Sommarprat

Observera det blir sidbyte idag

Nu har den här sidan blivit så lång att den är svårhanterlig och med Elena går jag över påen ny sida som jag kallat för:

                                                      Den som lever får se

Ni hittar den under rubriken med samma namn.  

                                                                          Lycka till och väl mött på min nya sida

                                                Där finner ni dagens inlägg

 

                                                          Dagny(Bojan)

                                              

Hygien

Jag har säkert berättat att jag i min ungdom bodde i möblerade uthyrningsrum. När jag så här efteråt tänker på den tiden förstår jag inte att jag klarade av det. Jag var förstås så illa tvungen eftersom man måste ha någonstans att bo för att försörja sig. I ett möblerat rum fanns en byrå, ett bord, ett par stolar och en kommod med handfat och handkanna. Värdfolkets toalett fick man använda men inte deras badkar om de händelsevis hade ett sådant. Att göra morgontoalett och bara ha en skvätt vatten i ett handfat var varken effektivt eller hygieniskt. Bada fick man göra på varmbadhus och sällan oftare än var fjortonde dag. Jag var van att bli ”renskrubbad” en gång i veckan hemma hos min mor, som värmde vatten på vedspisen i sin största gryta och hällde ner i en meterlång badbalja av zink. Min mor var ett föredöme i ordning och reda och goda vanor. När jag blev för stor för baljan fick jag ta småsyskonen med till varmbadhuset och tvätta oss samtliga rena. Hur min mormor klarade badning och tvätt begriper jag inte. Hon hade varken rinnande vatten eller avlopp utan hämtade sitt vatten i en brunn 20 meter bortom huset. Men hon var alltid ren och proper. Vi moderna människor kan slösa med vattnet  och duscha varenda dag om vi anser det nödvändigt. När vi hade stambyte i mitt hus häromåret fick jag en påminnelse om hur det var att inte ha vatten i kranarna. Jag kunde hämta kallvatten i en en kran som var tillfälligt uppsatt i trapphuset och där fanns en slasktratt också. Det var egentligen en nyttig upplevelse för sedan dess värdesätter jag vattnet på ett helt annant sätt än tidigare. På dagens bild har handkannan hamnat i sällskap med en gryta. Läsaren får själv föreställa sig hur ett handfat ser ut.   18/9    2017  

Shopping

Nu börjar min sida bli för lång och ohanterlig men  det kommer att ordna sig för nu har Elena kommit  hem från sin utlandssemesteroch hjälper mig på tisdag. Till dess får vi  scrolla så gott det går. Den här dagen har jag varit ute i rätt skapligt septemberväder tillsammans med Elena. Vi gjorde en rätt skaplig motionsrunda och hann med lite shopping också. Jag hade inte tänkt köpa något men kom hem med en vinterjacka som var rena fyndet. Den var både varm och snygg och realtivt billig. Jag tror inte att kineserna syr våra kläder av moccaskinn utan de är nog tillverkad i Sverige. Grannstaden Sundbyberg är en bra shoppingstad och jag gillar deras affärsgator som påminner om de båda Storgatorna i min hemstad Kristianstad. Stora köplador i all ära men de är inte speciellt mysiga. Den enda fördelen med t ec Mall of Scandinavia är  att det igår bra att handla och flanera där även om regnet öser ner. När jag var ung hade vi ett varuhus,som vi var mycket imponerade av, men när jag på skolresa besökte Stockholm som 15-åring blev jag mäkta imponerad av varuhuset NK(Nordiska Kompaniet) Det finns ju fortfarande men är inte längre störst och bäst. Numera går jag bara till NK för att titta på julskyltningen. Den har alltid något som rör sig i fönstren och från första Adventsöndagen en jättejulgran i stora entréhallen. När jag var barn gick folk ”man ur huse” för att titta på julskyltningen. Man skyltade fyra söndagar i rad och sista skyltningen fick vara kvar över Trettonhelgen. Nu är det inte längre något  ”utesittarväder” men nostalgisk som jag är visar jag bild på när jag åt sommarens sista våffla på Gröna Lund.     17/9     2017

Hushållning

Septembersolen har lyst över såväl onda som goda idag och det var riktigt skönt promenadväder. Egentligen skulle man vandra i skogen en sådan här vacker septemberdag och leta efter lite svampar. Den sortens nöjen tillhör förfluten tid för mig eftersom jag inte har någon bil som kan transportera mig till skogen.  Allt har sin tid i den här världen och minnena finns ju kvar. När jag var barn plockade vanligt folk inte svamp och de ansåg den inte ens tjänlig som människoföda. Nystekta kantareller på en ”macka” är mums-mums. Det finns förstås kantareller på Hötorget så här års men de man plockat själv smakar på något vis mycket bättre och är dessutom pinfärska. Jag har alltid tyckt att det är fel att mycket matnyttigt som växer i skogen går till spillo. När jag hade sommarstuga plockade jag alla sorters bär och syltade och gjorde saft. Svamp plockade jag i massor. Jag ha aldrig varit rädd för besvär och är en aning ”om mig och kring mig” (lite småsnål). Det lärde jag mig i min barndom på grund av matbristen  under första världskriget. Inte en brödsmula fick gå förlorad och blev limpan eller vetebullarna lite för torra så torkades de i ugnen och blev till skorpor som vi doppade i mjölk eller kaffe. Nu slängs det tonvis med mat i våra soptunnor och ingen skäms över slöseriet. Kött- och potatisrester blev till pyttipanna och med ett ägg eller rödbetor på toppen blev det en fullt acceptabel maträtt. Jag har full förståelse för att de dubbelarbetande mödrarna inte kan vara lika effektiva men att slänga bra mat tycker jag inte att de skall göra. Bilden är inte tagen av Elena     16/9   2017

Ingenting speciellt

Idag trasslade jag till det med bloggen, men det får bli som det blir och jag går vidare och kan tala om att idag har jag varit en del av fredagsunderhållningen på äldreboendet Hallen i Solna. Om någon tycker att det är nöjesbetonat att se mig, så bjuder jag på det. Det var rätt många äldre herrar och damer (de senare var flest). Den riktiga underhållningen bestod av sång och musik och det visade sig att ställets sjukgymnaster var riktiga virtuoser på olika instrument. Innan underhållningen började drack samtliga kaffe eller te med 7 sorters kakor. 7 sorters kakor var ett känt begrepp när jag var lite yngre och det fanns t o m en bakbok med titeln 7 sorters kakor. I  den boken fanns det förstås fler än 7 recept. Personalen på boendet var i huvudsak unga personer, som alla var uppmärksamma mot gästerna. De tog synnerligen väl hand om de äldre. och var intresserade av  de skulle  ha det trevligt. Ett modernt äldreboende har inte mycket gemensamt med äldre tiders ”fattighus”. Ett ställe som min mormor fasade för och som tur var slapp att komma till. Där hade hon inte fått eget boende utan klumpats ihop med de andra ”fattigjonen, som de kallades förr.  Då var det ett fattigdomsbevis att inte bli omhändertagen av närstående.' utan behöva ”ligga kommunen till last”. Själv är jag glad över att leva i ett välfärdssamhälle men allra gladast är jag så länge jag inte behöver utnyttja dessa möjligheter. Jag har haft så mycket bilder ur den svenska floran att jag som omväxling valt en bild från faunan och Kolmårdens djurpark.     15/9   2017.  

Kunskaper

Det har nästan blivit som ett jobb att skriva inlägg varje kväll och ibland är det lite knepigt att hitta något vettigt att skriva om.. När jag gick i skolan tyckte jag det var roligt att skriva när vi fick i uppgift att skriva om.gett intressant ä.mne. Man kan ju inte bara skriva om sig själv och den lilla värld man hamnat i. Jag läser inte andra bloggar för jag vill inte ta intryck och försöka efterlikna någon annan. Världshändelserna kan man ju läsa om i tidningarna eller lyssna till i radio eller TV så de är inte mycket att orda om. Idag tänker jag skriva om att jag blivit intervjuad  av en journalist som ville veta  om jag  vid något tillfälle studerat per korrespondens  Det var förr den enda möjligheten  för en fattig studiebegåvning att vidareutbilda sig. De arbetade på dagarna  och  läste per korrespondens kvällar och söndagar, för att bygga på sina kunskaper  och försöka bli något. Pojkar hade också en möjlighet att ta värvning vid något regemente  där man också fick bokliga kunskaper egemente och och fick bokliga kunskaper under tiden de var soldater.. Förr i världen när bara den kunde studera kunde studera om man hade föräldrar som kunde betala  för dem var korrespondensstudier det enda som stod till buds. Jag poängterar det gång på gång kunskap är makt och ger alla med ambitioner en bra start i livet.Vår skola har en svår uppgift framför sig eftersom den skall lära dem som invandrat att tala svenska.       14/9   2017

Socialt

Idag har det varit trevligt. Jag har träffat personer från en sammanslutning som kallar sig brobyggare fast deras titel är förstås på engelska och då heter de  ”Be a bridge ”  Broar behövs ju överallt både fiktiva mellan människor och riktiga broar mellan stränder. De södra förorterna är okänt land för mig så det blev lite intressant sightseeing innan vi hamnade i Fruängen hos en musikerfamilj och fick lyssna till musiken de gjort till det som skall bli en julkalender. så småningom. Vi bjöds på kaffe och  en förträfflig prinsesstårta. Tidigare på dagen gick jag på min pensionärsförenings månadsmöte. Där dricks det  kaffe och pratas  och det är alltid någon form av underhållning. Idag bestod den av mannekänguppvisning av en firma som specialiserat sig på trevliga och moderiktiga kläder för pensionärer. Bara att en sådan finns är värt tacksamhet. Man slipper tack vare en sådan att klä sig i tonårskläder. Jag köpte mig en riktigt snygg klänning. Jag tror att pensionärsföreningar är viktiga samlingsplatser för ensamma äldre som har det tråkigt och känner sig isolerade. En pensionär kan nu för tiden se ut hur som helst och har de råd så lever de glada dagar med resor och nöjen. En del av dem är mer självutplånande och hjälper barn och barnbarn med barnpassning och andra göromål. Själv har jag varit pensionär i 42 år och har nästan glömt hur det var att arbeta för försörjningen. Det är ett rätt bra yrke att vara pensionär när man väl har vant sig vid arbetsfri inkomst. Förr var det bara en del som fick pension, men nu får varenda svensk medborgare som har åldern inne i alla fall en grundpension. Jag tycker att det svenska folkhemmet är ett  bra att leva i  och vi är alla garanterade en viss grundtrygghet.   13/9    2017. 

Kaffe och kalas

Idag har jag återställt ordningen efter kräftkalaset och utplånat alla spär efter de röda djuren. Det är roligt med fest, men det blir lite stökigt. Jag har aldrig varit rädd för besvär så det har blivit en del tillställningar under årens lopp. Sedan barnsben är jag van att fira födelsedagar med större eller mindre kalas. Det blev ingen jordgubbstårta på barnkalasen för det fanns inga mogna bär i månaden maj när jag var barn. Det utbud och överflöd som vi har nu var helt främmande för den tidens  barn.. Vitaminer kände man inte heller till. Under första världskriget var det knapert med mat men min familj hade släkt på landet som försåg oss med en och annan fläskbit och hembakad grovlimpa. Våra smörgåsar under krigstiden var bredda med hårdsaltat smör som också kom från landet. Det gick bra även att ha lite fläskflottt på brödet. Kaffet var den verkliga bristvaran och när kafferansonen var slut rostade mor råg och använde som kaffesurrogat. Man kunde även ta till cikoriarötter och rosta dem. Kraven var inte så höga och mors kaffe var ofta bryggt på  kaffesurogat. rostat i en stekpanna på vedspisen. Jag tyckte inte om  kaffe på den tiden så mig kvittade det att det var ransonerat. Eller ej.  Jag gav bort mina kaffekuponger och blev mäkta populär hos kaffesugna vänner. På ålderns dar är jag en riktig ”kaffemoster” och dricker  kaffe flera gånger om dagen. Om det är nyttigt eller ej, därom tvista de lärde, men jag tror inte att kaffet haft någon varken  positiv eller negativ betydelse för min höga ålder..Den beror nog mer på ett sunt levnadssätt och goda gener..  12/9    2017

Namnsdag

Idag hade jag namnsdag, men eftersom namnsdagar inte är stora bemärkelsedagar så har jag firat i all enkelhet.  Bästisen och jag fidrade med kräftor för vi tycker att det hör ihop med hösten att äta kräftor. De är inte särskilt matnyttiga utan det är ganska  arbetsamt att äta dem. De som vi åt hade fångats och kokts in i Kina.  Svenska kräftor blir för dyra för vanligt folk att äta. Det borde vara tvärtom, men ingenting är längre som förut. Kineserna syr för övrigt de flesta kläder vi har på oss numera. Vilket är som att ”gå över ån efter vatten  För att återgå till kräftorna så kan de med fördel ätas utan att man behöver dricka snaps och öl när man förtär dem. Men festligast blir det att servera dem på verandan på landet när man har hängt upp kulörta lyktor som skänker ett magiskt sken över tillställningen. Traditioner skall vi hålla på för de skänker en viss stabilitet ät tillvaron. Det inger en viss trygghetskänsla att veta att det kommer en  vår efter en sträng vinter. Att ha vänner är en stor tillgång. men när man kommer upp i min ålder glesnar leden, vilket är naturligt men sorgligt. Till den eller de läsare som ville höra hur jag haft det i Kina kan jag berätta att det inte blev någon resa dit. Som kompensation skall jag läsa andras berättelser om detta land. När jag gick i skolan  läste vi ingående om Sven Hedins resor i Asien och hans besök i Kina. Han var en duktig berättare. Jag har  gott minne och det jag en gång lärde mig kommer jag ihåg. Skoltiden minns jag  med glädje och är tacksam för att jag hade bra lärare som samvetsgrant gick in för att förmedla kunskaper.  18/9   2017 -

Flygning

Idag föreslog en läsare att jag skulle skriva om resor eller barndomsupplevelser,Hag var nog mer vild än tam som barn och rätt påhittig. Jag anförde  mina lugnare lekkamrater och föreslog dem äventyr som de inte alltid vågade deltaga i. Jag brukade ”tjuvlyssna” på de vuxnas samtalsämnen och tyckte det var intressant när de berättade att folk kunde rädda sig ett krashat flygplan genom att anbända fallskärm som vecklade ut sig i luften. De talade också om Charles Lindbergs nonstopflygning över Atlanten från New York till Paris. Fallrmshopp tyckte jag lät lite lagom våghalsigt och något som jag gärna ille prova på. Fallskärm hade jag ingen men antog att ett herrparaply kunde göra tjänst som fallskärm. Ingen lekkamrat ville vara med om att hoppa men en dag tog i smyg pappas paraply för att göra ett försök och med husets övriga ungar i släptåg begav jag mig uoo till ett stort fönster i trappuppgången belägen cirka 3 meter ovanför markplanet. Detta bestod av kullersten och när jag och paraplyen farit ut genom fönstret landade jag ganska omilt på kullerstenarna  ochg vrickade ena fotleden. Jag linkade in till min mor som dock visade mig ”kalla handen” och sade om hon brukade när jag fått blessyrer : Det är rätt åt dig din flåkitta.”  Det ordet finns inte i någon ordlista men jag förstod redan då att det inte var särskilt smickrande Jag var vid den tiden ungefär 10 år och då är man inte speciellt förståndig. Så här efteråt förstår jag att jag var dumdristig och barnslig. Innan jag sätter punkt  vill jag tala om att det grämer mig lite grann att Kinaresan inte blev av men å andra sidan är det onaturligt för en människa att vistas uppe i luften i flera timmar. Hade det varit naturens mening att människan  skulle flyga borde vi varit försedda med vingar när vi föddes. Jag illustrerar med något som är jordnära      17/9 2017

 

Tankar om hösten

Det har inte precis varit våder för utevistelse idag men man får klä sig efter vädret och då kan man vistas ute även när det regnar. Jag har haft trevligt besök av tre yngre personer Patrik. Tina och Anders och vi hade en trevlig pratstund tillsammans. Vi pratade om åldrandet, som blivit ett popuulärt samtalsämne numera. Det  är inte en dag för tidigt. Att bli äldras  blir alla tvungna till,  Det är liksom ingenting att göra åt den saken.. En del äldre damer är riktigt pikanta i  gtt a eller vitt  hår. De har åldrats men inte ”gamlat till sig.” De  har ett ungdomligt sinnelag. och väljer  ungdomliga kläder. Det är inte längre nödvändigt  att ”åldras med värdighet” utan det är tillåtet att vara sig själv.och ta dagen som den kommer. När jag var barn uppträdde ingen varken kvinna eller man barhuvad. Det skulle vara hatt såväl sommar som vinter. Stråhatt på sommaren och en av filt på vintern. Den som inte hade råd att köpa sig ny huvudbonad till sommaren strök fernissa på sin gamla stråhatt och den blev som ny igen..Hatt var ett måste. Numera går jag ut barhuvad större delen av året. När det känns för kallt om skallen tar jag på mig en stickad mössa . I en  sådan ser man inte ut som en dam. Men bryr jag mig inte om, .Det bästa med att bo i en storstad är att ingen bryr sig om hur andra människor klär sig.  Det går förstås inte ge sig ut på stan naken för då blir man tagen av polisen.. Jag tänker  inte plocka fram  höstplaggen förrän höststormarna börjar rasa  för då blir jag så illa berörd. Bilden är inte tagen av Elena.         9 /8    2017 

Filmning

Den här dagen har varit rätt omväxlande för det har varit filmning ett antal timmar efter lunch.. Dokumentärfilmaren Åsa Blanck och fotografen Elinor anlände i sällskap md den Åländske filmaren Finn Lyckoberg ( han har tidigare filmat mig på Åland ) Han skulle dels ha en roll i SVt:s film om den in hiberade Kinaresan och dels filma själv. Det skulle filmas i anslutning lill den inhiberade kinaresan.  Det mest kinesiska man kan hitta äi Solna är den kinesiska paviljongen i Hagaparken, så vi begav oss dit. Jag har sagt det förut att filmning inte är precis glamoröst utan man får ta om repliker och scener om och omigen. Hagaparken är rätt folktom den här årstiden men den är vacker och storslagen med en massa stora och omfångsrika tgamla träd. Det skall bli rätt spännande att få se filmen i färdigt skick. Vi avslutade med kaffe på Stallmästargården. Där har jag inte varit sedan 1951 då min man och jag samt bröllopsvittnena åt middag efter vigseln. Det är ett gammalt och historiskt värdshus, som existerat sedan 1700-talet och som är omskrivet i August Strindbergs verk. Förr i världen när folk färdades med hästskjuts brukade resenärerna vila ut på värdshusen och även byta hästar innan de fortsatte färden. Jag föreställer mig att Drottning Kristina hade en lång och tröttsam färd när hon avsagt sig kronan och reste till Rom. Där levde hon till sin död och blev begravd i S:t Peterskyrkan. Jag har faktiskt varit i S:T Peterskyrkan och sett hennes grav. men jag blev mer imponerad avi Sxtinska kapellet. 8/9 2017.

¨

Sensommar

Nu är vi inne i ”den vår de svage kalla höst.” Det är så diktaren Erik Axel Karlfeldt beskiver hösten. Han tyckte att den årstiden var betydligt mäktigare än våren. Hösten är den tid då naturen förbereder sig inför vintern och då man plockar ner äpplena från träden. De flesta åppelträden har vi i Kivikstrakten i Skåne. De svenska äpplena är saftrika och välsmakande men försvinner ganska fort från fruktdiskarna och ger plats för de evigt gröna åpplen som vi äimporterar från utlandet. Min mormor hade en så liten trädgård  att det bara fanns plats för fyra fruktträd och några bärbuskar. Äppelträdet var pampigt. Det hade man ympat så att mormor   skördade fyra sorters äpple på samma träd. Numera skall fruktträd inte vara höga och ståtliga utan lågväxande för att man lättare skall komma ät att plocka ner frukten. Allting skall vara rationellt nuförtiden och det är inte lätt alla gånger att hänga med i utvecklingen. Man kan i alla fall inte rationalisera klimatet och årstiderna. Vore detta möjligt skulle jag vilja ta bort vintern, men då vet jag att det då skulle bli ett ”ramaskri”   från sporthandlare och skidåkare. Men innan det blir vinter och kallt bör vi  ta tillfället i akt att in i det sista njuta av färgprakten.  Det är vackert att se hur bladen  sakta singlar  ner från  träden .Färgskalan  i guld och orange sr bedövande vacker. Jag vågar nästan påstå att jag tycker  att hösten kan tävla med sommarens grönska och blomprakt.aturen är  vacker höst  kan tävla med sommaren ifråga om skönhet.   7/8   2017

Reseminne

Idag råder det idétorka i mitt gamla huvud och i brist på något intressantare ämne skall jag berätta ett av mina reseminnen från en plats som turister från Sverige inte så ofta besöker. Vi var en mindre grupp svenskar som under svensk reseledning skulle till Samarkand på den asiatiska sidan av Ryssland. Det var under Sovjettiden och då fick utlänningar inte resa hur som helst utan det hakade alltid på en inhemsk guide som tog hand om guidningen på ort och ställe och såg till att turisterna inte fick se hur folk kunde stå i dagslånga köer för att få köpa mat som var ransonerad. Hotellstandarden var väl inte den bästa och det hände mer än en gång att sängarna var obäddade och rummen ostädade. när man checkat in.  Maten  var allt annat än högklassisk men å andra sidan åkte vi inte till Ryssland för matens skull. På Sovjettiden  fanns det yrken som inte existerar nu. Portiersysslan sköttes på en del hotell av ”gummor” som skämtsamt kallades för ”nyckelpigor. De skulle stå för väckningen  men det hände mer än en gång att  de satt vid hotellutgången och sov när man lämnade hotellet. Jag har en viss benägenhet att råka ut för dramatiska händelser både hemma och borta och på den här Samarkandresan blev jag nästan utsatt för livsfara. Det hände när vi var på väg ut från  hotellet  en tidig morgon ,Jag blev av någon anledning  ”eftersläntrare” och var sist i kön av  resenärer på våg ut till bussen.  Då rasar ett stort sjok av taket ner alldeles bakom ryggen på mig. Jag kom undan med blotta förskräckelsen men såg ut som en ”kalkstod.”  Jag var helt inpyrd av det som ramlar ner från taket och såg allt annat än presentabel ut.    6/8   2027

 

Septemberdag

Idag har jag läst i en vetenskaplig tidskrift att jag och den övriga mänskligheten blir hjärntvättade under natten och när man vaknar är hjärnan ren och fräsch och redo för nya tankemödor. Samma artikel säger också att man blir visare ju äldre man blir. Det sista tror jag inte på för då skulle ingen behöva bli dement och tappa förståndet.-Jag är förstås glad så länge mina förståndsgåvor är någorlunda i trim. Men det beror nog på att jag använder både huvudet och fötterna. Jag är rätt nyfiken av mig också och tycker att man så långe det går skall hålla reda på världsläget. Jag läser morgontidningen varje dag men retar mig samtidigt på att man numera är så snål med trycksvärtan att det är med nöd och näppe jag kan läsa vad det står i den. Det är inget fel på mina glasögon för det är inte länge sedan jag besökte optikern och fina nya. De var förfärligt dyra och jag undrar hur en ”fattigpensionärskall ha råd (en sådan har bara grundpensionen och i bästa fall ett bostadstillägg). Numera  skall folk tänka och planera för sin pensionering själva och det är säkert inte lätt. Allra helst för de unga som inte vill ägna en tanke åt att de skall bli pensionärer en gång i tiden. En glad och frisk pensionär kan använda sin tid till mycket trevligt och det praktiserar jag. Idag gjorde jag och en ny bekantskap, som också är pensionerad, ett besök på Drottn ingholm. Sällskapet hade bil så vi kom bekvämt både dit och därifrån. Jag blev bjuden på kaffe med nygräddad väffla. Jag gillar våfflor. De är inte så söta och ”sliskiga” som bakelser. Det var en trevlig dag  och jag vill som Arja Saionmaa brukar sjunga, ” tacka livet ”  Jag tror att alla skulle må bättre om vi  ”räknade de lyckliga stunderna blott”och glömde bort "dem som sorger oss ge."             5/9    2017

Människans "Bästis"

Idag har det regnat, blåst och varit riktigt ”hundväder” Att människans trognaste vän hunden har fått ge namn åt dåligt väder tycker jag är orättvist men det beror kanske på att den stackar hunden tvingas ut i alla slags väder för att rastas och uträtta naturliga behov. Eljest sägs det om hunden att han är människans bästa och trognaste vän- Alla hundar är dock inte att lita på- även om de viftar på svansen kan de bitas om de blir retade. Hunden härstammar från vargarna och det var en tam varg som gav upphv till hundsläkter. Numera kan en hund se ut hur som helst för det har avlats fram alla möjliga sorters konstiga hundraser. Den största hund jag träffat på var en S:t Bernhardshund, som ägdes av en hyresvärdinna. Jag tyckte han var i största laget för att vistas i möblerade rum men han var det beskedligaste ”hundkräk” jag träffat. Det blev aldrig av att jag skaffade mig hund för jag ville gärna resa bort ibland och då ville jag inte hysa in hunden hos någon som jag inte var säker på att den skulle behandla den väl och hos vilken den kunde ha det bra och hos vilken den kunde trivas. Jag var en gång ”semestermatte” åt en skotsk terrier men honom skämde jag bort så grundligt att han med stor tveksamhet förmåddes återvända till sitt rätta hemvist. Hundar är duktiga och läraktiga. De hjälper polisen i deras arbete och ledsagar blinda på ett utomordentligt bra sätt. Hem för äldre har skaffat hund. som skall hjälpa till i demensvården. Hunden sägs ha en lugnande inverkan på oroliga patienter     4/9    2017.
.

 

Social samvaro

Idag var jag bjuden till en yngre släktmedlem som med sin familj nyligen flyttat in i ett radhus i Farsta, troligen för att deras drygt ett-åriga tvillingar  skall få andas bättre luft än den som finns inne i stan. De små raringarna har nyss lärt sig gå och det syntes på dem att de kände sig stolta över att kunna förflytta sig på egna ben. De pratar inte ännu men visste ändå precis vad de ville. Det är säkert jobbigt med två små barn som pockar på uppmärksamet men å andra sidan måste det vara en fördel för tvillingparet att ha varandra. Jag tror att tvillingar betyder mer för varandra än vanliga syskon. Det märks att sommaren börjar lida mot slutet för vi kunde inte sitta ute i trädgården och dricka kaffe. Det är visserligen  små trädgårdstäppor som hör till ett radhus men det finns lite träd och en gräsplätt. Det är  inte insynsskyddat  så det kändes bättre att dricka kaffe inomhus. När jag var villaägare i Bromma en gång i tiden låg husen tätt och man hade grannarna alldeles inpå sig. Det har man å andra sidan även när man bor i hyreshus. Jag minns ändå tiden i villa med en viss saknad. För det var trivsamt att bo i sitt eget hus och få bestämma själv. Det var dessutom lite grönare och mer av grannkontakt. I mitt hyreshus där jag bor nu saknas sådan. I går när jag åkte ner med hissen  hade jag bestämt mig för att vara lite social själv. och föregå med gott exempel. När jag åkt en våning  steg det in ett ungt par från våningen under mig. Jag log och sade ett vänligt: Hej!  Jag  väntade attatt de skulle vara lite sociala tillbaka. Det var de inte. De gav mig en förvånad blick och sade inte ett knyst. Det kändes rätt snopet  och nu vet jag inte om jag vågar försöka en gång till. Bilden har jag valt för att den är originell.  3/9    2017   

Flaggning

I morgon är det 50 år sedan svenskarna gick över från vänster-till högertrafi. Många olyckskorpar befarade att det skulle föranleda en massa trafikolyckor när vi helt plötsligt skulle ändra trafikreglerna. Men svenskarna är ett väldresserat folk och har klarat värre påfrestningar under tidernas lopp. Mindre väldresserad var väl den man som beväpnat sig med yxa och såg och tänkte såga ner den krokiga flaggstång som blivit placerad på Sergels Torg. Den kanske störde hans patriotiska sinnelag. Enligt min mening skall den svenska flaggan fladdra stolt från en vit flaggstång med förgylld knopp högst upp. Den krökta flaggstångenä år troligen ett konstverk och ett sådant kan numera tillåtas att uppträda i vilka konstiga former som helst. Jag tror dock att konstnären Tobias Sergel, som gett namn åt torget, skulle ha vridit sig i sin grav om han sett vad de gjort av hans torg. Där försiggår nämligen knarkhandel och andra skumma hanteringar. så gott som varje dag.  Torget har blivit långt ifrån den idyll det var när Maria Johansson satt där med sin orgel och sjöng frälsningssånger.för förbipasserande. Inte för att det var bättre förr men då respekterade man i alla fall ordningsmakten och knarkhanteringen var okänd. Det fanns visserligen enstaka personer som missbrukade morfin, men dn drogen var rätt svårt att få tag på, Jag har också sett i tidningarna att glädjespridaren Janne ”Loffe” Carlsson har avlidit. För de som inte minns honom kan jag tala om att han hade huvudrollen i beredskapsårens mest populära film Någonstans i Sverige tror jag att den hette.  Bildens flaggning är den festligaste som jag kan tänka mig.   2/9 2017

 

   

Fest

I kväll anordnade Sveriges Radio återträff för årets sommarpratare. Vi bjöds på middag på Konstnärsbaren på Smålandsgatan. Det var riktigt trevligt att få komma in i lokalerna som kanske inte kan kallas anrika eftersom restaurangen etablerades 1931 av Emil Jansson en känd skådespelare., men  på något sätt är lokaliteterna välkända och omtalade..Vi skålade först varandra till i champagne och sorlet steg. Det fanns naturligtvis inte tillnärmelsevis någon som kunde mäta sig med i fråga om ålder utan de flesta tillhörde det unga vackra folket.  Tillställningen drog ut på tiden för det var många som skulle intervjuas och prata om sig själva. Jag beundrade stuckaturen i taket och väggarnas fina paneler och lyssnade lite slött på allt pratet.na lyste med sin frånvaro för det var troligen en intern tillställning. . . Det är alltid högt i tak i hus från den perioden men det blev en smula surrigt när så många människor skall prata och göra sig hörda. Journalister. För övrigt har dagen varit lugn och fridfull.och jag har ägnat mig åt att läsa färdigt en roman som jag haft liggande på bordet bredvid sängen.På tal om böcker så är min bok slutsåld, men jag har hört att den skall komma ut i pocketform i november. Det är ju roligt för bokförlaget som vågat satsa på en gammal tant. Det var kolmörkt ute när ag åkte hem från  festen men det lyste riktigt varmt och mysigt från alla stadens alla tända lampor och skyltar. Det finns alltid något som är positivt med årstidernas växlingar. Bilden är inte aktuell därför att de bilder jag hade var tagna med mobiltelefon och de lägger sig på sidan i bloggen.   1/9   2017

 

Pensionerad

Idag  har jag ”suttit med armarna i kors” och reflekterat över tillståndet i den ”stora världen” och här hemma i ”min lilla ankdamm,” Att sitta med armarna i kors är ett gammalt talesätt och betyder i praktiken att man är passiv och rätt slö. I början av min tid som pensionär led jag fruktansvärda kval av att inte vara sysselsatt och av att inte ha ett jobb att gå till.  Man vänjer sig dock vid det mesta och rätt snart upptäckte jag att det var rena drömtillvaron att få betalt för att ingenting göra. Det kan vi tacka ”lagen om allmän pension” för från 1960,  Den lagen kan jag nästan utantill eftersom jag arbetat med handläggning av pensionsärende, som det heter på fackspråk. När min kära mormor arbetat och slitit ut sig var det bara statligt anställda som fick pension när de slutade jobba. Det gällde också en del personer anställda i kommunens tjänst. Det fanns något som kallades ”behovsprövad pension” men till den behövdes läkarintyg. Jag har varit och är fortfarande en dålig investering för pensionsmyndigheten eftersom jag fortsätter att leva och frodas.och blivit mer än hundra år. Staten tar visserligen tillbaka en del i form av skatt, vilket den inte borde göra eftersom pensionen är beräknad på redan skattade pengar. Jag berättar det här eftersom många tror att den arbetande befolkningen  alltid har fått pension.  Ingalunda. De fattiga och utarbetade åldringarna hamnade på min mormors tid på ”fattighuset” och det var en skam och nesa som ingen frivilligt ville råka ut för.     Bilden visar en lättjefull bloggerska.  31/8    2017

Fontäner

Det finns mycket som är sevärt i vår huvudstad, inte bara Slottet och andra ståtliga byggnadsverk utan även en massa fontäner och skultpturer. Kungsträdgården har en stor och pampig fontän som kallas Molins fontän efter konstnären Johan Peter Molin som fick i uppdrag att utforma en fontän till Stockholmsutställningen år 1866. Den är omgiven av sex svanar ur vilkas näbbar det plaskar ner vatten i fontänen. Den är också täckt av en massa figurer ur den nordiska mytologien. Jag brukar sätta mig på en bänk i närheten och lyssna till  fontänens plaskande och entoniga droppande. Varje fontän har sin historia men jag undrar om inte den italienska Fontana di Trevi är den mest kända. Den är vacker men det är nog Anita Ekbergs berömda bad som gett den världsrykte. Carl Milles har skapat många fontäner och en av dem Najad på delfin finns förutom på Millesgården på ett flertal platser i  landet bland annat i min födelsestad Kristianstad. Den var vi mycket stolta över och som barn brukade vi när ingen vuxen fanns i närheten ta av oss på fötterna och  kliva ner i den och plaska av hjärtans lust, Jag var nog inget ”dygdemönster” när jag var barn utan hade mer av Emil i Lönnebergas ”vildbatting” i mig. Jag tror inte att dygdemönster har det speciellt roligt. Det hade jag och någon gång när jag inte vet vad jag skall skriva om skall jag berätta om mina ”bravader.”     30/8    2017

Inhiberat

Det blir ingen Kinaresa för min del. Tråkigt, men livet är en jämmerdal och alla drömmar går inte i uppfyllelse. För ordningens skull och med hänsyn till min höga ålder fick jag rådet att prata med en läkare inför resan. Den råd lyder är vis och jag fick tid hos en snäll doktor. Han ansåg mig vara prima liv med undantag för lite hjärtflimmer och jag ansågs kapabel att göra resan. Jag fick också rådet att tänka mig för inför strapatserna. Detta med hänsyn till min höga ålder. Jag vill ju gärna uppleva min 106- årsdag om jag får välja. Med sorg i hjärtat beslöt jag att avstå från Kina. Jag får köpa mig en bra reseskildring och resa i fantasien i stället. Långa flygresor är påfrestnde även för yngre personer. Läkaren ville väl inte direkt säga att han tyckte jag var för gammal och inte borde ge mig ut på äventyrligheter. Upplevelsen skulle ändå inte bli den väntade om jag kom totalt utpumpad till Mittens rike. Det skulle vara bortkastad tid. Reskostnaderna hade TV betalat så jag gjorde ingen direkt penningbesparing. Jag har alltid tagit min goda hälsa för helt självklar och trott att mitt hjärtat var OK. Nu fick jag mig en tankeställare och skall bli mer rädd om mig. Jag får köpa mig en bok om Kina och resa på fantasiens vingar. Det anstränger inte hjärtat. Jag har stor respekt för hjärtbesvär eftersom mor och en syster dog av hjärtsjukdom. Bilden visar vad man kan få se av Sverige när man färdas med buss mellan Vaxholm och Stockholm. 29/8 2017

Katastrofer och minnen

Idag hörde jag på TV att ärets sommar varit den sämsta på 150 år. Mitt minne är kanske kort, för jag tycker inte att sommaren har varit speciellt dålig. Det kan eventuellt bero på att jag blivit barn på nytt och bara räknar de lyckliga och soliga stunderna. Vi är i det stora hela förskonade från naturkatastrofer i vårt land undantagsvis  en och annan lokal regnperiod med översvämning som följd.g var i skolåldern. Då blev det sjö av hela Tivoliparken och parkvakterna tog sig fram med roddbåt. Sjösystemet  med Hammarsjön och Helge å ligger c.a 1,4 meter lägre än havsbottnen och det strömmar vatten från havet in i systemen. En gång när jag var barn blev det stor översvämning och kanalerna flödade över och folk tog sig fram roende på det som kallades för Hästtorget och på gatorna inne i stan, Nu har man byggt vallar och har ett stort pumpsystem och det skall mycket till om vattnet skall ta herraväldet. I stället har man  skapat ett naturskyddsområde som kallas Vattenriket och där finns det ett fågelliv utöver det vanliga, När jag ändå är i färd med att berätta om min märkvärdiga hemstad kan jag tala om att invånarna kallar den för Lilla Paris, Det finns nämligen boulevarder i alla fyra väderstrecken där. Jag har sett det riktiga Paris ett par gånger och trots att jag tycker det är vackert och bra så är det dagen då jag varit i Versailles som jag aldrig glömmer, Då blev jag och mitt sällskap avkastade från Metron tre gånger. I rad. Vi skulle aldrig kommit till vårt hotell om det inte stått en svensk på perrongen som lyssnat till vårt upprörda samtal. Han talade om att vi  inte förstått att spårvagnen hade olika klasser, Vi valde den  vagn som såg finast ut och det får inte ens dumma svenskar turister göra.  28/8     2017

Glassigt

Idag behövde man ha en jacka eller kofta på sig vid utevistelse. Det är nog definitivt slut med den goda sommarvärmen .kände jag när jag tog min dagliga promenad. Det var rätt svalt i luften och skönt att komma tillbaka in i värmen, På eftermiddagen blev jag transporterad till en karaokebar i Aspudden . Aspudden är en trevlig söderförort. som jag aldrig varit i förut. Det skulle göras film och spelas in musik men sångaren hade nattsuddat och försovit sig så det blev inte som det var tänkt. Besöket får göras om en annan gång. och då skall jag förklara min roll i sammanhanget. Jag blev bjuden på kaffe men kakorna hade tagit slut så istället bjöds jag på brylepudding, vilket var en fullgod ersättning.för eventuell kaka. Min mor kallade desserten för karamellpudding och hennes var utsökt, Numera har inte många husmödrar tid att att laga desserter så nutidens barn är inte bortskämda med goda efterrätter. Min mor serverade aldrig en middag utan efterrätt och jag har smakat allt från saftsoppa till ”hovdessert.” Glass fanns inte att köpa färdig på den tiden, Ville man ha glass i min barndom fick man röra ihop ingredienserna själv och frysa dem med hjälp av vanlig naturfrusen is som huggits upp ur en isvak och förvarats i en ”isdös.” Det åts inte glass annat än på stora kalas på den tiden. Ni sena tiders barn tar allting för givet, men det är faktiskt mycket som är överflöd och lyx och som man kan klara sig utan, Jag tror att bilden på kaffestunden är tagen hemma hos Elena. 27/8 2017

 

 

En vanlig lördag

Sommaren är inte evig, men den är fin så länge den varar. Vi har haft många vackra dagar den här sommaren att glädjas åt. Augusti månsken har jag hört talas om sedan jag var barn och att det lär vara något visst med månens sken just i augusti. Alla barn är väl inte glada över att sommarlovet tar slut och skolan börjar. Jag var alltid glad när jag fick börja skolan igen i augusti. Sommarlovet tillbringades mest i stan för det var inte vanligt på den tiden att stadsbor hade sommarstugor.  I bästa fall hade man släktingar på landet som var snälla och bjöd på lantvistelse. Det var  roligare att vara kvar i stan där vi hade våra ”smultronstöllen”  i Stadsparken. Vi rörde mycket på oss och sprang omkring  barbenta och lekte. Det får man god kondition av och gör att man håller sig rörlig även som äldre. Nutidens ungar kommer inte att få bra kondition om de inte lägger ifrån sig mobilerna och leker riktiga lekar-någon stund varje. Jag beundra i alla fall  dagens småbarn. En femåring hanterar sin mobiltelefon mycket bättre än vad jag gör. Jag använder den tills vidare bara att ringa med och ingenting annat. Jag har bestämt mig för att bli bättre och minst lika duktig som en framåtsträvande  6- åring som ingår i bekantskapskretsen. Förutom att ringa fotograferar han trädgårdens alla blommor och visar stolt upp dem och talar om vad det är för sort. Idag for jag in till stan för att se hur man firade Finland men det visade sig att jag var för sent ute och firandet var över. Men blomstertiden är inte över vilken framgår av dagens bild,    26/8   2017

 

 

Rättelse av fel

Idag vill jag be om ursäkt för att jag farit med villfarelser och lämnat fel uppgifter om Finland. Det beror på att jag tänkt rätt men skrivit fel. Jag har en ful vana att sätta mig vid datorn sent på kvällen och då brister det kanske i uppmärksamhet även om jag alltid kollar faktauppgifter i Google. Det är bra med uppmärksamma läsare och konstruktiv kritik. Skadeglada felfinnare blir jag inte lika glad åt. Det är nämligen ”mänskligt att fela och gudomligt att förlåta,” En del personer  känner en intensiv njutning av att hitta fel hos andra och mår då själv lite bättre när de skadeglatt får påpeka felet. Jag tar inte åt mig utan går vidare. Idag skulle jag kollat Finlanddagarna i Kungsträdgården men började läsa en roman och glömde bort allt annat. Läsning är bra för mycket och på tidningens kultursida stod det häromdagen att den var rena semestern för hjärnan. Min hjärna får rätt mycket semester kan jag intyga. Man inhämtar dessutom ett stort ordförråd vid läsning och ett sådant behöver jag som skriver varenda dag. Jag tänker mycket på dem som har lässvårigheter. De har det kämpigt. Barn med detta handikapp fanns det även när jag var barn, men dem var det synd om. De klassades som dumma, olydiga och orosstiftare. och de blev ofta ”kvarsittare”. Man visste ingenting om att det rörde sig om ett handikapp, Det är i alla fall en sak som blivit bättre än det var förr att man vet vad det är och att det finns specialundervisning och Ju mer jag tänker på saken ju mer hittar jag som är bättre nu än det var förr. Nu finns det skolor för döva och blinda, det fanns det inte förr. De fick kämpa sig fram i den vanliga skolan. Bilden är som oftast inte aktuell men visst vore det trevligt att få dricka kaffe vid det vackra bordet, som stod utanför ett hus på Norra Djurgården, 25/8 2017

 

 

¨Finlandsdagar

De närmaste dagarna är det fest i Kungsträdgården. Då firar Stockholm tillsammans med finländarna hundraäårsminnet av Finlands självständighet. Finland tillhörde Sverige åren 1249 till  1809 då vi genom freden i Fredrikshamn förlorade det till Ryssland, År 1917 förklarade sig Finland självständigt och har så varit sedan dess. Jag har alltid varit imponerad av finnanas sisu och kamp för sin frihet. Vårt kungapar och Finlands presidentpar har bevistat festligheterna i Kungsträdgården. Vår gemensamma historia är intressant. Allra helst den som handlar om Gustav Vasa och hans tre söner som alla var kungar i Sverige och Finland i kortare tidsperioder. Finnarna som inte varit eget kungadöme Har tagit till sig Karin Månsdotter som är begravd i Åbo domkyrka. Historien om henne och kungen är som en Askungesaga med tragiskt slut. Hon var en enkel soldatdotter som blev kungens frilla. Mot alla regler gifte sig kungen med henne och hon blev krönt till drottning. Det gick upp och n er för Vasakungarna och det sägs att Johan III förgiftade sin bror Erik när han satt honom i fängelse. Han gjorde det säkert inte själv men  lät vaktpersonalen servera brodern förgiftad  ärtsoppa.  Karin Månsdotter satt också i fängelse en tid. Sveriges historia är fylld av krig och hemskheter och  vi har mycket gemensamt med finländarna  De har nu varit  en fri nation i 100 år. Det är verkligen något att fira. och jag skall i morgon ta mig till Kungsträdgården och se hur det går till. Historia var min skoltids roligaste ämne och det sägs att den som inte kan äldre tiders historia  inte heller kan till fullo förstå nutiden  och varför det idag är som det är.  Bilden var den mest historiska jag hittade   24(8 2017
. .

 

Dagens händelser

Idag har jag haft besök av två journalister och blivit bjuden på lunch av en granne tillsammans med två andra damer som uppnått en aktningsvärd ålder. Jag vet inte vad som förskaffade mig den äran, men det var i alla fall en god lunch och ett trevligt avbrott i den dagliga rutinen. Området där restaurangen låg var tidigare ett säte för Bakteriologiska Institutet.  Det var en idyll och hästar betade i gröngräset. Från dessa hästar tog man vaccin efter att de ympats  med bakterier. Jag går inte närmare in på detta för jag vill inte göra bort mig och tala om det jag inte behärskar. När jag flyttade till min nuvarande bostad fanns det ingen annan bebyggelse på området än den som tillhörde Bakteriologiska Iïnstitutet, Detta kallas även för Smittskyddsinstitutet SMI och har till uppgift att förebygga  och bekämpa infektionssjukdomar. Man utförde laboratorieundersökningar och övervakade epidemiläget i Sverige. Numera är vi i det närmaste förskonade från epidemiska sjukdomar och farsoter. Det var annat på medeltiden då digerdöden härjade och folk dog som flugor. Jag har inte glömt ”Spanska sjukan som skördade många dödsoffer under första världskriget. Sedan dess har vi inte haft något värre än influensaepedimier  Det kommer mycket an på att det finns vaccin och pennicellin mot infektionssjukdomarna. Vi har alla skäl att vara tacksamma för att läkarvetenskapen gått framåt. Själv är jag glad så länge jag kan klara mig själv utan hjälp av samhället. På dagens bild visar jag prov på min livsglädje.   23/8   2017  

Om ojämnlikhrt och annat

Idag är det hundra år sedan författaren Per Anders Fogequist föddes. De flesta i vår tid har väl glömt vem han var och vad han skrev om. Jag kommer ihåg honom och hans bokserie om Vära drömmars stad Stockholm. Den handlar om den fattiga arbetarflickan Emelie och hennes liv i en stad som inte var speciellt arbetarvänlig.c Man bodde trångt och och hade inte mycket tid över för fritidssysselsättning. Emelie fick ta hand om småsyskonen och hjälpa till när hon helst ville leka. Det är en tidstypisk skildring av livet i arbetarmiljö- Vi hade läseicirklar på våra arbetsplatser på den tiden och turen att få läsa nyutkommen litteraratur. Man valde den bok som man ville äga när läsecirkeln var över. Min bokhylla är full av böcker som en gång var bestsellers och populära. Vi har alla skäl att vara tacksamma mot läsecirklarna för de gjorde att vanliga människor fick tillgång till nyutkommen och bra litteratur. Per Anders Fogelströ ligger inte på bokdiskarna idag, men går att låna på biblioteken, Biblioteken  är en tillgpåg som alla bör vara tacksamma över-även i våra dagar. Många människor har bokhyllor fulla av böcker, men läser dem sällan. Det är populärt att möblera med bokhyllor för det ger ägaren till bokhyllan en viss status även om han inte läst en rad i sina böcker, Välfärden var rätt ojämnt fördelad förr i världen och vi bör vara tacksamma för allt som blivit bättre. Bilden visar mig i hemmiljö    22/8 2017

Kinesiskt

Idag står inte datorn på min sida. Ett halvskrivet inlägg försvann ut i tomma intet och gick inte att återskapa. Men ”skam den som ger sig” säger ordstävet och jag tänker inte ge upp. Därför börjar jag ”på ny kula.” Jag kan berätta att mina planer på att komma till Kina och gå på Kinesiska muren ser ut att bli verklighet. SVT har bokat en resa och står för reskostnaderna. De kommer att ta väl h tar hand om mig. Det är mycket generöst av dem och jag är djupt tacksam Kina ligger långt bort och det är inte utan att jag känner lite resfeber. Jag är en aning fatalist och en sådan tänker alltid att det finns en mening i allt och att det som sker det sker. Kineserna är ett driftigt folk och de har etablerat sig över hela världen. Kinarestauranger hittar man också överallt i de svenska städerna men jag förmodar att de är bättre i det egna landet. Kinamaten är lättsmält och god och även om man är proppmätt känner man sig inte däst och. obekväm. När jag var i New York tittade jag på Chinatown och åt på deras restauranger. Kinesisk historia är intressant och jag läst mycket om kinesiska mandariner inte frukten utan någon sort ämbetsmän. Kvinnorna levde instängda som hustrur och konkubiner. De snörde sina fötter och kunde knappt gå.och det var säkert plågsamt för dem att förflytta sig. Sådana barbariska sedvänjor har vi aldrig haft i Sverige som väl är. Även om resan blir kort får jag säkert en del att berätta om den. Bilden har ingenting med texten att göra men det var trevligt att bli uppvaktad av två stiliga ynglingar.    21/8 .2017 A

 

 

Körsång

Det var väl inte så vackert söndagsväder idag, men är man utrustad med paraply och vindtät jacka kan man gladeligt förflytta sig utomhus. Jag ställde mina steg till Kungliga Operan efter lunch och lyssnade där till sång av olika körer. En yngre släkting till mig är solist i en vokalensemble. Hon tipsade mig om evenemanget. Släktingen var med och sjöng med  en skolad altröst och hon sjunger som en ängel  Jag som bara kan ”kraxa” är fylld beundran över välljudet. Operan var fylld till sista plats  i salong och på de två nedersta raderna när jag anlände, men jag fick en skaplig plats på tredje radens fond och där hörde och såg jag alldeles utmärkt. Inträdet var helt gratis.och då kommer folk som aldrig går på opera i vanliga fall. När jag var ny i Stockholm kände jag varken staden eller någon att umgås med. Operan hade jag hört talas om och den blev min tillflykt många ensamma lördags -och söndagskvällar. Då var det billigt att gå på Operan om man nöjde sig med att sitta på någon av de översta  raderna. Hör gör man bra överallt men vill man se bra är det salongen eller första raden som gäller. Vår opera är en vacker lokal med ståtlig takkrona och mycket guld på väggarna, precis som jag tycker att en opera skall se ut. Oskarsteatern som en gång gav operetter är också en dekorativ teaterlokal. Förr gick jag ofta på teater men nu tycker jag att det är så krångligt att köpa biljetter att det sker ytterst söllan. Min lilla födelsestad har också en fin gammal teater med gulddekorationer men där speladr bara resande teatersällskap och amatörrevyer. I brist på dagsaktuell bild visar jag tre operaartister från Ulriksdals slottsteater.   20/8    2017.  .-

Lördagsbesök

Jag vill väl inte påstå att min ryktbarhet har gått ut över den stora världen, men lite känd har jag blivit. Idag fick jag i alla fall besök av en tysk journalist. Hon talade svenska för hon är gift med en svensk. Han var med och även deras sexåriga dotter Ella var med. Hon var sex år gammal och ett bedårande barn av sin tid. Även hon klarade svenskan  bra. De medförde prinsesstårta och vaniljhjärtan och jag bjöd på kaffe. De tillbringar sin semesterledighet i skånska Löddeköping  men kom till huvudstaden för att träffa mig. Jag kände mig hedrad över besöket .Det är alltid trevligt med besök även om de  som kommer är man  journalister. I övrigt har dagen varit händelselös men kan ju inte ha roligt jämt. Mindre roligt är att det finns terroister som sprider död och fasa omkring sig på grund av fanatism. Vi har ju varit relativt förskonade från nidingsdåd men det som hände på Drottninggatan har vi i färskt minne. Minnen har jag gott om och de kommer jag att skriva om när jag inte har något dagsaktuellt ämne att behandla. Mitt minne är rätt så bra fast jag är gammal, det är egentligen bara närminnet som är lite för kort. Gamla tiders schlagertexter hade ibland ett budskap och det finns en sångtext som jag tycker är värd att att komma ihåg. De första stroferna lyder: ”Räkna de lyckliga stunderna blott och glöm dem som sorger dig ger.” Den är bra tycker jag. Den som bara ältar gamla sorger och oförrätter förgiftar tillvaron för sig själv och för hela sin omgivning.. Detta  är visserligen lättare sagt än gjort, men det kan ändå vara värt att försöka.  19/8    2017.

 

Kyrkligt

Jag får vara med om en del ovanliga saker och idag var jag inbjuden till Högalids kyrkans församlingssal för att träffa gästande pilgrimer. Pilgrimsresor är inte så vanliga i modern  tid utan förekom mer frekvent under medeltiden. Man vandrar då till fots och besöker heliga platser. Den Heliga Birgitta gjorde på sin tid en mycket uppmärksammad pilgrimsfärd till Rom. Det var en bravad i sig eftersom långresor var mycket sällsynta och tröttsamma. Man fick åka hästskjuts eller fotvandra. Pilgrimerna jag träffade kom ifrån Småland och jag glömde att fråga hur de tagit sig hit. Själv blev jag hämtad med taxi och behövde inte anstränga mig. Kyrkor är kulturbyggnader och har så varit sedan tidig medeltid. Min lilla födelsestad Kristianstad har Nordens ståtligaste renessanskyrka, ett byggnadsverk från den danska tiden som invånarna är mycket stolta över. En av mina yngre systrar trodde i sin enfald att alla kyrkor skulle se ut som den som fanns i vår stad och blev mycket besviken när hon kom in i en liten landsortskyrka. Min hemstad grundades av danske kungen Cristian 1V på 1600- talet och det var han som lät bygga den fina kyrkan, Numera är folk inte speciellt kyrksamma och många gamla kyrkor förfaller när man inte anser sig ha råd att bevara dem. En gång i tiden var kyrkans makt stor och det var en plikt att alla skulle gå i kyrkan på söndagen. Numera är menigheten som mest ”kyrksam” på juldagsmorgonen när de besöker julottan. Den sover jag över numera och mina kyrkobesök inskränker sig till att bevista en och annan orgelkonsert. De flesta kyrkor har utmärkt akustik och orgelmusik ljuder mäktig  och storslagen i mina öron. Dagens bild har jag thittat på Google.   18/8     2017 

Öppna och låsta dörrar

Det finns mycket att berätta om dörrar. De stänger tjuvar och banditer ute om de hålls stängda. En öppen dörr däremot verkar välkomnande och bjuder besökaren att stiga in. Numera är det bäst att hålla sina ytterdörrar låsta för man vet inte vad som kan hända om de står öppna. Ibland sägs det om någon att denne slår in öppna dörrar. Det är mer bildlikt  och säger att man försöker bevisa något som redan är vedertaget och självklart eller att man ”spiller krut på döda kråkor.” Jag lägger på säkerhetskedjan innan jag öppnar för oanmälda besök. Man har läst i tidningar och hört på nyheter att äldre och lite godtrogna personer har släppt in besökare som sedan plockat på sig pengar och värdeföremål som de hunnit rota fram under visiten. Det är syndigt att stjäla i alla sammanhang men synnerligen hänsynslöst att ta från en gammal man eller ålderstigen kvinna, som tror alla om gott Min gamla mormor som bodde ensam i sin stuga hade aldrig ytterdörren låst när hon var hemma, men hon låste den omsorgsfullt när hon gick bort någonstans. Nyckeln lade hon under en stor sten i trädgården. Dörrlåset var ett gammalt draglås från 1700-talet och nyckeln en stor tung sak som inte gick att stoppa i fickan. Jag tappade en gång min nyckelknippa och fastän jag hade den försäkrad och den var försedd med en bricka som utlovade hittelön om nycklarna lämnades till polisen, fick jag aldrig tillbaka dem. För att komma in fick jag anlita låssmed och det blev en dyr historia. Sedan dess är jag mer rädd om mina nycklar och hoppas att aldrig mer bli utelåst .   17 /8    2017.

Blandning

Idag har Elena och jag intagit middag tillsammans  hemma hos mig och ätit en av hennes favoriträtter. Det blir lite intimare att äta i hemmiljö . Hon medförde en present som kommit från ett av mina fans vid namn Mariana bosatt ända borta i Japan. Hon är en nära vän till Elena.  Presenten var en stor sjal i vackert mönstrat  rosafärgat tyg. Jag kan nog inte stoltsera i den utomhus utan får använda den när Elena eller någon annan är gäst. Elena har  nämligen fått en likadan sjal i present. De här gåvorna har haft lång transportsträcka  och jag känner djup tacksamhet mot den ädle givaren.  Idag var det också 40 år sedan Elvis Priesley gick bort och TV ägnade honom en hel timme på bästa sändningstid. Det är inte många sångare och artister som blir ihågkomna efter sin död, men  Elvis var bättre än de flesta och hade vacker sångröst. Förr när det inte fanns några pop-sångare var det operasångare som fick all ära och berömmelse. Vår svenska näktergal Jenny Lind och italienare Caruso har gått till historien och vår egen Jussi Björling blev världstenor och fick gästa de stora operahusen. Jenny Lind står staty på Djurgården och jag tror att det finns en byst av Jussi någonstans mellan Operan och Jakobs kyrka.  Denna byst fick stå i en skrubb på Operan i mer än 30 år innan den blev uppsatt. Det var rätt skandalöst tycker jag -Nu blir storsångare inte statyer längre men de kan få guld- eller diamantplattor om de säljer bra. När jag var barn skrålade jag för full hals och sade att jag skulle bli operasångerska när jag blev.stor. Som väl är blev det ingenting av den  drömmen  och jag har inte tagit en ton på flera år. Det går att beundra tidigare omskriven sjal på dagens bild.  16/8    2017

Ordstäv

Idag lider jag av idétorka och får ”gnugga geniknölarna”  riktigt om det skall bli något blogginlägg. Enligt ett gammalt talesätt får man om man är utan resurser ”koka soppa på en spik” vilket på normalspråk  är det samma som att  om man har små resurser går det att klara sig med enkla hjälpmedel. Det är också sagan om luffaren som hälsade på hos en snål gumma och ville att hon skulle bjuda honom på mat. Det ville hon inte, men han frågade då om han själv kunde få koka sig en soppa. Han hade bara med sig en gryta och en spik och började koka soppa på spiken. Sedan frågade han gumman om hon inte kunde ge honom lite att kryddoa soppan med. Det gjorde honn motvilligt. Han fortsatte att be om ingredienser och gumman blev till slut så nyfiken att hon glömde att vara snål och gav honom  den ena ingrediensen efter den andra  och till sist blev det en välsmakande soppa. Gamla ordstäv blev jag fascinerad av redan i skolan och jag tycker att många av dem är relevanta även idag. ”Surt sa räven om rönnbären” är ett känt ordstäv som säger att räven ville komma åt rönnbären  men när han inte gjorde det för att de satt för högt upp, klassade han dem som för sura att bry sig om. Rönnbären kommer snart att mogna och då lyser bären klarröda på  buskarna. Men jag plockar dem inte längre. Jag brukade under min ”glanstperiod”  göra rönnbärsigelé ett tillbehör som smakade bra till söndagssteken. Nu har jag blivit latare och tycker att det industritillagade mycket väl duger såväl till söndags som  vardags. Blommor odlar jag inte heller  längre men njuter av dem var de än växer. De påi bild fanns vid China Slott.  15/8   2017 

Idrott och motion

Ibland tycker jag att jag är en riktig ”slöfock” för att jag inte motionerar. Jag nöjer mig med att promenera men tror inte att det ger mig allsidig motion. Sådan behöver unga som gamla Idrottsprestationer anser jag  vara viktiga nyheter bland allt annat de som står att läsa i min dagstidning. Just nu har det varit mycket om simtävlingar och alla medaljer som Sarah Sjöström vunnit. Jag ägnade mig själv åt simning redan som barn och lärde mig att simma med hjälp av simdynor som jag tillverkat själv av en gammal säck. Dynorna var fyllda av gamla korkar som jag hittade på gatan. Så här efteråt funderar jag över var alla dessa korkar kom ifrån. Öl-gubbarna var visserligen många och det var gatorna också. Simning utövade jag i Helge å. Där fanns det ett gammalt kallbadhus med skilda badtider för herrar och damer.  I någon mån simmade vi på söndagarna i havet vid Östersjöns strand i Hanöbukten. Närmare bestämt i Åhus, som nu är mest känt för att det tillverkas ett välkänt vodkamärke där. Hem kom man på kvällen med finkornig sand mellan tårna och i någon mån lite solbränd. Det är sällan några höga badtemperaturer i havet fast stranden är långgrund. Men det skall ju vara stärkande med salta bad och havsluften är häsosam. Det är möjligt att jag grundlade min kondition redan i barndomen. Jag tror inte att nutidens ungar får bra kondition längre i våra dagar. Det är för mycket petande i mobiltelefoner. Lärarna bör nog snarast ta i tu med att sätta lite fart på sina elever. Dagens bild  är ingen idrottbild, men  men  den piggar upp inslaget.   14/8   2017

Ett besök och sångtexter

Jag är dåligt bevandrad i de södra förorter och de grannsamhällen som ligger söder om Stockholm, men idag har jag varit i Nacka som ligger i omrädet kring Nacka ström söder om Järlasjön. Jag kom dit med tunnelbana till Slussen och fortsatte därifrån med en buss Jag var inbjuden på kaffe-och tårtkalas hos dokumentärfilmaren Åsa Blanck, kvinnan bakom dokumentärfilmerna ”Det är inte bsä dumt att bli gammal.” Filmen om mitt liv har gått på export till flera länder och blivit sedd av väldigt många. Det är väl som i andra sammanhang, där jag finns med, att det är min höga ålder som spelar in och gör mig lite märkvärdig. Åsa Blancks yngsta barn var hemma. Han har samma namn som min avlidne make och han skall börja skolan i år, men var inte helt begeistrad i att bli inordnad i en schemalagd tillvaro. Jag fick hjälpa honom att blåsa såpbubblor och det fröjdade mitt barnasinne. På min tid fanns det en schlager vars första strof lyder: ”När jag blåser lätta bubblor, skimra de mot himlen blå.” Den hade en trallvänlig melodi och jag minns den än. Nutida schlager handlar sällan om någonting och de blir bortglömda efter ett tag. Bellmans och Taubes visor kommer att bestå för de är såväl melodiska som berättande. Jag har inte glömt Cornelius Vreeswijks heller och tiden när han slog igenom med den humoristiska visan om Hönan Agda. I mina yngre dagar var Sven-Olof Sandberg idolen när han sjöng om bröllopsklockor så att alla kvinnohjärtan smälte. Det heter att ”Sången ädla känslor föder” och det är så sant som det är sagt. 13/8 2017

 

 

Augusti

Nu blir dagarna kortare och det mörknar tidigare. I augusti börjar skolorna och semestrarna är slut. Augusti är egentligen en trist månad. Det enda som är värt att tala om är kräftfesterna, De bör hållas i en berså i kulörta lyktors sken. Det är egentligen en grym sedvänja att slänga ner levande kräftor i kokhett vatten innan de kan ätas. Jag skulle aldrig kunna koka kräftor själv.  Men människorna  är inte mycket bättre än rovdjuren även om de sällan äter levande djur. Ostronälskarna är förstås undantaget från regeln. Jag har aldrig ”sörplat” i mig ett levande ostron och tänker inte göra det  Det är barbariskt tycker jag. För övrigt ämnar jag smaka på årets kräftor även om jag får äta dem i total ensamhet. Det är inte särskilt mycket mat på de små djuren. och de kan köpas i  kartonger som bara innehåller 700 grach en sådan klarar jag av. Jag tror r inte att kineserna får någon större avans på den exporten. Det får de troligen inte på sin klädexport heller. Vore det så skulle inte HM - kedjan vara så lukrativ. Det är inte många av de yngre som tänker på hur det kommer sig att vi i Sverige har det så bra. Det har vi tack var industrialismens genombrott och tekniska framsteg. Nu springer ungarna omkring och petar i sina mobiler och pratar i dem hur lätt som helst. Jag är inte någon vän av mobiltelefoner. Jag tycker atr det pratas rakt ut i luften när jag skall lyssna till ett samtal och jag hör inte vad de säger. Det går bättre när de använder en fast telefon. Allt teknisk utveckling förbättrar inte de äldres situation men vi får inte bli  ”bromsklossar” som hindrar framåtskridande och utveckling. Vi måste hänga med efter bästa förmåga.     12/8    2017

Sommatstugan

Idag fick vi ännu en fin sommardag. Den har jag tillbringat på landet hos en god vän som äger en sommarstuga. Vi hade trevligt och det var underbart att vara ute i frisk luft en hel dag. Man får glupande aptit av lantluften och det serverades en delikat middag på verandan. Att ha sommarstuga är inte bara att lata sig och lapa lantluft utan det medför även en massa arbete att hålla det hela i ordning, Man blir ofta populär bland vänner utan sommarstuga men om dessa gäster återkommer varje vecka objudna blir man till slut tite trött på att vara gästfri även om dessa gäster medför sin egen mat och har köpt en tårta till kaffet. Jag tror inte att gästerna är medvetna om att de ”våldgästar”  utan tror att de kommer som glädjespridare och piggar upp tristessen på landet. Jag talar av erfarenhet som ägare till ett hus på en udde vid en liten mysig badsjö där motorbåtar var förbjudna. Det var rena paradiset. Min make skötte grovarbetet och jag odlade blommor och lite grönsaker. Detta paradis sålde vi till en prästfamilj. När TV spelade in dokumentärfilmen om mig cirka 30 år senare ville de filma lite från den omtalade idyllen. Vi höll aldrig på att hitta dit. Hela området var igenvuxet och träden växte ända in i väggarna på de vackra hus som min man hade byggt. Förmodligen var prästen ingen lämplig sommarstugeägare, men varför han inte sålde det medan tid var förstår jag inte Jag grät en skvätt när jag såg eländet men vad hjälpte det. Vårt paradis hade förvandlats till en vildmark och en idyll  var för alltid borta. Bilden är inte från det omtalade stället  11/8   2017

Prat om mat och annat

Gårdagens strövtåg i Vaxholm blev lite påfrestande för en dam i min ålder. Jag är ju ”envis såsom synden” och vill inte ge upp när jag väl har börjat och därför försöker jag efter bästa förmåga hålla jämna steg med vännen Elena. Men hon är vältränad och sportig och en hejare på att promenera. Det har ag också varit en gång i världen men de gamla benen  klarar inte längre sträckor lika bra som de gjorde förut det måste jag tyvärr erkänna .Ibland har jag funderat på att besöka ett ”Gym” och  försöka bli en spänstig.105åring. Men det är kanske åldersgräns på Gym. De vill nog inte att folk skall överanstränga så att de får hjärtbesvär och måste tas om hand av läkare och sjukvård. Min gamla mormor som levde längre än de flesta av sina samtida brukade skryta med att hon hade ett starkt hjärta och fått bra kondition genom att arbeta hårt. Hon hade för det mesta  livnärt sig på grönsaker och bönväxter. Det är ju något som näringsexperterna forordar även i dag. Dessa nyttigheter ingår i min diet numera eftersom jag sedan en tid tillbaka slutat upp att laga min mat.Jag köper industriellt tillagad  mat och hoppas att den är näringsriktig och tillfredsställer alla kroppens behov. Den här nya livsföringen ger mig dessutom  ökad tid att odla andra intressen. Jag har plockat fram olästa böcker och läsning är ett av mina favoritnöjen. Läsning av goda böcker är berikande på många sätt. Man behöver inte ens köpa böcker utan kan låna på biblioteket. Man får stort ordförråd om man läser mycket. Och det har jag gjort.  Det ordförråd jag skaffat mig genom bokläsning gör att jag kan blogga varenda dag. Jag ser att jag har klantat till det och och i hastigheten publicerat en bild som iinte tagits av Elena.      10/8   2017 

Dagsutflykt

Idag var det en vacker sommardag och passande för utflykter. Vi, den här gången var det Elenaa och jag samt de tre trevliga damer som vi båda varit datorlärare till. Min tid som sådan blev kort, men jag minns den med glädje och särskilt minns jag de revliga eleverna. Vi åkte båt till Vaxholm. Det kan verka tjatigt att  åka dit titt som tätt, men jag lovar att staden är värd hur många besök som helst. Idag tog vi oss dessutom ut till Vaxholms fästning eller Kastellet som det kallas.Jag rekommenderar ett besök där för det är en imponerande historisk byggnad fast säkert inte mycket som försvarsanläggning idag. Sveriges historia är också intressant, men det var säkert inte någon ”sinekur” att sitta i något av fängelserummen på fästningen. Jag tror inte att fångar blev humant behandlade under den tiden fästningen var i bruk. Vi brukar intaga förtäring på Hembygdsgårdens fina konditori och restaurang som ligger på en udde. Uteserveringen har havsutsikt åt alla håll. Det har sina fördelar att vara kändis och även att vara vän med en sådan. Restaurangperonalen hade känt igen .mig och när vi ätit färdigt bjöd de hela sällskapet på kaffe och valfri bakelse. Deras konditoriutbud är imponerande och tillfredsställer alla smaker. Jag gör inte reklam i min blogg, men när jag tycker att något är bra så säger jag det. Jag blev rätt trött av Vaxholmsvistelsen och vid hemkomsten tog jag mig en rejäl tupplur. Man har klagat över att sommarvädret inte varit särskilt bra, men jag upplever årets sommar som jag upplevde min barndoms sommarlov. Jag tycker att det är solsken varje dag..  9/8   2017

Ute i naturen

Man behöver inte kosta på sig dyra nöjen och förströelser för att få omväxling och lite trivsel i tillvaron. Inte heller behöver man lägga ner en massa pengar på resor i vardagslag. Man kan som det sägs ”gräva där man står” Det gjorde Elena och jag idag när vi tänkt oss en att promenad.Det fanns dessutom lite för mycket bröd i hennes brödburk,så promenaden skulle därför kombineras med fågelmatning. Ulvsundasjön. ligger bäst till för ändamålet. Ulvsundasjön kallas den del av Mälaren som ligger på vår sida av Solna. Jag vet inte om änder och andra simfåglar känne någon form av tacksamhet när de som i det här fallet får en massa nästan färskt bröd från ovan och det bara är att snappa åt sig. De ger varandra ett ”tjuvnyp” då och då, för det gäller att hålla sig framme även i fågellivet. Det fanns några sothönor bland änderna och dem ömmar jag lite extra för eftersom de inte är lika ”framfusiga” som änderna. Fiskmåsarna vill gärna vara med och kalasa och ”knycka” ändernas mat, men dem har jag inte mycket till övers fö. Jag tycker att de skall följa de näringsföreskrifter som gäller för sin art och äta fisk. Vi människor var ju i tidernas begynnelse nästan som djuren hänvisade till att äta de örter som växte på marken tillsamman med frukt som mognade på den tidens träd. Det gick ju vägen ett bra tag, men sen skaffade våra förfäder sig redskap och jagade i djurriket och fick ”sovel” till det vegetariska.. Om vi människor inte blir bättre på att akta vår natur och slutar att skövla och förstöra så kanske det kommer en domedag och civilisationen utplånas. Vi måste bättra oss! Att börja med ankmatning och sluta med jordens undergång kan bara en bloggare med vild fantasi åstadkomma, men jag är liksom inte helt på det klara med vad bloggeri egentligen är. 7/8 2017 .

 

Postlådan

Idag skall jag lovorda en sak som hade större betydelse förr än den har nu. Det är brevlådan. Brevinkasten är inte dumma de heller för där hamnar oftast det som befordrats av Postverket eller det som fyller samma funktion.som Postverket  Postväsendef har funnits i Sverige sedan februari 1636. Innan dess blev set fåtal brev som blev skrivna skickade till adressaten med kurirpost. Det hände även senare att man skickade brev som brådskade med kurirpost. Den som är bevandrad i historia och litteratur minns säkert Stenbocks kurir som står staty i Helsingborg. Det var lite si och så med postbefordran i landsorten förr och på många ställen fanns det varken postkontor eller brevlådor. Min gamla mormor fick under hela sin livstid  gå 2 kilometer till närmaste handelsbod för att hämta sin post. Hon fick inte särskilt många brev heller. Inte ens räkningar fick hon för hon hade varken elektriciter, vatten eller avlopp i sin lilla stuga. Förr var det ett bra yrke att vara brevbärare, men de har snart spelat ut sin roll när folk idag skickar mer och mer E-post. Brevlådorna har man ännu inte rationaliserat bort och det finns två stycken vid mitt grannhus. En blå för lokalpost och en gul för vanliga brev. När jag ändå är i farten med att skriva om brev skall jag passa på att tacka för alla trevliga sådana som ramlar in genom mitt brevinkast. Det är så roigt att få brev och jag blir så glad när jag plockar upp och och läser dem. Särskilt vill jag tacka Berit Carlsson i Örebro för hon är en mästare när det gäller att skriva trevliga brev. De är litterära mästerverk.Jag kan tyvärr inte namnge alla som skrivii men ingen är glömd det kan jag garantera.  7/8    2017

Familjelycka

Dagens bild är idyllisk och visar en troligtvis lycklig familj inom fågelvärlden. Lyckan i en mänsklig familj blir också fullständig först när det finns barn och man hör trampet av små skor. I sagorna får kontrahenterna varandra på slutet och lever sedan lyckliga i alla sina dagar. Så enkelt är det inte i den mänskliga verkligheten. Man måste arbete för brödfödan och det är disk och ”slabb” och en massa trista saker som man är tvungen att ta i tu med. Ibland tar lyckan totalt slut och det blir skilsmässa och en massa bråk om vem som skall ha lägenheten och barnen blir som nomader när de skall bo hos än den ene än den andre utan att ha en fast punkt i tillvaron. För länge sedan var en skiljsmässa rena skandalen. Numera är livslånga och lyckliga äktenskap rätt sällsynta, men det är ändå tur att parterna har möjlighet att gå skilda vägar när de inta passar ihop. Man kanske inte skulle använda frasen  ”att älska i nöd och lust”. Det vet jag av egen erfarenhet. Min första make var en nitlott i äktenskapslotteriet, men andra gången fick jag en högvinst. Det skulle känts fatalt att misslyckas även vid andra försöket- Av för mig okänd anledning lever vi kvinnor längre än männen och det finns betydligt fler änkor än det finns änklingar i vår värld. I denna värld öste regnet ner i natt och på förmiddagen, men eftersom det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder så trotsade Elena och jag vädrets makter och promenerade under paraply, vilket kan vara trivsamt när man småpratar  under promenaden. Jag är fullt nöjd med den här lite blöta söndagen..   6/8    2017 

Konstigheter

Jag är intresserad av konst. Inte för att jag förstår mig på den utan för att det funnits konst nästan från tidernas begynnelse. Jag har fortfarande den gammaldags uppfattningen att konst helst skall vara estetiskt tilltalande. Jag åkte en gång ända till Köpenhamn för att se en mycket omtalad installation. Vad som skiljer en installation från en konstutställning vet jag inte men jag trodde att konstresan skulle ge mig klarhet. Min besvikelse var stor när jag såg att installationen bestod  av att konstnären slängt in en förfärlig massa gamla skor i ett för övrigt tomt rum. Sedan dess betraktar jag vissa sorters konst som konstig.och ganska svårbegriplig. Min vän Elena rapporterade i förra veckan att hon tittat på konst vid ett besök i Örebro. Där låg det stora högar av gamla stolar utslängda mitt i gatan. Konsten var således i hög grad tillgänglig för allmänhetens bedömning. Om jag varit på den konstutställningen hade den säkert inte tilltalat mitt skönhetssinne men mitt praktiska jag skulle frågat vem som var mästaren bakom verket och om han själv bekostade transporterna av konstverket. Att det linnebär en massa arbete och kostnader innan konstverket kom på plats förstår jag och hur kunde han få tag på alla stolarna skulle vara intressant att veta. Jag bodde en gång i Örebro och minns att det fanns ett flertal statyer i stan varav en föreställde Carl XIV Johan och en annan Jeremias i Tröstlösa. Stora variationer på objekten men precis som det skall vara. För övrigt var Örebro en trevlig och lagom stor stad att vara bosatt i.  Elena tog bilden och meddelar att stolutställningen ingår i det villkorslösa mötet med konsten i det publika rummet som kallas för  "Open Art".   5/8    2017

Elden är lös

I förmiddags när Elena och jag träffades hade vi ett ärende att uträtta i Solna Centrum. Vi hann knappast innanför dörrarna  förrän vi måste ut igen. Brandlarmet gick och en högtalarröst ropade att alla skulle lämna lokalen. Man blir ju lite skärrad för man viste ju inte om hela byggnaden skulle gå upp i rök. När vi kom tillbaka efter att ha varit inne storstaden och shoppat var allting sig likt och ingenting tydde på att det hade varit någon eldsvåda. När elden kommer riktigt lös kan ju hela städer och byar gå upp i rök. När jag var barn var vi väldigt imponerade av stadens brandkår fast den från början körde med häst och vagn när den skulle ut och släcka eldhärdar. Så småningom fick den en brandbil och då blev det till att tuta och köra och  spruta på eldarna med enkla brandsprutor. Nu har brandkåren rejälare don som väl är. Vi kallade brandmännen för ”brandsoldater” för att han var uniformerad och hade stilig hjälm på huvudet. Mången liten gosse skulle bli brandsoldat när han blev stor för det var rena drömyrket tyckte de. Det är säkert måttligt roligt att vara brandsoldat när det rasar skogsbränder och det gör det för närvarande på flera ställen i Europa. Jag har inte upplevt värre eldsvåda än att det en gång tog eld i stekflottet i stekpannan. En rådig äkta man som lyckligtvis var hemma kvävde elden med stekpannelocket medan jag skrek ”i högan sky” Jag är ingen hjältinna precis och elden har jag alltid varit rädd för. ”Bränt barn skyr elden” heter det och jag blev branskadad  när det tog eld i mitt hår en gång då en lekkamrat slängt en brinnande tändsticka i en tom bensintunna. Det fanns några droppar kvar på bottnen som brann häfligt och jag blev ordentligt svedd i pannan. Bilden visar stiliga vakter vid .Drottningholms slott och de ser säkert till att slottet inte fattar eld.    4/8   2017

Utflykt

Idag var det en fin sommardag och Elena och jag bestämde oss för att åka till Drottningholm. Det är lätt att ta sig dit m ed hjälp av T-bana och buss. I Drottningholm har jag varit otaliga gånger men det är alltid trevlig att komma tillbaka. Jag kan mycket väl förstå att kungafamiljen hellre bor där än i slottet i stan. Det är en stor och vacker slottspark, som omger slottet men så har den också Versailles som förebild. Slottet ritades av arkitekterna Carl Hårleman och Carl-Johan Cronstedt. Det uppfördes för att bli födelsedagspresent till drottning Lovisa Ulrika. Det var maken kung Adolph Fredrik.som var den ädle givaren, Ingen dålig present precis men nu är det mer eller mindre ett museum. som visas för allmänheten. Just nu är det blomsterutställning på trapporna vid Kina slott och man kan se hundratals arter av fuchsior och pelargone. Den utställningen är väl värd ett besök även om man inte är intresserad av slottsbyggnader. Det finns två kaffeserveringar på Drottningholm, Vi brukar drickea kaffe och äta nygräddade våfflor på serveringen i närheten av Kinaslotter. Kaffet bryggs i det gamla slottsköket och serveras där om man inte kan sitta ute. Det stora slottet och slottsparken blev uppfördt på Unsecos Världsarvskarta och det gör att många utländska turister besöker Drottningholm. Det går båt från Stadshuskajen till Drottningholm för den som vlll ta sjövägen till slottet och parken.     3/8   2017

Väder

Jag läser dagstidningen för att jag skall få reda på vad som händer när och fjärran. Jag läser varje dag även väderprognoserna för det är alltid bra att veta hur man skall klä sig när man skall ut någonstans. Förr i världen innan vi hade TV som talade om vädret läste bönderna om väder och vind i ”Bondepraktikan. Den var en liten folkbok som med utgångspunkt från traditioner och gammal folktro gav förutsägelser och tips till bönder. En del personer säger att de känner i armar eller ben när det skall bli väderombyte. Den som läst Anna-Maria Lenngrens dikt om Grevinnan minns kanske raderna: ”hon hade ben som spådde väder och mådde merendels besatt.”  Det måste varit ett rent elände att ha lemmar som känner av att det ska bli ruskväder och det var inte ett dugg konstigt att grevinnan mådda ”pyton.”  Folk pratar mycket om vädret och vind. Det går väl an, men när de ”pratar i vädret” är det värre, för då är pratet inte värt att lyssna till. När jag var barn skvallrades det mycket för hemmafruarna hade tråkigt och tillräckligt med tid över tid över för att hålla reda på vad grannarna hade för sig. Det sexuella var ”tabu” och talade man om det använde man omskrivningar. Att bli med barn som ogift var höjden av syndfullhet och barnet kallade ”oäktning” och den stackars ungen fick skämmas på sin och mammans vägnar. Ibland tycker jag att vi är väl mycket frigjorda och öppna men det är i alla fall bra att ett barn som föds utom äktenskapet och ogifta mödrar idag har lika värde som den gifta modern och hennes barn.      2/8 2017
..
. ”

TV-kvll

Ikväll har jag lyssnat på ”Állsång på Skansen”. Jag har inte varit på plats utan numera nöjer fag mig med att lyssna till programmet hemma TV-fåtöljen. Det startades 1979 av Sven Lilja. Det fick sin egen signaturmelodi när Lasse Berghagen var programledare och lanserade sin låt ”Stockholm i mitt hjärta”. Programmet har många trogna åhörare som är på plats redan i arla morgonstunden medförande termosar med dryck och matsäckspaket. Detta program har nu hunnit bli 38 år, vilket inte är dåligt för ett underhållningsprogram. Ett par gånger har jag varit på Skansen och sett programmet live. En gång satt jag och bästisen på platser för särskilt inbjudna, Det var sedan jag fyllt 100 och blivit kändis. Många äldre saknar vänner och umgänge och för dem är TV nästan det enda sällskap de har. De första statliga TV-utsändningarna startade i september 1956 och TV 2.började sända regelbundet från 5/12 1960. Jag minns att min man och jag var de första i vänkretsen som skaffade TV och det resulterade i att vi fick täta besök av vännerna som samlades runt apparaten som sände i svartvitt. Hur många TV-apparater vi avverkat sedan dess har jag glömt. Nu skall man helst ha en storbilds-TV men jag har ingen lämplig vägg att sätta upp en sådan på så jag får nöja mig med den torlek jag har. Jag ser mest på nyheterna men har ingenting emot bra serier och trevliga underhållningsprogram. Jag är ju .uppvuxen på den tiden när det var lyx att ha telefon och resegrammofon. Bilden har jag valt eftersom TV på sätt och vis är ett fönster ut mot världen. 1/8 2017

.

I skogen

IIdag läser jag i min tidning att torkan slår svampen. Det kommer således att bli ont om kantareller, soppar och skogschampinjoner. Jag har varat en fanatisk svampplockare en gång i tiden när jag hade sommarnöje som som gränsade till skogen. gränsade Jag var en glad amatör men min man hade plockat svamp sedan bar barn. Vi d v s han var en naturbegåvning medan jag däremot fått lära mig om svamp från en svampbok. Det kan bli för det mycket av det goda och då delade vi ut överflödet bland vännerna sedan vi rensat den och gjort den färdig för stekpanna eller frys. Samma tidning som skrivit om svampen har också en artikel om att sommaren i år är urusel för mygg, mördarsniglar och getingar. Når jag läser vidare att vädret haft motsatt verkan på fästingarna, men de försvinner inte utan ligger bara aoch väntar på att det skall bli regn. Numera  kommer jag inte ut i någon skog längre. Skogen består ju av en massa träd  och vi exporterar trävaror och pappersmassa till utlandet. Vårt välstånd beror också på att det finns järnmalm i våra gruvor som oockså exporteras. Vi vanliga svenskar tänker väl sällan på varför vi har det så bra som vi har det och varför det blivit som det blivit. Vi var ett U-land vid förra sekelskiftet och idag är vi ett av världens rikaste länder. Det är inte utan att jag är glad att jag är svensk och bor i ett glest befolkat land.  I Peking kan folk knappt andas men i vår huvudstad är luften än så länge frisk och sval. 31/7 2017

Tomater

När jag var barn lät man inte tomater mogna och bli röda.  Tomater användes inte heller på samma som de gör nu. De plockades av som gröna och ”syltades”. Det vill säga man förvällde dem och lade dem i söt ättikslag och serverade dem till kötträtter på samma sätt som man gör med gurkor. Jag var över 20 år när jag såg min första röda tomat hos torghandlaren. Jag trodde i min enfald att den röda vackra frukten skulle vara söt och god och smaka ungefär som ett äpple eller ett plommon. Min besvikelse blev stor och jag spottade ut smakprovet. Det dröjde flera år innan jag lärde mig uppskatta tomatens lite säregna smak. Numera äter jag dem gärna och ofta. Tomaten är en potatisväxt med ätliga frukter. Den kommer ursprungligen från Peru och har odlats  sedan 700 år före Kristus. Jag har försökt odla tomater på min balkong. Det lönade sig inte och det var inte mödan värt, varken att driva upp växten från frö eller att köpa färdiga plantor. Häromdagen sålde en livsmedelskedja tomater för fem kronor kilot. Men då skämdes jag nästan när jag bar hem dem. Men å andra sidan kan det ju vara bättre för odlaren eller återförsäljaren att bli av med ett överflöd än att kasta det på soptippen. I det stora hela slängs det alldeles för mycket matvaror nuförtiden. ”Bäst före datum” är på gott och ont. En del människor tror blint att efter detta datum är maten  helt otjänlig som människoföda och slänger ut den. Jag luktar och smakar och det är ytterst sällan jag kastar mat. Kyl- och frys är bland det bästa som uppfunnits. Det vet jag som i född när en kall matkällare var lyx för den tidens husmödrar..   31/7    2017

Söndagsnöje

Idag upplevde vi åter en fin sommardag. Elena och jag har trots det vackra vädret varit inomhus och på teater, närmare bestämt på Ulriksdals Slottsteater. Denna teater är Sveriges äldsta rokokoteater. Den är byggd år 1750 för att bli födelsedagspresent till Adolf Fredriks gemål drottning Lovisa Ulrika. Efter mordet på Gustav III föll teatern i glömska. Den blev förfallen och användes ibland som stall. Operasångerskan Kerstin Dellert återupptäckte den gamla teatern och med hjälp av donatorer och sitt eget oförtröttliga arbete blev den restaurerad och på sommaren ger man operaföreställningar och konserter där. Det är en teater med atmosfär och föreställningarna är välbesökta. I sommar spelas Orfeus och Eurydike. Scenen är under föreställningen  bara upplyst av levande ljus och det känns väldigt mysigt att sitta i salongen. Det var hög medelålder på publiken, men ungdomen har nog andra intressen och sällan råd att betala en dyr teaterbiljett. Ulriksdal har mer än slottet och teatern att visa upp. Slottskyrkan är vacker och mycket populär bland giftaslystna par och det är många brudpar som har gift sig i Ulriksdals slottskyrka. Gästerna kan undfägnas  på Värdshuset. Min make tyckte om Ulriksdals slottspark och vi brukade packa kaffekorgen och ta bilen dit på somrarna, ligga i gröngräset på en filt och ta ett svalkande dopp i Mälaren. Jag har många vackra minnen från denna slottspark som är helt annorlunda än parken vid Drottningholms slott där kungen bor när han är hemma och regerar. Utländska sändebud och gästande monarker eller presidenter tar kungen emot på Kungliga slottet mitt i stan. Även om jag tycker att det är pretentiöst att folk skall bo i slott, så är dessa slot oftast mycket vackra byggnader som ser ståtliga och imponerande ut bland annan bebyggelse.   30/7    2017

Språkvariationer

Utan att vara tillfrågad tar jag upp en massa olika ämnen i min blogg och försöker reda ut saker och ting. Det är ju inte säkert att någon vill ha dem utredda. Det är en ful vana hos mig, som har att göra med att jag ville bli  pedagog men fick bli något helt annat. ”Man skall inte gråta över spilld mjölk” säger ordspråket och till slut blev jag mot alla odds en kändis. Nu kan de flesta förverkliga sig själva och det bör de vara tacksamma för. När jag fick dagens bild på en brygga av Elena,  kom jag att tänka på att ordet brygga är både substantiv och verb, vilket  måste ”sätta myror i huvudet” på invandrare och turister som skall försöka förstå och prata ett språk som populärt kallas för ”ärans och hjältarnas”. Man kan således ”ankra en brygg<” och man kan brygga både öl och kaffe. Det är inte lätt att vara turist i Sverige inte. Att ”ankra en brygga” betyder en viss trygghet när man varit ute på sjön  och båtbryggor finns lite överallt vid vattendragen. Att ankra en brygga” var också titeln på en film som Svenska ord gjorde. Tage Danielsson och Hans Alfredsson var mästarna  bakom verket och duon kallade vi vardagligt för Hasse och Tage. Med i deras båt seglade bl a  Monica Zetterlund som var både sångerska och en bra skådespelerska. Jag såg filmen 1965 och den spelades in mellan juli  och oktober samma år. Jag vet inte om nutidens komiker är lika roliga som Hasse och Tage, men dessa två var mycket bra på att använda språket i olika variationer..    28/7    2017

Bostäder

Tycke och smak skall man aldrig diskutera med folk så att man blir osams. För mig får mina medmänniskor ha vilka åsikter som helst bara det inte stör den allmänna ordningen.Jag diskuterar gärna politik och tycker att det är en medborgerlig plikt att gå och rösta när det är val. I dagarna har vi haft regeringskris men statsministern sitter kvar och regerar vidare medan oppositionen får nöja sig med att två ministrar får gå. Egentligen förstår jag inte varför så många siktar efter att få makt över rike och folk. Någonting som regeringen skulle lägga allra störst vikt vid är att se till att det bygges lite fler och billigare bostäder, så att unga människor får någon stans att bo. Det finns de som tycker att jag borde flytta till en etta och inte sitta kvar i en lägenhet som storleksmässigt lämpar sig för en barnfamilj. Det är jag villig att göra om någon erbjuder mig en en liten takvåning i centrala stan med en stor fin takterrass som uteplats -Det har alltid låtit romantiskt att bo t ex ”under takåsarna i Paris” men det är bara önsketänkande- Det blir troligen  ganska dragit och kallt på vintern och hett som ett inferno på sommaren. Nu byggs det som aldrig förr i Stockholm nu och i går när vi åkte buss till Bergianska såg man idel nya kvarter med nybyggda hus. De saknade givetvis takterasser ovh långt ifrån alla var försedda med balkong. De nya husen ger i alla fall tak över huvudet åt bostadslösa. Jag är ibland lite avundsjuk på min syster som bor på tionde våningen och har en ordentligt tilltagen terrass med en strålande utsikt. Jag hoppas att hon utnyttjar den maximalt. Bldens terrass är inte svensk utan den visar en mysig sådan  i ett pittoreskt kvarter i Paris.     27/7   2017
 

Botanisering

Idag var det skönt sommarväder om än lite mulet och vi bestämde oss för att åka till Bergianska trädgården och vandra bland blommor och blad. Där är det betagande vackert den här årstiden då allt blommar och frodas. Det finns olika alternativ att ta sig dit och vi valde T-bana och buss. En vanlig besökare kan omöjligt känna igen allt som växer men det finns en namnskytt vid varje art av växtlighet. Jag kan inte nog rekommendera ett besök på ort och ställe och bästa tiden nu. på sommaren. Det vimlade av turister och förvånansvärt många var japaner. Deras land är inte stort till ytan så det finns kanske inte plats för så mycket trädgårdar och då passar de på att vandra i våra, när de ändå är här. På väg dit i förmiddags lade vi märke till att det vid en dikesren växte massor av min älsklingsblomma prästkragen och på hemvägen plockade jag ett stort fång av den enkla och vackra blomman. Vilda blommor brukar vissna fort när man tar in dem och placerar i vas, men prästkragen är föredömligt hållbar och dagens bukett kommer att glädja mig minst en vecka. Helst skall man låta ängens och dikesrenens blommor vara i fred för de är vackrast där de växer., Men de fanns i så stort överflöd i dag att jag inte gjorde så stor åverkan i naturen, Som barn ville man gärna plocka blommor med hem till mor och man hoppades på lite beröm för vänligheten, Lovorden skulle säkert uteblivit och gett bannor i stället om hon vetat var vi plockat dem. Så här efteråt kan jag erkänna att det mest var på förbjudna ställen. Men mitt samvete är rent när det gäller dagens botanisering tillsammans med vännen Elena.. 26/7 2017,

 

Om mig själv och lite om naturen

Idag fick jag ett meddelande från Sveriges Radio att mitt sommarprat var ett av dem som man mest lyssnat till i direktsändning. Jag ligger tvåa i omröstningen. Det är inte utan att jag känner mig lite stolt. Ettan är Janne Josephsson men han är ju proffs i etermedia. Det hade förstås känts lite visset om jag legat sist. Eljest är jag  ingen speciell  märkvärdighet eftersom jag vet att ingen skulle tagit minsta notis om mig om det inte varit för att jag är gammal och vågar sticka ut. I  mitt dagliga liv är det med en viss skamkänsla jag konstaterar att jag på gamla dar har blivit förfärligt lat. Men jag kan medge att det känns riktigt skönt att ha lagt av med  ambitionerna och kunna lägga mig ner en stund på eftermiddagarna. Då läser jag eller bara slöar till. Jag låter matvaruindustrin laga mina middagar och lagrar dem i frysen. Det är heller inte betungande idag att tvätta sina kläder för tvättmaskinen är en av de bästa uppfinningar som gjorts anser jag. Kläder köper jag bara i material som är strykfritt och strykjärnet står oanvänt i ett skåp. Den som inte upplevt när Sverige var ett U-land begriper inte hur bra vi har det idag tack vare teknikens framsteg. Miljöförstöringen måste vi förstås göra något åt innan naturen och djurlivet tar allvarlig skada. Fåglarna kvittrar dock fortfarande och i stadens fågeldammar simmar änder och andra sjöfåglar. Där finns det ofta en liten svart simfågel som jag tycker är mycket intressant. Den liknar inte gåsen eller anden  utan är en vattenlevande hönsfågel som tillhör rallsläktet. Jag tycker att den är ett trevligt inslag i fågelvärlden och den som syns i bild kan man se vid Lötsjön i Sundbyberg.    18/7     2017.

Med mina ord sagt

Ibland vet jag  inte om onda makter har sammansvurit sig mot mig och min blogghantering eller om det är jag själv som klantar till det. Till den som undrar varför två blogginlägg försvann, så beror det på att min svenska text av någon oförklarlig anledning och utan förvarning förvandlades till engelska. Vännen Elena som är bloggens goda fe och övervakare tog därför bort dem. Jag tror inte att de hade något större litterärt värde  Ingen direkt skada har således skett. Efter sommarpratet fick jag en väldig massa snälla kommentarer och dem tackar jag hjärtligt för. Det är läsning som gläder mig som ”novis i radiprat.Jag har fått beröm för att jag myntat nya uttryck såsom ”själslig status” och ”gamla till sig.” Det gläder mig. Många kråmar sig och krusar för fina titlar och rikedom. Det är dock inte pengar och befattningar som avgör om en person skall äras och berömmas utan det är personens goda själsliga egenskaper och medmänsklighet som gör honom eller henne aktningsvärd. Vi har en viss oförmåga att värdesätta vardagshjältar och strävsamma medmänniskor. Jag tycker att vårdbiträdet på ett ålderdomshem eller på sjukhus gör en  finisats för sjuka och äldre. Kineserna visar stor  vördnad för sina äldre och för vad dessa har uträttat . Vi  däremot  ser  inte alls ser upp till dem. Vi tycker mestadels att de är i vägen och att de borde begripa att de har gjort sitt och haft sin tid. Gammal är visserligen äldst men det finns ingenting som säger att hon inte kan vara kapabel att klara både sig själv och även uträtta något nyttigt.  Elena och  jag  besökte Tyska kyrkan när vi häromdagen var i Gamla stan och där har fönstren vackra målningar. Dagens bild är därifrån. Tag  gärna en titt på dem vid tillfälle.    24/7.   2017

Historisk vandring

Idag var det en vacker sommardag och har man inget sommarnöje får man nöja sig med att tillbringa dagen i stan. Det är inte det sämsta för vi har en stad som är såväl vacker som intressant. Jag tröttnar aldrig på Gamla stan för det går alltid att upptäcka något nytt. Min vän fotografen och jag promenerade från T-Centralen till Stortorget i Gamla. Den delen av Stockholm är både äldst och intressantast. Vi åt lunch på en reataurang vid Stortorget med uteveranda och på den satt vi både länge och väl och studerade det intensiva folkvimlet. Mest var det turister i små och större grupper. Jag vet inte hur informativa dagens turistguider är men jag hoppas att de kan berätta Gamla stans historia så att turisterna när de kommer hem känner att de upplevt ”historiens vingslag." Jag har lärt mig så mycket om vår stad att jag skulle kunna jobba som guide om det fanns någon annan att tillgå. Det finns vackra gamla hus där som uppfördes redan på 1300-talet. Ett av dem är cinnoberrött och ligger vid Stora Gråmunkegränd. Det är bara att titta uppåt väggarna så kan man njuta av vackra hus och samtidigt känna fasa över de hemskheter som skett i Gamla stan.  Om väggarna  kunde tala skulle de t ex  kunna berätta om de stackars människor som avrättades  på torget i novemver 1520 när danske kungen Kristian Tyrann regerade.Det kallas för Stockholms blodbad och var  en ruskig historia. Det har hänt mycket under årens lopp och Stockholm och Gamla stan är rikt på minnen.  23/7    2017

Levnadsregler

Jag brukar inte läsa kostråd för jag tycker att jag lever sunt och vettigt och äter bra mat. Det finns en förening eller vill de kallas organisation som heter Nyfiken Grå som skriver om äldre. Eftersom jag är både nyfiken och grå tänkte jag att det kunde vara något för mig och andra nyfikna gråa personer. När man blir över 60 år går muskelmassan ner när ämnesomsättningen sjunker. Då blir det dags för extra näringsrik mat och man skall dricka lite mer än förut.. Kosttillskottet omega 3 är bra och man skall inte bry sig om skinka, bacon, korv och leverpastej. Jag kan nog av egen erfarenhet lägga till att man skall röra på sig och använda såväl huvud som fötter. Förr levde folk och dog utan att ha en anings om varken näringslära eller kosttillskott. Min gamla mormor som hade det ytterst tortigt blev över 90 år. utan att någonsin hört talas om vitaminer och kosttillskott. Hon odlade bönor och ärtor och någon sorts stora gröna blad som påminde om spenat men bladen var flikiga. Hon tog en smörgås ibland till kaffet och festade någon gång på en hemgjord sockerkaka, som var den bästa jag någonsin smakat. Den var handvispad med trävisp och fluffig och fin i konsistensen. Hennes kulinariska utsvävningar var få. Hon motonerade inte men hade haft "en fjärdingsväg" till jobbet. Det blev hennes motionsrunda och hon gick med trätofflor i hela sitt liv. Hon fick ett par kängor en gång på äldre dar, men dem slet hon aldrig ut sulorna på. Jag lever inte lika spartanskt som mormor men har inte heller behövt slita lika ont som hon. När andra har filmstjärnor och skönhetsdrottningar som idoler har jag min kära mormor som den största förebild jag kan tänka mig. Det allra  bästa hos henne var  ändå  den torra humorn  som alltid lockade till glada skratt.     20/7    2017

Bostäder

Det är stor bostadsbrist i Stockholm, vilket är besvärligt för alla som är ”husvilla” eller bor trångt. Det är svårt också för den som behöver personal och vill anställa någon som kommer från landsorten. En del firmor håller sig med tjänstebostäder och då fixar det sig, för en tid åtminstone. Det har sina nackdelar att ha tjänstebostad för då blir man mer beroende av arbetsgivarens välvilja än om man har sin egen bostad. De som kände till tjänstebostadens avigsidor var de stackars statarna. Statare finns inte längre men de var jordbruksnäringens underklass som slet ont hos godsherrar eller storbönder. De var i det närmaste livegna och anställda på årskontrakt. Statarsystemet började på 1700- talet och slutade 1945. Då hade arbetarförfattaren Ivar Lo_Johansson gett ut sina statarromaner och omvärlden blivit varse hur illa det var att arbeta på statarkontrakt. Ivar Lo som han kallades var född 1901 och hade varit lantarbetare själv. Moa Martinsson skrev också romaner om statarlivet och bådas böcker läste jag på den tiden  jag ordnade bokcirklar för mig själv och mina arbetskamrater. Att läsa böcker berikar livet och man får stort ordförråd. Jag  har läst massor av böcker. Jag har haft tjänstebostad också innan jag var gift. Det var en dålig lösning på mitt bostadsproblem för den var både liten och obekväm och bestod av ett spartanskt möblerat rum med ett tvålågigt gaskök. Göran Persson skrev en gång att den som är satt i skuld är inte fri och det är man faktiskt inte heller om man hyr bostad av sin arbetsgivare. Ännu mindre frihet hade jag de år jag hyrde möblerat rum av griniga och intolerantn hyrestanter men det har jag berättat förut. I Ulriksdals slottspark vimlar det av gamla tjänstebostäder som nu tillhör staten och får hyras av välkända personer. Min vän fotografen intresserar sig även för hus och fasader och dagens  bild visar en typisk tjänstemannavilla i Ulriksdal.  20/7     2017.

I det gröna

Jag bor i ett höghus i ett bostadsområde där det finns flera likadana hus. Alla är 10 våningar höga. Det känns ändå inte som att bo i en stenöken därför att det mellan husen finns stora parkanläggningar med höga lummiga träd, gräsytor och fina  pergolor med bord och bänkar. Det är sällan någon i huset boende utnyttjar möjligheterna att njuta av det vackra. grönområdet. Jag gjorde det en gång förra sommaren men det kändes lite ödsligt att sitta där ensam. Elena som  inte har lika fint på sin gård tyckte att vi borde utnyttja pergolan någon dag. Det gjorde vi idag. Hon kom med kaffebröd och  jag gjorde i ordning en kaffekorg och tog ner på gården. Det blev riktigt mysigt och ingenting störde vår samvaro. Vid sådana tillfällen saknar jag småstadsidyllen där folk kunde prata med varandra och vara lite sociala. I det stora hus där jag bor känner jag inte en enda människa. Samåker man i hissen med någon i hissen säger man inte hej till varandra utan tystnaden är total. Det är klart att jag kunde försöka bryta mönstret och ta kontakt själv, men jag fegar ur och vågar inte bli tagen för en ”lantis” som inte vet hur man uppför sig i storstaden. I mormors lilla by på landet i Skåne kända alla varandra, bönder som torpare och var det kafferep någon söndag blev så alla med undantag av godsherrefamiljen inbjudna. Som barn bodde jag i ett stort hus med ett femtiotal lägenheter men vi visste vad de boende hette och pratades vid när vi möttes. Det är faktiskt tråkigt att det skall vara så här osocialt. Vi borde bry oss mer om varandra. Det skulle göra vår värld bättre att leva i.  Bilden är dagsfärsk från kaffestunden.          19//   2017  

Konst

Idag har jag ägnat ett par timmar åt konsten. Närmare bestämt så gjorde jag ett besök på Moderna museet på Skeppsholmen. Tar jag tunnelbanan blir det också lagom motionssträcka att först gå till min T-banestation och sedan från stationen i Kungsträdgården promenera fram och åter till Skeppsholmen. Det fanns flera utställningar att se. Jag hade först tänkt titta på Marie-Louise Ekmans konst, men eftersom hennes utställning nyss börjat sparade jag dem  till en annan gång. senare tillfälle och tittade på de andra som fanns att se. Jag är ingen konstkännare men tycker om att se vacker och intressant konst. En del av det jag ser begriper jag mig inte på, men får en konstnär ställa ut måste han ha åstadkommit något av bestående värde. För det mesta är utställningarna gratis på våra konstmuseum men till Marie-Louises utställning får man erlägga entreavgift. Vårt Nationalmuseum är stängt för reparation men man kan se lite av deras samlingar i den gamla Konstakademiens lokaler på Fredsgatan. De ligger inte långt ifrån regeringsbyggnaden Rosenbad. Trots det vackra vädret var det många som besökte Moderna museet. De flesta var nog turister. Det är bara i storstäderna som det finns konstmuseer och landsortsborna är tämligen ”svältfödda" på konstupplevelser. Jag tycker att vackra byggnader också är en form av konst och det finns många fina hus och palats i vår huvudstad. Jag kan rekommendera både stocholmare och turister att t ex titta på alla vackra sekelskifteshus på Strandvägen. Själv går jag alltid och ”glor” uppåt väggarna när jag är ute på stan. Det äldsta huset hittar man på Västerlånggatan i Gamla stan.  Konstverket som skulle varit i bild trilskades  så jag visar ett ett som naturen skapat. 18/7 2017
.

Konditoribesök

Idag har jag träffat  en av mina fan. Jag har ingen fan-klubb men folk är lite imponerade av att jag fortfarande har förståndsgåvorna i behåll  och ”spring i bena.” Jag kommer inte att vara så här unik länge till för den åldrande generationen är i antågande och de som nu är 20 år yngre kommer att vara vitalare än någonsin vid hundra, vilket beror på att tekniken gjort framsteg och att nyare generationenr fått det bättre och ätit bra mat. Bekantskapen jag gjorde idag  var från Hässleholm i Skåne. Hon hade  3 vuxna söner som hon berättade lite om. Mödrar är mödrar och ”varav hjärtat är fullt därav talar munnen.” Vi pratade om annat också och hon var generös och bjöd mig på kaffe och bakelse på Söderbergs Cafe i Kungsträdgården. Konditoriet öppnades 1994  och är uppkallat efter Hjalmar Söderbergs  roman doktor Glas. Det är ett trevligt ställe och ett av de få riktiga konditorier som finns kvar i stan. När jag var ung var det lyxigt att gå på konditori och dricka kaffe. Det serverades ur porslinskanna och i vackra till kannan hörande kaffekoppar. Jag, som har en egendomlig förmåga att komma ihåg vad allting kostade förr, kan tala om att vi fick en bakelse för 20 öre. Vad kaffet kostade har jag glömt. Vi besökte gärna  kondiset även på måndagar för då fick vi köpa 4 -5  bakelser som var över från söndagen för 25 öre och det var som hittat tyckte vi. Numera tror jag inte att ett konditori säljer gamla gräddbakelser, men då fanns det inga hälsovårdsmyndigheter som lade sig i matvaruhanteringen. Eftersom det inte fanns några kylskåp fick det nog slinka ner en hel matvaror som i våra dagar hamnar i soptunnan. Aktuellt foto saknas varför jag visar en båt som låg vid kaj i Vaxholm.    17/7   2017

Skärgårdskryssning

Det äe väldigt populärt med kryssningar. Man kan göra långa sådana och kryssa i Karibien  och i Söderhavet med flera ställen. Del finns amerikanska pensionärer som säljer sina hus och kryssar för hela slanten. Vi som bor i Norden och vill ha ett smakprov på kryssningar kan  kryssa mellan Stockholm och Helsingfors på en 22 timmars kryssning. Rederierna har båtar som är som stora flytande hotell och man äter och roar sig efter behag. Det kan blin helt underbart att uppleva Stockholms skärgård på en båt och se alla öar, holmar och kobbar. Man kan nöja sig med att åka till Mariehamn på Åland, men det är rätt trevligt att åka hela sträckan till Helsingfors och turista i finnarnas huvudstad tills båten går tillbaka till Stockholm. Nu på sommaren åker många turister med kryssningsbåtarna men när turistströmmen avtar får pensionärerna extraerbjudanden och danslystna sådan äter smörgåsbord och tar sedan en svängom i danssalongen. Sedan sover de gott i en hytt, som kan vara av lyxklass om man vill kosta på sig. Min man och jag tog oss en sådan tur lite då och då när vi ville ha lite omväxling i vardagslunken. Det var sedan vi kände oss lite för gamla för riktiga utlandsresor. Det är en skönhetsupplevelse  att åka båt i skärgården och jag vill rekommendera gästande turister att inte bara trötta ut sig på stans gator utan  ta en  båt och  då samtidigt vila benen. Båten i bild gör lunchkryssningar.    16/7   2017   

Bär och sylt

Man skall åta mycket frukt för den innehåller hälsosamma vitaminer. Nu på sommaren kan man frossa i olika sorters bär även när jordgubbarna tar slut.. Jag  förvånas ibland  när jag skall betala för en kartong bär och de är så billiga. Det kan inte bli någon vinst  till handlaren. Idag fick jag en hel liter vackra röda körsbär för en tia. De är importerade och har mognat  långt härifrån. Jag köpte 2 liter och gjorde körsbärssylt av den ena litern. Kärnorna har jag tagit bort med ett behändigt litet redskap. Jag tycket att ”köpesylt” är för söt och innehåller alldeles för lite bär. Det lönar sig att göra  vissa saker hemma, men man skall inte envisas med att jobba själv med det som industrin gör bättre och billigare. Sylt har jag till mina hemgjorda plättar och pannkakor. Det finns pannkakor i handeln, men de är enligt min mening  för ”mjölstinna” och inte speciellt goda. Mina  plättar blir läckra för jag snålar inte på äggen och häller r en liten gräddskvätt i smeten. Plättar är jag bortskämd med sedan barndomen för min mor gjorde delikata sådana och när vi skulle ha matsäck med oss på skolutflykter skickade mor med mig inte bara smörgåsar utan hon skickade också med en trave plättar.  Pnnkakor  har  en strykande åtgång vid skolbespisningarna.Det har mina plättar också när jag bjuder Elena på dem Hon vill hellre att jag vid besök medför plättar än en blombukett. för hon älskar mina plättar. På tal om skollunch så fick vi ingen sådan när jag gick i skolan men under de sista skolåren hade vi undervisning i hushållskunskap och då lagade vi måltider som vi åt tillsammans med våra skolkökslärarinnor. Om det är så i dagens skola vet jag inte. Inte heller vet vare sig fotografen elle jag vad det är för sorts bär som syns på dagens fina bild. Busken är fotograferad på Järvafältet.  15/7   2017                                                                                                                                                                                                                                                                                

Kungligt och annat

Tiden går och idag fyller Kronprinsessan Viktoria 40 år och firas med pompa och ståt. Jag unnar henne hyllningarna för hon är en sympatisk ung kvinna som tar sitt lite ovanliga yrke på allvar. När jag föddes var hennes farfarsfar kung. Min gamla mormor var född samma år som Viktorias farfarsfar som kallades Gustaf V. Min mormor,var en enkel gumma från landet. Hon var mycket stolt över att vara född samma år som gamle kungen. När hon berättade detta för någon tillade hon alltid: ”men han kan ”höppa ”men det kan inte jag.” Med ”höppa”  menade hon spela tennis och ingenting annat. Jag är inte royalist men lite traditionsbunden, så jag vill ha kungahuset kvar. Jag kan rabbla upp namnen på alla kungar vi haft sedan Gustav Vasas tid om någon skulle fråga mig om kungalängden. De som var före hade konstiga namn som Harald Hårfagre  eller  Erik Segersäll och dem kommer jag ihåg bara av den anledningen,. Före Viktorias fars tid fick inte tronföljare gifta sig med en person som inte var av kunglig börd. Nuvarande kungen som blev förälskad i Silvia fick ändring på den ordningen och nu är det fritt fram  att gifta sig med vem som helst. Viktoria hade det lite knepigt i början med sin Daniel men hon var både förälskad och viljestark så¨det blev ”happy end där också. För den som inte läser skvallerpressen kan jag omtala att Svensk Damtidning ägnat mig en helsida med porträtt och allt i det senast utkomna numret. Jag vet inte om det är en hedersbetygelse eller bara skvaller. Till sist vill jag tacka för alla kort, brev och paket som jag fått efter sommarpratet. Jag är tacksam, rörd och lite stolt över att så många hör av sig. Jag tackar också genom att publicera  mina älsklingsblommor.     14/7    2017

Träd

Jag är väldigt imponerad av stora och gamla träd. Eken är ett sådant och det finns många gamla ekar i Stockholmstrakten som är flera hundra år gamla. För flera hundra år sedan tillhörde alla växande ekar kronan eftersom virket användes till krigsfartyg. Nu får ekarna stå i fred där de växer ända tills de rasar ihop. Folk bryr sig om träd och när almarna i Kungsträdgården skulle huggas ner den 12 maj 1971 blev det våldsamma protester (almstriden) Kända ekar är Kungsekarna på Djurgården och i Hjorthagen och inte att förglömma är den stora Rumskullaeken, som är en stor grov ek i Norra Kvills socken. En annan känd ek är Prins Eugens ek på Waldemarsudde  Den är också ett imponerande träd. Själv favoriserar jag Skånes bokskogar men det är antagligen en nostalgisk känsla eftersom jag inte längre bor i Skåne och får tillfälle att skogsvandra i dem. När jag i går besökte Sigtuna observerade jag att där fanns det många stora och grova jätteekar. Eftersom ekar kan bli tusen år eller ännu äldre är de kanske rent av kvarlevor från tiden då de planterades för för att bli skeppsvirke. Jag minns från tiden som sommarstugeägare att ekar visserligen var ståtliga  men det var inte så roligt att räfsa ihop eklöv eftersom det tog så långt tid innan de multnade och blev till jord. Ekollon var en gång populärt som föda åt bondens grisar och ”ollonsvinen"  blev feta och präktiga innan de slaktades. Min vän Elena ärr natur- och trädälskare och använder dem gärna som bakgrund när hon fotograferar mig. 13/7 2017.

 

Dagens utflykt

Idag har vännen Elena och jag gjort utflykt till Sigtuna, Det har varit en mycket trevlig dag, men jag blev tämligen trött efteråt och tog mig en rejäl vilopaus när jag kom hem. Sigtuna är en riktig liten idyll. Den är gammal också, troligen en av Sveriges allra första städer grundad på 970-talet av Erik Segersäll. Man reser dit med buss och tåg på SL- kortet och vi hade således inga extra resekostnader. Om man inte vill äta på stadens hotell gör man det med fördel och till hyfsat pris på flera olika restauranger. Eftermiddagskaffe bör man dricka på Tant Bruns Cafe. Tant Brun var den ena av tanterna som Elsa Beskow skrev om i sina sagor. De andra är Tant Grön och tant Gredelin. Det finns en herre också i det illustra sällskapet och han kallas Farbror Blå. Jag vet inte om sagor är inne hos moderna barn. men det var riktigt njutbar läsning när jag var barn. Elsa Beskow har ingen direkt anknytning till Sigtuna för hon föddes i Stockholm-men hennes Cafe är väl värt ett besök. Det tycker gråsparvar och talgoxar också och de flaxade omkring oss vid kaffestunden och tiggde smulor. Jag är lite svag för de små liven, så jag delar gärna med mig av kaffebrödet, men vill helst inte att fågeln kliver omkring på min tallrik. Sigtuna ligger naturskönt vid Mälaren och staden har en lång och intressant historia . Det finns flera stycken gamla kyrkoruiner om man är intresserad av att titta på dem..Gatorna är lite småkrokiga och pittoreska. Det är inte dumt att vara turist i sitt eget Sverige för vi har mycket som är intressant och sevärt här hemma.     11/7    2017    

Nya tåg och gamla

I går invigde vår statsminister de  nya underjordiska pendeltågslinjerna och stationerna  Stockholm--City och Stockholm -Odenplan. För första gången går pendeltågstrafiken under jord och den  har fått två nya stationer Stockholms City och Stockholm Odenplan. Jag skall vid första bästa tillfälle provåka tågen och ta en titt på de nya stationerna. Jag vet inte om de som lagt rälsen fortfarande kallas för ”rallare”. De har troligen fått högre status och nya titlar. Staten började bygga järnvägar redan 1854. Då kallades de för ”stambanor. Den norra gick mellan Stockholm och Ånge. När jag var barn var Kristianstad en riktig järnvägsknut och från den stationen gick det tåg i alla riktningar inom länet. Folk hade inga bilar utan man var glad om det gick lokaltåg dit man skulle, Då gällde det att planera sina resor om man ville tillbaka samma dag. På sommarsöndagarna var det stort pådrag vid stationen när stadsborna for ”man ur huse” för att bada i Åhus. För den som var kvar i stan  blev det vanligt att man  lördags- och söndagskvällar gick till stationen för att se hur stor trafikströmmen till badet varit. Folk hade ingen TV att sitta och ”glo” i på den tiden. En tur- och returbiljett till Åhus kostade för vuxen resenär en krona och tio öre och för barn under 12  år och över 4 år  halva priset. Ibland förundrar jag mig själv över hur det kommer sig att jag fortfarande kommer ihåg vad saker och ting kostade när jag var barn, men jag har riktiga minnesbilder och hittar inte på. Jag minns t o m att man för två öre fick en strut med karamellsmulor, när handlanden skrapade det sista ur plåtburken. En Mazetti chokladkaka kostade 25 öre och hade samma utseende och storlek som idag, Däremot har jag svårt att hålla reda på dörrnycklarna och glasögonen, Nycklarna  häger jag  numera på en krok vid dörren för att slippa springa och leta efter dem. Tidlösa heter blomman på bild för det sögs ibland  att jag är en smula tidlös,       11/7    2017

Sommarprat

Idag har jag varit Sommarpratare i radion. Det är rätt ärofullt att få sommarprata i Sveriges Radio, så det är inte utan att jag känner mig lite stolt över uppdraget. Det var inte direktsändning utan programmet är redigerat och bandat. Det känns rätt tryggt och därmed elimineras risken för att prataren kläcker ur sig fadäser och ställer till skandal. I nuvarande stund vet de flesta lyssnare vad jag pratade om och jag chockerade inte någon. Musiken var inte synnerligen ”poppig” och ”dunka-dunkandet lyste med sin frånvaro. Det var således inget program för yngre generationer och jag tror inte de hade tänkt lyssna i alla fall. Visserligen har jag inte ”gamlat till mig” ännu men min musiksmak är nog lite antik. Men i morgon är det en ny sommarpratare och då är det inte en människa som minns vad jag har ”hasplat ur mig. eller vad jag spelat för musik Jag skulle vara en hycklare om jag inte tyckte att det är riktigt roligt att vara kändis. Jag hinner nämligen inte ha tråkigt långa stunder i taget. Att ha långtråkigt är det värsta jag vet, Det ville jag inte ha som barn heller och jag var min mors sorgebarn när jag kom hem lite ”tilltuffsad” efter att ha lekt vilda lekar med kvarterets gossar. Min blyghet hann ifatt mig när jag kom i tonåren. Då var jag tystlåten och sedesam. Som väl är har den gått över på ålderns dar. Man skall inte ge råd till folk som inte ber om dem men jag vill ändå rikta en uppmaning till alla damer i den övre medelåldern: ”Gaska upp er och visa att ni inte är färdiga med tillvaron, ”Det är faktiskt inte så dumt att bli gammal.” och ingen tackar oss för att vi ”tiger i församlingen.” 10/7 2017

 

Grillsäsong

Nu i sommartider tänds grillarna av campare och vanligt folk som tycker att det är trevligt att äta utomhus under lite primitiva förhållanden. Korv och kycklingklubbor är rena kalasmaten när de serveras i ute vår fria natur en ljummen sommarkväll. När jag var barn grillade vi inte utan skulle vi festa på en varm korv köpte vi den av en ” en ”varmkorvgubbe” med låda på magen. En sådan låda som Ove Törnquist sjunger om i visan ” Varmkorvboggie.”  Lådan innehöll ett litet spritkök en kastrull med en vattenskvätt i. och en tång att fiska upp korven med. Senap skulle det också vara och den klämdes ur en flaska eller en tub. Jag höll på att glömma korvbrödet. Det som inte fick plats i lådan hängde i en påse på försäljarens arm. Nu har korvgubbarna fasta försäljningställen  i en kiosk eller i ett stånd på marknader. Det är rätt mysigt med grillpartyn och herrar som i vardagslag inte intresserar sig för matlagning står med förkärlek vid grillen iklädda förkläden .och grillar korv och kycklinglår för glatta livet. Det blir lite festligare om man grillar kycklingsbitar uppträdda på spett. När det gäller korv vet man aldrig riktigt vad den innehåler. Till kycklingbitarna kan man ju servera en skvätt vin så blir det rena kalaset. Jag tycker att det verkar barbariskt att servera vin till korv, så där passar nog ölet bättre. Det riktigt vattnas i munnen på mig när jag tänker på grillpartyn, men de tillhör numera förfluten tid. Jag har tyvärr inga vänner kvar, som bjuder mig på grillparty. Jag tänker passa på nästa gång det blir jippo i Kungsträdgården. Där är nämligen dagens bild på grillspett tagen vid ett evenemang för en tid sedan.   9/7   2027 

Tilltal

När jag var ung sade folk inte du till varandra om de inte var nära släkt  eller nära vänner. Man använde ni eller tilltalade med förnamn eller titel. Det var inte många barn som duade sina föräldrar och jag har aldrig sagt du till mina föräldrar. Inte ens min älskade mormor var jag du med. Det var en ära om någon äldre eller överordnad person ville ”lägga bort titlarna ” med någon yngre underordnad person. Nu säger vi du till de flesta utom till de kungliga. Det är i år 50 år sedan den s k ”dureformen” infördes. Det skedde den 3/7 1967 när dåvarande Medicinalstyrelsens generalsekreterare Bror Rexed höll välkomsttal till sina underlydande och sade att han under sin tjänstgöringstid tänkte tilltala samtliga med du. Det gillades av de anställda och hela svenska folket tog reformen till sig och blev på kort tid du och bror med varandra. En del yngre vågar inte säga du till okända äldre utan  tror att det är artigt att nia dem. Jag känner mig nästan förolämpad när någon säger ni till mig och misstänker att de  tror att jag inte har hängt med i utvecklingen. Det ar förstås av ren artighet  de niar och det borde jag ha vett att uppskatta.. Du-reformen var rena rationaliseringen av den gamla titelsjukan. I vissa kretsar tilltalade man t ex en professors hustru med titeln Fru professorskan eller läkarens med doktorinnan. Prästens hustru fick heta prästfrun för man kunde inte gärna kalla henne för prästinna eftersom den titeln har man gett till en kvinnlig predikare som inte är prästvigd. Du-reformen var demokratisk  och visst är det bra när man  slipper fundera över hur man skall tilltala sina medmänniskor.    8/7    2017

Djurgårdspromenad

Idag har jag  motionerat ordentligt. Vännen Elena och jag har vandrat på  Djurgården  i 3 ½ timme och hunnit med att se allt som gör en Djurgårdspromenad till en upplevelse. Vi startade promenaden vid Blockhusudden och gick till kafe Kruthuset på Hundudden.vid Södra Värtan och sedan tillbaka till busshållplatsen. Det blir flera kilometer men om man ser sig omkring i den omgivande naturen blir det en mycket givande promenad. Det gamla kruthuset är en bastant byggnad med metertjocka väggar. Det uppfördes på 1600-talet  under Carl XI-s tid efter ritningar av Erik Dahlberg. Det är det enda kruthus jag har sett, men det lär finnas fler av dem på andra ställen i Sverige. På den tiden krigade man med muskedunder och kanoner och höll sig till lands eller på sjön. Nu är vapnen betydligt farligare och bombplanen kan ödelägga städer och byar på några minuter. Om man är intresserad av blommor och blad hittar man ett otal blommande växter längs strandkanten och det gläder Elena som fotograferar av hjärtans lust. Man blir glad bara av att se hur det växer. och frodas och jag blir ändå gladare när jag får vackra bilder att illustrera  bloggen med. Det är inte tillåtet att bryta kvistar eller att plocka blommor i våra parker och det är tur för eljest skulle vandalerna ödelägga både det som är odlat och det som växer vilt. Det var glest med promenerande på Djurgården idag, men det beror kanske på att det är semestertider och turisterna ägnar sig åt sevärdheterna inne i stan. och sttockholmarna är på landet. Stockholm är ju Nordens Venedig och en av Europas vackraste huvudstäder.     6/7     2017

Kläder

Numera kan man klä sig billigt, inte i svensktillverkade kläder utan i dem som vi importerar i massupplagor från Asien. Deras sömmerskor eller väverskor får inte mycket betalt för sitt slit. Den svenska klädtillverkningen för en tynande tillvaro och är idag helt obetydlig. En gång i tiden tvingade mig nöden att vara sömmerska på en fabrik och det var en tämligen trist tillvaro. Därför skäms jag nästan när jag går till varuhuset och köper mina kläder för en billig penning. Det gör  att jag utan att ruinera mig kan ha flera plagg att byta med. Jag har en viss förkärlek att klä mig i långbyxor och färgglada  toppar. Det är enkelt och flärdfritt. Klär man sig i en klänning kräver det nästan strumpbyxor och snygga skor. Strumpbyxor är ett rent elände. De är inte hållbara utan mer ett slit-och slängattribut. Förr i världen hade man  särskilt varma kläder på vintern och svalare på sommaren och det tvingar vårt klimat oss till även idag, men ´vinterpälsens” tid är ute, vilket inte helt beror på klimatet utan mer på att miljöaktivisterna är emot  att djuren skall mista både liv och päls  Jag har en gammal päls i garderoben och blir det ”vargavinter” i år skall jag ta fram den, miljöaktivisterna till trots för när man blir gammal blir man lite frusen av sig. Jag är lite ”klädtokig”  och vägrar klä mig som en tant och det här inlägget har jag skrivit bara för att få visa upp mig i mitt senaste tröjförvärv. Tröjann är prydd med en ros på ena sidan  och på den läser man ”Girl crew. ”  På ena ärmen  läser man ”Stay fierce”  Fierce betyder vild eller häftig och det tycker jag att den hör tröjan är-   6/7  2017

Inte nytt men trevligt ändå

Idag var det en sommardag som gjord för en utflykt och den ställde min vän fotografen och jag till Vaxholm tillsammans med två av våra gemensamma datorelever Monica och Lisa. Två helt förtjusande damer, som vi haft mycket trevligt tillsammans med. De fick erfara att det händer en del om man är tillsammans med en ”kändis.” Båtresan gjorde vi med det lilla ångfartyget Västan. Det är ett fartyg med anor. Det byggdes på Motala Verkstad år 1900 och hette då Nya Svartsjölandet och när det år 1937 köptes av Vaxholmsbolaget döptes det om till Västan. När vi kommit ombord och stod  eller rättare sagt satt vid relingen,  kom först kaptenen och hälsade följd av matrosen Mattias. Vi  bjöds på vars en mugg kaffe vilket vi uppfattade som en välkomnande och generös gest.  Vistelsen i Vaxholm blir som alltid trivsam när vädret är bra och det finns så mysiga ställen att luncha på och stämningen är småstadsidyllisk. Om någon invänder att jag varit där så många gånger att jag borde vara trött på den, säger jag bara att om man är intresserad och har ögonen öppna upptäcker man alltid något nytt i gator och gränder. Jag vet inte om villaägarna tävlar inbördes i trädgårdsodling, men Elena är eld och lågor för det sköna och knäpper bilder i ett. Den som är intresserad hittar ett stort urval av dem på hennes fotoblogg. Vi brukar ta bussen hem, men idag tog vi tillvara sjöluften riktigt och åkte båt även hem. Trots att jag har bra kondition blev jag lite trött av promenerandet och sjöluften och tog mig en rejäl tupplur efter utflykten, ”Det är skönt för skalder att få sova” sade redan  Fröding i dikten om skalden Wennerbom och det är inte så dumt för en bloggare heller att få  slappna av. Bilden visar mig tillsammans med den sympatiske  matrosen Mattias.  5/7    2017

 

I Biosalongen

Det är mycket i vår tillvaro som förändras, utveclas eller försvinner. Biograferna  för en tynande tillvaro sedan folk kan se filmer i TV-rutan. Namnet bio kommer från det grekiska ordet som betyder liv. Projekterad film visades för första gången för betalande publik år 1895. Kristianstadsborna är väldigt stolta över att den svenska filmens vagga stod i den lilla Skänestaden där de allra första svenska stumfilmerna spelades in. Numera  har  filmerna  både ljud och färg. Under biografernas storhetstid var det publikrusning till sådana filmer som Borta med vinden och Wilhelm Mobergs emigrantepos. Jag tycker att film ser man bäst på en biograf eftersom det blir lite ”fjuttigt” att se storfilmer i TV-rutan. Jag har sett tredimtionell film en gång och det var nästan lite kusligt för man kände sig liksom vara inne i själva filmen. Första gången jag såg tredimentionell film var min vän fotografen och jag ensamma i hela salongen och jag blev helt förskräckt när det såg ut som att en  flock stora skränande fåglar kom flaxande från duken rakt in bland publiken. Det var en synvilla förstås men verklighetstroget filmat. När jag var barn var det roligt och festligt att gå på söndagsmatine och se filmer med Chaplin och hans pojke eller med de danska rolighetsfigurerna som kallades Fyrtornet och Släpvagnen. Fyrtornet var lång och dominant och man tyckte alltid synd om den stackars Släpvagnensom blev ”hunsad ” och förtryckt av sin långbente  och magerlagde kumpan. Vi betalade 35 öre för en biobiljett på den tiden. Nu kostar den en hundralapp men har man tur kommer man som pensionär in för 80:00 kronor. Bilden visar hur tomt det kan vara i dagens biosalonger.  4/7   2017                                                                                                        

Lantliv

När jag gör mina promenader eller strövtåg nere vid Mälarens stränder passerar jag Huvudsta slott och på  H4-gården i dess närhet finns det lite djurliv att titta på. Allt ifrån ponnier till höns. Fåren med små lamm är gulligast att titta på, men getterna imponerar mer på mig. De är strävare i pälsen, som av någon anledning kallas för ragg. Bägge könen av getter är försedda med horn. Getter kallas för slidhornsdjur. De inbjuder inte till något kelande utan det är bäst att ha dem på behörigt avstånd. Det har alltid förundrat mig att så stora djur kan livnära sig bara genom att äta gräs eller hö. Gräset är kanske lite saftigt, men att mumsa på knastertorrt hö förefaller mig inte särskilt smakrikt. Geten har kallats för ”fattigmans ko” och i magra hushåll var det getens mjölk som var ett viktigt livsmedel. Getost anses vara en delikatess och säljs för dyra pengar men jag föredrar mjölkprodukter gjorda av komjölk. Som  barn visste man inte varifrån mjölken egentligen kom. Min familj bodde i närheten av ett mejeri och jag såg varje morgon mjölkskjutsarna stå framför våra fönster lastade med skramlande mjölkkannor, men vad som hände innan den  kom så långt hade jag ingen aning om förrän jag som fem-åring och min  bror 3 ½ år gammal varit på landet en sommar. När min bror såg  hur mjölkningen gick till, vägrade han kategoriskt att dricka mjölk under hela vistelsen.på landet med den motivationen att han inte drack ”kopattamjölk.”  Han avstod från mjölk och längtade hem till stan och efter "riktig " mjölk som  inhandlades i mjölkbutiken. Jag tycker att det var ett logiskt sätt för ett lite stadsbarn att förklara sin avsmak för den lantliga mjälken.   3/7   2017

Flygfän

I dagens tidning läser jag till min förskräckelse att vi människor äter så mycket kött att vi förstör vårt klimat. Vi måste se oss om efter andra proteinkällor för att rädda miljön. Därför rustar nu livsmedelsindustrins innovatörer inför dagen då det blir tillåtet att sälja insektsbaserad mat i svenska livsmedelsbutiker. Det finns redan ett företag som gör proteinpulver av larver. Det känns inte speciellt aptitretande att äta stuvade myggor eller stekta mjölbaggelarver men svider det i tarmarna så åker det kanske ner. Svenskarna äter i genomsnitt 55 kg kött per person och år vilket är betydligt mer än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Innovationsmyndigheten har öronmärkt 10 miljoner kronor till utveckling av mer klimatvänlig mat. Jag har nyligen pensionerat mig från matlagningsbestyren och äter industrilagat,och känner lite olust inför tanken att få köttfärsen utbytt mot maskpuré. Men jag är ju född när Sverige saknade matvaruindustri och har varit med om en massa nymodigheter, så jag tror att det ordnar sig till det bästa. Om man inte var optimist skulle man inte stå ut med den här ”jämmerdalen.”  Det finns mycket som är ätbart i naturen men ännu har vi inte börjat skjuta på de vilda gässen och äta upp dem. De kan därför fortfarande flyga fritt i luften och landa och beta gräs på våra ängar och gräsmattor.  Dagens bild visar en vitkindad gås i ett hav av mina älsklingsblommor margariterna. Den vitkindade gåsen häckar i Norrland men Canadagåsen betar och lortar ner lite varstans i landet. 2 / 7 2017

 

 

Nostalgisk promenad

Jag har med åren blivit en ganska god kännare av Stockholms stad sch vet hur man hittar i de olika stadsdelarna. Men idag när min vän fotografen och jag skulle promenera beslöt vi att hålla oss inom vår egen stads områden. Man blir gärna ”hemmablind”  och ser inte det man har inpå sig.  Solna kommun bildades  1943 då man slog ihop 4 olika municipalsamhällen, De fyra municipalsamhällena var Hagalund, Nya Huvudsta, Lilla Alby och Råsunda. När jag flyttade till Solna tyckte jag inte alls att det liknade en stad utan mer  ett större  samhälle med gator och vägar utan någon direkt ordning. Men så småningom byggdes Solna centrum och det var vi rätt stolta över ända tills Mall of Scandinavia kom till och anses vara norra Europas största köpcentrum. Vi har inte mindre än 3 kungliga slott inom kommunens gränser. Ett rekord ingen annan kommun slår. De tre slotten är Haga, Karlberg och Ulriksdal. Idag flanerade vi  i en stor park som jag inte vet namnet på och jag kunde konstatera att den  måste vara ett paradis för barnen, Där fanns en större damm att plaska eller bada i och ett överflöd av gungor och lekverktyg. Skillnaden mellan min barndoms lekpark och den här kan inte beskrivas. I min barndoms lekpark fanns en sandlåda, ett par repgungor och en gunga gjord av  en bräda som man belastade med sin tyngd och då vippade den upp och ner, Våra övriga leksaker imponerar inte på dagens ungar för det var ett hopprep, en gummiboll  och ett bollträ. Hade man tur kunde man någon gång få ett gammalt cykelhjul, som man rullade fram med hjälp av en träpinne. Men vi hade roligt ändå och hittade på egna lekar. Nu överöses många barn med fina leksaker som de tröttnar på efter en stund. När jag var liten var det inte alls inne med barn, De fanns men skulle helst inte synas. Och ett barn fick inte babbla själv utan vänta på att bli tilltalad,    1/7    20177

Färjor

Det finns många sorters ”flytetyg” d v s farkoster som man kan frakta folk och förnödenheter från en strand till en annan. Med strand menar jag i det här fallet från ett färjeläge till ett på den andra sidan av en å, en sjö eller ett hav.  Längsta sträckan jag har åkt färja är mellan Trelleborg och Travemünde. Lite oftare tar jag Djurgårdfärjsn som går mellan  Djurgården och Slussen. På de stora färjorna kan man köra ombord med järnvägståg, bussar och lastbilar. Det är väldigt praktiskt om man som svensken vill köra bil till andra sidan Östersjön. I den grekiska mytologien läser man om färjkarlen som fraktade de dödas själar till Hades, men sådant tror ingen på i våra dagar. Jag har faktiskt varit med på en åktur med Djurgårdsfärjan när den med full fart körde in i kajen på Skeppsholmen så att folk slog i däck och for om varandra. Flera personer fick föras till sjukhus men jag hade ”änglavakt” och klarade mig med en ”bula” i nacken och ett ömmande ryggslut. Sedan dess sitter jag ner och väntar lugnt tills färjan står stilla vid kajen innan jag går av.  Som upplysning till turisten kan jag meddela att SL- kortet gäller som betalning även på Djurgårdsfärjan. Till Åland och Finland åker man inte färja utan dit tar man sig med kryssningsfartyg, som är som stora flytande hotell. Pensionärer åker med förkärlek Finlandsbåt. Inte för att turlusta utan för att roa sig, äta smörgåsbord. köpa en liter sprit och dansa. Jag skäms inte för att erkänna att jag och maken gjorde flera sådana nöjesresor. Vi älskade att dansa och dans ett trevligt sätt att motionera på, allra helst om man som jag hade en make som dansade som en gud. Jag skall inte bli nostalgisk men det är glada minnen från en svunnen tid.     1/7    2017 

Djurgårdpromenad

Idag lämpade sig vädret för utevistelse och min vän fotografen och jag tog spårvagnen och åkte till Gräna Lund. Inte för att förlusta oss vid attraktionerna utan fär att titta på årets blomsterarrangemang och dricka kaffe vid Saltsjön. Det är både trevligt och billigt att dricka kaffe på Gröna  Lund. Gröna Lund ömmar fär far.och morföräldrar och låter pensionärer gå in gratis. De brukar ju åndå spendera när de tar med barnbarnen till nöjesparken. Det är roligt att titta på barnen, som med skräckblandad förtjusning åker berg-och dalbana och känner kittlingarna i maggropen. Turister som vill besöka Djurgården har mycket att välja mellan. Den som inte är intresserad av Skansen eller Gröna Lund kan gå på museer. Det finns flera stycken att välja mellan bl a Abbamuseet som är relativt nytt. Det kan ibland räcka med att bara promenera och njuta av naturen på Djurgården. Man kan följa strandkanten eller gå längs Djurgårdsbrunnskanalen. Den senare kom till på Carl XIV Johans tid mest för att underlätta införseln av grönsaker till stadsbefolkningen. På Djurgården växer det jätteekar som är flera hundra år gamla och parken är i det stora hela en idyll och en oas i stenöknen. Spårvagnarna har numera spelat ut sin roll i Stockholmstrafiken men den gamla mest monumentala byggnaden på Djurgården är Nordiska museet och det är verkligen intressant att gå dit och titta på samlingarna. Dagens bild är så klart från Gröna Lund.     29/6   2017. . .

 

.

 

Filmning och annat

Idag sken solen från en klar himmel och det var varmt och ljuvligt. Jag hade dessutom extra trevligt för jag fick besök av den finländske regissör som spelat in en liten filmsnutt med mig på Åland för något år sedan. Han ville visa filmen för mig och för dokumentärfilmaren Åsa Blanck, Hon är regissören som gjort dokumentären ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Åsa Blanck hade med sig en kameraman, men finländaren skötte själv sin kamera. Jag är inte besvärad av att bli filmad .Om man inte tänker på kameran kan man vara sig själv och konstrar inte till det. Vi drack lite kaffe mellan tagningarna och det hela var avspänt och gemytligt. Det var trevligt också att jag fick göra en resa söderut och träffat släkten. Man behöver ha lite avkoppling ibland och bli lite omhuldad. Om jag någon dag känner mig lite ensam läser jag om alla kommentarer jag får. Jag uppskattar till fullo responsen  i form av brev och kommentarer..Tack alla snälla läsare för att ni vill läsa vad jag skriver och tusen tack för att ni vill höra av er. Jag skall försöka att njuta av sommaren så mycket det bara är möjligt och jag hoppas att alla äldre som åldringsvården tar hand om också får komma ut i solskenet. Jag har hört att det kan vara lite si och så med den saken i vissa kommuner. När bönderna släpper ut sina instängda kossor under sommaren så anser jag det vara en mänsklig rättighet att även de äldre får komma ut i solen. När jag var yngre var sommarens höjdpunkt att få bada i havet och simma en bit ut från stranden. Min barndoms bästa badupplevelser gjorde jag i Åhus på Skånes östkust där det finns en sandstrand så fin att den kan mäta sig med de flesta andra badstränder i Sverige och i utlandet.   28/6 2017

 

Fågelliv

Nu har jag återgått till vardagsrutinerna och mitt enpersonershushåll och bestämt mig för att äta så mycket jordgubbar som möjligt  när de är svenska och smakar sommar.  Idag hade det gått inflation i jordgubbshanteringen och en livsmedelskedja sålde stora söta bär för 15:00 kr litern. Jag köpte två liter bums och skämdes för att odlaren inte fick mycket för sitt slit. Jag gjorde en burk sylt av den ena litern för att ingenting skulle förfaras. Jag har visserligen tagit ledigt från hushållsbestyr, men gräddar fortfarande mina egna plättar. Till dem vill jag ha hemkokt sylt, så sylten kommer att ha åtgång. När sylten är slut och jordgubbssäsongen är över kan jag koka sylt på djupfrysta bär. Min mor som inte kunde köpa färdig sylt gjorde massor av sylt för att den skulle räcka tills nästa skörd. Den industrilagade kan dock inte mäta sig med den hemkokta, så jag gör fortfarande min egen sylt. Min vän fotografen och jag hade ärenden i trakterna kring Odenplan vid lunchdags och bestämde oss för att ata på Mac Donalds vid Observatorielunden. Där finns en liten damm, som är skridskobana på vintern och på sommaren ett tillhåll för fiskmåsarna, som gärna vill dela pommes frites med matgästerna. Måsarna flyger över huvudet på de som äter och snappar i förbifarten åt sig en potatisbit. Jag beundrar deras ”födgeni” men vill helst äta min mat ifred för stora fåglar. Vi flyttade inomhus när även gråsparvarna ville vara med och äta pommes frites. Fiskmåsar har jag respekt för eftersom de kan bli aggressiva i sin jakt på mat, men det är heller inte trevligt att ha en liten gråsparv på tallrikskanten. Jag ger dem gärna lite brödsmulor om de håller sig på behörigt avstånd.  Fågeln på bilden flaxade omkring i Vaxholm.   27/5     2017   

 

Hemma igen

Så är jag hemma igen efter trevligt midsommarfirande hos släkten i Skåne. Vädret var väl inte det allra bästa men vi hade sol i hjärta och sol i sinne, så vädret hindrade oss inte att fira midsommar enligt gammalt beprövat recept. Mitt på dagen dansade vi kring midsommarstången och ”Små grodorna” var populäraste dansen bland de yngsta. Dansen ackompanjerad

Idag sken solen från en klar himmel och det var varmt och ljuvligt. Jag hade dessutom extra trevligt för jag fick besök av den finländske regissör som spelat in en liten filmsnutt med mig på Åland för något år sedan. Han ville visa filmen för mig och för dokumentärfilmaren Åsa Blanck, Hon är regissören som gjort dokumentären ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Åsa Blanck hade med sig en kameraman, men finländaren skötte själv sin kamera. Jag är inte besvärad av att bli filmad .Om man inte tänker på kameran kan  man vara sig själv och konstrar inte till det. Vi drack lite kaffe mellan tagningarna och det hela var avspänt och gemytligt. Det var trevligt också att jag fått göra en  resa söderut och träffat släkten. Man behöver ha lite avkoppling ibland och bli lite omhuldad. Om jag någon dag känner mig lite ensam läser jag om alla kommentarer jag får. Jag uppskattar till fullo responsen  jag får i form av brev och kommentarer.. Tack  alla snälla läsare för att ni vill läsa vad jag skriver och  tusen tack för att ni vill höra av er. Jag skall försöka att njuta av den här sommaren så mycket det bara  är möjligt och jag hoppas att alla äldre som åldringsvården tar hand om också får komma ut i solskenet. Jag har hört att det kan vara lite si och så med den saken i vissa kommuner.  När bönderna  släpper  ut sina instängda kossor på sommaren så anser jag det vara en mänsklig rättighet att även de äldre får komma ut i solen. När jag var yngre var sommarens höjdpunkter att få bada i havet och simma en bit ut från stranden. Min barndoms bästa badupplevelser gjorde jag i Åhus   på  Skånes östkust där det  finns en sandstrand så fin att den kan mäta sig med de flesta  badstränder i Sverige och i utlandet..   28/6   2017

 

 

es av dragspelstoner och det var fart på både unga och gamla ben. Mitt värdfolk hade bjudit in sina närmaste umgängesvänner och de medförde de största jordgubbar jag någonsin sett och som var odlade med kärlek och omsorg i deras egen trädgårdstäppa. Under midsommarfirandet följer skåningarna gängse rutiner och det fattades ingenting.på det vackert dukade bordet. Övriga dagar av skånevistelsen fick jag mycket gott att äta och min mage som den senaste tiden fått vänja sig vid Findus industrilagade mat fick under under några dagar njuta av av varierad nylagad kost.Jag njuter av varje minut som jag får vara söderut. SJ har lite svårt att hålla tidtabellen och tåget blev en timma försenat på nedresan. På hemresan idag kom tåget till Stockholm exakt i rätt tid. Att resa ensam är rätt trist. Folk samtalar inte längre utan så gott som varenda passagerare sitter och petar i sin mobiltelefon. Det enda som bryter tystnaden år tågpersonalens föredömligt detaljrika meddelanden när tåget närmar sig en station. Tåget medför restaurangvagn och jag piggade upp livsandarna med en en pappersmugg gott kaffe. Nu är jag snart inne i normala gängor och återgår till bloggandet. Jag tackar Elena för att hon rapporterat under min frånvaro. Bilden visar prov på den skånska  jordgubbsodlingen.   26/6           2017

 

Dagny är på väg hem. Hon hade bett mig att uppdatera er om hennes vistelse i Skåne och visa aktuella bilder på bloggen. Här kommer ett fint foto av Dagny taget i Rosendals Trädgård. Elena 25/6 /2017

Hälsning till er från ett vackert Skåne

Det var sol i Stockholm men regn i Skåne på Midsommarafton och Dagny skriver att det inte blev mycket dansat just på grund av regnet. Hon har en hel del att prata om med sin 11 år yngre lillasyster, ni får säkert läsa mer om Dagnys ”semester” när hon återupptar sitt bloggande om några dagar.

Jag har en förkärlek för blomsterkransar och illustrerar inlägget med en bild på amerikanska turister som ville testa hur det känns med kransar i håret. Flera bilder från Midsommar finns att se i min fotoblogg på http://www.123minsida.se/sansnid/86645522

Elena, "vikarie" på bloggen 24/6 2017

 

Dagny ska dansa kring stången

Dagny har landat i Skåne och jag har fått en kortfattad rapport per telefon.

”Tåget var en timme försenat men resan gick bra – berättar Dagny, fast det var lite tråkigt eftersom alla passagerare var upptagna med sina mobiler och surfplattor och ingen hade tid att prata med mig.”

Enligt Dagny var vädret ”skapligt” vid ankomsten och på Midsommarafton lovar hon att dansa kring stången. Jag illustrerar detta korta inlägg med en kransbild jag tog förra året. Ingen midsommarfest utan midsommarkrans i håret, sägs det.

Elena, Dagnys vän, lärare och fotograf 22/6 2017

Glad Midsommar

Nu närmar vi oss midsommar som ofta firas med sill och ”nubbe.” Den kristna kyrkan har sedan 300¬talet firat Johannes Döparens födelse den 23 juni. Vi svenskar älskar att fira Midsommar då solen står som högst på himlen och dagarna är långa. På Midsommarafton äter svensken sill och färskpotatis och jordgubbar till efterrätt. En del personer tar för många nubbar till sillen och blir oregerliga och otrevliga och det är inte att rekommendera. Flickorna plockar blommar och binder kransar som de sätter i håret och blir hur söta och tilldragande som helst. Under helgen tar jag en paus från bloggandet och min helg skall jag fira hos mina kära släktingar i Skåne. Jag kommer att få det helt underbart som helst med god mat och vänligt bemötande. Jag låter SJ transportera mig till Lund där jag blir hämtad för vidare färd till Hälsingborg, som kallas för Sundets pärla och är en vacker stad. I Hälsingborg finns en berömd staty föreställande Stenbocks kurir. Stenbock var en fältherre som krigade i Europa när Carl XII var som mest i farten och slogs och Sverige förlorade alla sina besittningar och krympte till det land vi är nu. Carl Snoilsky har skrivit en dikt om kurirens landstigning i Hälsingborg. Han var då på väg från Polen till Stockholm för att rapportera för drottningen att Sverige segrat i slaget om Hälsingborg. För länge sedan var det ett förfärligt krigande om Skåne. Det var ömsom danskt ömsom svenskt. Numera lever vi i god sämja med danskarna och skåningarna åker gärna till Danmark och handlar alkoholhaltiga drycker, som är billigare där. Man har nämligen inte spritmonopol utan säljer spriten fritt. Jag vill till sist önska alla mina läsare en riktigt glad och mysig Midsommar och så återkommer jag efter helgen. Om allting fungerar som jag tänkt kanske Elena kan rapportera om mina förlustelser . 21/6 2017

 

 

Brev bl a

Jag får rätt många brev. Sådana som befordras av postverket och är frankerade med vanliga frimärken. Det gläder mig för de kommer från snälla vänliga människor, som tycker att det är bra att jag bloggar och skriver E-post. E-post skickar man utan att betala porto och besvära brevbäraren. Men jag är inte helt övertygad om att postverket uppskattar att de får mindre att göra och att postsorterare och brevbärare blir arbetslösa. Allting har sina för- och nackdelar och det här är kanske ett steg i utvecklingen. Mycket har ju rationaliserats i vår tillvaro och utan att det betytt att delar av befolkningen blivit sysslolösa och utan försörjning. Det ordnar sig säkert för brevbärarna. En gång i tiden skrev jag affärsbrev på vanlig skrivmaskin, men numera är skrivmaskinen  museeföremål  och vi ”klapprar” ner våra brev på datorns tangentbord. Jag antar att riksdagsstenograferna inte behövs längre när det finns nya moderna ljudupptagningsapparater. När jag någon gång blir intervjuad lägger utfrågare sin mobiltelefon på bordet och det är tillräckligt idag. Vår tillvaro är rationaliserad till oigenkännlighet från det att jag var barn. Min mor rostade råa kaffebönor i stekpannan och malde dem i en liten fyrkantig kaffekvarn med vev, innan hon kunde brygga sitt kaffe med  hjälp av en kaffepåse av trikå, fastsydd vid en metallring. Nu har vi elektriska kaffebryggare som blir effektivare för varje år.som går. Jag har en modern apparat, men för eget bruk använder jag min 66 år gamla ännu fungerande kaffebryggare. Denna trotjänare har jag ingående  beskrivit i början av min bloggkarriär. I brist på passande illustration visar jag en blomma som lyser som den livgivande solen.    20/6   2017

Jordgubbar

Den här årstiden kan vi frossa i söta saftiga jordgubbar som inte är drivhusprodukter. Det är gott att äta jordgubbar med lite socker och grädde till efterrätt nu på sommaren. så länge det varar. Jordgubben är inget bär i egentlig mening utan ett fruktförband med nötter (de små gula prickarna). Det har odlats jordgubbar i Sverige så länge jag kan minnas och i min barndom köpte man dem på torget för en krona eller ibland för bara femtio öre litern. De är inte speciellt dyra nu heller fast vi bara är i början på säsongen. Ibland tycker jag nästan synd om odlarna för det är mycket jobb med att odla jordgubbar. Sverige importerar mycket bär från Belgien men de är inte alls lika smakrika som våra svenska. Vi bjöds på jordgubbar och champagne när Sveriges Radio presenterade årets Sommarvärdar och det var riktigt festligt. Det är nyttigt att äta alla sorters röda frukter och bär. Det finns därför goda skäl till arr njuta av dem så länge säsongen varar. När jag var barn fanns det inte mogna tomater att köpa. Jag var i tonåren när jag första gången såg mogna tomater på torget. De såg frestande ut men jag blev mycket besviken första gången jag bet i en tomat. Jag hade föreställt mig att den skulle vara söt och god som ett äpple, vilket den inte var. Jag spottade ut den ganska snabbt. Så småningom lärde jag mig tycka om smaken och äter jag dem med god aptit. I min barndom hade vi endast tillgång till frukt och grönsaker när det var säsong. Då fanns det inga kyl och frysar så säsongen var kort. Nutidens barn har alla skäl att vara tacksamma för att tekniken har gjort framsteg. 19/6 2017

 

 

 

Lite politik

Det har varit politikervecka i en förort till Stockholm och alla partiledare har talat varmt för det egna partiet och om allt det goda de skall göra om de bara får våra röster när det blir dags för val. De flesta ”lovar runt och håller tunt.”  Den som lever får se om det blir som de lovar. Trots att pensionärerna är en stor grupp i samhället är de dåligt  representerade i riksdagen, men de anses väl ha gjort sitt och skall tiga i församlingen. Vår statsminister gör antagligen sitt bästa här hemme och han reser utomlands när det aktuellt. Kungen har inte mycket att säga till om och han är väl numera mer eller mindre en galjonsfigur. Han kan i alla fall berömma sig av att näst efter  kung Magnus Ladilås vara den svenske monark som suttit längst på tronen. Jag gillar hans dotter Viktoria som väntas ta över efter honom. Hon verkar vara jordnära och reko och tar allvarligt på sin uppgift, fast den verkar mer eller mindre förlegad. Jag är inte det minsta rojalistisk, men på något sätt tycker jag att vi vet vad vi  har och så är det traditionsenligt. med monarki. Jag lite misstänksam mot presidenter för det brukar vara sen massa politiskt käbbel när de skall väljas. Jag håller mig fortfarande med en papperstidning för en sådan har jag läst sedan jag gick första året i skolan. Nu  kommer den i brevlådan  men när jag var barn fanns Inga tidningsbud i min lilla stad utan vi fick hämtad tidningen direkt från tryckeriet. Jag förmodar att moderna människor läser tidningen på näet, men jag sitter vid  frukostbordet och läser mina nyheter. Bilden visar en härligt svalkande fontän i Norrköping. Där har jag bott en gång för längesedan           18/6    2017

Prästkrage

Prästkragen är min favoritblomma. Jag vet inte varför jag tycker så mycket om den. Jag har inte valt den för att den blivit  Skånes landskapsblomma utan bara för att den är så fin.  Den är rätt oansenlig med vita smala kronblad och en gul mitt. Prästkragen är också ett en del av den ämbetsdräkt som bärs av biskopar, präster och diakoner. Man talar om den i romantiska sammanhang när en ungmö plockar av ett kronblad i taget på blomman medan hon för sig själv mumlar: ”älskar, älskar inte.”. Prästkragar växer vilt och är ofta ett trevligt inslag i blomsterängens flora. Blommande ängar är bland vackraste man kan se på sommaren. Blomterkransen som jag fick när jag blev utsedd till sommarpratare bestod till största delen av prästkragar och det gladde mig. Till min stora glädje har den inte vissnat ännu .Jag håller den fuktad sedan onsdagen  den 14/6. Prästerskapet med eller utan krage har numera förlorat i betydelse och kan inte längre blanda sig i folks privatliv om man ber dem om det. Förr var prästen och hans hustru tongivande i församlingen och prästfruns symöten de allra mest eftertraktade. Det var en ynnest att få vara med på kyrkliga symöten. På tal om syjuntor så tror jag att de för en tynande tillvaro numera. Dubbelarbetande kvinnorna  har annat att göra än att brodera löpare eller kaffedukar. Trots att jag förvärvsarbetade var jag under många år med  i en syjunta., men om sanningens skall fram så pratade vi mer än vi broderade under sammankomsterna. Jag har ett antal broderade dukar liggande i linneskåpet från den tiden. Att brodera är kanske bortslösad kvinnokraft och  är det viss mån,  men det har skapats vackra arbeten  också. Idag syr jag högst ogärna för jag har svårt  att få in tråden i nålsögat. Det är mer tur än skicklighet om det lyckas.    17/6     2017

Dagsutflykt

Idag var det en fin sommardag och min vän Elena och jag beslutade att använda den till att besöka Waxholm och inandas bättre sjöluft än den vi har i stan. Det är inga bilköer och det fläktar skönt i Waxholm. Waxholmsbåten transporterar pensionärer dit för en femtilapp och har man tur får man en sittplats vid relingen och kan njuta av sjöresans behag och titta på alla öar och holmar som man passerar förbi under resans gång. Det är status att ha villa i den lilla staden och många stockholmare har flyttat dit och pendlar till jobbet i storstaden. Man blir hungrig av att gående insupa skärgårdsluft och det är ingen brist på bra matställen.  Det är bara att välja. Jag som är jordnära och tänker på det som är nyttigt tog en ”landgång” täckt med inlagd stekt strömming medan min mer sötsugna  vän åt  en dessert skapad av maräng, sylt och grädde. Eftermiddagskaffe drack vi på ett kafé som hade bord utplacerade på en brygga och vågorna kluckade under våra fötter. Jag kan rekommendera Waxholmsbesökare att ta en titt på  stadens lilla rådhus som ligger vid ett litet torg. Det är hur pittoreskt som helst. När det blev hemdags tog vi bussen och räknade den resan som gratis eftersom vi tidigare köpt sommarkort på SL. Den senare förkortning betyder Stockholms Lokaltrafik  Det finns kort som passar gästande turister som då kan åka buss och spårvagn obegränsat under kortets giltighetstid. Det blir sällan långtråkigt i Stockholm. Tröttnar man på stadslivet finns det ett oändligt antal fina utflyktsmål att ta sig till. Blomman är från en Clematis som prydde en husvägg.  16/6     2017   

Vi har lämnat våren bakom oss och inleder sommarpratet.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Carol Morris | Svar 12.10.2017 16.00

Underbart att du bloggar. Är en periodisk läsare i här borta i Salt Lake C. USA. Tänker köpa din bok för vår härliga svenska bokcirkel (vi är tolv svenskar).

Eva | Svar 22.09.2017 07.52

Hej! Jag har problem med att hitta din nya sida. När jag googlar på "Den som lever får se" hamnar jag på helt andra ämnen. Tacksam för instruktioner.

Kimmie Byberg 22.09.2017 08.58

Eva, du går bara in på Dagnys blogg som vanligt, kolla i vänsterspalten på "den som lever får se" längst ner första sidan, klicka där!

Lisa | Svar 19.09.2017 19.24

stina Dabrowski

Mait | Svar 18.09.2017 22.45

Jag fick också bada i en balja där vattnet var värmt på vedspisen, när jag var liten. Vi var 5 syskon o alla badade efter varandra i samma vatten tror jag.

Skånskan | Svar 17.09.2017 11.41

hej! du skrev att du var "snåsnål", jag kallar det ekonomisk. ha de gött kram

Gunsan | Svar 17.09.2017 09.37

Jag tycker också det är synd att gratis-skafferiet i skogen inte utnyttjas mer än det gör. Brukar plocka och dela med mig till de som inte själva kan komma ut.

Helen | Svar 17.09.2017 01.15

Hej alla ni som tyckte om att höra Dagny som sommarvärd i Sommar i P1. Nu finns det chans att rösta fram henne som vinterpratare! Gå in på länken:t.sr.se/vinterväljaren

Kerstin i Kristianstad 17.09.2017 10.59

Tack för tipset, Helen. Jag visste inte att det fanns något som heter så.

AD | Svar 16.09.2017 23.45

Hej Dagny,

Tycker du är helt makalöst fantastisk! Har en systerdotter som är i princip 100 år yngre än dig och har dig som en av sina största idoler!

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I dag | 10:12

Kram till dig Ahmed! Du är en MÄNNISKA som invandrat. Vi ska inte generalisera så mycket. Säga att skåningar är såna och invandrare såna. Ta inte åt dig!

...
I går | 17:16

www.dalaradion.webnode.se

...
I går | 15:38

Im from Swedish TV and Im interested in getting touch with you for part 2 of "life begins at 100". Please email ellishallin@gmail.com. Best/ Ellinor Hallin

...
22.11 | 11:09

Ahmed, om det inte passar dej att det finns 100-åringar här i Sverige åk tillbaka därifrån du kom

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS