OBS! Skriv era kommentarer hädanefter på sidan 19

Syrener

Idag har det varit Kristi Himmelsfärdsdag. En dag som vi inte firar med någonting speciellt. Vi har firat den sedan mitten av 300-talet och enligt kristendomen är det dagen då Jesus efter uppståndelsen lämnade jorden. Det är också nykterhetsfolkets dag, som ingen egentligen fäster något avseende vid. Den är i alla fall röd i almanackan och det gläder den arbetande delen av befolkningen som får ledigt från jobbet. Jag är ju ledig jämt så mig kvittar det om det är helg eller ”söcken.” Jag har roat mig med att göra en inventering av alla de gratulationskort som kom till min födelsedag. Det var en försvarlig hög och intressant  läsning. Berit Carlsson i Örebro är en mästare på att skriva och hon skriver inte några rader på ett vykort utan riktigt fina och tankeväckan epistlar. Tack snälla Berit för att du skickar så trevliga brev. Det blev nytt födelsedagsfirande idag. Ordföranden och två medlemmar av föreningen Beabridge( jag har översatt namnet tii ”vara en bro”) kom med kaffepaket och en prinsesstårta. Att bygga broar är ju bra för samfärdseln och bygger man fiktiva broar mellan människor, så är det enbart av godo för mänskligheten. De vackra blommande körsbärsträden ”sjunger på sista versen” och blommorna ramlar av och lägger sig som vita mattor under träden. Det är synd att blonstertiden är så kort. Den kommande veckan slär syrenerna ut i mitt grannskap och jag skall njuta av deras doft med välbehag så länge den varar. Det finns en gammal sång eller visa som har titeln ”vita syrener de dofta”  Den sjöngs på sin tid  in av Lily Berglund och blev nästan en landsplåga så populär var den. Jag minns doften i min mormors syrenberså och hur trevligt det var när vi bänkade oss i den och njöt av hennes kokkaffe.   26/5 2017

Fotboll m m

Idag är det mycket folk i mitt Solna. Det är fotbollsmatch på Friends Arena och stort polisuppbåd för man befarar kravaller och otrevligheter. Mitt intresse för fotbollsmatcher är svagt så jag tänker inte gå på matchen. För mig är fotbollt bara killar eller tjejer som leker med en boll och förhoppningsvis har trevligt under tiden.  Att dagens match spelas i Sverige är väl för att  man tror att det kommer att vara lite lugnare här. Fotbollsentusiasterna har en viss benägehen att bli för entuastiska. Det  är en stor händelse för fotbollsälskare  när Manchester United  spelar mot Ajax och det är publikdragande. Det kommer att behövasär många ordningsvakter som bevakar dagens match och  polisen är också inblandad. Det är strist att det skall vabehövas stor bevakning vid idrottsarrangemang men numera är världen ur led och det bråkas  överallt. Jag har sett i tidningarna att det numera är mycket pengar i omlopp när det spelas stora matcher och att spelare  erbjuds stora summor för att ett visst lag skall vinna matchen. Det är ingen riktig ordning på någonting  i vår värld idag vilket är bedrövligt. Det var nog lite bättre förr med respekten för ordning och reda. Jag har inte fotbollsspelare som idoler men jag kan minnas  hur omskriven Lennart (Nacka) Skoglund var när han värvades till Italien. Han myntade uttrycker ”joxa med trasan.” Trasan var slanguttryck. för läderbollen. Nacka Skoglund var söderkis och talade en speciell sorts  södersnack. Man följde hans öden och äventyr med stort intresse och skandalpressen gottade sig i hans kärleks- och familjeliv. När han kom tillbaka till Sverige festade han lite för mycket och hans liv slutade rätt tragiskt. På den tiden var det inte så många sångartistsom som blev upphöjda till idoler. Jag tror att ”Snoddas” var bland de första som blev rikskändis när han en gång efter en bandymatch sjöng ”Flottarkärlek” med darr på rösten och avslutade med det berömda ”haderian hadera.”  Den yngre generationen vet nog inte särskilt mycket om min tids storheter men dee äldre känner till dem. Ett inlägget kan som synes handla om precis vad som helst när jag sätter mig ner och skriver. och idag blev det fotboll. Den vackra bilden visar röda näckrosblad från en damm i Nergianska trädgården    24/5 2017

   
,
.

Mingel

I kväll har jag varit på vårfest. En sådan anordnad av ett bokförlag för att deras författare skall träffas och mingla. Ingen normal författare skriver sin första bok när han eller hon är hundraårig utan jag tycks vara  det lysande undantager från regeln. De flesta närvarande var unga personer av båda könen och de tycktes trivas som fiskarna i vattnet med sorlet och glammet på partyt. Ljudnivån var öronbedövande. Jag anpassar mig efter omständigheterna och tar seden dit jag kommer och minglade därför på efter bästa förmåga. Det bjöds på vin eller öl och vad som jag förmodar var vanlig mingelmat; kött på spett och sallad i en pytteliten skål. Eftersom  inget mänskligt nu är mig främande så avnjöt jag anrättningarna med god smak. Under tiden studerade jag omgivningen. Det är hur intressant som helst att studera människors beteende när de inte tror sig vara observerade. Jag är i alla fall glad att det inte minglades när jag hade födelsedagskalas, för hur än det än är så är det bekvämast att sitta till bord när man äter. Men det går in mer folk i ett rum utan möbler och det har ju sina praktiska sidor. I stort sett älskar jag tillställningar av alla slag för det är så trevligt att umgås. Den konsten kan visst inte fotbollshuliganerna för jag hörde på nyheterna att polisen befarar oroligheter vid den stora fotbollsmatsch som skall äga rum på Friends Arena. Denna arena är stadens stolthet och den vill invånarna ha glädje och inte obehag av. Jag har foto från tillställningen men det går inte att vända rätt, så jag visar upp en praktfull hågg i stället.  23/5   2017

Möten

Idag har det varit en händelserik dag. På förmiddagen skulle jag träffa en person, vars namn jag skrivit upp lite otydligt. och jag visste inte vem jag skulle träffa. Jag blev glatt överaskad när dottern till en av mina bästa vänner dök upp. Denna vän är död sedan flera år. och var en mycket vänfast och fin person, Vi hade gemensamma intressen och jag saknar fortfarande hennes sällskap. Det var trevligt att träffa dottern och återuppliva gamla tider. På eftermiddagen var jag inbjuden till Riksdagshuset där jag skulle träffa Ebba Busch-Thor. Hon är sedan 25/3 2015 partiledare för Kristdemokraterna. Det är inte så länge sedan hon fick sitt andra barn och bebisen har hon med sig i Riksdagshuset. Barnet såg ut att t trivas bra med sin något ovanliga tillvaro. Nutidens mammor är lite annorlunda än gamla tiders. De låter inte barnafödandet hindra dem från att sköta arbete och åtaganden.Jag kände mig aningen betydelsefull när jag var på väg till riksdagen för det är inte var dag som man blir tillfrågad om sina åsikter i maktens boningar. Det verkar som om man lite varstans ser problemen inom äldrevården nu när det är så många som lever länge och kan behöva vård. Det spelades in en liten ”filmsnutt” av vårt samtal och jag förmodar att den skall visas upp för riksdagsledamöterna i båda kamrarna. Det finns mycket som behöver göras för våra äldre och det är inte för snart att de som har makten tar itu med problemen. Vårt nuvarande riksdagshus är byggt i nyklassisk barockstil åren 1897-1905 och ligger i Gamla stan. Det ersatte det gamla riksdagshuset som låg på Riddarholmen. 22/5 2017

 

Konst eller konstigt

I går blev min sida inte som den skulle vara. Jag vet inte om det var bloggsidan som var ur funktion eller det var jag som klantade till det. Jag har rättat vad jag kunde själv och sätter mitt hopp till fenomenala Elena. Klarar hon det inte är det omöjligt att rätta till. Idag kändes det lite ensamt, men jag stålsatte mig och beslöt att ta mig för med något och motarbeta tristessen. Det finns mycket att välja på och jag åkte till Moderna museet. Där har jag varit så många gånger att jag känner igen varje tavla i museets egna samlingar. Men det går alltid  att upptäcka  något nytt i ett konstverk eller att se hur de andra besökare reagerar när de betraktar konst. När jag var färdig för hemfärd blev jag igenkänd av flera personer. En av dem hade irländskt påbrå och en ung släkting från Irland på besök. Vi pratade en stund och de bjöd mig på kaffe med dopp från serveringen. Samtalet fördes på engelska för att den irländska släktingen skulle kunna deltaga. Att jag kan konversera på engelska väcker förvåning, men jag lärde mig grunderna i skolan och sedan har jag förkovrat mig genom att läsa engelska böcker. Jag har varit i USA flera gånger och där kommer man inte långt utan att kunna språket. Flertalet yngre individer av båda könen lider av den missuppfattningen att en riktigt gammal person är i avsaknad av fattningsgåvor och i det närmaste dement. Så är ingalunda fallet, men de måste hålla själsfunktionerna igång om de inte skall halka efter. Det finns dumma och kloka individer av alla åldrar och jag hävdar bestämt att en frisk och kry person aldrig blir för gammal att lära sig något gammalt nytt. Hunden i bild var såväl vacker som klok och det bästa hos människan är hunden säget ett gammalt talesätt.   21/5   2017 

Blommor och grönska

När jag är ute och promenerar en majdag som idag och i de närmaste omgivningarna går jag på en matta av nedfallna blommor från lönnträden som nu blommat över. Lönnen är ett träd som tillhör familjen kinesträdväxter. Dess flikiga blad liknar platanens lövverk. Platanen kan man se i sydeuropa i boulevarder eller alléer. Lönnen blommar på bar kvist d v s blommorna kommer innan bladen slår ut. I min hemstad Solna växer det otaliga körsbärsträd och det finns japanska körs bärsträd  och vanliga körsbärsträd i överflöd. De vanliga körsbärsträden planterades en gång när bebyggelsen mest bestod av villor. Det förvånar mig att de sparades när villorna revs och det blev höghusbebyggelse i hela området. Nu gläder jag mig åt fägringen så länge den varar.. Under promenaden kunde jag också känna den starka doften från häggträden som blommar på min gård och i parkerna. Maskrosorna står som små solar i gräsmattorna och nu när jag inte har egen trädgård betraktar jag dem inte längre som ogräs utan ser dem mer som vackra färgklickar i det gröna. Jag tror att man uppskatta våren mycket mer när man blir äldre än vad man gjorde som ung. Då var det så mycket annat som pockade på uppmärksamhet att man inte brydde sig om naturens växlingar. Jag har t ex aldrig tyckt så illa om vintern som jag gör nu när jag blivit gammal. Varje årstid sägs ha sina behag men jag har ännu inte upptäckt någonting som är särskilt bra med vintern. Möjligtvis den goda stugvärmen inomhus när snön yr och temperaturen faller. Därför njuter jag just nu så intensivt av att än en gång få uppleva vårens blommor och blad. 20/5 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenad i solen

Idag sken solen och det var högsommarvärme. Min vän fotografen och jag hade bestämt oss för göra en ordentlig promenad  och var gör man det bättre än i stadens omgivningar och vi valde Ulriksdal, som ligger så vackert vid Mälaren. Själva naturen är underbar och där finns t o m lite bokskog på sina ställen. Sådana hade vi gott om i Skåne och på våren  är det underbart att vandra i  dem när solen strålar ner genom det skirt gröna lövverket. Det finns en erkänt bra handelsträdgård inom området och idag såg man en hel del personer komma bärande på plantor och växter, som antagligen skall odlas på balkonger och i trädgårdar. Slotter är numera museum och kungen har upplåtii den högra flygeln till Världskulturfonden som har sitt kontor där. Blir man sugen på något ätbart eller vill dricka kaffe gör man det antingen i eller vid Orangeriet eller också i handelsträdgårdens restaurang. Vädret var strålande  men för varmt för min smak och mitt bleka skinn, Som den tappra varelse jag är försökte jag hänga med i min vän fotografens raska takt i solskenet. Elena är en stor soldyrkare och lider inte av sommarvärme. Jag hade helst hållit mig i skuggan men vill inte vara någon ”gnällspik” så jag travade tappert på. Jag stoppade i mig en stor portion morotskaka när vi drack kaffe på uteserveringen innan vi gjorde en lång omväg (jättelång tyckte jag)  innan vi gick till bussen för hemfärd. För övrigt är stockholmare specialister på att utnyttja solen och några modiga individer hade iklätt sig baddräkt och klivit ut i Mälarens vatten. Men jag såg dem aldrig doppa sig helt. Jag kände för att ställa mig bredvid dem i vattnet men fick nöja mig med en kall dusch  när jag kom hem. Årets första sommardag utnyttjade vi riktigt bra tycker jag.    19/5 2017  

Blandat innehåll

Idag har jag sorterat bort vissna blommor från mina gratulationsbuketter och konstaterat att allt är förgänglighet. Man får vara glad så länge man själv inte är färdig för sophögen. Sommaren har också anlänt och det gäller att glädjas åt och utnyttja varje solskensdag. Sommaren är kort sjunger en känd sångare och det är så sant som det är sagt. Nu har alla spireahäckar i min närhet slagit ut och de doftar lite svagt och är vita och vackra att titta på. Det ramlar fortfarande in ett och annat gratulationskort genom brevinkastet och jag vill tacka hjärtligt för uppmärksamheten. Det kommer snälla och trevliga brev också från kända och okända personer och från en och annan person jag hade kontakt med i mitt tidigare liv. Då kunde ingen ana att jag skulle bli bloggare och kändis. Att blogga är inget märkvärdigt men det skall helst vara lite fler än bara vänkretsen som läser det man skriver. Jag har fått läsare från stora delar av världen, men det kommer an på att dokumentärfilmen om mitt liv och leverne har visats i flera världsdelar. Det är möjligt att det ger ekonomisk utdelning till SVT, men jag tjänar inte en krona på att visas upp. Men jag bryr mig inte för jag är ju försörjd av staten även om pensionen inte är så stor. Personer av min årgång år nämligen inte berättigade till full pension enligt lagen om allmän försäkring från 1960. Den lagen kan jag på mina fem fingrar efter att under mina sista år i  arbetslivet ha räknat ut  pensioner åt en massa av Stockholms läns innevånare. Det gjorde man manuellt på den tiden med hjälp av en enkel räknemaskin. Sen skrev man brev till pensionstagaren och kunde konstatera att det inte fanns någon jämlikhet.inför den lagen. En del fick en struntsumma  medan andra fick maximal  tilldelning. Men det är ändå bättre nu än det var före lagens tillkomst för då fick många sluta sina jobb utan att få någon pension alls. Biden visar Värdshuset Ulla Winblad där en del av födelsedagsfirande försiggick.     18/5   2017  

Igelkotten

Det finns många underliga djur i Vår Herres hage och ett av de märkligaste är igelkotten. Jag vet inte vad den har för funktion i tillvaron men den år ett nattdjur som lever av insekter och maskar. Som försvar mot rovdjur är den på ovansidan försedd med vassa taggar. Man ser den bara på sommaren för på vintern ligger den i dvala oftast i en lövhög. Min första bekantskap med igelkotten gjorde jag när vi såg en i mormors trädgård och berättade för henne om upptäckten. Mormor hade alltid något att berätta om det mesta i vår värld och berättelsen om igelkotten avslutade hon med att sjunga ”igelkottavisan.”  Den var rätt ”tragikomisk” och vi tröttnade aldrig på den. Visan började så här: Gubben han sade till gumman sin; vill du sätta en lapp uti byxan min, uti ändandom, uti ändanom, allt uti byxorna i ändanom. Vers nr 2  lyder: Och gumman hon tog då ett igelkottaskinn och alla vassa taggarna vände hon in, uti ändanom, uti ändanom, allt uti  byxorna i ändanom. Tredje versen handlar om gubbens reaktion och den skall jag inte relatera här. Det är inte underligt att jag blivit som jag blivit med en mormor som min. Jag bara älskade henne. Hur en så fattig och dåligt skolad kvinna  kunde ha finurliga svar och förklaringar till allt vet jag inte. Det var lyckostunder att ha mormor på besök men ändå roligare att hälsa på hemma i hennes stuga. Där sörplade hon sitt kaffe på fat, men hon kunde vara hur salongsmässig som helst när hon var bland folk, Idag har jag gnolat på ”Ingelkottavisan” och tänkt på den allra första igelkott jag såg i mormors trädgård. Igelkotten på bild tror jag att fotografen träffat på när hon var på besök på Öland.     17/5   2017

Sådant händer

Det blev lite stressigt att fylla år men det var mycket trevligt. Lite mindre trevligt är att jag fick uppsöka Vårdcentralen idag. Inte för att jag var särskilt sjuk utan för att jag fått en allergisk reaktion som yttrade sig i form av ett kliande eksem lite varstans på min åldrande kropp. Jag kom inte längre än till distriktssköterskan för hon och jag var helt eniga om att jag hade eksem och doktorn, som jag aldrig träffade instämde. Han rekommenderade en salva och någon sorts vätska som jag skall spruta på utslagen.  För dessa medikamenter behövdes inget recept. och alltsammans var snabbt avklarat. En andra otrevlighet började i går med någon sorts telefonterror.Telefonen ringer med lite oregelbundna intervaller och när jag svarar lägger fridstöraren på utan att säga ett ord. Den senaste timmen har telefonen  varit tyst och vederbörande har kanske tröttnat eller tycker att arbetsdagen är slut. Så länge ingen gör intrång i min hemmiljö skall jag inte bli skärrad. Det är för övrigt andra gången som jag blir uppringd  av fridstörare. Förra gången var det en tokstolle som ville att vi skulle göra sällskap till min bank och ta ut mina samlade sparmedel. Han påstod sig vara min personlige bankman och ytterst angelägen om att tillvarata mina intressen och mina tillgångar. När jag tänker efter har jag varit utsatt för ett tredje försök. Då skulle jag få en liten donation om jag lämnade ut mitt kontonummer. Om någon skall lura mig så får han vara lite smartare. Bedragare är sällan särskilt klyftiga och det är väl därför de åker fast. Något som inte är lurendrejeri är våren och nu har björkarna slagit ut. Min tidning talade om att rhododendron blommade på gamle kungens Sofiero. Själv kan jag berätta att det rhododendronbestånd jag har runt hörnet har fått knoppar.  16/5   2017

Efter kalaset

Det har varit trevligt att fylla 105 år men det förorsakar en hel del arbete och ändrad möblering. Sedan jag idag hade ansat och skött om blomsterskörden tog jag itu med att montera ner lånade bord. Dessa bestär av tjocka bordskivor som placeras på järnstativ. Jag släpade ut samtliga beståndsdelar på en av mina inglasade balkonger och hoppas få dem avhämtade inom en snar framtid. Kvarlevorna av tårtorna har jag fryst in för framtida behov. De närmaste dagarna kommer jag inte att vara sugen på  kalasresterna. Jag har fått mitt lystmäte på grädd- och marsipantårta. Numera brygger man kalaskaffet och serverar ur termoskannor. Sådana fanns inte i mitt tidigare liv utan då gjorde man i ordning kaffe och serverade ur serveringskannor av porslin eller hällde kaffet direkt från kokkärlet. Före kaffebryggarnas tid kokte de flesta kaffe i en kaffekittel. Mormor startade sin kaffekoning i en glasretorter(kallad kaffepumpa.)  Detta är en skånsk sedvänja och i övriga  landsändar var det kaffekittel som gällde. En kittel kan också vara ett kokkärl vid matlagning. Det är kastrullen också och det som skiljer dessa två kärl åt, är att kastrullen har handtag och grytan har handtag, som av för mig okänd anledning kallas för öron. Alla känner vi väl till uttrycket: små grytor har också öron. Då är de omtalade grytorna små nyfikna barn, som tjuvlyssnrar på vuxnas samtal. När jag var barn tjvuvlyssnade jag titt som tätt när tillfälle gavs. Det var visserligen högst otillåtet, men redan i antiken sade man att ändamålet helgar medlet. Det är rätt tveksamt tycker jag.   15/5   2017      

Skådespel

Det är inte riktigt slut på födelsedagsfirandet än. Idag har jag haft glädje av en av födelsedagspresenterna. Tillsammans med släkten som bor i Stockholm har jag varit på eftermiddagaföreställning av Fantomenen på stora operan. Jag har sett denna pjäs en gång tidigare, när den gick på Oscarsteatern när Mikael Samelsson hade en av huvudrollerna. Jag minns inte vem som var hand medspelerska. Det var mycket trevligt idag, men det hade varit ännu bättre on ljudnivån varit något lägre. Jag förstår inte varför allting numera skall spelas med så hög volym. Om man bortser från det här med volymen så var det en trevlig och lagom romantiskt  föreställning. Jag tycker om alla slags skådespel, speciellt opera eller operetter. När jag kom till Stockholm för så där 68 år sedan florerade teaterlivet och det spelades talteater, revyer och operetter. Jag har jag sett de stora revydirektörerna Ernst Rolf och Karl-Gerhard. På Dramaten spelade de underbara skådespelarna Inga Tidblad Inga och Lars Hansson. De hade en talteknik som dagens skådespelar inte längre lär sig. Deras röster hördes klart och tydligt på alla platser i salongen. Det var enklare att få biljetter då, för varenda teater hade en egen biljettlucka där man fick köpa  sina biljetter direkt. I min barndomsstad Kristianstad finns en gammal anrik teater som gästades av resande teatersällskap, men jag har aldrig varit på någon föreställning där. Teater var lyx för mig på den tiden. I brist på teaterbild visar jag min favoritblomma.  14/5   2017

Lördagsnöje

Idag var vårvädret perfekt och jag har varit ute och fröjdat mig över naturens skönhet. I mitt bostadsområde fanns det före höghusens tid enfamiljsvillor med trädgårdar. En del av körsbärsträden från den idylliska tiden klarade sig från skövling och finns kvar. De står nu i sin fagraste blomning utanför min .bostad. Lönnarna  i allén blommar på bar kvist och häggen har knoppar. Det är så vackert att man blir lyrisk och bara njuter. Jag höll mig hemmavid idag och brydde mig inte att studenterna anordnat karnevalståg och att Kaknästornet på Ladugårdsgärde fyllde 50 år. Detta jubileum firades med tårta. Kaknästornet är Stockholms högsta torn och byggdes en gång i grå betong för att vara centrum för hela Sveriges radio- och TV-nät. Man har en strålande utsikt över stan om man åker hissen upp till toppen. Där finns det en restaurang om man vill dricka kaffe eller äta en bättre måltid. Turister på stan kan ta en hop-on hop offbustur och på en sådan tur får de se det mest sevärda i vår stad och tillfälle att  besöka Kaknästornet. Tyvärr har intresset för tornet avtagit med åren och det är synd tycker jag. Jag gör gärna reklam för alla våra sevärdheter, men tro inte att jag gör det för pengar. Det finns en del personer som tror att jag gör förtjänster på att blogga, men så är ingalunda fallet. Jag får betala en bra slant för att få utrymme på 123-sidan. Och reklam gör jag för tipsa och berätta om det som finns. Jag  tycker att det är väl värt pengarna att blogga för jag har rätt trevligt när jag skriver och ändå roligare när jag läser kommentarerna till det skrivna. Det är intressant läsning och jag tackar alla som hör av sig, ingen nämnd och ingen glömd.    13 /5    2017

Botanisering

Idag harjag gjort en riktig långpromenad och till fullo njutit av våren och den spirande grönskan. Tidigt på förmiddagen åkte min vän fotografen och jag till Bergianska trädgården där man överallt såg blommor lysa upp i naturen. Det är en riktig oas för storstadbon att vandra i och just nu finns det ingen lämpligare plats att se vårblommor växa. Bjorkarna har i det närmaste slagit ut och visar upp sin skira grönska. Där finns också två innehållsrika växthus med växter från hela världen. Man behöver inte sväva i okunnighet om vad ett träd eller en växt har för namn för det finns noggrant angivet på namnetiketter framför varenda sak som växer. Blomman som fått det välklingande namnet Adonis fastnade vi för. Den var så vacker att den därför fått namn efter guden Adonis, som enligt mytologin var så skön att han väckte gudinnan Afrodites åtrå och krigsguden Ares svartsjuka. Den grekiska gudasagan är för övrigt rätt intressant läsning: Det är ganska vanligt att man säger om en stilig ung man att han är en riktigt Adonis och menar att han är en stor kvinnotjusare. Blir man hungrig eller kaffesugen under besök på Bergianska finns trevliga serveringar i växthusen med utbud av såväl maträtter som konditorivaror,.Bergianska är också Stockholms botaniska trädgård där botanikstuderande och folkskoleelever hittar mycket att studera. Blir man sugen på att köpa blommor finns det en stor växtförsäljning i närheten men den drivs inte av Bergianka trädgården. Om man åker kommunalt kommer man enkelt till Bergianska med buss 540 som har utgångplats från Odenplan. Blomman i bild är en blå Adonis. Mer vanlig i trädgårdar är den gula varianten.  12/5 2017

 

Renlighet

Renlighet är en dygd och mindre välsituerade personer(fattiglappar) känner sig mindre fattiga om de kan hålla sig hela och rena. I går hade jag tvättstugan och tvättade mina gång och sängkläder. Vi har inte en tvättstuga i vårt stora hus, utan vi har ett flertal, alla utrustade med nya fina maskiner. Det är en hel vetenskap att tvätta numera och maskinerna kan tvätta efter flertalet program. Det gäller bara att välja rätt och dosera tvättmedel så att det blir rätt mängd. Sen sköter maskinen hela proceduren och meddelar hur lång tid det kommer att ta. När den är färdigtvättad hänger jag in den i ett torkskåp  och där blir den torr på mindre än en halvtimme. När min mamma tvättade stortvätt hyrde hon tvättstuga i grannhuset. Där fick hon först värma vatten i en vedeldad bykgryta och hälla det i tvättbaljorna. Dessa var av trä och gjorda på samma sätt som man tillverkade silltunnor förr. Tvättmedlet man använde var grönsåpa. Därefter kokte man tvätten i sodalut i bykgrytan. Innan tvätten  hängdes upp på klädstreck utomhus eller på torkvindenen, sköljdes den i flera vattenbyten i samma laggkärt som den tvättats i. Det tog en hel dag för mor att tvätta. Min tvätt blev klar på 2 timmar och ren och fin utan att jag behövt göra mycket själv. Jag har lärt av ungdomarna att man inte behöver mangla sina lakan. Man sover precis lika bra i de omanglade om man slätar ut dem lite. Inte heller skall man envisas med att hålla fast vid sina gamla vanor, utan det enda vettiga, även för en äldre, är att ta till sig de nymodigheter som är praktiska och arbetsbesparande.  Det gör jag. Bilden är fin men har inget samband med texten.   11/5   2017

Svanar

•Jag har alltid tyckt att svanen är en vacker fågel. Den tar priset i skönhet bland simfåglarna och den figurerar i berättelser och på Operascenen i baletten Svansjön där musiken är skriven av Pjotr Tjajkovski. Jag har sett baletten flera gånger på Stockholmsoperan och blir lika fascinerad varje gång. De flesta av oss läste som barn sagan om den fula ankungen som slutade lyckligt när den fula snkungen  blev till en vacker svan. Svanar såg jag redan som barn i Tivoliparken i Kristianstad. Där fanns det två fågeldammar och i den ena simmade de vita  svanarna  och i den andra  de svarta. Jag minns att jag tyckte att de vita var vackrast. Svanen är ganska ilsken allra helst om man kommer den för nära när den har ungar. Svanar finns på flera platser i min närhet. Svanfamiljen som finns på dagens bild simmade omkring i Lötsjön i Sumdbyberg. Det finns svanar även  i Ulvsundassjön. Dit kommer jag efter en kvarts  promenad och efteråt promenerar jag längs stranden. I ett tidigare århundrade serverade man ibland stekt svan på gästabuden. Om man besöker Nordiska muéet kan man se ett vackert dukat bord där en svan tronar mitt på det långa bordet. Jag tycker att det är rena barbariet att åta upp en svan. Skåningarna festar på stekt gås i november men den är uppfödd för att bli mat. Gåsen har också fått lite av sagostämpel över sig genom sagan om Nils Holgersson av Selma Lagerlöf vår första kvinnliga nobelpristagare.    115   2017    

Natur och onatur

Så här dagen efter känns det en smula avslaget. Halva dagen har gått åt för att återställa ordningen och sätta möbler och annat på sina rätta platser. Den dagliga promenaden blev inte vad jag väntat för det haglade och små runda  kulor föll från himlen,  bombarderade  mig för att sedan rulla en bit på marken, smälta och försvinna. Hagel bildas i  de moln  som innehåller underkylda regndroppar. Kylan håller tillbaka växtligheten men maskrosen rår den inte på. Maskrosen är egentligen en riktigt vacker blomma och när den slagit ut, lyser den som en liten sol i gräset. Trädgårdsägaren gillar den inte och vill inte ha maskros.i sina odlingar. I nyheerna ades det om att vildsvinen bökar upp skogens vitsippor. Naturvårdarna  vill skjuta bort hela vildsvinsstammen. Vildsvin fanns inte naturligt i Sverige utan de är importerade av godsherrar som släppt dem lösa i skogarna för att ha dem som villebråd. Det blir för det  mesta  nackdelar när människan gör våld på naturen, men  om man tänker efter så är det vad vi gjort  i alla tider. Vi har förädlat örter och träd. för att de skulle ge bättre avkastning och vad har vi  inte  gjort med de stackars  husdjuren?  De flesta  raser ser inte längre ut som de gjorde från början.Tänk t ex på korna.s ljuver.  Enligt naturens lag skulle de dias av kalvarna. I dag måste kossan lämna ifrån sig mjölken för att den skall  bli människoföda och nu är hennes ljuver (motsvarighet till kvinnor bröst) så stora och tunga att det är obehagligt. Solrosen på dagens bild är ett bevis på naturens under. Av en liten kärna tteliten kärna kan bdet bli en  flera meter hög växt.   9/5    2017.. .

Födelsedagsfirandet

Det har varit en minnesrik dag och väldigt trevligt att bli firad på 105-årsdagen. Den började med att dokumentärfilmsteamet från SVT kom vid 10-tiden och grattade och spelade in.  Sen kom mina f d datorelever och Elena med underbara orkidéer. Släkten anlände från Skåne och Stockholms förorter och alla skålades i champagne och drack kaffe och åt tårta. Några tidningsreportrar dök upp och telefonen ringde i ett. Jag älskar när det rör på sig och hade hur trevligt som helst, men mot kvällskröken längtade både jag och släkten efter lite mat. Den hade jag beställt på en Djurgårdsrestaurang med gott rykte. Dit och därifrån transporterade oss Limousinservice som dagen till ära försett det stiliga åkdonet med texten ”Dagny 105 År”  Det är väldigt nobelt att åka limousin och man serveras champagne och bjuds på jordgubbar under turens gång. Bilen har en mycket förstklassig bar. Jag och mitt sällskap bjöds på den   förnämliga limousinfärden och det är jag mycket tacksam för. Det är väl än så länge ovanligt att 105-åringar ställer till med kalas och fixar det mesta på egen hand men det kommer att bli fler med tiden som blir över hundra år. Blomsterhandlarna tjänade ”en hacka” på min dag för det vällde in en massa fina buketter som jag skall byta vatten på och vårda ömt så länge de är fräscha. Det doftar ljuvligt av den samlade blomsterskörden och hela lägenheten är fylld av blomdoft. Det kom en massa gratulationskort också. För alla gåvor, blommor och andra former av uppvaktning framför jag här min tacksamhet. Det gjorde min födelsedag till en dag som jag länge skall minnas. Bland presenterna ingick bildens skånska specialitet "spettekakan". 8/5  2017 

Dagen före "dagen"

I dag har jag fått frågan om hur det känns att bli 105_år i morgon. Jag har inte känt efter och tror inte att jag genomgår någon större förändring Jag misstänker däremot att det kommer att bli en smula stökigt. Jag har redan räknat ut att stolarna inte kommer att räcka till, så de uppvaktande med starka ben får bereda sig på att ha ståplats vtd kaffeborden. Jag har tänkt och jag har planerat, men man får alltid ta med i beräkningen att något oförutsett kan inträffa och det blir ”pannkaka” av alltihop. Det skall bli skönt när dagen  är över och möblerna  står på sina rätta platser igen. Det kommer att bli riktigt kyligt i  morgon och gästerna bör klä sig varmt. På kvällen skall jag bjuda släkten på middag och vi kommer att åka fint till restaurangen. En firma som hyr ut limousiner har erbjudit mig att alldeles gratis stå för den förnämlige transporten. Det kommer att stå i klartext utanpå bilen att inuti finns 105-åringen  Dagny. Aldrig kunde jag väl drömma om att på gamla dar bli så firad  och uppvaktad. Det kommer i en snar framtid att finnas massor av människor som blir ”lastgamla”  och allt av  det som  det finns god tillgång pål kommer inte att uppmärksammas. Jag har därför tur som  fyller 105 är medan det är ovanligt. Jag har redan fått en massa vackra gratulationskort och jag tackar alla vänliga avsändare för att de kostat på mig gratulationer per post. I morgon blir jag kanske en smula omtumlad, men jag tror inte att jag blivit så tyngd av årens antal att jag ”gamlat” till mig”. Dagens bild har Elena valt.   7/5   2017

Lyckohjulet och turen

Lycka är något vi alla strävar efter. Lyckan ser inte likadan ut för alla människor. För en del är det rikedom och en massa ägodelar som är den sanna lyckan. Lyckohjulet är sinnebilden för lyckan och det mänskliga ödets eviga obestämdhet. Alla vill vi leva lyckliga i livets alla dagar och tror att rikedom är höjden av lycksalighet. Det är det inte, men det är rätt kämpigt och olyckligt att vara fattig som en ”kyrkråtta”. Lyckohjul ser man mest på tivolin och nöjesfält. där besökarna hoppas på vinst och de spelsugna köper en eller flera lotter och hoppas på tur. Jag känner ingen lockelse att satsa några summor på lotterier för hitintills har jag aldrig haft tur i spel. När lotter säljs för välgörande ändamål köper jag ett antal och bryr mig inte om att fru Fortuna sviker mig. Fru Fortuna var enligt grekisk mytologi namnet på slunpens och lyckans gudinna. På Gröna Lund kan man på sommarsöndagarna se lyckliga barn i vuxet sällskap kånka på stora nallebjörnar som deras spendersamme följeslagare vunnit på lyckohjulet. På Gröna Lund finns det flera lyckohjul och man kan vinna choklad och allt möjligt om man har turen med sig. En del människor har tur i spel och kan bli hur rika som helst på en Bingo- eller Penninglott. Jag köpte en gång 50 Premieobligationer för att se om oturen vän sig. Det var ett lotteri som passade mitt ekonomiska sinne. Där är pengarna inte bortkastade utan man får dem tillbaka så småningom. Jag vann faktiskt en tusenlapp också. Det berodde inte på tur utan på att denna vinstsumma var man garanterad, Störst tur har jag haft i ”livets lotteri”  eftersom jag lever än och mår riktigt bra. 6/5 2017

 

Dialekter och talesätt

Våren har gjort stora framsteg men lindarna utanför mina fönster är fortfarande kala. Den här årstiden är som bäst när inte allting blir grönt på en gång utan det kommer lite ”pö om pö.” Jag vet inte var det där med pö om pö kommer ifrån, men jag hörde det redan i min barndom. Det finns så mycket uttryck och ramsor att utöka svenska språket med. Min mormor var en mästare på ovanliga uttryck. Hon hade ett speciellt sådant som jag som barn hade riktigt roligt åt. När det hänt något som man inte visste om man skulle skratta eller gråta åt, sade hon: ”Det var bå roligt och ”rälit,” sa gubben när han fick skägget i hjulet.”  Då såg man för sin inre syn en sprattlande gubbe som fastnat med skägget i t ex ett kvarnhjul och som bara roterade runt och skrek. Adjektivet ”rälit” finns nog bara i skånskan och när något klassas som ”rälit” är det så fult som det någonsin kan bli. Ibland vill jag nästan hålla med uppsvenskarna om att den genuina skånskan är i det närmaste obegriplig för en utomstående. När jag som ung hamnade i Linköping gjorde de unga männen jag träffade så stort spektakel av min skånska att jag oinedelbart bestämde mig för att lägga bort den. Det gick snabbt att byta ut de skorrande r-ljuden mot tungspetsdito, men det var lite svårare att klara å-ljudet. Det blev aldrig som det skulle och skvallrade tydligt om att jag kom söderifrån. Nu när de flesta av oss lyssnar till rikssvenskan i radio och TV- utsändningarna, tror man att dialekterna kommer att utplånas. och att alla snart talar samma rikssvenska. Det tycker jag i så fall är synd. Visst är det trevligt att kunna höra från vilken landsända en person kommer. Flertalet stockholmare är ändå inflyttade landsortsbor. 5/5 2017

 

 

Förr och nu

När jag tänker tillbaka till min barndoms flydda dagar så har det hänt så mycket att jag har svårt att tro att jag idag lever på samma planet, som jag gjorde som barn. Men det gick förvånansvärt bra att vara utan all den teknik vi har idag. Vi åkte hästskjuts eller tåg när vi skulle resa. För dem som jobbade fanns det för övrigt int mycket tid att resa. Vi hade ingen semester och ogina arbetsgivare krävde långa arbetsdagar. Ännu värre var det för min mormors generation. Hon bodde på landet och där kallades det som nu är sportlov i våra skolor för potatislov och då fick ungarna ledigt för att plocka upp potatisen efter de vuxna som grävde "för hand."  Potatisen fick de lägga ner i säckar . Berättar man detta för dagens barn, som sitter och petar i sina mobiltelefoner, säger de bara: ”Det var då det” och är inte det minsta intresserade. Det blev för övrigt inte så mycket tid för lekar och nöjen, varken för bondens barn eller torparens ungar. De måste på ledig tid hjälpa till i lantbruket, men på något sätt hade de roligt ändå och tid för stoj och skämt. När jag var barn var det stor skillnad på vanligt folk och herrskap, ”Fint folk” jobbade inte med det som smutsade ner deras händer. Sådant arbete var ämnat för pigor och drängar, som hade långa arbetsdagar. De fick lite ledigt på onsdags- och lördagskvällar då det kunde bli ´dans bortåt vägen på lördagsnatta”  Mormor har berättat hur roligt hon hade när hon dansade i sin ”helgdagskjol ” och vilken fin uppvaktning hon fick av drängarna. På den tiden hade människor små anspråk och var nöjda med det lilla. Vi nutidsmänniskor som stressar oss till ”utbrändhet” skulle må bättre om vi satte oss ner och tänkte efter varför vi har så förtvivlat bråttom. En gång i tiden önskade jag att jag varit hundägare och då ville jag bli ägare till en sådan vovve som finns i bild.. 4/5 2017

 

I vårsolens sken

Idag var det vår på riktigt och solen lyste över onda och goda och lediga storstadsbor flanerade i parker och på trottoarerna och man såg inga sura miner. Jag skulle åta lunch med dokumentärfilmsregissören Åsa Blanck. Vi ses någon gång ibland och har alltid roligt tillsamman eftersom vi båda är snara till skratt. Vi  träffades i Kungsträdgården och kunde konstatera att körsbärsblommans tid var över och träden fortfarande inte fått några löv. Vi åt lunch på Moderna museet och bestämde oss för att promenera runt Skeppsholmen. Där ligger skutorna tätt vid kajerna och vi konstaterade att samtliga båtar såg  nymålade och vårfina ut där de låg och guppade sida vid sida. Stockholm sägs vara ”Städernas stad” och ”Nordens Venedig” men är i mina ögon betydligt vackrare och renare än den italienska staden. På väg till Tunnelbanan kunde jag konstatera att vitsipporna slagit ut och blommar för fullt i den lilla skogsdunge jag passerar på väg till och från tunnelbanan. Tunnelbanan är verkligen en bra transportled i en storstad. Det skulle bli kaos här om alla skulle åka ovan jord i bilar och bussar. Den första tunnelbanelinjen öppnades 1950 och jag tyckte då att det var lite  skrämmande att åka rulltrappa ner i underjorden och bli transporterad. Vid min tunnelbanestation Västra Skogen har vi för övrigt den längsta rulltrappan av alla. När denna rulltrappa var ny är 1950¨strejkade den ofta och jag har traskat den upp och ner många gånger när jag gick till och från mitt arbete. på Försäkringskassans huvudkontor vid Centralen. Det var jobbigt.      3/4    2017

Självbekännelser

Idag skall jag tacka för alla kommentarer jag har fått. Som alltid är det roligt att läsa dem, men jag klarar inte av att svara var och en enskit. Jag skriver inte för att få beröm utan bara för att det är så trevligt att bli läst och kommenterad. Jag är ingen övermänniska och vill inte göra mycket väsen av mig men jag tycker att man skall hålla i gång så länge det går. Jag s'äger inte jag har har gjort mitt och att det är dags att lägga av aitt jag håller på med. Det gjorde jag rätt länge men det blev så förfärligt trist att jag blev deprimerad. Som tur var ”tog jag mig själv i kragen.” Det gjorde jag med hjälp av datorn och för att jag gick på datorkurs för äldre. Där lärde mig Elena att blogga och sedan är resten historia, som jag har berättat förut. Jag kan inte nog prisa min datorlärare som trodde på mig och hjälpte mig. Bloggning är inget märkvärdigt i och för sig. Det som folk tyckte var märkvärdigt var att jag som var så gammal fortfarande kunde använda hjärnan . Den är vårt viktigaste organ och den skall vi se till att vi håller igång så länge det bara går. Hjärnan ger impulser till alla våra fem sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Än så länge har jag dem någorlunda i behåll även om det ibland är lite svårt att höra vad folk pratar om. Jag är glad att jag inte blivit dement och skulle jag bli det en dag är jag säkert glad då också för dementa vet inte om att de tappat förståndet. Ett inlägg som slutar så här tokigt kan bara illustreras med lite vackra blommor. 2/5 2017

 

Första majdagen

Idag ländes det äntligen som vår. Luften var klar och vårsolen lyste. Det var en fröjd att vara ute och titta på dagens begivenheter. Det vimlade av folk och 1-majdemonstranterna tågade genom stan till klingande musik av blåsorkestrar. Precis som det skall vara den här dagen. Min vän footografen och jag var ute på stan för at se om det var sig likt från förra året.  I år såg jag en massa mammor med barnvagnar i tåget. Jag tror inte att spädbarnen var medvetna om dagens betydelse. Vi följde med demonstrationståget en bit på Sveavägen och stannade sedan vid Observatorielunden där vi intog lunch på hamburgerbaren. Inte särskilt festligt för namnsdagsfirande men vi valde platsen för att den var solig och för att de många pilträden där hade slagit ut. Jag hyser en viss förkärlek för pilträd , därför att de fanns lite överallt i Skåne, mest som alléer. Alléerna kallar man för ”pilevallar” därför att träden ofta planterades  runt åkrarna för att matjorden inte skulle blåsa bort. Det blåser jämt i Skåne. Dessutom grönskar de oila tidigt på året. Sätter man ner en liten  pilkvist i jorden växer den snabbt och blir efter några år ett stort träd. Skåne är också känt för sina vackra bokskogar där marken sällan grönskar för att bokens lövverk är så tätt att dagsljuset inte  når marken. Det sägs att skåningar är skrytsamma och det ligger väl någonting i påståendet, men så bor de ju också i Sveriges bördigaste landskap och har nära till kontinenten. Landskapet tillhörde Danmark under många år och invånarna har nog lite av det danska gemytet kvar och är snara till skratt. Ballongbilden har jag valt för att ballonger ofta symboliserar fest och jag tycker att det är festligt att fira 1 maj,     1/5   2017   

Vårkänslor

En dag som idag skall man lufta sina vårkänslor och ställa sig vid en majbrasa och lyssna till körsång. Jag kan inte mobilisera något större intresse för det Valborgsfirande som sker i min lilla stad. För första gången i mitt vuxenliv bryr jag mig  inte om att det är Valborgsmässoafton. Det är ingen mathelg då det skall serveras en för helgen traditionell maträtt, utan man kan äta lite vad som helst som man har tillgång till. Det blir det ingen feststämning av.. Det tycker jag är lite synd. Jag minns att det i min ungdom och i den l de småstäder jag bott i var populärt att på Valborgsmässokvällen gå på restaurang och äta vårkyckling. Den var ingen  ettkilos broiler som räckte till många personer utan ett ynkligt litet kräk som kom in i två stycken halvor tillsammans med ett par små potatisar och några gröna blad. Man blev nätt och  jämt  mätt av portionen..Det ansågs fint värre och ingenting för fattigt folk. Det viktigaste på Valborgsmässoafton var annars att ta på sig vårdräkten och sommarhatten. Hade man köpt nytt var man lycksalig, men om det var förra årets plagg som kom fram skämdes man en smula. Det var på något sätt noga med att vara  fin när våren gjorde sitt intåg. I småstäder sladdrades det mycket på den tiden och folk höll reda på vad andra hade för sig. Jag tror inte att min gamla hemstad är någon ”landsortshåla” länge utan den har numera blivit rätt kontinental  och en stor centralort för sin del av länet. Jag är ganaka stolt över att jag är född och uppvuxen där.    30/4   2017 

Majfirande

Vintern har visserligen rasat ut men det kommer inte att bli sol och värme på Valborgshelgen. De som vill hålla värmen får nog ställa sig nära Valborgsmässoeldarna. Valborgsmässofirandet har vi taoit efter från Tyskland  där man sedan 1400-talet firar första maj till minne av helgonet Sankta Walpurgia. Många av våra sedvänjor och helgdagar har vi lånat in från andra länder. Antagligen av brist på fantasi eller för att vi inte har något eget att komma med. Det är inget fel i det för vi behöver alla en helg eller vilodag emellanåt. Första maj är numera röd dag i almanackan. Det var den inte när jag var ung. Då tågade man i 1-majtåg efter arbetsdagens slut. På den tiden fanns det mycket att demonstrera mot. Då var inte arbetstiden reglerad utan det var arbetsgivarna som bestämde hur lång den skulle vara. Numera när det finns fackföreningar och arbetstidslagar tågar man inte i demonstrationstågen för att kräva arbetstidsförkortning och rättvisa utan det ar mer eller mindre en tradition att   förstamajdemonstrera. Tradition är det också att studenter av olika årgångar i våra universitetsstäder sätter på sig sina studentmössor och att deras sångkörer sjunger vårsånger. Jag skall inte göra något speciellt högtidligt på Valborgsmässoafton. Jag har visserligen Valborg som andra dopnamn  men namnsdagar brukar jag inte göra något större väsen av. För övrigt är det inte Valborg  förrån 1-Maj. Min pappa kallade mig Bojan och jag tror att han velat att det skulle varit mitt tilltalsnamn, men att min mamma valde att kalla mig Dagny. Det är tyvärr inget väder att sitta still utomhus just nu men bilden är ett varmt sommarminne från förra året.   29/4  2017..

Djupdykning bl a

Ikväll var det semifinal i Let`s Dance och jag är alltid lika facinerad av hur läraktiga och duktiga amatördansarna är. Intrycket förstärks av de vackra kläder de kvinnliga dansarna har. Det är hur som helst trevlig underhållning. Jag har två favoriter och svårt att skilja dem åt. Den ena är Stina Wollter, som är oemotståndlig och den andra är Anja Persson, som är jätteduktig. Ingen av dem är någon sylfid men de dansar med grace. Det är inte säkert att det bästa paret vinner när folket har sagt sitt. Jag ägnar annars inte så mycket tid åt TV för jag tycker det är roligare at läsa böcker. Idag har jag fullgjort mina förpliktelser mot staten och betalat in kvarskatten, Jag är inte så försigkommen att jag betalar utgifterna med hjälp av datorn för jag vill möta människor när det skall göras och inte riskera att pricka in fel siffror i datorn. Det är möjligt att jag så småningom behöver ”en god man” eller dito kvinna att sköta mina affärer. Tyvärr har det visat sig att många av dessa ”goda män” varit långt ifrån goda och tagit för sig av klientens pengar. Bland alla sorters människor finns det onda och goda och jag hoppas att antalet goda överväger. Dagens bild har min vän fotografen kallat för ”djupdykning” Det är för övrigt rätt intressant att se när simfåglarna sätter stjärten i vädret och balanserar medan de letar efter mat. Det är säkert inte lätt att livnära sig i djurvärlden. Jag känner mest sympati för arter som lever av mat från växtriket och tycker att det är otäckt att se på när ett rovdjur slår ner ett mindre djur och äter upp det med päls och allt. Men det är ingen idé att bli vegetarian på gamla dar när man är uppfödd med Mammas köttbullar och goda kåldolmar. 28/4 2017

 

Vårt dagliga bröd

Det har diskuterats fram och tillbaka om man blir överviktig av att äta bröd. Jag tror inte riktigt på ett sådant påstående. Därmed inte sagt att det är ett bantningsmedel. Lagom är alltid bäst. Jag anser inte att det är en dödssynd  att någon enstaka gång byta ut den lagade lunchen not en rejäl  ”macka.”  Bröd är inte längre ett billigt livsmelel utan tämligen dyrt att köpa.om man t ex vill ha ett gott stenungsbakat rågbröd. Sydlänningar äter av för mig okänd anledning mest vitt bröd. När jag var barn bakade min mor inte matbröd. ”Köpebrödet” var så billigt att det inte lönade sig att baka själv. Det som nu kallas för formfranska köpte vi för 25 öre. Mor tyckte ändå att det var lyx att äta vitt bröd och ”fransbröd” som vi kallade det fick vi bara någon enstaka gång som belöning om vi varit snälla. Vitt bröd blev fort torrt och de sista skivorna på brödkakan serverade mor som ”fattiga riddare( brödskivorna blöttes upp i en blandning av äggulor och mjölk och stektes i smö, sockrades och åts med sylt och en klick vispgrädde. Vi tyckte det var rena kalaset. Bröd har man bakat sedan urminnes tider, men innan man kom så långt att man fick spisar och ugnar blandade man ihop mjöl och vatten och gjorde platta kakor som mer eller mindre stektes över öppen eld. Brödet på dagens bild fotograferad under vikingafestivalen i Kungsträdgården för en tid sedan, men det har inte den avlägsnaste likhet med det sotiga bröd som de riktiga vikingarna fick äta.    27/4    2017

Ålder och annat

Man skall ha höga mål här i livet och det finns ett ordstäv som säger; ”att man skall sikta mot stjärnorna om man vill nå trädtopparna.” Det tänkte jag på i kväll när jag var gäst hos en förening som heter 120- årsklubben. Den har som motto att man skall leva sunt och sträva mot att bli så gammal som möjligt. Om de satt gränsen vid 120-år så är det kanske inte omöjligt   för personer som är födda på 50-talet och senare. De har varit med om den tekniska utvecklingen och har haft betydligt bättre levnadsförhållanden än vad tidigare generationer har haft. Det finns många olika typer av föreningar för senioreer och just den här verkar att vara bland de trevligaste. Själv bestämde jag mig ”på stubben” att jag skall sikta mot att bli 125-år. Jag uppmanar ju folk ”att inte gamla till sig.” Åldern är ju bara en siffra och man är inte äldre än man känner sig. Tyvärr är inte alla äldre kärnfriska och de som inte är det skall vi vara rädda om och hjälpa så gott vi kan. Medlemmarna i 120-årsklubben behöver ingen extra stimulans för de var verkligen ”på alerten. Jag tycker att den här föreningsiden är värd att ta efter för alla medlemmar verkade ha roligt och tänka positivt. Det skall jag också göra och inte gnälla för att våren kommit av sig och att det snöar och blaskar. Ingenting kommer att hindra träden att grönska och blomknopparna att slå ut. Det har de gjort på en forsythia i min omedelbar närhet och den strålade som en sol  idag när den riktiga solen lyste med sin frånvaro. Dagens bild har ingenting med texten att göra, men rätt snart kommer det att finnas massor av segelbåtar på Mälarens vatten.   26/4   2017

Kaffebryggaren

Tdag råder der idétorka i mitt huvud. Man kan inte vara spirituell jämt och som nödkösning har jag valt att ännu en gång skriva om kaffe. Jag har under min levnad haft ett kluvet förhållande till drycken som jag i början tyckte var besk och svår att svälja. När jag började förvärvsarbeta och bodde inneboende fick man inte koka kaffe på rummet, så det blev bara vid sällsynta kafebesök som jag drack kaffe. 1939 blev det kafferansonering och då blev jag helt plötsligt populär för att jag inte använde mina kaffekuponger. Dem lämnade jag glatt ifrån mig i utbyte mot en köttkupong. Sena tiders barn har inte en aning om vilket puzzle det var att få matkupongerna att räcka till. Det är egentligen först på lite äldre dagar som jag till fullo kan instämma i Harry Brandelius lovsång  att ”kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker osv. ” Den som följt mig i bloggandet vet att jag berättat, att jag 1951 inköpte en kaffebryggare av den allra första  typ kaffemaskiner som tillverkats i Sverige. I den brygger jag fortfarande  mitt morgon- och eftermiddagskaffe. Den rymmer 5 koppar kaffe som  räcker även till en gäst. Har jaf fler gäster använder jag en modell större. Trots att en sådan  inte är i användning så ofta, så har jag hunnit avverka 4-5 stycken stora apparater under samma tid, som den första varit i bruk. Min erfarenhet är annars, att flertalet  hushållsapparater  tillverkades för att slängas  och ersättas av nya ”köp--slit - och slängprodukter. Min mycket omtalade gamla bryggare har dessutom ”evighetsfilter” och är miljövänlig. Däför kan jag inte nog lovorda denna 66-åriga ”trorjänare.”  Även  tillverkareär är värd en eloge. Bilden går i repris för jag har inget  nytaget foto på den.     25/4   2017

Glömma eller komma ihåg

Våren är inte mycket att lita på och vinterkläderna får hänga med ett tag till, för i morgon skall det bli drivor av snö över större delen av Sverige. Egentligen är det dumt att gnälla över vädret eftersom det inte står i mänsklig makt att ändra på det. Men har man ingenting att prata om så pratar man antagligen i vädret om vädret. Engelsmän lär vara de som mest har vädret som samtalsämne och jag undrar om inte vi svenskar kommer på andra plats med våra klagomål på vädret. Idag när var inne på Drottninggatan var tillströmningen av folk konstant. De står och läser de handskrivna lappar som finns fästa på de playwoodskivor som som är lutade mot Åhlens fasad. Det är svårt att glömma terrordådet och de som blev dådets offer. Att glömma när man blivit gammal är däremot inte så svårt. Jag har en viss benägenhet att glömma var jag har lagt saker och ting och irrar därför omkring alldeles för ofta och bara letar. Ibland lyckas man leta sig fram till det sökta, men för det mesta får man ge upp och lita på att det kommer till rätta en dag när man minst anar det. Mitt första par glasögon försvann spårlöst när jag var i femtioårsåldern och var som uppslukade av jorden i flera månader. Jag återfann dem en dag när jag av en händelse besökte vindskontoret och lyfte på locket till en gammal träkista (man förvarade saker i träkistor förr i världen). Drängar och pigor medförde oftast en sådan kista när de ”städslades ” hos bönderna. Kistorna var rätt stora och ofta vackert bemålade och dekorativa. Min mormor hade trå sådana kistor i sitt förråd. Den ena hade varit hennes makes ”drängakista”. Nu är dessa kistor antikviteter och ganska eftertraktade. 24/4 2017

 

 

 

Slottspromenad

Nu börjar klimatet lämpa sig för trevliga promenader i omgivningarna och idag gjorde min vän fotografen och jag en utflykt till Drottningholm. Där är ännu inte fontänerna och vattenplasket i gång och lindalléerna är kala, men det är trevligt ändå att vandra upp till China Slott och sedan dricka kaffe med våffla i kaféet vid lustslottet. Området bakom själva slottet är avspärrat. Det är väl av säkerhetsskäl, men det finns gott om utrymme ändå för promenader. Till Drottningholm tar man dig med buss eller båt om man inte har bil. Slottet ligger så vackert vid Mälaren. När vi letade efter vårtecken hittade vi bara vitsippor och violer i skogen men påskliljorna i ”blompottorna” hade inte vissnat utan lyste gula och fina. Ibland undrar jag om det verkligen kan bli hemtrevligt att bo i slott och herresäten. Och varför en kung behöver flera slott. Man kan ju inte mer än bo. De flesta slott har slottskyrkor men jag tror inte de blir flitigt använda och de är ytterst sällan öppna för allmänheten. Kungens farfar föredrog Ulriksdals slott och hade inrett t ex matsalen med Malmstensmöbler för han gillade moderna möbler och framförallt svenska sådana. jag tror att kungaparet vi har nu nöjer sig med att bo i en av Drottningholms slottsflyglar och Viktoria och Daniel föredrog också att bo på Drottningholm. Jag är inte så intresserad av kungligt skvaller att jag köper den kolorerade veckopressen. Jag tycker att allmänheten och journalisterna skulle lämna de kungliga ifred. Jag tycker dock inte att vi skall införa republik för det är lite pampigare att ha en kung som representerar vårt land. Presidenter är på något sätt lite mer slätstrukna och vardagliga. Dagens bild visar hur vackra de moln var som hängde över slottet     23/4 2017

 

Utbildning bl a

Idag gillade jag inte vädret för det blåste kallt och otäckt, men jag möts av så mycket värme av mötande männisvkor att det motverkar obehaget. I förmiddag var jag för övrigt i vår stora ”köplada” Mall of Scandinavia  och där fick jag känna mig som en riktig författare när jag signerade min bok. Det var inte så många intresserade, men bokhandlerskan tröstade mig med att jag hade dragit mer folk än som var vanligt på sådana här tillställningar. Jag vet inte om Mall of Scandinavi har blivit den stora sensation som köpmännen väntat sig. Det behövs nästan en ciceron för att hitta rätt inköpsställe i de enorma lokalerna. Men meningen är väl att det skall locka turister till Arenastaden i  Solna.  Där ligger nämligen köpcentret. Jag såg många ungdomliga kunder i bokhandeln och om var och en av dem inhandlade en bok, så är det en   utveckling rätt riktning. Att läsa böcker är bra på många sätt. Dels lär man sig en hel del genom att läsa och på köpet får man ett stort ordförråd. Några nya vårtecken syntes inte till i naturen i dag. Det är inte säkert att björken blir grön till Valborgsmässoafton, men det kommer säkert inte att hindra Uppsalastudenterna att ”slå klackarna i taket” och sjunga vårsånger. Sveriges första universitet grundades för övrigt i Uppsala är 1477 men det var då helt underordnat de svenska kyrkan . Det är det inte nu som väl är. Jag har alltid varit avundsjuk på alla som får studera. Därför tycker jag att dagens ungdom inte skall ”sumpa”  sina chanser utan ta vara  på dem och vara tacksamma för att det inte längre är pengarna eller kyrkan som bestämer..   22/4   2017

Dagens händelser

Idag blev det lite tjuvstart på födelsedagsfirande. Det beror på att mina kära släktingar från Småland  inte kan komma den riktiga dagen. Tillresande släktingar på besök i Solna behöver inte bo på hotell i centrala Stockholm, utan det finns hotell även i vår lilla stad. Släktingarna hade hyrt in sig på The Winery hotel vid Frösundavik som ligger vackert och många av rummen har sjöutsikt. Det är världens första hotell med ett urbant vineri i samma byggnad. Jag bjöds på en utsökt middag och vi drack ett gott vin av hotellets egen tillverkning. Inte så vanligt i Sverige och man fick en känsla av at vara på kontinenten. Jag blev  firad i en gång tidigare idag  för Solna Rotaeyklubb  bjöd in mig på lrågestund på Solna Park inn hotell och efteråt åt vi lunch i hotellets matsal.  Det var också ett trevligt ställe som jag inte besökt förut. Jag fick en champagneflaska i present.av Rotary. Jag hann faktiskt göra min motionsrunda mellan varven. Att bara äta gott och inte röra på sig kan bli rena fördrävet,så jag försummar inte gärna promenaderna. I övrigt fortskrider våren och idag var häggträden gröna och man såg lite grann av blomklasarna. Det är ju likadant varje år men på något sätt är våren alltid ny och välkommen. Den stora blomstersanlingen på Drottninggatan är nu bortforslad. Även  om Stockholm aldrig kommer att bli sig likt efter terrordådet så måste livet gå vidare och gatorna hållas framkomliga. Vi får hoppas att något liknande aldrig händer mer, men man vet aldrig vad förvirrade människor kan ställa till med.     21/4    2017

Beskattning

Idag har jag fullgjort en av mina medborgerliga förpliktelser och lämnat min självdeklarationsblankett ifrån mig. Min lilla stad har ingen uppsamlingsplats för blanketterna utan dem får grannstaden Sundbyberg ta emot och vidarebefordra till Skattekontoret. Vårvädret hade tagit time out, så det var rätt blött och kyligt att gå ut. Skatt har man tagit ut sedan tidernas begynnelse och i bibeln läser vi att Josef och höggravida Maria åkte till sin födelsestad för att skatteskriva sig. Det var där den fatala händelsen inträffade att hon fick föda i ett stall för att det var fullt på härbärgena. I Sverige på medeltiden var de flesta medborgarna bönder och de betalade skatt i proportion till vad de ägde och vad de skördade. Fick bonden in t ex 10 säckar råg eller ägde 10 kor så fick han behålla nio och lämna den tionde till skattefogden, som inte ”lade fingrarna emellan” om bonden tredskades. Numera dras skatten på lön och traktamenten direkt vid ”källan” och drar de tillräckligt behöver man inte ha något besvär själv. Jag fick restskatt för att de dragit för lite. För övrigt tycker jag inte att pensionärer skall behöva betala skatt på redan beskattade pengar. Men det är det ingen som bryr sig om. I det stora hela klagar jag inte på skatterna för det är ju med skattemedel som vår berömda välfärd betalas. Välfärd är bra för de som behöver den, men bäst är att klara sig själv och inte ligga staten eller kommunen till last. När jag var barn fanns det ingen välfärd utan folk fick klara sig bäst de kunde om inte släkten hjälpte dem. Man kunde förstås få hjälp av ”fattigvården” men det ansågs vara både synd och skam. Jag tror att fågeln på dagens bild sitter och spanar efter våren för den lyser med sin frånvaro just nu.    20/4 2017

 

Soligt och trevligt

Idag blev jag på gott humör redan vid frukost när jag såg solen skina vackert genom österfönstret. Jag blev ändå gladare när det närmade sig lunchdags för då fick jag träffa min vän fotografen och de tre förtjusande damer som jag en gång hade som elever i den första och enda datorkurs jag höll för några år sedan. Vi skulle träffas i Sundbyberg. I Sundbyberg hade jag under många år min arbetsplats och då ansågs staden vara en typisk arbetarstad och absolut ingenting för sociteten att bosätta sig i. Nu är det ”inne” att bo i Sundbyberg och där byggs det ena fina bostadskomplexet efter det andra.  De gamla Signalverkstäderna är om – och tillbyggda till affärsstråk och vackra bostadshus. I den gamla ”repslagarbanan"  finns nu det som kallas för värdshus och där åt vi vår lunch. Priset på maten är fördelaktigt och det finns många rätter att välja mellan om man vill ha lunch. Att ha sällskap vid måltiderna är betydligt trevligare än att sitta hemma vid köksbordet ensam. Det höjer r aptiten i betydlig grad. Jag passar på att äta fisk när jag äter ute för i bästa fall är rätten tillagad av färsk fisk och har inte varit djupfryst. Det är inget fel på det djupfrysta, men nylagat är ett strå vassare. På hemvägen såg jag att björkarna börjat slå ut och det blir troligen grönt lite överallt till första maj ,De flesta Valborgsaftnar jag upplevt brukar vara kyliga, så det är ingen ide att plocka fram vårgarderoben än så länge. Min vän fotografen tog som vanligt upp kameran och förevigade dagens händelse.     19/4 2017
.

vårvintrigt

Idag hade min vän fotografen och jag bestämt oss för att göra en Djurgårdspromenad trots att vädret inte lämpade sig för promenader. Våren hade inte gjort några större framsteg men vi såg några knoppade buskar och lite blåfrusna scillablommor i en gräsmatta. Vi intog lunch på ett ställe där inredningen påminde om en sjömanskrog. Maten var förträfflig och priserna humana. Medan vi satt i restaurangen började det snöa och stora vackra snöflingor dalade ner och lade sig som en mjuk heltäckningsmatta på gångar och gräsmattor. De smälte rätt fort för aprilsnö brukar vara rätt förgänglig. Skärgårdsbåtarna låg på plats vid kajerna nymålade och vackert vita. Stockholm gör sig redo för sommarens färder till skärgårdsöarna. På Gröna Lund var arbetet i full gång med blomplantering och städning. De brukar öppna för säsongen på Valborgsmässoafton och sedan är ”rulljansen” i full gång till hösten nalkas. Gröna Lund är mest för barn och ungdom, men om det blir som under de senaste åren kan pensionärer gå in gratis.   Om de inte vill roa  sig  på dansbanorna kan de dricka sitt eftermiddagskaffe med frasig våffla för en billig penning innan de vänder ut igen. Det brukar larma förskräckligt från karuseller och andra attraktioner, men det hör ihop med ett nöjestivoli. Idag var klimatet mer som på vinten än vad det skall vara på våren, men det kommer soliga varma dagar och då blir det helt underbart att flanera på Djurgården.  Min vän fotografen påstår att man på dagens foto kan se snöflingor på min kappa om man tittar efter noga. Men de är förhoppningsvis de sista som blir synliga i vår,    18/4   2017

Vårvinter

Ikväll berättade TV-nyheterna att 40.000 äldre på våra äldreboende lider av undernäring och att 100,000 är i riskzonen för att gå samma öde tillmötes. Det är bedrövligt om det är sant. Om det är för att maten inte är smaklig och näringsrik eller för att de gamla har dålig aptit  förmäler inte historien. Jag för min del tror att det beror på att personalen har för lite tid att hjälpa dem som inte kan klara besticken själv. Att jag kan äta själv är jag mycket glad över. Än så länge är jag noga med mattiderna och  med det jag stoppar i mig. Industrilagad mat är fullt ätbar, men den hemlagade är godare. Det är viktigt att få i sig rätt sorts mat  och därför undrar jag ibland om alla de  som  skriver matrecept vet om recepten också innehåller alla näringsämnen som behövs. Jag misstänker att de flesta läser recept som  någon sorts ”matporr” för att reta aptiten. Vikten av att äta näringsrik mat kan inte nog poängteras. Jag tror avgjort på att min goda hälsa till stor del beror på att jag ännu inte har börjat slarva med maten. Jag vet att man t ex fryser mer när det är kyligt om man är hungrig. Idag var det bra att ha en rejäl frukost i magen när jag gick ut på promenad på förmiddagen. Det var nämligen ”svinkallt” ute  och vårvindarna  som enligt en visa skall ”leka och viska” var tämligen iskalla och hårda. Visserligen blommar såväl  de blå som de vita sipporna, men  mor i ”blåsippevisan har nog rätt, när hon säger ”att än är dei vinter kvar.” Det tror jag  också  och jag tänker därför ha vinterjacka på mig ett tag till när jag går ut. Min vän fotografen tycker att dagens naturbild  visar att våren  än så länge lyser med sin frånvaro.    17/4    2017   

Bhomstertid

Jag brukar vara  positivt inställd till det mesta,  men den här kalla våren vi har gillar jag inte. Det är trevligt med helger och påsken är inget undantag men i morgon tar det  slut på helgfirandet för den här gången. Min Påskdag har jag firat lugnt och stillsamt och funderat över hur fort livet kan förändras när olyckor drabbar oss. Detta efter att jag ännu en gång varit inne på Drottninggatan och tittat efter om alla blommor låg kvar på olycksplatsen. Det gjorde de och högarna var större än de var förra söndagen. Människor kom i en aldrig sinande ström och lade dit nya blommor. Jag gjorde även ett besök i Kungsträdgården och där var de japanska körsbärsträden nu i full blomning. Det är så vackert att man blir andlös. Förra veckan hörde jag bofinkens sång, men idag tyckte fåglarna tydligen inte att klimatet lämpade sig att besjunga utan det var moltyst i skogsdungen hemmavid. I norr snöar det ty ”en fågel gör ingen  sommar”  och inte heller kommer vårvädret samtidigt med flyttfåglarna. Ibland brukar jag fundera över hur en liten fågel som lärkan eller bofinken orkar ta sig till  och fråm Afrika  varje år, Det är en prestation som vilket idrottsnästerskap som helst. Det är mycket som är beundransvärt i naturen men det är ingen idé att grubbla över livets gåtor för då blir man bara melankolisk och känner hur lite man egentligen vet. Ett vet jag i alla fall och det är att körsbärsblommorna på dagens bild är fotograferade en aprildag i förra veckan. De blommor tidigt och rikligt detta ¨år.     16/4    2o17      

Påskafton

Idag är det påskafton och det är väl då som man skall åta ägg och sill. Jag har varit bortbjuden idag, men värdfolket höll inte på traditionerna utan serverade vanlig mat. Den var utsökt så jag blev mätt och belåten utan ägg. Ägg är egentligen mycket förträfflig föda för ett ägg innehåller alla näringsämnen. man behöver. Godisägg är inte lika nyttiga men de går ändå åt för någon gång skall man väl unna sig lite extra sötsaker. Lägger man karamellägg eller någon annan sötsak i ett vackert  dekorerat ägg av kartong blir det lite mera festligt när mottagaren stoppar i sig godiset och förhoppningsvis skänker givaren en tacksamhetens tanke. I Stockholm och i Svealand är det sedan 1800-talet vanligt att ha ”påskris”  i en kruka eller vas.på bordet. Som barn kan jag inte minnas att vi någonsin klädde upp björkriset med fjädrar eller färgade äggskal. Vi tog in björkkvistar tidigt på våren för att de skulle slå ut och bli gröna och ge oss en försmak av vår. När vi var lite mer gudfruktiga än vi är idag firade vi Påskdagen till minne av Kristi uppståndelse från det döda. I Bibeln har det skett många under och att stå upp ifrån det döda  låter inte så konstigt om man tror. Jag har varit utrikes och firat påsk och sett processioner där Jesus bär sitt kors medan lärjungarna följer efter honom. Det tror jag inte förekom i Sverige. Inte ens när svenskarna var katoliker. Den tron avskaffade Gustav Vasa på 1500- talet, annars hade svenskar inte blivit protestanter. Godisägget på bild  är mitt eget och skänkt av vännen Elena.   15/4    2017

Långfredag

Idag har det varit den dag på året då vi skall begrunda vår tillvaro och tänka på vår frälsare som dog på korset. När jag var barn var Långfredagen årets absolut tråkigaste dag. Man fick inte ens leka och skulle vara uppstilad i helgdagsstassen. Inga affärer var öppna och inte fick man gå på biografen. Nu är Långfredagen som vilken helgdag som helst och kommersen är i full gång. Jag har varit bortbjuden på middag hos en systerdotter och hennes man och blivit trakterad  med trerättersmiddag. Systerdottern är upplärd i sin mormors(min mammas) kokkonst och hon kan laga god mat. Eftersom jag den senaste tiden låtit Findus vara min kock, så var det ett sant nöje att idag äta hemlagad mat. Tidigare på dagen i samband med den dagliga promenaden  gick jag till Huvudsta Gård för att se om det fanns några lamm. Det fanns fyra stycken, tre vita och ett som var kolsvart. De tumlade om i en hage och såg ut att må förträffligt. Våren hade också gjort framsteg och forsytian  blommade och häckarna började bli gröna. Trots att det var kallt och blåste isvindar grönskade det och blommaade det lite överallt.  Det blommar med besked på sluttningen vid Huvudsta gård. Där lyser det aldeles blått för tusentals scillalökar står  i blom och det är en sann fröjd att promenera och njuta av färgprakten. Våren är visserligen kort, men den är ljuvlig så länge den varar.  14/4    2017

Påskalamm

Jag blir uppmärksammad på många olika sätt och det är jag mycket glad och tacksam över. Igår läste jag i lokaltidningen att en pojke, som skulle ge namn åt årets lamm på Överjärva Gård hade bestämt att ett av lammen  skulle  heta Dagny och så blev det också. Jag känner mig mycket stolt och hedrad över beslutet. Lamm är så söta, ulliga och mjuka. Det känns riktigt sorgligt att tänka på att man slaktar massor av de här små djuren  och att delar av dem blir till lammstek på påskens middagsbord. En del lamm får som väl är växa upp och  i sin tur ge upphov till nya lamm. När lammet blivit fullvuxet kallas det ett får och det är i det närmaste ett skällsord när man säger att en människa är ”fåraktig.”  Får man det epitetet är man dum och feg och visar inte prov på några ädla egenskaper. Blir man kallad för ”fårskalle” är man helt kass och begriper ingenting. Man jämför dumma och otrevliga människor med djur och det är högst ofördelaktigt och närmast ärekränkande. Jag kanske skall berätta att Överjärva Gård är en riktig oas mitt i storstaden. Man hittar dit om man tar lokaltåget till Ulttiksdal och sedan följer väganvisningarna. Det brukar finnas lamm även vid Huvudsta Gård och den ligger inte så långt ifrån min bostad. Storstockholm är ingen stenöken utan det finns idyller lite varstans om man bryr sig om att söka upp dem.   13/4   2017

Apparater

Vi lever i ett ”prylsamhälle och om man skall hänga med i utvecklingen måste man byta upp sig och när det kommer nya modeller skall den gamla skrotas fast den är fullt användbar. Det tycker jag är slöseri med  resurser. Jag stretar emot i det längsta. Den som har hängt med mig i bloggandet vet att jag har en fullt användbar kaffebryggare som nu är 66 år gammal och i den brygger jag mitt kaffe fortfarande. Kannan rymmer 5 koppar kaffe och jag använder den när jag är ensam eller har en person som gäst. Den har evighetsfilter och är således billig i drift. Pappersfilter använder jag till en apparat som brygger 1 lirer kaffe. Jag har ägt en hushållsmaskin som kunde vispa och göra degar och allt möjligt. När den lade av var det slutbakat hemma hos mig- Dator har jag bytt flera gånger. En mobiltelefon fick jag i 90-årspresent  och den kan man ringa och ta emot samtal med. Den är hur behändig som helst och jag älskar den. Men nu skall den som följer med sin tid ha en smartphone, även gamla tanter. Tanter ser för det mesta lite dåligt och är lite fumliga.  Därför har det kommit ut en rejält stor modell i marknaden ( märke Mytoz ) och den har jag fått äran att  prova. Jag har fått en lektion idag, men jag tror inte att allt fastnade och det bekymrar mig. Det är nog fler som skall lära sig och jag vill inte bli sämst i klassen. Om det är någon läsare som vill stärka mitt självförtroende blir jag glad.    12/4   2017  

Betraktelser

Det hemska som hände på Drottninggatan i söndags har satt outplånliga spår i den svenska folksjälen och människor har strömmat till platsen för att visa att de bryr sig. De lägger ner en blomma eller tänder ett ljus. Det är lätt att säga att det aldrig får hända igen men det går inte att skydda sig mot fanatiska individer som av religiösa eller andra skäl tror sig ha blivit utvalda att förändra eller hämnas på samhället. Den som utförde dådet har ju blivit häktad och när rättegången börjar får vi kanske veta  i vilka banor hans tankar gick. Det som jag lade märke till idag var att det var så många barn som med  en ros i handen stod tysta och allvarsamma framför högen med blommor innan de lade ner sina egna blommor. Det är ju de som en gång skall ta över och styra vårt samhälle. Då finns inte jag men det känns bra att veta att kommande generationer inte bara tänker på sig själv utan bryr om världen runt omkring. Vädret däremot kan vi inte göra något åt och det skall bli snö i påsk hörde jag i väderleksrapporten. Snö är inget ovanligt i april och i den gamla Bondepraktikan (en folkbok som med utgångspunkt i traditioner utvecklats till ett slags handbok med råd och tips till bönder.) sade man ”att aprilsnö är som fåragö(fårgödsel). Det är således inte farligt för sådant som redan kommit upp ur jorden utan tvärtom bara bra med lite aprilsnö. Aktuellt foto har jag inte utan dagens är från tidigare omskriven vikingamarknad i Kungsträdgården där en person stoltserade omkring med två papegojor och lät mig bli fotograferad tillsammans med den andra.     11/4   2017 

Påsk, ägg och recept

Nu är det snart påsk en helg som går i den gula färgens tecken. Gula narcisser som blommar vid den här tiden har blivit kallade för påskliljor. Gult kopplas i folktron till föreställningen att om man går upp tidigt på påskdagens morgon kan man få se solen dansa. Det låter lite långsökt, men människor var rätt vidskepliga förr och hade lite underliga föreställningar om sådant de inte förstod sig på. Ägg är också en påsksymbol men det kommer an på att hönsen förr inte började värpa förrän fram på vårkanten. Nu finns ägg året runt. men. vår tids påsk är känd också för att det går åt mer godis då än det gör under hela året. Vi fyller vackra färgglada ägg av kartong med alla möjliga godsaker och ger bort som present.till unga som gamla. När jag var barn fick vi aldrig godis varken till jul eller påsk och man var ständigt godissugen. Jag minns också att min far var glad i det som var sött och ibland gjorde han äggtoddy och smaskade i sig. För den som är obekant med begreppet äggtoddy, så vispar man eller rör en äggula med 2 teskedar socker och blandar i par matskedar konjak. Vi barn gjorde också äggtodd men utan konjak och mor hjälpte oss och tog hand om äggvitorna, Hon blandade dem med socker och vispade dem till hårt skum, som gräddades till maränger, som i sin tur användes till ”hovdessert” eller marängsviss som det också kallas. Man lägger upp maränger på ett fat, klickar på vispgrädde och smält choklad. Ägg är nyttiga och användbara och vad vore en sockerkaka om det inte fanns ägg?       10/4 2017

 

 

Vårluft

Idag har det hänt mycket i Stockholm. Tusentals personer var på plats för manifestation på Sergels Torg. Alla ville visa att Sverige står enat mot terrorism.  I  Kungsträdgården var det Vikingamarknad eller varför inte kalla den också för Vikingafestival.. Man såg massor av människor stora som små i tidsenliga kläder och i torgstånden kunde man köpa allt som tänkas kan av vikingaattribut, Men det bästa av allt var att solen sken och det var vår på riktigt. Till och med en av alléerna med japanska körsbärsträd hade slagit ut i full  blom.. Man kunde nästan bli lyrisk och stämma upp en sång och besjunga vårens ankomst. Så roligt får man förstås inte ha i storstaden för då tror folk att man blivit galen. Tyvärr har jag numera aldrig någon riktig köplust och jag längtar inte efter varken det ena eller andra som finns till salu. När jag var yngre   längtade jag hett och intensivt efter vackra kläder och smycken men då fick det stanna vid att längta när kassan var skral. Det var överflöd på glädjeämnen den här vårdagen för när min vän fotografen och jag var på väg från tunnelbanan och passerade en liten  skogsdunge upptäckte de lite yngre ögonen att vitsipporna slagit ut och lyste upp marken Vi plockade några stycken men de är vackrast där de står  bland träden och de vissnar ganska fort om man tar in dem och sätter dem i vas.  När jag tänker efter tror jag inte jag bryr mig om att jag saknar köplust så länge som jag kant glädjas över vårens ankomst.    9/4   2017

Penseer

Stockhholm har inte hämtat sig efter gårdagens chock och själv känner jag mig djupt tagen av den otäcka händelsen. I stadens centrum. Det är svårt att fatta att någon är så fanatisk att han medvetet vill skapa död och kaos. Folk känner medkänsla med offren och deras anhöriga och kommer i stora skaror till olycksplatsen och lägger ner blommor och tänder ljus. På tal om blommor så kan vi snart börja plantera blommor i våra balkonglådor. Så här i säsongens början brukar man plantera penseer. De är från början förädlade violer och rätt frosttåliga. Penserer har sedan 1800-talet använts som symboler för den fria tanken eftersom ordet kommer från franskan där det betyder tanke. I Sverige får vi tänka fritt och det skall vi vara mycket tacksamma för. Det får man inte göra överallt i världen utan i diktaturländer är det bäst för oliktänkande att hålla tyst. om de inte vill råka illa ut. Nu skall jag inte trassla in mig i politik och fantasier utan hålla mig på jorden. för det är i jord som vi skall plantera penseerna om de skall växa och blomma hela sommaren. Jag har numera inglasad balkong och inte längre någonstans att plantera penseplantor. Det har sina för och nackdelar med att ha det ombonat och regnfritt. och man kan inte få allt här i världen- Min vän därempt har en helt vanlig balkong och hon kommer säkert att plantera massor av av de vackra och sammetslena blommorna.. Hon har tagit fina bilder av årets utbud och några av dem får pryda dagens blogginlägg. 8/4 2017

 

Dagens händelser

Det känns lite ”fjuttigt” att berätta om sig själv och banala händelser en dag som denna då Sverige har utsatts för ett riktigt terrordåd. Hittills har vi levat i tron att sådant händer, men det händer inte här. Vi varit förskonade och kanske invaggat oss i säkerhet.. Jag brukar åka in till Drottninggatan och gå upp från tunnelbanan vid Åhlens minst en gång i veckan, men efter det här har jag tappat lusten för stadsresor..Men vi uppmanas att leva som vanligtar och inte låta oss förskräckas . Det just är skräck som terrorister vill sprida. Jag har haft en lugn dag och inte haft några förpliktelser förrän i kväll då jag var inbjuden till middag av Seniornet, som haft årsstämma. Seniornet ör en förening som tagit som uppgift att förmedla datorkunskaper till äldre och där lite äldre personer med datorvana häller kurser och lär andra äldre datorhantering. Jag har själv lärt mig en hel del på de kurser jag gått. På en sådan har jag haft min vän fotografen som lärare. Det hon inte vet om datorer är inte värt att veta. Det var också hon som tipsade tidningarna om min existens, Sedan är resten historia och vi vet alla hur det gick. För att återgå till årsstämman så var jag inte med på själva stämman utan bara till middagen efteråt. När den var aväten blev jag vald till Seniornets hedersmedlem och fick diplom, en storartad blomsterbukett och en konfektask modell större. Jag blev alldeles överväldigad av ärebetygelserna och höll alldeles på att glömma att tacka för de storslagna gåvorna. Sedan blev jag fotograferad av otaliga mobilkameror, men eftersom bilder från mobiler inte gör sig bra i bloggen visar jag ingen aktuell bild idag. 7/4 2017

 

Hjärnans dag

Idag har det varit Hjärnans dag och detta har Hjärnfonden firat på Oscarsteatern i Stockholm. Det har hållits intressanta föredrag av experters som vet allt om hur detta viktiga organ fungerar. Intresset var stort från såväl allmänhet som experter. Det var fullt till sista plats på den stora teatern trots att biljett  inklusive lunch och kaffe kostade 715:00 kronor. Jag var gäst och slapp såväl att föreläsa som att betala entré. Det senare var nog  tur för den för lyssnarna. Jag blev intervjuad av journalisten och programledaren Susanne Axell. Henne har jag träffat i andra sammanhang och hon vet hur jag fungerar. Det kändes mycket hedrande inte bara att få stå på scenen utan för mest för htt jag var betrodd att stå där, Jag fick faktiskt applåder, så jag kan säga att jag klarade min scendebut. På Oscarsteatern har jag varit många gånger och har sett de flesta operetter, och revyer som spelats där under den  tid jag bott i Stockholm. Jag älskar skådespel och har Ulla Sallert, Jarl Kulle m fl i färskt minne. Oscarsteatern har anor och den invigdes  6/12 1906. Äldre teatrar har en viss atmosfär.och är ofta praktfullt  inredda- med mycket guld och glitter. Jag är  tacksam  mot Hjärnfonden för att jag fick uppleva den här dagen och andas teaterluft och santidigt  få höra intressanta föredrag. Ännu mer tacksam är jag för att min hjärna ännu så länge fungerar och jag inte lider av demens. Vid dagens promenad kunde jag konstatera att den lilla oansenliga vårlöken blommar i gräsmattorna och att maskrosens bladrosetter breder ut sig lite varstans i samma gräsmattor.  Foto från mobiltelefoner lägger sig alltid på sidan och det kan jag inte göra någo åt.   6/4    2017

Ett årtal

Eftersom jag, utan att egentligen ha ansträngt mig har blivit något av en kändis, är det rätt många som vet att jag är född år 1912. Det är inte ett årtal som går till historien för att det skedde några mirakel eller för att det hände världsomstörtande saker. Den store författaren August Strindberg dog detta är och hans begravning väckte sådan uppståndelse att det ledde till kravaller och polisuppbåd. Stockholm visades detta år upp för hitresande besökare från när och fjärran när det öppnades en världsutställning på Djurgården . Detta år var det också sommarolympiad i Sveriges huvudstad och man invigde Stockholms Stadion. Det är en arena med anor men den räcker inte till för riktigt stora sportevenemang. Det var inte så mycket bevänt med sportprestationena förr i världen och intresset var inte lika stort. Nu kan en stjärnidrottsman bli proffs och tjäna ”storkovan”. När den stackars Gunder Hägg fick några kronor för att han sprang sina rekorddlopp blev han ”diskad” och det blev ett förskräckligt rabalder. Vår käre Zlatan har blivit rik som ett troll för att han kan sparka på en boll och ingen tycker annat än att han är värd pengarna. Egentligen bryr jag mig inte så mycket varken om friidrott eller bollspel men jag tycker att det liksom hör till allmänbildningen att kunna skilja den ena idrotten ifrån den andra och veta lite om resultaten. Därför tittar jag pliktskyldigast även på Sportnytt när jag har TV-n på. Jag läser om sport i DN också eftersom jag prenumererar på denna tidning. Det har hag gjort i 67 år nu så jag kanske har rekordet som tidningsprenumerant. De bokstäver som finns på dagens bild har tillkommit för att skydda den mot olovlig kopiering.   5/3 2017

 

.

Mobil bostad

Det har varit bostadsbrist i Stockholm så länge jag kan minnas Jag letade efter lägenhet när jag först kom till Stockholm och det var lika hopplöst när jag skulle gifta mig, men till slut löstes problemet utan att vi behövde köpa en husbåt. Sådana ligger det förtöjda lite varstans vid kajerna i Stockholm. De har tillgång till alla moderna bekvämligheter och vid tjänlig väderlek kan man förflytta sig själv och hela bostaden till en ny förtöjningsplats eller kajka omkring med den i skärgården på sommaren. Det låter härligt om man kan sova när vågorna kluckar och båten rör sig i vågskvalpet. Allting har sina för – och nackdelar. Jag föredrar nog en säng på landbacken. I Holland där det är ont om tomtmark bor det massor av folk i husbåtar. Husbåtar är ingen nymodighet. Om man tror på biblisk historia så var den första husbåten Noaks Ark. Jag tvivlar lite grann men enligt denna källa tyckte Gud Fader att människorna blivit så syndiga att han ville ”ta kål” på dem genom ”syndafloden.”  Eftersom han inte ville utrota allt liv på jorden lät han Noak bygga en stor husbåt (Arken) och ta med sin familj och ett par av varje djurart och rädda alltsamman undan syndafloden. Bibeln är full av fantastiska berättelser och man får tro och tvivla allt efter behag. Jag var tvungen att lära mig biblisk historia i skolan och det är mina gamla kunskaper jag stoltserar med när jag skall verifiera sådant jag skriver om i mina inlägg. Husbåten på bild finns på riktigt.    4/4    2017

 

Musik i vårens tid

Den senaste tiden har varit så händelserik att jag glömt bort att tacka Anne-Marie Johansson för att hon har tillägnat mig en sång som hon kallart ”Man ska inte gamla till sig”. Jag har även fått ett inspelat band med nusiken hon har skrivit. Bandet har jag spelat upp på min gamla bandspelare och jag tycker att Anne-Maries musik är käck och medryckande. Jag gillar även texten hon tillägnat mig och om jag inte vore så gammal skulle jag känna mig som en ”sångmö” Tonsättarna hade sådana förr i världen och den mest kända i vårt land är väl Carl Mikael Bellmans Ulla Winblad. De som skriver dagens poptexter kommer nog inte att bli ihågkomna av eftervärlden. Det finns sällan vare sig rim eller reson i dem. På tal om sång och musik så läste jag i dagens tidning att Bob Dylan skall sjunga i Stockholm och att han troligen har besinnat sig och kommer att ta emot sitt Nobelpris i litteratur. Jag tycker att han borde vara stolt som en tupp bara för att vår Svenska Akademi har klassat hans texter som litteratur. De flesta som fått ett Nobelpris blir glada både över äran och pengarna. Selma Lagerlöf var den första kvinna som blev litteraturpristagare och hon blev själaglad över det. Hon kunde sedan köpa tillbaka sitt barndomshem, som hennes far slösat bort på spel och dobbel. Jag har ingen förståelse för folk som ruinerar sig på spel. Jag köper bara en och annan lott för välgörande ändamål för jag har nämligen ingen tur i spel och anser därför att den säkraste vinsten gör man genom tt totalt låta bli att satsa på spel. I övrigt framskrider våren och jag har på promenaden idag sett halvutslagna buskar. Träden bidar sin tid och står fortfarande kala i våra trakter. 3 April 2017

Färgstarkt

Nu gör våren framsteg och när jag är ute på promenad ser jag gröna strån i gräsmattan och blommor som slår ut vid husknutar och i en del rabatter. Det är lökväxter och violer i olika färger. som kommer först. Det lyser gult av påskliljor, rött av tulpaner och blått och lila av penseer, som inte är något annat än är förädlade violer. När jag såg blommorna började jag helt plötsligt fundera över deras färger och vad färg egentligen är för någonting. Vetenskapen hade inte mycket att komma med utan påstod att färg är det vi ser och att se är samma sal som att se färger, deras likheter och skillnader. Det blev jag inte klokare av och bestämde mig för att glädjas över att jag inte är färgblind utan kan se skillnad på rött och grönt. Jag är också glad över att slippa se det gråvita snölandskapet ett bra tag framåt. Den gula färgen är framför allt solens färg. Solen tar vi för övrigt som en självklarhet, men skulle den helt plötsligt upphöra att skina över Moder Jord blev det slut på hela härligheten. Solen är bra för mycket, men jag för min del trivs bäst när den skiner måttligt. Min pigmentfattiga hud tål helt enkelt inte stark solbestrålning. Jag får brännblåsor och huden flagar av. Att bli läckert solbränd kan jag glömma. Denna oförmåga att njuta av solens strålar komplicerar min tillvaro. Samtliga personer som jag umgås med älskar att bli solbestrålade och det unnar jag dem av hela mitt hjärta. Men själv vill jag vara i skuggan. På den tiden maken och jag reste till soliga stränder hyrde han en solstol och jag en solparasoll som jag gömde mig under. Maken blev efter ett par dagar brun som en pepparkaksgubbe och jag reste hem lika vit i skinnet, som när jag for iväg     2/4 2017

 

 

Folkskolan fyller 175 år

I år fyller den svenska Folkskolan 175 år och detta har uppmärksammats med en lekfull exposé över skolans utveckling från förra sekelskiftet och till våra dagar. Utställningen har startat på Waldemarsudde och skall så småningom ut till museer i övriga landet. Jag har varit på Waldemarsudde och sett vad man ställt ut. Jag tror inte en nutida skolelev kan föreställa sig hur primitivt allting var på den tiden. Läraren satt upphöjd vid en kateder med den svarta tavlan bakom ryggen och i min skola var hon utrustad med en lång och tjock pekpinne. Det var så¨gott som alltid en kvinna som undervisade flickor i folkskolan. Med  pekpinnen  fick eleven  peka ut platser på kartor eller planscher. Men det hände också att en olydig  eller okunnig elev fick en smäll över fingrarna med den långa pinnen. Läseböcker från förr finns på utställningen liksom jultidningar och sagoböcker med illustrationer av Carl Larsson, Jenny Nyström och Elsa Beskow. Det år stor skillnad på min skola och den folkskola vi fick för 175 år sedan och en ännu större skillnad är det på skolan från 1842 och den som vi har idag. Jag tror att skolan  är mycket bättre nu. Framförallt är det bättre för den som har läs- och skrivsvårigheter. Förr klassades sådana elever som dumma och stökiga och blev kvarsittare och hackkycklingar. I  U-länderna är det inte så välbeställt med skolväsendet, men jag tror inte att svenska missionärer längre reser till Afrika och öppnar skolor.för att lära svarta barn att läsa och skriva. Jag hoppa att alla som nar har möjlighet besöker Waldemarsudde. Alla har vi ju varit små en gång och gått i skolan. Bilden kommer från nin väns fotoarkiv och visar en  skolbänk från i en gammal bulgarisk skola.   1/4   2017  

I afton dans

Fredagskväll lär var myskväll och då skall man nysa och känna det ombonat och skönt omkring sig. Helst skall man ha någon att mysa tillsammans med men det hade jag inte ikväll. Jag har efter bästa förmåga följt amatördansarnas framsteg i Letsdance. Jag beundrar de deltagare som är lite äldre och en aning runda i formerna. Anja Person och Stina Wolter är mina favoriter bland damerna och utav herrarna föredrar jag ”den arge snickaren” och Johannes Brost. Jag har varit intresserad av att dansa och dansade seniordans tills jag var 93. Som riktigt ung dansade jag inte så ofta. Jag tyckte inte om att stå eller sitta till påseende i en danslokal och vänta på att bli vald eller vrakad. När jag flyttat till Stockholm och inte kände en eda människa gick jag en lördagskväll till Gröna Lund och ställde mig vid dansbanan för modern dans. Jag hade turen att bli uppbjuden av mycket dansant herre. Om det var ödet eller ren ”bondtur” vet jag inte, men vi trivdes tillsammans och tre år efter dansen var vi gifta och om jag skall uttrycka mig poetiskt ”så levde vi lyckliga tilla döden skiljde oss åt.” Dans är bra motion och dessutom trevlig sådan och det är inte omöjligt att allt dansande bidragit till att jag är rörlig och pigg den dag som idag är. För att återgå till att dansa så är trandansen vid Hornborgasjön i full gång och där dansar tusentals fåglar en dans som är ett stort skådespel varje vår. Min favorritdans har alltid varit Wienervals eller ”gammal vals” som den ibland kallas, Tangon är inte dum den heller och foxtrot dansade jag med förtjusning. Nu är det färdigdansat men jag är glad för det som var en gång. 31/3 2917

 

Nytt reportage

Det gäller att inte bli svarslös när man står inför publik och skall svara på frågor. I går var jag i Vaxholm och lyckades hjälpligt att ge svar på tal. Idag var jag gäst på Solna Stadsbibliotek och träffade ändå fler frågvisa personer. Ännu har lag inte tappat talförmågan och blivit svarslös. Själv hyllar jag principen att vill man få reda på något så får man antingen fråga sig fram eller läsa sig till svaret i böcker eller tidningar. Man får inte sluta upp att vara nyfiken   utan fortsätta att hålla sig informerad så länge man kan. Nu är jag inget orakel, men jag har rätt bra ordning i ”hjärnkontoret” och blandar inte ihop begreppen. Egentligen trivs jag bra med den uppmärksamhet jag blir föremål för och tycker att det är roligt att vara ute bland folk. Att börja blogga var rena vitamininjektionen  och sedan bloggen startades är  jag piggare än någonsin. Det borde vara i lag förbjudet att hysa in åldringar på äldreboede och sedan lämna dem utan själslig och kroppslig stimulans. Det är klart att  personalbristen är en av anledningarna till att de gamla har det tråkigt. En annan är att många anhöriga slutar upp att bry sig om sina gamla när de kommit till ett äldreboende. Hade personalen högre status skulle det antagligen inte vara någon brist på dem. Jag skulle själv vilja  ha det bra om jag skall bli omhändertagen. Innan jag sätter punkt idag, vill jag tacka för alla snälla brev jag får. En del av dem är vackert handskrivna på vanligt brevpapper och mycket trevliga att läsa, Berit Carlsson i Örebro vill jag tacka speciellt för att hon ger mig fina läsupplevelser. Idag blev det sent med bloggandet för jag hade t appat bort mitt lösnord, Jag ick hjälp av Elena når hon komit hem från  en tillställning för hon höll reda på det. Tack och lov    30/3   2017

Vaxholmsbesök

Idag har jag varit programpunkt, om man kan kalla det så, på  SPF-möte i Vaxholm. SPF är en pensionärsorganisation.  Av någon anledning är man intresserad av min person för att jag är som jag är och inte har ”gamlat till mig". ochsionärsföreningar fyller en stor uppgift och har inte bara mötessammankomster utan ordnar resor och andra fritidsaktiviteter för medlemmarna. Jag fick många frågor och jag besvarade dem med gott humör Nutidens pensionärer följer med sin tid och nästan alla har en  mobiltelefon  med inbyggd kamera i handväskan och jag blev därför litigt avfotograferad. Min vän fotografen och jag brukar besöka Vaxholm  undet sommarmånaderna.  Dit tar vi skärgårdsbåten  och hem åker vi med S-bussen. Det blir billiga transportkostnader  och man hittar trevliga matställen om man vill äta lunch. Jag brukar passa på att äta stekt strömming när jag är i Vaxholm. Det är en av mina favoriträtter, som ofta serverades i mitt barndomshem. I Skåne kallar man strömmingen för sill och vi stekte den på samma sätt som man gör här, men serverade den ofta med sötsur sås och vanlig kokt potatis. Överbliven stekt sill” lade min mor i ättikslag och även den anrättningen smakade ljuvligt. Sillen köpte vi utanför husknuten för i min lilla stad kom ”Sillatanterna” två gånger i veckan med en låda sill på en dragkärra och bjöd ut ”ny vacker sill” som man köpte, inte kilovis, utan styckevis i ”tjog".  Ett tjog var 20 stycken sillar. Tanterna som  sålde  sillen  tog den ur lådan med händerna och slog in den i tidningspapper. På ”den gamla goda tiden” var man inte så petnoga  med  hygienen. Dagens bild kallar fotografen för porträttet   29/3   2017

Kunskapsbehov


Idag har jag i min ägo fått en ny mobiltelefon som jag skall prova och antagligen ge ett utlåtande om. Den är stor och rejäl och nu gäller det bara för mig att lära mig hur den skall hanteras. Den har funktioner som en minidator och är tillverkad för att passa äldre personer med lite fumliga åldringsfingrar. Det finns en massa finesser på den som saknas  på min gamla mobil. Den senare är liten och nätt och nätt och har hittintills varit fullt tillräcklig för mina behov.  Men jag förmodar att kommande generationer av pensionärer har större krav på en mobiltelefon än vad jag har och då är den här apparaten av fabrikat Mytoz säkert helt idealisk. Jag hade en trevlig förmiddag tillsammans med min läromästare, men jag nödgas tillstå att jag inte känner mig helt utlärd. Jag hoppas att min envishet blir till hjälp så att jag kan bemästra svårigheterna. Dessutom känns det trösterikt att tänka på, att min vän Elena säkert kan bistå mig med råd och dåd och hjälpa mig på traven ifall det inte vill sig. Hon är en mästare i teknik och givetvis har hon en smart telefon själv som hon ringer med. Sina fotografier tar hon med en riktig kamera och det är därför jag blir så bra i bild på hennes foto. Hon tar med förkärlek foto på fåglar. Dagens bild visar en and på Lötsjöns vatten i Sundbyberg. Jag kanske skall tala om att jag får mina foto gratis av henne för vänskaps skull, men i övrigt får hennes bilder inte kopieras eller användas av obehöriga. Om fågeln inte är en brunand hoppas jag bli rättad.   27/3 2017
.

Matnyttigt

Jag har varit mycket intresserad av matlagning i mitt tidigare liv och funnit stort nöje i att tillaga allehanda råvaror till goda maträtter. Jag har blivit latare det senaste året och nu köper jag rätt ofta färdiglagad mat. Den är fullt ätbar och troligen näringsriktig också. Min vän fotografen hyser inget större intresse för köksbestyr och har inga förutfattade meningar om industriellt tillagad mat. Dessutom yrkesarbetar hon och har ont om tid.att stå i köket.  Ett paket ”pulled pork” i hennes kylskåp var i stort behov av att bli tillagat. Detta paket hamnade av praktiska skäl i mitt kylskåp och idag har jag lagat det till lunch samtidigt som jag varit Elenas gäst i mitt eget  matrum. Ett praktiskt arrangemang till bådas belåtenhet. Vi åt jordgubbar till efterrätt så det blev en riktig festmåltid trots att det bara var en vanlig måndag. För den som är obekant med ”Pulled pork” kan jag berätta att det är en finare benämning på marinerat griskött av danskt fabrikat. För övrigt har jag lagt mina matlagningsambitioner på hyllan och slutat upp att baka bullar och kakor.  Det blir inga långkok längre för jag anser det inte längre vara nödvändigt att fylla frysen med mat. Jag har en välsorterad affär alldeles runt hörnet och där finns allt  jag kan tänkas behöva. Jag var rätt bra på att baka kaffebröd en gång i tiden och min mammas ”äppelpaj till kaffet” var mitt paradnummer och omtyckt av hela bekantskapskretsen. Den visar jag i bild idag och visst ser den god  och aptitlig ut.  Idag var det vår på allvar och alla människor jag mötte på promenaden såg ut att glädjas åt att solen strålade från en klarblå  himmel.    27/3 2017

En sevärdhet

För den som turistar i Stockholm är ett besök i Stockholms Stadshus nästan ett måste- Det ståtar i all sin prakt på den gamla Eldkvarnstomten på Kungsholmen vid Mälaren. Stadshuset invigdes midsommaraftonen den 23 juni 1923 och har sedan dess varit ett av stadens största sevärdheter. Den förgyllda tornspiran med tre kronor av guld på det 106 meter höga tornet är en välkänd siluett i stadsbilden och syns vida omkring. Det är mycket som händer i själva Stadshuset för där sammanträder stadens styresmän och fattar viktiga beslut. I Blå hallen vars väggar inte alls är blå utan klädda med italiensk guldmosaik firas bl a de årliga Nobelfesterna. På helgfria lördagar är det många som gifter sig borgerligt i Stadshusets vigselrum. Jag bevittnade en vigsel där förra året och det var faktiskt mer högtidligt än jag hade väntat mig. Man har en vidunderlig utsikt om man tar sig upp i själva tornet, det kan jag också intyga. Det finns mycket vackert att titta på i Stockholm och jag tror att jag har sett det mesta. När jag kom till Stockholm för 56 år sedan hade jag inte en enda bekant och jag lärde mig systematiskt att hitta sevärdheter och annat genom att vara ute ensam och ta reda på hur och vad man skulle resa med för att nå det som var sevärt. Numera orienterar jag mig hemtamt i stadsdelarna. Förorter som ligger långt utanför stadskärnan är jag däremot totalt obekant med. Ändå tror jag att jag vet mer än de flesta infödda stockholmare om vår huvudstad. De tar den för given och tänker sällan på att de bor i det som kallas ”Nordens Venedig."  Om sanningen skall fram så bor jag inte inne i själva huvudstaden utan i den mindre staden Solna, mest känd för att fotbollslaget AIK har sin hemmaarena här.    26/3 2017

Sommartid i annalkande

Tdag var det Marie Bebådelsedag och enligt bibeln den dag då jungfru Maria fick uppenbarelsen att hon skulle föda en Messias och frälsare. Jag vet om det där är riktigt sant, men var och en får ju bli salig på sin tro. Inte vet jag heller varför vi fått för oss att man skall äta våfflor den här dagen. Det lär bero på ett hörfel. Man har missuppfattat ordet Vår Fru och tolkat det som ordet våffla. Det må vara hur som helst med den saken, men jag fick i alla fall för mig att jag skulle fira dagen och göra våfflor till eftermiddagskaffet. Ord är handling hos mig och jag tog fram mitt våffeljärn modell äldre och ett paket våffelmix. Det skulle bli hur lätt som helst att göra våfflor, trodde jag. Men trots att järnet var välsmort satt våfflan fast som berg i våffeljärnet och jag fick peta ur våfflan i småbitar. ”Små smulor är ju också bröd” säger ordstävet och jag åt småbitarna  av den första våfflan med sked. ”Övning ger färdighet” är ett annat ordstäv jag tror på, så jag smorde på våffeljärnet en andra gång  och startade ett nytt försök. Det blev inte bättre. Vafflan satt där den satt i våffeljärnet. Till sist gav jag upp och blandade ett ägg i våffelsmeten och gräddade pannkakor av smeten. De blev fullt ätbara och lossnade utan svårighet från pannkakslaggen. Nu vet jag att mitt omoderna våffeljärn är helt passé. Våffeljärn skall vara teflonbelagda för att smeten inte skall fastna.Jag tänker dock inte investera i ett nytt våffeljärn. Lever jag till nästa våffeldag går jag ut och äter våfflor. Då får man  dem med sylt och grädde och det är riktigt gott. Idag var det vår i luften och flickan på bild är så söt att hon får vara dagens  vårsymbol. Innan vi går till sängs i natt skall våra klockor vridas fram en timme för i morgon börjar sommartiden.   25/3 2017

 

Rapport om vår och annat

I går var det bekymmersamt med datorn och det gick inte att blogga. Idag har vännen Elena trots att hon var upptagen med viktigare saker löst problemet tillfälligt. Hennes hjälp är ovärderlig, Jag har djup medkänsla med de datorägande åldringar som inte har någon sådan hjälp i sin närhet, som rycker in och ställer tillrätta. Man är rätt fumlig när man blir äldre. och klickar kanske lite vårdslöst på något som en rutinerad yngre person låtit vara i fred. Idag har jag dessutom varit upptagen med en filminspelning och den här gången fick jag träffa Christine Melzer, som visade sig vara en gladlynt och pigg personlighet. Det progran hon spelar in just nu går inte precis i glädjens tecken men som medmänniska var hon en riktig glädjespridare. Vi fick bl a se tredimentionell film och ta på för sådan film avsedda glasögon. Jag såg häromåret en filmsnutt inspelad med den här tekniken och det kändes som om man var mitt inne i själva filmen och en del av den. Jag som är född när Sverige var i det närmaste ett U-Land och det knappt fanns en enda teknisk pryl, upphör inte att förvånas över vad folk kan hitta på och finna upp, t ex blev jag väldigt glad när dammsugaren kom i marknaden och man slapp virvla upp dammet med en sopborste när man skulle städa. Jag avskydde både sopborste och dammsugare när jag var barn eftersom jag som storasyster blev ålagd att hjälpa till med städningen. Idag visar jag en bild på de snödroppar jag upptäckte när jag var på promenad i går.  Min vän fotografen hade då redan sett dem och tagit dagens bild.    24/3   2017

Tillfälligt avbrott

Dagny har råkat ut för ett tillfälligt datorhaveri men hon återkommer till er senare på kvällen. Jag ska försöka att åtgärda felet när jag har tid under dagen.

Hon bad mig att skriva några rader i bloggen så att ni inte blir oroliga och undrar vad som har hänt med gårdagens inlägg och med henne. Ni får nu en tidig Påskhälsning från Dagny och mig med bilden jag publicerar här. För de nyare läsarna borde jag kanske förklara att jag är Dagnys ”upptäckare”, datalärare och personlig fotograf, jag sköter bloggen administrativt och förser henne varje kväll med egna bilder till bloggen.

Elena, 24/3 2017

Soppigt

I morgon är det torsdag och av någon anledning har det blivit vanligt att man serverar ärtsoppa på torsdagarna. Till och med invandrare  har tagit åt sig seden. I min hemstad Kristianstad som var en typisk militärstad var det regementskockens paradrätt. Min make deklarerade alltid att soppa var ingen mat, men ärtsoppan godtog han om det blev plättar med sylt efteråt. Ordet soppa har ibland blivit ett skällsord. Är något speciellt rörigt säger man  ”att det är en riktig soppa.” Om man är mindre högaktningsfull kan kalla en ovän eller antagonist för ”sopprot.” Den som så hava  kan  skall servera soppa ur en vacker soppskål och inte sleva upp den direkt ur grytan. Jag tror förstås att en  soppskål inte anses vara ett nödvändigt attribut i moderna hushåll. Det hör en vacker soppskål till den matservis jag en gång fick i bröllopspresent av min dåvarande arbetsgivare och den har jag faktiskt aldrig använt. Den står som prydnad på ett skåp i matrummet. De allra vackraste soppskålarna är nog tillverkade i Kina. Kinesiskt porslin är väldigt populärt och har blivit samlarobjekt om det  t ex är från Mingperioden. Jag är inte säker på att den skål som är i bild  är antik, men det kändes bra att inte bara illustrera med blommor och blad varenda dag.  På tal om blommor och blad så blommar snödroppar vid en husvägg i min närmaste omgivning. Det är ett vårtecken så gott som något och det gläder mig att de stuckit upp och att vintern tagit slut.    22/3    2017 

Sköna juveler

Det sägs att kvinnor älskar att smycka sig med pärlor och juveler. I så fall är jag ett undantag för jag bryr mig väldigt lite om smycken. Jag har ägt en guldkedja att hänga om halsen och ett armband av guld, men dem gav jag en släkting för väldigt länge sedan. En del hängsmycken hade jag också och dem fick Frälsningsarmen tillsammans med avlagda kläder. Kläderna packade jag i en säck och lade ”krimskramset” i en plastpåse på toppen. Kvar har jag ett vackert pärlhalsband som jag fått av min man. Det sätter jag på mig när jag klär mig i finklänning. Jag kan inte längre knäppa det om halsen själv utan skall jag bort på kalas eller liknande måste jag få hjälp att hänga det på mig. Smycken lockar till sig tjuvar och banditer och guldsmederna blir titt och tätt utsatta för rånförsök. Våra kungliga äger ju tiaror och vackra smycken och drottningen är faktiskt en person som kan bära upp kronjuvelerna. Det finns smaragdhalsband och tillhörande diadem som klär henne perfekt. Jag vet inte om lycksökare gräver efter guld längre. Det gjorde de under guldruschens dagar i Alaska och Klondike. De flesta hittade ingenting och åkte besvikna därifrån  En gång i tiden hade vi  guld och silvermynt i våra portmonnäer men numera är de nya mynten gjorda av någon blank och fin legering, som jag inte vet namnet på. Damen på bild är väl mycket  pärlbehängd för att det skall anses vara smakfullt    21/3   2017.

Lite av varje

Idag är det vårdagjämning och det är den tid på året då jordens nord- och sydpol exponeras precis lika mycket. Jag tror att det betyder att jorden i sin bana står rakt upp i universum. Jag vet att dag och natt då är lika långa just den här dagen. Det är ingenting som vi  firar eller behöver bry oss om  Det går av sig själv utan mänsklig påverkan. Vårdagjämning är för min del glädjande eftersom vi går en ljusare tid till mötes. Höstdagjämning inleder vintern  och det är inte lika trevligt. Jusr nu är våren inte mycket att skryta över för det blåste isvindar när jag gick dagens promenad. På lördag är det Vårfrudagen eller Maria Bebådelsedag som den också kallas och då kan den som har lust ta fram våffeljärnet och grädda våfflor till kaffet. Jag har inte bestämt om jag skall grädda själv eller låta mig bli serverad våfflor med  sylt och grädde någonstans där sådana serveras. Medan jag är i farten med att berätta om kommande händelser så blir det ändring till sommartid söndagen den 26/3. Då får vi liksom en timme till skänks om vi vrider klockorna åt rätt håll. Jag begriper inte vad det skall vara bra för att ändra på tiden två gånger varje år, men jag finner mig och gör som alla andra för att inte komma i otakt med tideräkningen. Det skulle kännas bättre om man kunde åstadkomma fred på jorden och lite rättvisa åt alla så att ingen behövde lida nöd och föra en eländig tillvaro. ”Men det är lika omöjligt som att kliva till solen.” sade min kloka mormor. Dagens unga vill ju att vi skall vara miljömedvetna och inte äta kött och därför visar jag ett urval av grönsaker, som någon inhandlat och tänkt frakta hem med den cykel som stod lutad mot en vägg på Drottningatan  i fredags när vi lunchade på Citykonditoriet. Min vän fotografen fann den så pittoresk att hon inte kunde inte underlåta att föreviga den.    20/3    2017

Kalla fötter

Jag har haft lite besvär med datorns ”muspekare” den senaste tiden. Den har inte varit samarbetsvillig utan har hoppat omkring lite hur som helst i texten. Så kan ju en bloggare inte ha det och jag insåg att den tjänat ut. Den har varit en trogen medarbetare ända sedan min första dator, som jag ärvde begagnad för rätt länge sedan. För en hundralapp fick jag en ny och vackert designad liten sak i klarrött och silvergrått. Det är en sann glädje att använda den. Kanske kan den rent av betyda att även bloggen går en förnyelse till mötes när det blir lättare att skriva. Hoppas kan man ju alltid göra. Nu är ju vintern slut och jag hade tänkt att lägga den till handlingarna och helt ägna mig åt vår och den blomstertid som kommer. Men jag kan inte undanhålla mina läsare dagens bild. Är det inte festligt att se en simfågel stå med ett ben på den kalla isen? Jag riktigt känner hur den stackaren fryser om fötterna och hur den försöker värma ett ben i taget. Den kan ju inte simma för vattnet är fruset till is. Jag minns hur jag frös om fötterna under min barndoms kalla vintrar. Då fanns det inga varma pjäxor utan vi gick i kängor med tunna sulor när köldgraderna slog till. Nu har ungarna härliga varmfodrade stövlar och vadderade jackor. Jag har varit varm om fötterna hela vintern i mina varmfodrade allväderskängor och har inte en enda gång behövt balansera på det ena benet för att värma det andra. Nu går jag på vårpromenad med skor av god kvalitet från Ecco. När sommarvärmen kommer skall jag klä mig i lätta sandaler. 19/3 2017

 

 

 

Hunden

Idag när jag var ute på min motionsrunda mötte jag flera personer som hade en hund i sällskap. Jag blev lite avundsjuk och ångrade mig att jag inte skaffade mig en jycke medan tid var. Nu anser jag det vara för sent eftersom hunden skulle överleva mig och kanske hamna hos någon som inte tog hand om den väl. Den kanske rent av måste avlivas för att ingen ville ta hand om den Jag tycker inte att man skall ta livet av snälla friska hundar. De flesta hundar är mycket vänliga, trofasta och en del av dem tjänstgör som blindhundar och andra hjälper polisen att fånga bovar och spana in narkotia. En del personer håller sig med knähundar och de är så små och ynkliga att de absolut inte kan vakta ägaren.. Jag har läst att alla hundars ursprung är vargen men när jag t ec en liten mops eller en ful bulldogg verkar det vara rena trolleriet. Schäferhundarna är väl de som närmast liknar vargen och hur men lyckat få till mopsar och fula bulldoggar av det utgångsläget är mig en gåta. Om någon undrar vart jag vill komma med det här hundsnacket så beror det på att jag gärna skulle vilja veta vad det var för sorts hund jagmötte idag. Den var mycket sympatisk när jag klappade den. Jag är förstås har försökt att artbestämma den med hjälp av bilder på Google utan att lyckas. Det är egentligen löjligt att vara så nyfiken och använda tiden till att fundera över en liten hund.      12/3   2017

 

På Konditori

När temperaturen är över noll 7 dygn i sträck är det vår säger sakkunskapen  och jag har varit uti vårsolens sken tillsamman med min vän fotografen och två trevliga damer som en gång i tiden fick ha mig som datorlärare när det inte fanns någon riktig lärare att tillgå. Vi är fortfarande de bästa vänner, vilket betyder att jag inte gjorde bort  mig  helt. Vi intog lunch på Citykonditoriet, som inte är vilket kondis som  helst. Det är inrymt i en av Stockholms vackraste  byggnader och ligger på Adolf Fredriks Kyrkogata 10.  Det var en gång i tiden danslokal och nöjeskungen Ernst Rolf visade sina revyer där. Jag rekommenderar kaffesugna Stockholmsbesökare  att dricka sitt kaffe där, för kaffet är gott och konditoridisken välsorterad. För övrigt finns det inte många av de gamla fina konditorierna  kvar i Stockholm. När jag var ung var det höjden av lyx att gå in på ett konditori  och dricka kaffe. Vi var sällan stadda vid kassa när vi kommit upp i tonåren och gick sista klasserna i skolan. Om vi bara nöjde oss med att beställa en bakelse kostade den 20 öre och hade vi två tioöringar och det fanns tomma bord på kondiset gick det bra att sitta vid ett bord och bara äta en  bakelse.  Vi hade ytterst blygsamma krav på förlustelser på den  tiden . Det krävs lite mer nu för tiden och jag skulle aldrig komma på idén att gå på kondis utan att dricka en kopp kaffe till kakan.  17/3 2013

Utsikt och insikt

Idag har jag kollat kommentarerna och det är trevlig läsning. Jag får mycket beröm och det är jag glad över, men jag tar även åt mig kritiken för ingen är ju ofelbar. Jag har inte varit speciellt energisk idag men den dagliga promenaden avstår jag inte ifrån. Jag har ingen vidare utsikt från mina fönster utan ser bara ett lika stort byggnadskomplex som det jag själv bor i. När jag var barn satt hemmafruarna mycket vid sina fönster och en del hade till och med skvallerspeglar fastsatta på fönstret och de hade lite vidare vinklar och såg vad och vem som passerade i alla riktningar.. Numera förvärvsarbetar de flesta kvinnor och har ingen tid över för skvaller. Skvaller och förtal är troligen utslag av avundsjuka och den som sysslar med sådant är nog mer eller mindre undersysselsatt och inte speciellt ”fin i kanten,” Skvallerpressen bevakar kändisar och fina tillställningar men jag är inte intresserad och köper inte dem kolorerade veckopressens alster utan jag nöjer mig med att läsa min dagliga tidning, så länge jag kan. De är lite snåla på trycksvärtan numera, och bleknar bokstäverna ytterligare skall jag säga upp prenumerationen. Jag har läst dagstidningar sedan jag var barn. Då prenumererade föräldrarna på ”Kristianstadsbladet” som inte kom i brevlådan utan hämtades av oss barn direkt på tidningens kontor. Den moderna människan läser sin tidning i mobiltelefonen eller i en dator och tidningsprenumeranterna försvinner mer och mer. 15/3 2017
.

 

En fiskehistoria

Idag kan inte ens den största pessimist påstå annat än att det var vår i luften och folk såg lite glada och avspända ut och soldyrkarna hade placerat sig på Dramatens trappa. De brukar ätta sig där så fort solen visar sig. De sätter sig även på Konserthustrappan. Bara på riktiga kulturbyggnader alltså. Jag skall i dag för omväxlings skull berätta lite från mitt tidigare liv då jag hade sommarstuga vid en insjö i Södermanland. Den låg på en halvö och var skyddad från insyn och vi badade utan baddräkt och kände oss som i paradiset. Jag hade kastspö också och vi fiskade, gäddor mest. Roddbåt med aktersnurra tillhörde också inventarierna, så vi fiskade även från båten. En dag när vi var tre i båten kastade jag lite vårdslöst och kroken fastnade i makens flint. Där satt den som berg och gick inte att rubba. Det blev att ta bilen till närmaste sjukhus och i hastigheten tog vi inte loss spöet utan kom in till doktorn jag med spö i handen och maken fast på kroken. Doktorn bad om ursäkt när han gapskrattandee såg den makabra situationen. Det var väl inte lika skrattretande för den som fastnat på kroken, men han kom loss med hjälp av en skalpell och fick plåsterlapp på flinten. Sedan den dagen fiskade vi i var sin ände av tomten och på fisketurer på sjön blev det definitivt slut. Så här på ålderns dar får man leva på gamla minnen och jag kan tala om att när såret var läkt skrattade även maken ät mitt fiskafänge för tack och lov var han begåvad med en härlig hunor. Jag tror att fisken i bild är abborre men är inte säker. 15/3 . 2017

 

 

Fåraktigt

Idag när jag var ute på vårpromenad vid Ulvsundasjöns strand såg jag två nyfödda små lamm på H4-gården som ligger vid Huvudsta slott De var ulliga och otroligt söta och höll sig intill tackan, Tacka är vad man kallar en fårmamma. Pappan som kallas bagge gick i en annan hage strax intill. Får har människorna haft som husdjur sedan antikens dagar och det är riktiga nyttodjur. De är inte kräsna på bete utan nafsar gräs och strå varhelst de går och betar. Man slaktar dem och av skinnet blir det pälsar och fårskinnsfällar som är varma och sköna. Köttet kallar vi för lammkött antingen det kommer från ett ungt eller gammalt djur. På Gotland driver man fåravel i stor skala och exporterar det kött man inte äter upp på ort och ställe. Det är inte speciellt omtyckt på fastlandet och själv har jag inte lagat och ätit lammkött många gånger i mitt liv. Folk påstår att det smakar kofta och det är inte utan att det finns en viss bismak i rätter av lamm. Man påstår också att får är dumma men det är bara dumt förtal även om fåren låter fåraherden fösa dem framför sig som en fårskock. Varför det inte kallas en fårflock har jag ingen förklaring till. Men svenska språket är inte helt konsekvent och det är synd om alla invandrare  som skall lära sig t ex att det heter ett äpple och ett päron men en banan  och ett bröd men en brödkaka. Själv gör jag inga stora språkfel, men det beror på att jag gillade grammatik och språklära när jag gick i skolan och lärde mig allt om ordklasser och grammatik.  14/3    2017

Våren nalkas

Nu tror jag nästan att jag känd lite varstans och det får jag jag veta på olika sätt. I kväll i "Fråga doktorprogrammet använde programledaren mitt uttryck: "man skall inte gamla till sig." och det tycker jag är bra för man mår bättre om man känner sig ung i själen. Kroppen är ju som den är men bättre kan den bli om man är ute och rör på sig. Min själ tog ett glädjeskutt när jag öppnade dagens post. Kompositören  Anne -Marie Johansson från Järfälla  har skickat mig noter och ett kasettband och hela texten utskriven till sin visa: "Man skall inte gamla till sig" .  Min kasettbandspelare behöver lite översyn, men så fort den är spelklar skall jag njuta av musiken. Jag skall även höra mig för om någon med piano kan göra sången rättvisa.  I övrigt har det inte hänt något märkvärdigare än att jag får brev från olika delar av världen. Folk läser min blogg och en del har sett dokumentärfilmen.  Jag känner mig inte märkvärdig på något sätt och en del kommentatorer sätter mig på plats om jag sticker upp. Idag kunde man bli glad av väderleksrapporten för nu är våren på frammarsch. Om det är ett vårtecken att de första importerade jordgubbarna dök upp i min fruktaffär idag vet jag inte,  men vid första bästa tillfälle skall jag provsmaka dem.  De brukar vara lite vita i toppen och  hårdtuggade men de  blir  bättre vad tiden lider.  Det sägs att allt ätbart som är rött innehåller järn och det kan man kanske behöva lite av så här på vårkanten när man är blek om nosen.      13/3     2017

Vårutflykt

Idag har jag sett ett första vårtecken när jag besökte Valdemarsudde på Djurgården och det var en kvadratmeter stor yta med klargula blommor, som jag inte vet namnet på. Det  brukar växa blåsippor där också men av dem syntes inte ett spår. På Valdemarsudde har man just   utställning av Miros affischer och skulpturer. Det var mycket färgstarka saker att titta på och riktigt intressant. Det fanns en utställning till som handlade om folkskolan. Det är 130 år sedan det blev lag om allmän folkskoleutbildning i Sverige och det vill man celebrera med  en  utställning . Dagens barn skulle inte känna igen sig om de fick  se  hur primitiva  de gamla skolorna var,  men de flesta barn blev skriv- och läskunniga trots allt. Det var mycket folk på Djurgården idag. Många familjer går på Skansen eller besöker Abbamuseet och övriga attraktioner. Gröna Lund är stängt och brukar öppna för säsongen sista  April . Astrid Lindgrens värld kan både barn och vuxna ha stort nöje av. Jag har själv varit där och hade stor behållning av besöket. Till Djurgården tar  man sig från Nybroplan  med den gamla muséespårvagnen  linje 7. När jag  kom till Stockholm 1948 gick det spårvagnar kors och tvärs i Stockholm men de blev bortrationaliserade till förmån för busstrafiken. Det tror jag att man ångrar idag men sent skall syndaren vakna och nu finns det ingen återvändo.  .För den som är intresserad av spårvägens historia finns det ett Spårvägsmuseum på Tegelviksvägen 22.  Där kan man se hästdragna  spårvagnar och mycket annat. Det känns riktigt skönt att vintern är över så att livsandarna vaknar till liv igen.  Bilden har tagits av en amatör inte av min vän fotografen. Hennes är betydligt bättre..   12/3   2017

Melodiskt

Nu kan man dra en suck av lättnad och konstatera att Melodifestivalen är slut. Om den bästa låten vann kan jag inte yttra mig om för jag är inte sakkunnig på området. I mina öron lät det mesta som ett evigt dunkande. Det var rätt höga tonarter och inte speciellt melodiskt. Men det är nutidens musik och det är fullt frivilligt om man vill lyssna till den eller låta bli. Nu får TV hitta på något nytt som tittarna kan ägna lördagskvällarna åt. Musiken och sångkonsten under de senaste lördagskvällarna är så långt ifrån mina musikaliska barndomsupplevelser som man bara kan komma. De  första i sånger jag hörde som barn var schillingtrycksvisorna. De kallades för schillingtryck för att texten till dem fanns upptryckt och en vistext såldes för det som i folkmun kallades för schilling och var en 25-öring. Nutidens barn vet inte vad ett öre är, men det var den tidens minsta mynt. Det gick 100 öre på en krona på den tiden. Nu är alla öresmynt värdelösa och det minsta vi ännu kan handla för är enkronan. För att återgå till schillingtrycken så var visorna ytterst tragiska och handlade så gott som alltid om sorger och bedrövelser. När min mor var på gott humör underhöll hon oss barn med Ålvsborgsvisan, Lejonbruden och en sång om en stackars  lungsjuk flicka. Mor hade fler sånger på repertoaren och hon sjöng dem alla   med  en vacker altstämma.  Vi lyssnade andäktigt medan tårarna flödade. Det var ovanligt  med grammofoner på den tiden och min mors sånger och  Frälsningsarmens strängmusikkår gav mig mina första musikaliska upplevelser. Det blir en Amaryllis på bild idag.              11/3   2017

Möte med en jämnårig

Idag har jag haft nöjet att träffa en riktigt pigg gammal dam som är två år äldre än jag.är själv. Det var min dokumentärfilmare Åsa Blanck som ordnade mötet som även filades.  106-åringen sysslade inte med datorer och hade ingen aning om vem jag var, men vi fann  varandra direkt. Det rådde en perfekt ordning i hennes lägenhet i Bromma och denna dam är ytterligare ett bevis för att ålder bara är en siffra.  Är man frisk kan  man vara vital  högt uppe i åldrarna.  Denna kvinna  lagade sin mat själv och hade samma uppfattning som jag att bra kost är en förutsättning för att man skall leva länge och åldras med behag. Det var intressant att höra henne berätta om sitt liv som varit väl så strävsamt som mitt. När jag nu är inne på kostens betydelse kan jag bemöta lite av de senaste kommentarerna angående min övergång till att äta färdiglagad mat. Någon hade uppfattninen om att det är skräpmat som tillhandahålles men det är fel. Man behöver inte köpa köttbullar utan kan hålla sig till fiskrätterna och dem som är tillagade av kycklingkött. Det gör jag som, som visserligen inte slutat helt med matlagning, men som tar en paus då och då från kölsbestyren. Till skrä,pmaten, som någon talat om räkna jag varm korv  och halvdana  pizzor. Frukt och grönsaker skall man äta mycket av och alltid se till att vätskeintaget är tillräckligt. Jag ar en och annan vitamintablett för säkerhets skull men eljest säger vetenskapen att det  i stort sett är helt onödigt. Bilden på mig och 106- åringen blev lite för stor för  bloggen så jag visar ett par lugnt simmande svanar som min vän Elena tog i stället. 10/3    2017

Billigt

Jag måste tyvärr erkänna att jag blivit lite lat den senaste tiden. Det bär mig emot att göra tråkiga och ansträngande sysslor och jag föredrar det som är mindre arbetsamt och  en smula lustbetonat. Jag  har  tidigare  tyckt om att laga mat och ansett det vara en form av skapande verksamhet. Det gör jag inte längre. Möjligen beror den ändrade uppfattningen på att jag kunnat köpa färdiglagade rätter så billigt att det inte lönat idag sig att bära hem råvaror och laga mat själv. Dessutom finns det ett stort och varierat utbud och tycker man att det är lite smaklöst kan man hjälpa upp det själv. Det är   också   möjligt att jag i takt med att jag blivit latare även blivit inte  mindre  pretentiös  och ställer  så står stora krav. krav. Det blir också mindre osigt i köket och lättare att hålla rent och fräscht om man inte står och steker jämt. Hur som   helst   så skall vi vara glada för att vi slipper att ha det som i min barndom då man fick elda i vedspisen om man ville laga mat. Och köpte orostade kaffebönor som man fick rosta och mala själv om man ville ha kaffe. Mor köpte en köttbit och malde själv köttfärsen om det skulle bli köttbullar till middagen. Idag var det rena inflationen på köttbullar   i min matbutik. Jag fick en stor förpackning för en tia. När det är så billigt tycker jag synd  om producenter som inte får många ören för sitt slit. Men jag åt dem trots allt med god aptit. Det är väl inte direkt köttbullar i bild, men mat är mat i alla fall.     9/3   2017

 

Internationella kvinnodagen

Idag firar vi Internationella kvinnodagen. Det har vi gjort den 8 mars sedan 1975 då FN beslutade att vi skulle ha en gemensam kvinnodag över hela världen, Tidigare hade det varit lite spretigt och dagen hade inte firats samtidigt överallt. Det är egentligen ett dåligt betyg till jämställheten att det skall behövas en särskild kvinnodag. Dagen är ingen högtid som man högtidlighåller med speciella maträtter eller liknande utan det är mer en politisk manifestation. Jag skulle överhuvudtaget inte tänkt på den, om inte tidningar och TV hade uppmärksammat den. De som bor i storstaden och läser gratistidningen Metro kan se att jag tillsamman med 7 andra damer fått äran att ha mitt fotografi på tidningens första sida. Vi sägs vara 8 kvinnor som gör oss smartare.” Det är en något underlig formulering men tidningen säger vidare att vi är kvinnor som lärt oss något under året. Det skall antagligen vara en komålimang det också och jag tackar och tar emot. Eljest hävdar jag att man lär så länge man lever. Det skulle vara bedrövligt om man inte lärde sig av erfarenheterna utan gjorde om samma dumheter gång på gång, ”Bränt barn skyr elden” är ett utmärkt talesätt som säger det mesta. Man aktar sig väldigt noga för att lägga handen på en varm spis för andra gången när man en gång fått brännblåsor. Våren skall jag hålla tyst om idag för nu är det höga drivor av snö att klafsa omkring i om man inte håller sig där det är plogat. Dagens bild har ingenting gemensamt med kvinnodagen men eftersom dagen inte är röd i almanackan illustrerar jag den med en pampig röd blomma. 8/3 2017

 

Vårkänslor

Jag börjar min nya sida med att önska alla läsare välkomna till densamma och hoppas kunna åstadkomma något som är värt att läsaoch eventuellt kommentera. Den som i fortsättningen vill kommentera får så gärna skriva både snällt och elakt, men för ordningens skull göra det på sida 19. Det har kommit lite nya kommentarer på redan avslutade sidor och det är synd för då hittar jag dem inte. Men nog om detta. Jag hade trott att jag skulle hittat några vårtecken och skriva om, men istället har det vräkt ner en massa ny snö i mina trakter och av vår finns inte ett spår. Men man får ju vara glad över att kunna köpa sig en knippa tulpaner att sätta i en vas och få lite vår inomhus. Jag tror att jag någon gång tidigare berättat att blommor var lyx i min barndom. Man kunde plocka sådana på ängen och sätta i en vas på sommaren. Lösa blommor fanns bara hos blomsterhandlaren och man köpte dem till bemärkelsedagar. De användes  även till begravningskransar och som dekorationer på storståtliga middagsbord inte i  annars  i vardagslag. I fönstren hade vi inga växter utöver en enstaka aspedistra eller en palm på piedestal framför ett fönster. Nu kan man köpa blommor och krukväxter i dagligvarubutikerna som konkurrera lite ojust med specialisterna. Jag har alltid varit förtjust i blommer och fönsterväxter och har en ansenligt samling i mina fönster, vilket orsakar mig mycket besvär och huvudbry när jag reser bort. Jag har inte gett upp hoppet om att det skall våras även i år och så fort jag hittat en snödroppe eller krukus skall jag rapportera om att vårtecknen kommit.   7/3   2017 

 

 . 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Rickard | Svar 25.05.2017 14.51

"Din tids storheter" var ju de sanna begåvningarna! Jag har många av dem - bl.a. Snoddas - i min skivhylla, och jag är 33. Trevlig helg!

Rut | Svar 25.05.2017 10.32

Snoddas Haderian, fick sällskap av Jockmocks Jockes Två rum o kök. Dom kan man inte glömma ! Vi minns dom som dom var en gång.. så även Nacka. Tack Dagny!

Stefan Wendt i Skövde | Svar 24.05.2017 14.05

Hej
"Bättre med åren" www.battremedaren.se, om hur en aktiv livsstil bidrar till långt och friskt liv (5000 facebookföljare
Jag vill gärna få kontakt med dig :)

Sophie | Svar 23.05.2017 22.56

Hej Dagny!
Jag har en undran, vet inte om du kommer se detta i tid. (ser nu att det är begränsat med bokstäver).Kontakta gärna mig via mail om du läser detta.

CuslonGodibb | Svar 22.05.2017 18.53

Dagny, jag måste bara säga att jag fullkomligt älskar ditt språkbruk, vare sig det gäller svenska eller engelska! Skönt att du njuter av våren.

Klopsik | Svar 22.05.2017 10.45

Akta dig om halka!

Kerstin i Kristianstad | Svar 21.05.2017 22.16

Jag har inte märkt något konstigt med din blogg från igår Vilken fin hund du har på bild idag. Är det Elena som bidrar med den, bilden alltså ?

Siri 22.05.2017 22.46

Nej, för då hade Dagny rättat upp det mesta, men den var aningen rörig innan dess med dubblett av texten bland annat.

Magdalena | Svar 21.05.2017 20.47

Hei Dagny :) You are wonderful :D Wish You all the best for every day :) after I saw You in polish TV You are my inspiration :)Big hugs from Poland

Monica G | Svar 19.05.2017 21.48

Nej Dagny - vid Ulriksdal har vi inte Mälaren ! Det är en vik av saltsjön. Sätt dig i en båt och far ut så kommer du förbi Lidingö

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I går | 23:44

Hej fina Du som skänker oss läsare så mycket hopp, glädje och värme! Hoppas du får en dag imorgon.

Vänligen,

Ulrika

...
I går | 14:51

"Din tids storheter" var ju de sanna begåvningarna! Jag har många av dem - bl.a. Snoddas - i min skivhylla, och jag är 33. Trevlig helg!

...
I går | 10:32

Snoddas Haderian, fick sällskap av Jockmocks Jockes Två rum o kök. Dom kan man inte glömma ! Vi minns dom som dom var en gång.. så även Nacka. Tack Dagny!

...
24.05 | 14:05

Hej
"Bättre med åren" www.battremedaren.se, om hur en aktiv livsstil bidrar till långt och friskt liv (5000 facebookföljare
Jag vill gärna få kontakt med dig :)

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS