kortets giltighetstid. Det blir sällan långtråkigt i Stockholm. Tröttnar man på stadslivet finns det ett oändligt antal fina utflyktsmål att ta sig till. Blomman är från en Clematis som prydde en husvägg.  16/6     2017   

Vi har lämnat våren bakom oss och inleder sommarpratet.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Utlänning | Svar 22.07.2017 14.18

hej. Jag är en japansk man i min tjugoårsåldern.
I Japan sändes en dokumentär om dig i förra månaden, var jag mycket imponerad av programmet.

gunvor | Svar 21.07.2017 23.08

hej. Jag bor i samma brf som du men i 5:an. Här hälsar och pratar de flesta.

Bästa

Mait | Svar 21.07.2017 22.30

Så härligt att ha mormor som sin förebild!

Mimmi | Svar 20.07.2017 22.11

Håller med Moni. Ursäkta Dagny det är fel på din inställning att inte "våga" säga HEJ till sina grannar. Mitt råd heja glatt med ett leende :))Då får du hej oså

Moni | Svar 20.07.2017 19.17

Hej Dagny! Inte är man en lantis om man säger hej i hissen! Jag hejar alltid glatt på de som kommer in i vår hiss. Det är trevligt att heja på sina grannar

Helena Skagerlind | Svar 20.07.2017 16.20

Hej Dagny!
Jag har nu lyssnat på ditt sommarprat och vill tacka dig för alla kloka ord. Du är en fantastisk förebild för alla människor. Önskar dig allt gott!

Laila Bernhardsson | Svar 20.07.2017 11.45

Hej, Dagny!
Jag kom hem igår från din fina stad som har så mycket att bjuda på.
Nytt för mig denna gång var de blindas muséum rekommenderas.
Kram Laila

Marie Kallio | Svar 20.07.2017 09.46

Hej Dagny! Så fin du är på alla foton och ALLTID något tänkvärt att förtälja. Kramar Marie💞

Marie Söderquist | Svar 20.07.2017 08.38

Hej Dagny! Vi på Hallens vårdboende i Solna undrar om vi får bjuda in dig någon dag till oss på fika och musikunderhållning! Vänligen Marie, bitr chef

Gun Bergvik | Svar 20.07.2017 04.08

Kära Dagny, allt är inte rosenrött i en småstad. Jag bor i en sådan och möts av glåpord överallt, då jag är "invandrad" från Stockholm och icke accepterad här.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I går | 19:52

Tack för trevlig blogg! Jag är bara 83 och det är ju inte något att komma med, men tänk att få leva så länge som du! Hur gör man? Äter du något speciellt? Kram

...
I går | 15:07

Hi Bojan,
Fick tips av min bror om dig efter att du varit sommarpratare. Vilken härlig människa du är och vilken rolig blogg.

...
I går | 14:18

hej. Jag är en japansk man i min tjugoårsåldern.
I Japan sändes en dokumentär om dig i förra månaden, var jag mycket imponerad av programmet.

...
I går | 09:15

Hej Dagny,
Du är en sann inspiratör och förebild. Din blogg är underbar att läsa med många härliga kommentarer. Det skulle vara trevligt att ses.
Kram Maria

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS