Egen bil har jag inte, men idol har jag blivit

Första nya sidan och midsommardag

Idag var det Midsommardag och solen sken från en klar himmel och det var enligt min åsikt för varmt. Men sommaren är kort och det gäller att ta vara på de vackra dagarna. Min vän fotografen och jag åkte Blockhusudden och promenerade därifrån till det gamla Kruthuset som ligger vid Värtan. De serverar stans billigaste kaffe och jättegoda kanelbullar för fem kronor stycket. Att det är så billigt beror nog på att de servar båtägarna som har sina segelbåtar förtöjda vid bryggorna. Segling kunde det inte bli tal om idag när det rådde total stiltje. Det var i varmaste laget för min personliga smak, men man får inte gnälla utan knata på och visa att man har kondition trots hög ålder. Djurgården är den verkliga oasen i storstaden och det var många både fotvandrare och cyklister  som njöt av det vackra vädret. Idag var affärerna stängda och butikspersonalen hade en välförtjänt fridag. Jag vet egentligen inte varför det skall vara söndagsöppet över huvudtaget men det är givetvis bra på sitt sätt, så det skall jag inte lägga mig i. I min barndom var det söndagstängt och det ansågs tillräckligt att butikerna hade öppet halva lördagen. När man blir riktigt svettig är det uppfriskande med en kall dusch och jag uppskattar till fullo att jag har ett modernt badrum. Det gör den som är uppfödd med total obefintlighet av ett sådant. En kallvattenkran med tillhörande slasktratt var mitt barndomshems stora finess, när grannarna fick hämta vatten vid en pump på gatan och hälla slasken i kloakerna. I kväll hoppas jag att mina medmänniskor njuter av den ljumma kvällsbrisen. Folkdräktsklädda  månniskor tycker jag hör ihop med midsommar. Bilden tog min vän fotografen under Midsommarfirandet igår. 25/6   2016

Släktträff

Idag har jag varit på släktmiddag och där har jag inte bara träffat värdfolket utan även deras söner ioch deras respektive. Den ena sonen bor i Australien och var hemma och hälsade på och visade upp en förtjusande flickvän. Den andre sonen bor inte lika långt bort men han har begåvats med tvillingar som han smed stolthet förevisade. De var helt bedårande de små liven och bara tre månader gamla. Folk blir egentligen lite larviga när de träffar småbarn men det är det ingen som tänker på och det får man inte fästa sig vid för allt dalt sker i bästa välmening. Jag vågade inte be om att få hålla i ”klenoderna” för tänk om jag skulle råka tappa någon av dem? Det skulle blivit en katastrof av stora mått
Jag undrar hur den australiska flickvännen egentligen känner sig, när hon skall visas upp för än den ene och än den andre släktingen , men det här exemplaret tycktes klara besiktningen riktigt bra och såg glad och avslappnad ut. Själv minns jag första gången jag skulle träffa svärföräldrarna. Då satt hjärtat i halsgropen och det ”pirrade” i magnerverna. Fast jag oroade mig i onödan för det visade sig att de varit lika nervösa för att träffa mig, som jag var inför mötet med dem. Egentligen skall man aldrig oroa sig i förväg för saker och ting. Det har jag slutat upp med och de flesta människor som man skall träffa är för det mesta snälla och beskedliga. Uppträder man hyfsat själv blir man i regel väl bemött av alla som har "vanligt folkvett."
I och med den här söndagen är midsommarfirandet slut och nu börjar ”oxveckorna.” Man kallar dem så , för att det kommande halvåret inte utrustats med en enda långhelg förrän det blir dags att fira jul. Varför det blivit så, har jag ingen förklaring till, men ingenting är ju fullkomligt i denna världen och det får man leva med.   26/6 2016

Lunchutflykt

Idag har jag blivit bjuden på lunch av en ung man från Försäkringsbolaget Skandia. Anledningen har jag inte någon klar uppfattning om, men det kan möjligen bero på att jag lovat gästblogga hos detta försäkringsbolag senare i höst. Lunchen avåts på en rastaurang belägen vid Hornsbergs strand. En stadsdel som jag aldrig tidigare besökt. Det var en vacker del av staden med många nybyggda och ståtliga hus. Den centrala punkten där hette Moa Martinssons Torg- Moa Martinsson skrev på sin tid statarromaner och var en kort tid gift med författaren Harry,Martinsson som var betydligt mer berömd än Moa. Han skrev bl a rymdeposet Aniaria, som sattes upp som opera på Stockholmsoperan. Det såg jag en kväll under den korta tid det spelades .

På den tiden talades och skrevs det mycket om författarna och deras verk. Nu ger var och varannan människa ut en bok och de blir inte speciellt berömda och en del av dessa böcker säljs efter ganska kort tid på bokrealisationer. Harry Martinsson var också en känd medlem av Svenska Akademien. Det blev aldrig Moa. Hon står inte staty på torget som fått hennes namn men har fått ett mycket ovanligt minnesmärke på platsen . Det  består av samtliga bokstäver i hennes namn uthuggna i sten. Bokstäverna  ligger utspridda på torget. Det såg pampifr ut  och var  riktigt fiffigt uttänkt av skulptören.

Jag tog mig till platsen med hjälp av kommunala färdmedel. Det man inte vet om sådana kan man läsa sig till på datorn och jag konsulterade den innan jag gav mig iväg. Med ett sommarkort hos SL kan man göra obegränsat antal resor med olika färdmedel. Kortet gäller under fyra mpnader och man betalar bara för tre. Vi har bra kommunikationer i storstaden och det skall vi vara tacksamma för. När jag inte har något annat för mig tar jag mig tmed hjälp av kortet till olika platser och turistar lite för mig själv. Alltid hittar jag något nytt när jag  går på upptäcksfärd i vår vackra huvudstad.  27/6   2016

Livsfilosofiskt tänkande

Det går upp och ner i tillvaron, men det får man ta och försöka hänga med i svängarna. Dokumentärfilmen jag var med i går på export i världen och det är ju roligt både för mig själv och regissören. Den film jag var med och spelade in på Åland blev tydligen en "flopp" och kommer den inte upp på bio, så fick jag frysa och bli genomblåst helt förgäves. Den tredje film jag medverkade i skall i alla fall gå på biograferna till jul och det ser jag fram emot fast jag egentligen bara staterar. Jag har fortfarande blåmärken i ansiktet som men efter kollisionen med en glasdörr i Budapesst. Men plåsterlappen har jag tagit bort idag och konstaterar med glädje att såret är i det närmaste läkt. Allting ordnar sig om man bara har lite tålamod och inte tappar sugen. Vad som egentligen menas med att tappa eller inte tappa sugen har jag inte riktigt klart för mig, men tror att det betyder att man skall ta nya friska tag när det trasslar till sig och blir motigt. Att ge slaget förlorat är helt förkastligt och det skall man inte göra förrän alla eventuella möjligheter är uttömda. Mitt liv har varit en riktig "berg-och dalbana" och konstigt nog känns det som att vara på topp fast jag är "gammal som gatan." Bloggen är förstås ett livelexir och det är synd att inte alla tantere kan bli bloggare. Men säg inte att ni är för gamla för det ena eller andra. Man är så gammal som man känner sig. Min kända livsregel är ju att "man blir aldrig för gammal för att lära" och den står jag för. Jag skulle egentligen skrivit om ett annat ämne, men det tar jag i morgon. 28/6 2016

 

Matprat

Idag har jag varit gäst på ett äldreboende. Närmare bestämt ett som drivs och sköts av Attendo och ligger på Lidingö. Om alla äldreboende är lika trivsamma och maten är lika god som den jag bjöds på idag, så känner jag ingen oro för bli boende på ett hem för äldre när jag inte längre orkar ta hand om mig själv. Jag fick kåldolmar – min älsklöingsrätt - som jag inte längre lagar själv för jag tycker att det är för jobbigt och omständigt. Min aptit har den senaste tiden varit lite dålig men jag skäms nästan för att berätta, att  idag stoppade jag i mig tre rejäla kåldolmar. Så gott var det. Konstigt nog fick jag plats till efterätten också – en utsökt bit rabarberpaj med vaniljsås. Kocken på platsen föreföll mig att laga sådan mat som äldre uppskattar och finner smaklig. Det doftade gott från hans kök och det gav åtmistone mig en föraning om en smaklig måltid. Jag är ingen matexpert, men jag är övertygad om att den varierade kost jag fick i mitt barndomshem har varit en bidragande orsak till att jag idag är vid god hälsa och har uppnått hög ålder.
Min Mammas kåldolmar var utsökta. Hon malde köttet till färsen själv och visste på prickenl hur mycket hon skulle krydda den för att smaken skulle bli perfekt. Min matlagningskonst har jag lärt av henne och det är jag glad över.
Det är ju bra för många att det finns färdiglagad mat men den är ju industriellt tillagad. Massproduktion blir aldrig lika bra som det som görs i liten skala. Det är väl därför som folk går på bra restauranger och sitter tåligt och väntar på att bli serverade rätterna de beställt. Folk går mycket mer på restaurang nu än de gjorde förr i tiden. I min barndom var det något exklusivt, som t ex arbetarklassen aldrig hade råd att kosta på sig,
Numera kan man få lunch på jobbet som löneförmån. Lunchrast var ett helt okänt begrepp förr i tiden. Då hade man en kort arbetspaus mitt på dagen och den kallades man för middagsrast. Sen åt man kvällsmat efter arbetstidens slut och var glad över en stunds samvaro med familjen innan man gick ”till kojs.”  Käldolmarna har jag ingen bild på utan visar hur trevligt efterrätten serverades. 29/6 2016

Fötter

Det lite sorgligt att bli gammal. Man får göra avsteg från än det ena än det andra och känner sig rätt misslyckad som individ. Än så länge kan jag klippa mina naglar på händena själv, men att göra det på höger fot är störst omöjligt. Jag klarar bra att klippa den vänstra fotens naglar men eftersom jag inte kan riskera att få långa klor på en fot och välklippta naglar på den andra så får jag svälja förtreten och gå till fotspecialist. Det är ett rätt dyrbart nöje men resultatet brukar bli bra. Gamla damer blir skrynkliga lite varstans, men mina fötter är fortfarande oklanderligt skrynkelfria och utan ömmande förhårdningar och liktornar. Fotspecialisten som får se skrämmande bevis på fula , vanvårdade fötter är djupt imponerad av mina vackra exemplar. Mina fötter är också mycket användbara vid de dagliga promenaderna, som jag gör i rask takt och med spänstiga steg. Jag har givetvis fotriktiga skor och det kan också vara en anledning till god fotstandard och att jag går och står stadigt på ”moder jord.”

Målade naglar har inte varit min specialitet för jag får sällan till ett bra resultat, men för en tid sedan då jag var ute på hemlig filminspelning ingick det i dagens övningar att jag och min unge medfilmande blev bjudna på fotbad med tånagelmålning efteråt. Denna målning såg lite avflagnad ut när jag besökte min fotspecialist. Hon tog bort det avflagnande och som bonus på dagens behandling målade hon om mina naglar i rosenrött. Jag går inte utan strumpor när jag är ute, så allmänheten kan inte se hur vackra mina fötter är. Det tycker jag är lite beklagligt. Men idag skall jag använda fotbilden i bloggen och hoppas på att få beröm för fötternas skönhet av en d el av de personer som skriver kommentarer. Jag vill dessutom passa på att tala om hur tacksam och glad jag är över alla som skriver till mig. 30/6 2016

 

 

Högsommar

. Idag har vi kommi in i juli månad och det är rätt lugnt i min lilla stad för flertalet av den arbetande befolkningen har semester. Semester ska man ha i minst 25 arbetdagar enligt semesterlagen från 1938- som kom till på socialminister Gustav Mäöllers initiativ. Förr var det lite si och så med semesterledigheten och jag har varit med om att inte ha rätt till någon semester alls. Det var hårda bud, men man överlevde det också eftersom man var så illa tvungen. Numera har jag ingen semester eller har ständig sådan , beroende på hur man ser på saken. Semester tillbringar stadsbon gärna på landet och den som bor där jämt får resa till stan eller göra något annat som omväxling när det blir semesterdags .

I min lilla stad råder det stora lugnet den här årstiden och man ser inte många bilar på gatorna. Inne i själva storstaden fyller turisterna tomrummet efter bortresta stockholmare, så där märker man ingen skillnad på folkliv. Det är bara synd att "sommaren är kort och det mesta regnar bort" som det står i vistextexten av Tomas Ledin. Allsången på Skansen har börjat och det är också ett kärt tillfälle för sångintresserade att ge hals och sjunga ut. Jag skall inte åka dit och sjunga utan stannar hemma och ser på TV och lyssnar till de som är på plats och låter höra sina röster. Allsångsledare kommer och går nuförtiden och jag tycker avgjort att det var roligare på Egon Kjerrmans och Bosse Larssons tid. En del gamla låtar hänger med fortfarande fast det hela har livit modernare. Om jag själv blivit modernare med tiden vet jag inte, men jag gör så gott jag kan för att bli. 1/7 2016

Sjöfart

Sol, vindar och hav symboliserar sommaren och det kan vi njuta av i storstaden om vi är lediga och tar oss ut i skärgården, Bätarna som tar oss till olika öar är många och det är inte dyrt för en pensionär som åker för reducerat pris med Vaxholmsbolaget. Medan man själv åker båt kan man titta på andra bätar som är ute och seglar eller puttrar fram med motorer. Segelbåtar är de vackraste båtarna och de miljövänligaste efiersom de drivs fram av havsvindarna. Alla bätar som går i trafik serverar mat och dryck. En riktig skärgårdsbåt serverar ångbätsbiff och en doft att brynt lök retar näsborrarna. Sjön suger och biffen brukar vara mör och välsmakande. Min vän fotografen och jag åker ofta till Vaxholm och där kan man få stekt strömming och potatismos på flera ställen. Ett serveringsställe som ligger på en udde serverar en utsökt smörgås med inlagd åttikströmming och den smakar ”mumsmuns. Min vän fotografen gillar inte fiskar som föda men hon hittar alltid läckra bakverk på den välsorteraade serveringen,
Egentligen skulle jag ha lite betalt för all jag gör reklam för både det ena och det andra. Det får ”Blondibella” en känd bloggerska, men jag är inte ute efter pengar utan vill bara ge turister och storstadsbesökare lite tips i all välmening. Skärgården bör ingen missa för den vi har är bland de vackraste i världen. Man kan åka till Finland också med båt från Stockholm. Det har jag gjort ett otal gånger. Dessa båtar är som flytande hotell och det finns flera stycken som går i skytteltrafik mellan Stockholm och grannlandet. Danslystna pensionärer åker ofta med dessa kryssningsfartyg och något roligt skall väl en pensionär få ha. De förenar ju nöje med motion och det får ju anses vara hälsosamt att röra på sig. Den som gillar starkvaror och tycker att det är dyrt att handla på systemet får köpa en hel och billigare liter sådan att ta med sig hem från åkturen. Den typen av kryssning tar 24 timmar. Bäten i bild har större skönhetsvärde än stora passagerarefartyg. 2/7 2016

Almedalsvecka

Idag har Almedalsveckan börjat och samtliga politiska ledare kommer att få varsin dag att prata om hur förträffliga de är och hur väl de vill det svenska folket om de väl får makten, Den har socialdemokraterna och miljöpaeriet för närvarande och vi får se hur länge sammanhållningen varar. Jag är också inbjuden till Almedalen några dagar, men jag skall inte blanda mig i politiken utan jag har andra uppdrag. Det kallas ”seminarium” och i dem jag skall vara med om, tar man upp frågor som gäller den äldre delen av befolkningen. Vi tenderar att bli allt fler som lever längre och förr eller senare behöver vi vård och det är redan klent med mänskliga resurser. När det inte finns tillräckligt med vårdpersonal får man tänka i andra banor och ta tekniken till hjälp.

Man har redan kommit en bit oå väg och jag har sett en del riktigt”fiffiga” redskap och apparater, som skall göra det lättare i vården. Hälsans Nya Verktyg kallar sig en firma i Norrköping som har hållit på ett par år. De är nu en  god bit på väg mot nya mål. Det är för övrigt denna firma som bjudit in mig till sitt seminarium. Jag vet inte riktigt vad jag kan tillföra programmet, men jag får väl anses sakkunnig i ålderdom eftersom jag blivit så gammal. Dessutom har jag bevisat att jag inte är rädd för tekniken heller.

Ett annat seminarium jag skall vara med om skall diskutera äldres matfrågor. Det är så många äldre på vårdinrättningar eller som bor kvar hemma som tappar aptitet och blir undernärda och går en för tidig död till mötes. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är ett dugg aptitretande att sitta ensam vid köksbordet och äta. Firman som bjudit in mig och troligen står för en del av mina reskostnade heter Attendo och de driver det hem där jag åt en alldeles förträfflig måltid häromdagen. Det är bra att man inte bara ”sopar den här sortens problem under mattan” utan försöker göra någonting åt dem, Av allt detta framgår att dete kommer att bli några dagars uppehåll i bloggskrivandet framöver. Men vi hörs så fort jag kommit åter.  3/7 2016

   

 

 

 

 

 

 

 

 

Almedalsbesök

Nu har jag kommit hem efter gästspelat på Almedalen. Jag flög dit från Bromma. Jag blev nog en av de mest avporträtterade, besökarna . Det vat förfärligt många mötande som ville ta en bild eller en ”selfie,” I Stockholm och Solna blir jag ytterst sällan igenkänd, men ”ingen år ju profet i sin egen stad” sägs det. Det är rätt tröttsamt att knata ikring på Visbys backiga gator och det är tur att jag var van att använda mina fötter och hade bra skor. Visby är en helt underbar gammal Hansastad och man kan nästan känna ”historiens vingeslag” när man strosar om kring bland pittoreska hus och ser alla rosor och stockrosor längs med husväggarna.
Jag var på flera seminarier och de flesta jag bevistade rörde äldreproblem, Vi gamla har blivit mer intressanta nu när vi blivit betydligt fler som lever länge. Det går t o m att tjäna pengar på oss och på vården. Man räknar i framtiden med att ta tekniska prylar till hjälp när inte den mänskliga arbetskraften räcker till. Det intressantaste hjälpmedlet jag såg. var en robot. Jag har tidigare sagt att jag gärna vill bli omskött av en snäll och trevlig sådan när det blir så illa att jag behöver tas om hand. Den robot jag träffade såg mycket sympatisk ut när han blinkade med stora snälla ögon på omgivningen, Jag tror han kallades för ”Skippie” men är inte helt säker-Jag såg även massor av andra bra hjälpmedel och entreprenörerna är riktigt uppfinningsrika- Jag var inbjuden till Visby av ”Hälsans nya verktyg” oxh vårdföretaget Attendo och jag är mycket tacksam för att jag blivit väl bemött och omhändertagen. Det var trevligt och omväxlande hela tiden, .
Men allting har en ände och igår kväll efter enbart trevliga upplevelser åkte jag hem med Gotlandsfärjan Det var kav lugnt på Östersjön och jag hade en behaglig sjöresa. När jag summerat alla intryck kanske jag kan berätta mer om Gotlandsresan, 11/7 2016

Mera Gotland

Jag har visserligen lämnat Gotland fysiskt men i mina tankar är jag fortfarande kvar på den vackra ön. Landskapet påminner om Skåne där jag föddes en gång, men är ändå annorlunda. Träden verkar lummigare och grönare än på fastlandet och det växte röda vallmor vid vägkanterna. Den här gången kom jag inte så långt från Visby att jag såg några raukar. Jag tror att sådana bara finns på Gotland . Raukar är en abrasionformad sten eller geologisk vittringsfenomen, som bildas när mjukare bergarter eroderas av det omgivande havet och en härdare kärna av kalksten bildas.
Allt det här vetandet har jag inhämtat på Google eljest hade jag inte vetat ett dugg om hur det gått till. Jag kom inte så långt som till raukarna den här gången men jag har sett dem vid tidigare tillfällen då cykeln eller bilen kommit till användning. Almedalsveckan sätter sin prägel på hela Gotland och ger öborna lite extrainkomster. när de hyr ut sina rum till turisterna,
Jag bodde 2 mil utanför Visby på något som jag först trodde var ett vandrarhem. Det saknade all komfort och handfat, toalett och dusch hittade jag i en korridor. Frukosten var utan anmärkning och i frukostrummet passade jag på att ta med mig ett vattenglas till rummet, för något sådant ingick inte i inventarierna. Det bodde prominentare personer än jag på samma hotell, så jag behövde inte känna mig nedklassad. Allt var helt i sin ordning och sängen var riktigt bra,
Jag fick yttra mig på flera seminarium och kunde fått vara med i TV också om jag inte varit tvungen att åka hem. Borta är bra, men hemma är ändå alltid bäst,
Nu när jag summerat intrycken och har vilat ut efter strapatserna kan jag konstatera att min Gotlandsresan var ett trevligt avbrott i vardagen och om hälsan står mig bi, gör jag gärna om den nästa år. 8/7 2016

Reseminnen

Den som gör en resa upplever för det mesta något som är värt att minnas och har något att berätta när han eller hon kommer hem igen. Jag har gjort många såväl korta som långa resor när jag var lite yngre och hade min man som söllskap på resorna. Jag har varit i USA tre gånger och hälsat på släktingar. Till Kina kom jag aldrig och det är jag lite besviken över. Det hade varit roligt att besöka ett så intressant land och uppleva kinesiska muren, som alla besökande talar så mycket om. Men det är inte dumt att se sig om i vårt avlånga land heller. Längre norrut än till Umeå har jag hitintills inte kommit. Skåne är ju mina hemtrakter och jag har genomkorsat landskapet rejält. Jag har också besökt de flesta av Europas huvudstäder och sett vackra och monumentala byggnadsverk. Synnerligen äventyrligt var det att resa i Ryssland under Sovjettiden, Då ville myndigheterna ha lite koll på resenärerna och man kände sig lite påpassad. Det var si och så med hotellstandarden och det var inte ovanligt att rummen var ostädade och sängarna obäddade när man anlände till resmålet sent på kvällen.
Det var på vippen att jag blivit ihjälslagen en morgon när jag var sist ut från ett hotell. Ett stort sjok av taket ramlade ner precis bakom ryggen på mig. Jag kom undan med blotta förskräckelsen men såg ut som ett vitt spöke eftersom den nedramlade takputsen täckte mig från topp till tå. Den resan glömmer jag aldrig.
Jag skulle kunna hålla på att berätta reseminnen i timtal men det får räcka för den här gången. Dagens bild är från Gävle, som är första utposten mot Norrland och bekant för sina kafferosterier. Kaffe vill vi dricka både hemma och borta och är man i Gävle och vinden blåser från rätt håll kan man känna kaffedoften redan när man närmar sig stadsgränsen. 9/7 2016

Stenar

Idag har det varit en underbar sommardag och min vän fotografen och jag har promenerat på Norrmälararstrand och tittat på vågornas rörelser och pilträdens grönska. Det är så vackert att man spärrar upp ögonen och bara njuter. Vågorna sköljer över en och annan sten och samtalet kom att röra sig om stenar och stenformationer. I Skåne och Småland samlade man upp stenarna i åkrarna och byggde stengärdesgårdar. De kan vara ett riktigt trevligt inslag i landskapsbilden men ett fult ”stenröse” ger inga skönhetsupplevelser.
Man kan inte tala om stenar bara så där rakt av, för det finns såväl ädla sådana som de mer vanliga. Njurstenar och gallstenar är ett otyg och har man sådana i kroppen blir det i regel ett sjukhus som får befria oss från dem. Lite här och var i landskapet finns det stenar som inlandsisen fört med sig när den smälte. Det stora stenblocket vid Blockhusudden är en kvarleva från istiden.
Många stadsgator är belagda med fyrkantigt formade gatstenar, men det finns åven gator med kullerstenar (runda stenar). Sådana hade vi på de mindre gatorna i min födelsestad.  Det kändes inte ett dugg trevligt att springa ”barfota” på dem om somrarna.
Smaragder och andra ådla stenar räknas som juveler och en del personer kan sälja sin själ för att bli ’ägare till en ädelsten. Juvelerare har dem väl inlåsta i kassafack och ändå råkar de ut för tjuvar och banditer.
Mitt innehav av ädla stenar inskränker sig till några små diamanter i en ring och till ett halsband av bärnsten ( Ingen sten egentligen utan bärnsten är ett samlingsnamn för flera former av fossila hartser utssöndrade som kåda ( kommer från barrträd). Den stora stenen på bild finns att beskåda vid Ulriksdal. 10/7 2016

Blommor och blad

Sommarwn är kort men i juli är det högsommar och glada semesterfirare är lyckliga för vackert väder och solsken. I stadens blomsterpottor har jag sett att man redan börjat byta ut sommarblommorna mot sensommarens dalior. De är i och för sig vackra och finns i otaliga varianter, men de gör mig an aning nedstämd över att det blir höst och att allting är förgängligt.
Tulpaner däremot har motsatt effekt och de gör mig glad för att vintern tar slut och det börjar våras och grönskan slår ut. Nu är tulpansäsongen visserligen över men min vän fotografen har samlat ett stort urval på bild och dem är jag riktigt glad för.
Mina fönsterväxter tycker om regelbunden omvårdnad och när jag reser bort mår de inte riktigt bra. De överlevde min Gotlandsresa och hade de inte gjort det hade jag fått köpa några nya, Det kunde man inte göra i min barndom. Hemmafruarna nöjde sig med pelargoner på sommaren och en palm och en aspedistra på vinternn . Och hade den blivir väl omskött blommade den en och annan gång. Aralior förekom också på fönsterbrädet men blommor tillhörde lyxvarorna i min barndom. Men på sommaren kunde vi en och annan gång se att det fanns buketter med prästkragar att käpa på salutorget. Jag som har ett otroligt minne för siffror minns att de kostade 50 öre knippan. Samma summa kostade jordgubbarna per liter när de var som billigast. Idag tyckte jag att 35;00 kr för en liter var som hittat. Visserligen fick jag betala 39:00 kr därför att kartongen var välfylld. Jag köper färska bär så länge de finns, eftersom jag tror att mogna aromatiska bär är hälsosamma att äta. Bilden idag är en fröjd för skänhetssinnet. 11/7 2016

Lamm

Jag har ett ganska kluvet förhållande till djur beroende på för handen varande omständigheter. En del djur använder vi till människoföda och det är i det stora hela en grymt behandlingssätt, som vegetarianer inte inläter sig på. Idag när jag var på middag hos min vän fotografen blev jag bjuden på en välsmakande rätt tillagad av oxkött. Det mesta oxkött som saluförs kommer från slaktade kossor men oxen har väl högre status än kon och få väl därför ge namn åt allt kött som kommer från slaktade kossor- Lamm är små söta och ulliga djur och det är mig motbjudande att äta dem, så därför nobbar jag allt lammkött. Gottlänningar lever till stor del på fårskötsel och säljer mycket lammkött till fastlandet och det är tur att inte alla köttätare har mina åsikter. Såväl djur som människor är sötast och kramgoast när de är små och jag skulle inte på villkors vis vilja klappa en gammal bagge. En fullvuxen hund eller katt kan man väl kela med, men valpar och kattungar är ljuvliga att klappa och krama om. Det är vä därför som Lillskansen är så populärt bland småungarna, Lamm kan jag beskåda på två ställen i Solna. Dels vid Överjärva gård och dels vid Huvudsta Gård. Den senare kallar vi hellre för slott än för gård. Det var för övrigt vid Huvudsta Gamla Slott som mordet på Gustav III planerades. Attentatsmännen lyckades i sitt uppsåt och mordet på kungen ledde så småningom till att vi fick Bernadottarna som kungar. Jag är helt fascinerad av svensk historia och kan rabbla upp alla kungar vi haft sedan Gustav Vasas tid och även en massa krig ända sedan Dackefejden och till dem som förts oå 1900  och 2000--talet. Det kan tyckas vara onödigt vetande men skolkunskaperna sitter i- Lammen i bild fanns på Öland. 12/7 2016

 

 

Gymnastik

 

Idag har det inte hänt något som är värt att berätta, så jag får ägna mig åt något som hänt tidigare. Jag såg att jag figurerar i tidningarna med anledning av att jag besökt ett välrenommerat gym i Solna- Jag var inte där för att träna aktivt utan mer för att se hur det såg ut och vad man egentligen gjorde när man var på gym. Där fanns ett otal konstiga apparater som jag prövade på för att stärka mina något slappa muskler. Det stod strax klart för mig att ett enda besök på gym var som ingen gång, om det var så att jag ville bli en "hurtbulle". Det vill jag inte , men lite mer spänst i armar och ben vore inte så dumt att skaffa sig. Nu tror jag ju inte att damer i min ålder brukar gynbastisera, men någon skall ju vara den första, så nu överväger jag att teckna mig för ett kortare träningsprogram på försök. Min vän fotogrefen hat gått på gym regelbundet sedan länge och är spänstig som en tonåring och orkar med hur långa och backiga promenader som helst och jag har lite svårt att hänga med henne. Den här omtalade boxningsmatschen blev videofilmad och om någon av mina läsare skulle vilja se hur jag bar mig åt, så går det bra att klicka på länken som finns nertill på dagens inlägg . Gymet jag besökte är ett av stans bästa och heter Drivkraft.  Boxningmatchen mellan min vän fotografen Elena och mig kan ni se på hennes blogg.Viddeoklippet finns på  http://www.123minsida.se/sansnid/86645523

13/7 2016


expressen.se/nyheter/dagny-104-provade-pa-livet-som-boxare/A

Idylliskt


De som har semester i juli har alla skäl att vara nöjda med vädret. Det k ommer färstås en skvätt i bland, men den friskar upp och får växtligheten att frodas. Idag har min vän fotografen och jag gått runt Lötsjön i "Sumpan" och det är en lagom motionsrunda. Det är naturskönt där också och det finns ett otal sjöfåglar att titta på. Änderna är förstås flest till antalet. Det finns även gott om sothöns och ett ensamt svanpar simmar majestätiskt omkring bland de mindre arterna. Canadagässen vill jag helst förbigå med tystnad. De skulle aldrig funnits i vårt land om inte Bengt Berg är 1927 mot bättre vetande tagit hit ett par av dem från en djurpark i Holland.. Nu har de blivit otaliga och de lortat ner gräsmattorna . Efter promenaden dricker man kaffe eller äter en matbit på Kafe Gröna stugan, som ligger en bit från strandkanten. Sundbybergs parkförvaltning håller sjön och den omgivande parken i perfekt ordning. I mitt Solna har vi Råstasjön, som också är en fågelsjö, men av någon anledning är det mesta vackrare och trevligare i Sundbyberg, Sunyberg är en typisk småstad och den har bibehållit det idyllidks och påminner om min hemstad med en massa småbutiker och trevliga intima restauranger. Jag arbetade i Sundbyberg i 15 år och känner staden utan och innan. Numera bygger man en massa höghus och staden är inte längre den arbetarstad den var tidigare. Häghus och glasfasader i all åra men lågbebyggelse och gator med småbutiker är mysigare. Men när bostadsbristen är skriande får man pruta av på trivsamheten. Det fanns en del vackra blommor också i omgivningen. 14/7 2016

 

Rörigt om cykling

Nu är det aktuellt med cyklar och cykeltävlingen Tour de France. Jag läser i tidningen att tävlingscyklister plågar sig halvt fördärvade i sommarhettan allt för att komma först i mål och vinna tävlingen. S jälv vågar jag mig inte längre upp på en cykel. Jag vet inte ens om jag längre är kapabel att hålla balansen om jag händelsevis försökte. Cykeln var en gång min bäste vån fast jag i min ungdom fick nöja mig med att cykla på en gammal omgjord herrcykel därför att jag inte hade råd att köpa en ny fin cykel. Jag har berättat förut att jag skämdes lite smått över den gamla cykeln och kallade den för "bastarden." Bastard kallade man förr ett barn som var fött utom åktenskapet. Ett annat namn på en sådan stackars unge var "oäkting" vilket var väldigt nedsättande för det stackars barnet som inte kunde rå för att det kommit till världen. Det är tur att vi har blivit lite mer frigjorda på de flesta ställen här i världen. Jag borde väl enligt den tidens moralbegrepp kallas för halväkta eftersom min nedkomst skedde tre månader efter att mina föräldrar ingått äktenskap. Nu märker jag att jag kommit bort från cyklingen och hallkat in på ett helt annat ämne , men när jag ändå "är ute och cyklar" vill jag påpeka att vi har alla skäl att vara tacksamma för att vi lever i en modern tid och har lämnat en massa gamla fördomar bakom oss. Beträffande mitt förhållande till att cykla , så vågar jag inte längre kliva upp på en cykel utan nöjer mig med stå bredvid bredvid och titta på när andra trampar på. Det är säkrast så. 15/7 2016

 

 

.

Insekter

Jag är lindrigt förtjust i insekter och ser helst att jag slipper att vara i närheten av näsvisa flugor eller surrande bin. Myggor undviker jag så vitt det är möjligt, för om de sticker mig blir det en stor missklädsam bula efter bettet. Den kliar förfärligt och det är svårt att hälla fingarna borta och riva hål på bulan, Humlor däremot är riktigt trivsamma och bits inte. Humlor är ett släkte av insekter som tillhör familjen långtungebin och surrar lite hemtrevligt när de flyger omkring bland blömmorna. De samlar upp pollen i pollenkorgar som sitter på bakbenen. Det finns en gammal myt som säger att humlan egentligen inte kan flyga men att den gör det ändå. Myten är inte alls sann. Humlan är bara lite ”rultig” och har en tyngre kropp än getingar och tambin, Vi skall vara tacksamma för att det finns ett flertal insekter som flyger omkriug bland blommor på åkrar och trädgårdar och lämnar efter sig lite pollen här och var, så att vi får frukter och bär. Vi skall också ge biodlare en eloge för att de ägnar sig åt biskötsel och låter dessa ”husdjur” pollinera växter på samma gång som de producerar den honung som vi gärna slickar i oss-
Förr fanns det förfärligt mycket flugor i hemmen och lite överallt. Mor köpte ”flugfångare” och hängde upp i taklamporna. Flugfångaren bestod av en kletig lång remsa som spred en doft som lockade flugorna att sätta sig på dem och sedan blev de fast och gick en kvalfylld död till mötes. Det var äckligt att se, men det var också äckligt att ha fullt av flugor i husen. De satte sig med förkärlek på den framsatta maten. och lämnade efter sig otäcka små svarta saker. När det var fullt med flugor på en flugfångarremsa eldade vi upp den i vedspisen. Nu verkar det som om flugorna är helt utdöda i stadsmiljö. Jag har inte sett en fluga på åratal och lag saknar dem inte. Men humlor och deras hemtrevliga surrande gillar jag. 16/7 2016
.

Djurgårdspromenad

Ibland är det som förgjort och ingenting går min väg när jag skall använda datorn. Idag ”var det på vippen” att det inte blivit någon bild till dagens inlägg, men är man som jag ”envis som synden” ger man inte upp utan försöker omigen. Min vän fotografen och jag besökte idag Rosendals trädgårdskafe på Djurgården-.Det ligger i en stor fin trädgård som en gång tillhörde Rosendals slott. Detta slott uppfördes på 1820 -talet och var avsett att vara ett lustslott åt den förste Bernadottkungen Carl XIV Johan ( i mitt tycke en synnerligen pretentiös sommarstuga.) Nu används det inte längre som bostad utan kan besökas av allmänheten vid guidade visningar. Jag har varit därinne och minns att det var rätt trevligt och lite enklare än på det stora slottet.

Medan min vän fotograferade av hjärtans lust vilade jag benen och hade ett trevligt samtal med mannen på bild. Han hade föredragit att sitta på en bänk utanför medan hustrun gick runt på slottet . Dagens behållning var ändå att njuta av alla vackra blommor i den f d kungliga trädgården som numera är en handelsträdgård. Där finns ett oändligt antal krukväxter och blommor till salu och de har en strykande åtgång.

Det blir troligen ett gott fruktår i år, det såg jag på det otal fruktträd som också finns i trädgården- De har en hel del bikupor på platsen och det är kanske de flitiga binas förtjänst att det ser ut att bli mycket frukt på träden. .

Vi promenerade från Rosendal till Djurgårdsbron och det blev en riktig långpromenad för en dam i min ålder. Det var skönt att ta en liten ”tupplur efter strapatserna. Men Djurgården är en ljuvlig oas för såväl stockholmare som turister som jag rekommenderar på det varmaste. 17/7 2016

Att roa sig

Idag har min vän fotografen och jag besökt Gröna Lund vår motsvarighet till Köpenhamns Tivoli men inte lika stort. Vi gick inte dit för att åka karusell eller berg-och dalbana utan bara för att titta på de fina blomrabatterna och folklivet. Vi passade också på att dricka kaffe och äta våffla med hjortronsylt och grädde vid Väffelbruket som ligger fint till vid Mälaren. Det är hög ljudvoöym på Gröna Lund för folk skriker ”i högan sky” när det kittlar i magen under åkturerna.
Pensionärer går gratis in på Tivolit och det är väl mest för att mor-eller farföräldrar skall gå dit med barnbarnen och spenderera åkturerna som ingalunda är gratis på en endaste karusell. En vacker sommarsöndag är det fullt med folk och ägarna kan gnugga händerna av förtjusning över att pengarna bara rasslar in. De flesta attraktionerna har funnits i åratal och jag minns väl själv hur roligt det var att gå in i ”lustiga huset” eller åka ”radiobil.
Man kan bjuda upp till dans också och ta en svängom på dansbanan oå kvällen och även om det inte anses speciellt romantiskt har många par träffats på Grönan och blivit mer eller mindre lyckliga. Det är bara i våra största städer som det finns stora nöjesfält. I småstäderna får man nöja sig med ett och annat tillresande nöjesfält eller cirkussällskap. När jag var ung höll de flesta städer sig med en Folkets Park där folk kunde dansa och roa sig. Till folkparkerna kom också resande teater- och operettsällskap. Jag har sett otaliga pjäser och operetter i folkparkerna . De gjorde på sin tid en kulturinsats för en billig penning och många landsortsbor likt mig som tidigare aldrig varit på teater fick se samma pjäser som storstadsborna. En del saker var faktist bättre och billigare förr. Men nu har vi ju radio och TV som nog får anses betydligt bättre än resande teatersällskap och ambulerande nöjesfält. 18/7 2016

Giftigt

Skönhet är ibland ett bedrägligt begrepp och det finns mycket vackert i naturen som är direkt farligt om det används på fel sätt. En del av de blommor som doftar ljuvligt är ibland mycket giftiga och direkt farliga.som t ex liljekonvaljen. Blomman på dagens bild är inte direkt ofarlig den heller. Den heter digitalis och kallas i folkmun för fingerborgsblomma, Innan det fanns syntetiska mediciner använde man den vid hjärtsvikt. Före apotekens tid var det bara i stort sett örtmediciner som gällde och i klosterträdgårdarna odlades medicinalväxter av olika slag. Vi har alla skäl att vara tacksamma över att Medicinalstyrelsen i dag kontrollerar tillverkningen av mediciner och inte släpper fram preparat om de är ordentligt utprovade. När jag var barn var det inte riktigt lika noga.
Då fanns det inga färdiga piller utan medicin var antingen flytande eller såldes i pulverform. Ville man ha ett medel mot huvudvärk vägde apotekaren upp ett gram acetylsalicylsyra och packade in det i ett litet papper som sedan veks ihop till ett prydligt paket. Apotekarna joxade och rörde ihop mediciner enligt doktorerna ordinationer och det var kladdigt och tidsödande att vara apotekare.
Det fanns faktiskt en klok gumma i min lilla stad på 1920-talet . Hur mycket hon var bevandrad i medicin vet jag inte, men folk kom långväga ifrån och rädfrågade henne. Detta retade de riktiga doktorerna. Men på den tiden var det tillåtet eller åtminstone inte olagligt. Vi kan vara tacksamma över att slippa såväl kvacksalvare som andra charlataner i vår tid., Vi får i första hand vända oss till Vårdguiden och få reda på om vi behöver besvära när vi behöver dem 19/7 2916

Städning

Det är sorgligt men sant men allting blir inte bättre med åren. Jag vill inte påstå att jag är helt "kass" men jag är allt annat än bra på att prestera. Min städhjälp har tagit semester och det unnar jag henne av fullaste hjärta. Damm och smuts har däremot inte tagit ledigt utan det lägger sig på möbler och golv som det alltid har gjort. Jag kände mig därför nödsakad att själv göra någonting åt det. Jag bor i en fyrarummare, inte för att det är av behovet påkallat utan för att jag inte orkar flytta till en mindre. Det skulle för övrigt bli dyrar än där jag bor nu. Det är detta som gör att ensamma tanter inte flyttar på sig till förmån för barnfamiljer, utan blir kvar i för stora våöingar.
Jag skulle alltså städa denna fyra och det tog sin tid vill jag lova. Jag dammsög på söndagen, på måndagen torkade jag av golven och igår dammtorkade jag. Jag var ingalunda effektiv utan jag behövde rätt många vilopauser innan det hela var klart. Ju tröttare jag blev ju mer steg min beundran för den semesterlediga städhjälpen. Jag tycker att vi skall uppvärdera den sortens arbete och vara glada över att det överhuvudtaget finns unga raska personer som, vill arbeta med städning. Vi har ju bra redskap när vi skall städa numera. När jag var barn gick man först lös på smutsiga golv med sopborste och skyffel och avslutade proceduren med skurborste och såpvatten. När dammsugare kom "skippade" vi sopborsten . De som gick omkring och städade åt folk kallades "skurkärringar" och det tycker jag idag är i det närmaste ärekrännning, Det är fel på bloggsystemet och går ej att bifoga bild. Blir det bättring sätter jag dit en  20/7 2016

Botaniserande

Idag har min vän fotografen och jag samt en gemensam vän besökt Bergianska trädgården, som är naturskönt belägen vid Frescati. Den ägs av staten och Kungl Vetetenskapsakademien och har till uppgift att sprida kunskap om biologisk mångfald och botanik. Det finns otaliga prydnads- och nyttoväxter, samtliga försedda med namnlappar så att den intresserade får veta vad de heter och var de kommer ifrån när ursprungslandet inte är Sverige. Bergianska är en oas och jag tröttnar aldrig på att gå runt och titta och njuta. Min vän fotografen hittar otaliga objekt att fotografera och spara till sitt stora bildarkiv. Vi har blo mmor som gemensamt intresse och saknar sällan samtalsämnen.Trädgården har två olika växthus och jag kan varmt rekommendera Edvard Anderssons som är öppet året runt och där kan man bl a vandra bland Australiens regnskogar och uppleva tropisk växtlighet.Vill man gå in betalar man en blygsam entréavgift eljest kostar det ingenting att besöka den stora trädgården. Det finns en bra reataurang ich kafe om man blir sugen på något att äta och dricka. Till Bergianska åker man med T-bana till Universitetet men det är nästan trevligare och man ser mer av omgivningen om man tar buss 540 från Hallonbergen . Det byggs otroligt mycket vid Ulriksdal och Bergshamra och det har växt upp nåstan en helt ny stad på Järvafälter. Vär stad är en stad i förändring och det är svårt att känna igen sig från det ena året till det andra när bussen åker genom det som tidigare varit grönområde. Det år fortfarande omöjligt att bifoga bild och det beklagar jag verkligen. 21/7 2916

Gör det själv

( TV såg jag häromdagen att en del pensionärer har det riktigt knapert. När de har betalat hyra och räkningar får de inte många kronor över att leva på. Om de inte är pigga och alerta orkar de inte stå vid spisen heller. Stadsmissionen brukar sörja för uteliggarna  och låter dem få en middag för 20:00 kronor vilket får anses väldigt humant. Ryktet om billig middag har nått pensionärerna  och nu har Stadsmissionen fullt upp med att laga mat till alla de hungriga. Jag har lagat min egen mat hitintills men börjar överväga om det verkligen är värt allt besvär att stå i köket och laga mat till en person bara för att det skall smaka hemlagat.  Om jag prutar av på kraven jag har på mat, så kan jag ju använda tiden till att göra roligare saker. Jag fick för en tid sedan vara "försökskanin" och prova ett antal färdiga rätter och de var i det stora hela inte så dumma. Lite "mesiga" i smaken men det kan man ju bättra på efter tycke och smak. Jag börjar misstänka att det är av ren skrytsamhet som jag vill göra allting själv och klara mig utan hjälp. Det är nog en vilja att alltid  vara bäst. Jag  var sådan  redan under skoltiden . Var det provräkning eller uppsatsskrivning  så ville jag ha högsta betyget. Blev det inte så utan jag blev tvåa var det i mina ögon lika illa som att bli sämst. Det  grämde  mig nästan till  tårar.  Det är tydligen  ett släktdrag för mina syskon ville inte vara sämre än storasyster.  Att jag blev världens äldste bloggare har ingenting med tävlingsivern  att göra . Den titeln har jag bara tills det dyker upp någon som är ännu äldre. Brödet på bild är köpebröd. Min bakmaskin har jag skrotat och hos mig är det slutbakat. för alltid.     22/7   2016                                                                        

Opera

Värmen håller i sig och jag njuter inte precis av solgass, men man behöver inte bylta på sig så mycket kläder när man går någonstans. Idag har min vän fotografen och jag varit på vår favoritplats Ulriksdal, Inte bara för att njuta av naturen utan den här gåmgen vara med om ett kulturevenemang på Ulriksdals Slottsteater. Idag spelade man Mozarts lättsamma opera Cosi fan tutte. Fotografen hade skaffat fina biljetter och vi satt långt fram på första parkett och kunde konstatera att sångarna hade tidsenliga kläder och att de sjöng och agerade utomordentligt bra. Jag som är född i en småstad hade inga möjligheter att se opera förrän jag flyttade till Stockholm vid 37 års ålder. Väl där hade jag ett arbete men jag kände inte en människa och fick bekanta mig med staden bäst jag kunde.Operan blev mitt andra hem. På den tiden kunde man köpa billiga operaabbonnemang och den förmånen utnyttjade jag till fullo och satt på operan flra kvällar i veckan.Visserligen på fjärde raden(finns inte längre efter ombyggnad) men där hörde man allra bäst. Jag tror att jag har sett de flesta operor som visats i Stockholm. Vid besök i utländska huvudstäder har jag alltid försökt att passa in ett operabesök. Jag har faktiskt varit på ett flertal välkända operahus. Jag är ingen kulursnobb utan jag njuter av musiken. Det gjorde min make också och sedan jag blev ensam har det blivit glest med operabesöken. Därför gladde mig dagens besök mycket. Jag vet att det finns infödda stockholmare som aldrig satt sin fot på vår opera och de har gått miste om mycket. Fotot visar tre av sångartisterna. 24/7 2016

Värmebölja

När man blir äldre går allting trögare och tar längre tid. Ibland undrar jag om det är värt att anstränga sig eller bry sig. Det är ju mycket enklare att sitta med armarna i kors och låta tiden ha sin gång Jag kämpar på ändå och försöker se meningen med tillvaron. Ibland lyckas jag, ibland inte. Då tänker jag på vad humoristen Hasse Alfredsson sade en gång: ”livet är som en påse, om man inte fyller det med något blir det tomt och innehållslöst.” Det är så sant som det är sagt. Hasse Andersson sade både roliga och tänkvärda saker och var ibland riktigt finurlig när han gav goda råd på sin breda skånska. Det är svårt att ha ambitioner när solen gassar och det är plus 30 grader i skuggan. Idag skrinlade jag de flesta och tog bara min dagliga motionsrunda. Inte i rask takt utan i ett lugnt tempo för att inte behöva svettas. Matlagningen ”skippade” jag och tog fram middagsmat ur frysen. Jag tänker med tacksamhet på kylskåpens välsignelse när jag minns hur besvärligt vi hade det att förvara mat och dryck när det var värmebölja i min ungdom. Inte ens matkällaren var kall tillräckligt och maten möglade eller blev sur när det var ”rötmånad.
Inte fickk man duscha heller när man blev svettig. Badrum var en ”högreståndsmodernitet” som den vanliga enkla medborgaren bara kunde drömma om- Idag kan jag duscha när jag vill och har lust och själv bestämma temperaturen på duschen med ett enkelt handgrepp. Jag skulle inte för allt i världen vilja ha tillbaka ”den gamla goda tiden.” Allra minst när det är värmebölja. Blomman på dagens bild vet jag inte namnet på, men hoppas att någon läsare kan artbestämma den. 24/7 2016

Möblering

När jag tämker efter, så är jag nog en smula gammaldags, formell och lite efter min tid, Jag tycker att man skall klä sig anständigt och inte gå omkring halvnaken i stadsmiljö. Det är inte nödvändigt att fälja sista modet men jag vill inte gå så långt att jag tycker att man skall ha kläder tills de blir helt utslitna. Förr satte man en heder i att vara hel och ren. men jag tror inte att swr finns många som lappar och lagar kläder längre. Syskom kanske fortfarande får ärva kläder men det är nog mer undantag än regel. Den som besöker mig kanske tycker att jag har ett vackert hem, men ungdomar skulle sannolikt aldrig köpa sådana möbler som mina eller ha fullt med tavlor på väggarna och en massa prydnadsföremål som samlar damm. Jag har en soffgrupp som är 65 år och den är inte det minsta sliten. Köp-slit och släng mentaliteten hyllar jag inte och det enda jag har bytt ut de senaste åren är TV-apparaterna. och kyl- och frysarna. När jag ser på TV sitter jag i emmafåtölj (fåtölj utan armstöd). Den börjar se lite luggsliten ut, men ännu har inte stoppningen börjat sticka ut, så den klarar sig ett tag till. Att jag är så fäst vid mina möbler kommer nog an på att jag i min ungdom bodde i möblerade hyresrum. De var allt annat än komfortabla och möbleringen bestod oftast bara av en säng.en byrå, en stol och en kommod med handfat och vattenkanna. Gamla sekelskifteshus hade ytterst sällan badrum och torrklosett kunde finnas i lägenheten, men befann sig lika ofta på husets gård. Fotografen gillar mina stolar och en av dem finns på dagens bild. Innan jag avslutar vill jag tacka läsarna som visste att gårdagens blomma heter renfana. 25/7 2016

Duschhistoria

Jag är väldigt glad över alla kommentarer jag får, men  kan tyvärr inte besvara dem alla, vilket jag är lite ledsen för. Jag skall i alla fall  en gång till skriva om renlighet och badrum i min barn- och ungdomstid. Badrum med dusch blev inte vanligt förrän på 60-talet. När jag var barn kunde man om man bodde i en stad gå på så kallat varmbadhus och tvätta sig och duscha efteråt för 50 öre per person. Jag som var storasyster skickades till badhuset med en 50-öring och fick ta in tre småsyskon gratis. Det hade varit roligare att få gå själv och simma omkring efter badet i den lilla simbassäng   som badhuset höll med, men så roligt fick jag inte ha. Innan man blev mogen för badhusbesök blev mor och barn badade i en lite större zinkbalja och badvattnet värmdes på köksspisen. Var min far badade vet jag tyvärr inte. En gång i månaden hyrde mor tvättstuga och tvättade stortvätt. Då fick jag och smäsyskonen bada i de stora träbaljorna som fanns i tvättstugan och det var lite roligare. Min första egna dusch fick jag först på 60-talet då vi flyttade till den lägenhet där jag fortfarande bor. Jag tror att det var lite si och så med renligheten bland folk som bodde trångt och hade många barn. Numera duschar folk flera gånger om dagen  och det är tur att vi har gott om vatten i våra sjöar och har råd att vrida på kranar och låta vattnet skvala över oss. Det tänker inte nutidsmänniskan på utan tror att det alltid varit som det är nu. Min gamla mormor bodde i en liten stuga på landet och saknade såväl vatten som avlopp. Hon hade 20 meters väg till brunnen och hivade upp vatten i en hink med hjälp av en lång stör med krok på. Min mor passade på att tvätta gumman ren när hon kom in till staden- Tänk på detta ni sena tiders barn och gläds över att ni överhuvudtaget kan duscha! Någon duschbild  har jag inte, men det finns i alla fall vatten på dagens foto.  26/7   2016

Lyckobringare

Jag tror att jag alltid har varit intresserad av det som växer, blommor mest, men även av ätliga örter. Redan sin barn botaniserade jag och visste vad som var ätbart och inte. I Skäne finns det bokskogar och på våren stoppade vi i oss de ljusgröna nyutslagna löven som smakade lite syrligt, Det gjorde även ängssyrans blad och dem plockade vi under sommaren. Lyckoklövern som tillhör harsyrefamiljen trodde vi var en riktig lyckobringare och blev stormförtjusta om vi någon gång hittade en sådan. På 1800-talet var den allmän som krukväxt och jag har själv med dåligt resultat försökt att ha den på fönsterbänken. Skrockfulla personer tuggar i sig några blad och önskar sig guld och gröna skogar eller kanske en käresta.
Jag tror inte på någon sorts lyckobringare utan mer på att ”var och en är sin egen lyckas smed.” Lycka får man inte till skänks utan den får man mer eller mindre kämpa sig till. Definitivt olycklig blir man om man ständigt går omkring och avundas dem som har det bättre än man själv. Men ingenting är sällan så bra att det inte kan bli bättre. Det är därför inte helt fel att vara lite framåt och försöka klättra lite på karriärstegen innan man blir pensionär, Förr i tiden var arbetaren mer eller mindre utsliten när han gick i pensionär, men av dagens pensionärer är de flesta hur pigga och levnadsglada som helst. Själv har jag inte funderat över om jag är lycklig eller ej, men jag är hur som helst glad över att jag är frisk. Det senare kanske beror på att jag åt syrliga växter när jag var barn? Man kan aldrig så noga veta. 26/7 2016

Katter

Jag tycker mycket om katter, men har aldrig haft någon egen av olika anledningar. När jag arbetade ville jag inte att katten skulle vara ensam hela dagarna. Tamkatter har mänskligheten haft som husdjur sedan antikens dagar och i Egypten ansågs den en gång i tiden vara helig, Katten är egentligen ett litet smygande rovdjur och inte helt att lita på- Den första katt jag lärde känna fanns hos min mormor. Den hette Mia och det hette mormors alla katter genom årtionden. Mormor var ingen riktig  djurvän och hon släppte aldrig in katten i stugvärmen. Hon höll sig med katt för att den skulle jaga råttor i uthuset och själv stå för sitt proteinbehov. Mia fick därför så vitt jag vet sällan  en matbit, men mormor gav henne alltid etn skål mjölk, som hon inhandlade färsk och nymjölkad hos en bonde i grannskapet. När den ambulerande fiskhandlaren gjorde besök köpte mormor strömming ( i Skåne kallad sill) och då fick katten några stycken att festa på.                                                                                                     Mia träffade varje år någon av grannskapetss hankatter och nedkom lika regelbundet med ett antal söta kattungar, som mormor inte lät henne behålla. Jag älskade min mormor men hennes sätt att behandla katten och kattungarna gillade jag inte. Men hon hade själv levt ett hårt och strävsamt liv och inte blivit synnerligen väl behandlad, så i viss mån  förstår jag hennes hårdhet mot katten. Jag har träffat många katter i mitt liv som jag kelat och daltat med  och gärna velat vara ägare till. Nu är det försent att bli kattägare för en katt skulle säkert överleva mig och vad skulle då hända med den stackars katten. Katten på bild heter Darwin och han är helt enkelt bedårande.   28/7  2016

Modernt eller överblivet

Sommaren är fortfarande ljuvlig med värme och vackert väder. Grönskan har djupnat och alla träd har blommat färdigt. Det är så grönt och vackert att ingen vill tänka på att det snart kommer en höst och att bladen skall gulna och falla av.. Jag är glad för alla dagar jag slipper gå klädd i jacka eller kofta. På tal om kläder så har det väl inte undgått någon att jag mestadels går klädd i någon sorts byxa eller jeans. Det anses inte vara helt kvinnliga plagg men är väldigt bekvämt. Den här tiden går det göra riktiga fynd på reorna, Ordet rea duger förstås inte längre utan affärerna skyltar med att de har ”sale.” Strunt samma vad de kallar det bara det är billigt för köparna och att det finns storlekar som passar. De minsta och största storlekarna brukar bli kvar och det hör till undantagen att vi som är lite mitt emellan kan hitta något på reorna.
Det gjorde jag häromdagen och fick tag på byxorna som syns i bild. Det hör till saken att alla konfektionsbenkläder alltid är för långa i benen för mig. Byxbenen pa det här paret hade säkert slutat mitt på smalbenet på en normalstor person. Jag fick de kortbenta byxorna för en femtilapp och det var ju som hittat. De är säkert omoderna men jag är ju själv en kvarleva från en gången tid så det är ju ”don efter person.” I Stockholm bryr sig för övrigt ingen det minsta om vad jag sätter på mig. Hade jag blivit kvar i småstaden skulle jag nog inte vågat visa mig i annat än moderiktiga plagg. Det kvittar numera helt och hållet ifall jag är modern eller inte är det. Jag har ju själv blivit över från livets högsäsong.     29/7 2016

Båtar

Den som vill färdas med båt på Mälaren eller Östersjön har mycket att välja mellan I Stocholm. Skärgårdsbåtarna ankrar och utgår från Strömkajen inte långt från Grand Hotell, De trafikerar en massa öar och mest frekventerade är nog båtarna som går till Vaxholm. Dit åker min vän fotografen och jag en och annan gång för att andas sjöluft och flanera omkring i den lilla staden. Det är mycket popul ärt bland pensionärerna att göra dygnskryssningar till Mariehamn. En del av dem åker för att dansa och roa sig. De går sällan i land på Åland utan stannar kvar i sina hytter tills det blir dags för frukost  och så fort dansmusiken sätter igång är de i farten igen. Jag måste erkänna att en gång i tiden åkte jag ofta med Ålandsbåtarna. Det är roligt att dansa och man får motion samtidigt som man roar sig. Från Stadsgårdskajen i Stockholm går det två båtar dagligen till Helsingfors från Stadsgårdskajen och man får en lagom utlandstripp om man tillbringar en dag i Finlands huvudstad. Många tar det som en extra bonus att starkpriten är billigare på Finlandsbåtarna än på Systembolaget och köper med sig den helliter som de får ta i land lagligt utan att tullen har något att invända. Nu under turistsäsongen ankrar det många riktiga lyxkryssningsbåtar vid Stadsgårdskajen och de ser ut som flytande hotell. Det är populärt bland rika amerikanskor att nästan bosätta sig på en båt och kryssa året runt. Båtarna brukar inte stanna länge i vår stad utan passagerarna gör en sightseeingtur i stan och köper suvenirer. Och åker sedan till nästa hamnstad. Den sortens båtliv är ingenting för mig för jag vill nog helst ha fast mark under fötterna. På dagens bild syns en stor kryssningsbåt ligga för ankar.  30/7   2016

När näckrosen blommar

Blommor växer ju normalt i jord och de flesta spirar upp irån ett litet frö och kan bli stora och livskraftiga plantor. Maskrosen är väl ett strålande bevis på en växt som kan slå rot på de magraste ställen och ändå se livskraftig och strålande ut. Näckrosen är en blomma som  växer i vatten och det tycker jag är lite konstigare. Jag har sett gula och vita näckrosor i olika dammar men när min vän fotografen och jag var i Bergianska trädgården häromdagen såg vi en ensam vackert röd näckros flyta i en av dammarna. Jag förmodar att den var en raritet för jag har aldrig sett en klarröd näckros förut. Näckrosen kommer från en planta som växer i stillastående eller långsamt strömmande vatten där den slår rot på sjöbottnen. Blommorna flyter sedan snyggt mellan de stora bladen på vattenytan. Häromåret hade Bergianska trädgården en jättestor näckros som fyllde upp hela ytan i en av inomhusdammarna. Den fick man betala entre för att få titta närmare på. I fågeldammarna i Lötsjöparken i Sundbyberg är just nu det mesta av vattenytan  täckt  av stora näckrosblad och blommande näckrosor. Det gillar inte änderna för de samlas på de ytor som är fria från växtlighet. Den frodiga växtligheten hindrar dem från att simma fritt. Jag minns själv hur trassligt det var att simma i min stads lilla Helgeå när de långa näckrosstjälkarna snodde sig kring benen. Jag vet inte om näckrosor fyller något uppgift för fiskbeståndets välbefinnande, men jag kan tänka mig att fiskyngel kanske kan ha ett visst utbyte av att gömma sig under växtligheten där det inte finns någon vassrugge till hands. Förmodligen har allt på vår planet kommit till för att det skall vara bra för något och näckrosor är säkert inget undantag från regeln. Jag tycker att de är vackra. Det är maskrosorna också fast de anses vara ett otrevligt ogräs.   31/7   2016

Blomsterspråk

Om man saknar ord och har svåri att uttrycka sig med vackra fraser så kanske det kan vara värt ett försök att säga det med blommor. Men då gäller det att man plockar rätt sort eller inte väljer fel om man går till blomsteraffären. Röda rosor passar om man skall fria till kärestan. Till en riktig oskuld skall det vara vita liljor. De utstrålar jungfrulighet och renhet. Den sortens egenskaper står inte så högt i våra dagar och liljorna kommer därför inte inte att ha strykande åtgång. Rosor är ju alltid rosor även om man inte får dem som en kärleksförklaring. Jag har av någon underlig anledning en viss förkärlek för mindre och lite oansenliga blommor. Violer t ex  och som storfavorit och nummer ett har jag prästkragen.  Den är stryktålig och vissnar inte så fort om man sätter den i en vas. Jag blir inte överdrivet glad om jag uppvaktas med alltför många lösa blomsterkvastar på en bemärkelsedag. På något sätt är det mer praktiskt att få lite av uppvaktningen i form av krukväxter som håller lite längre. Givetvis blir jag glad för varenda blomma jag får. Tulpantiden som numera börjar redan vid jultiden tycker jag mycket om. Om man ställer tulpaner lite svalt på natten kan de stå sig långe och förgylla rumsinteriören. Krysantemum var förr en höstblomma, men nu säljs den nästan året om. Jag köpte en riktigt gul och vacker sådan i snabbköpet för det facila priset av 30:00 kr. Egentligen är det inte speciellt lojalt handlat mot blomsterhandlarna att köpa blommor i snabbköpet. Men det kan gynna blomsterodlarna att blommor blivit en dagligvara  och säljs där man handlar mat. Blommor är inte längre lyx, som de var i min barndom. Nu på sommaren finns det blomlådor så gott som på alla balkonger och den som har ”gröna fingar” odlar både det ena och det andra på balkongen. Jag har försökt med tomater på min balkong men det lönade sig inte och var bara besvärligt. Blommor lyckas jag bättre med.     1/8   2016

Allsångskväll

kväll blev det sent för jag har varit på Skansen och lyssnat till Allsången. Jag behövde inte köa för jag var en inbjuden gäst.och satt på andra bänkraden mitt framför scenen. Som sällskap hade jag släktens mest välsjungande medlem, som har en skolad och väljudande altstämma. Det var en sann njutning att sitta bredvid och höra henne sjunga med den övriga publiken. Jag har inte brytt mig om allspngsprogrammen på länge för jag tyckte att de hade urartat och artisterna mest sjöng poppiga låtar. Kvällens program var bra och föll även mig i smaken. En allsångskväll blir man helt förvånad över hur spontan och medagerande publiken är .Årets programledare är proffsig och är själv en sångbegåvning. Jag tror inte det var publikrekord idag men det var förfärligt mycket folk närvarande. Många står rakt upp och ned medan andra utan sittplatser slår sig ner på ställen så långt från scenen att de knappt ser den. Men det är antagligen närvaron och stämningen som räknas. Skansenledningen gnuggar säkert händerna av förtjusning över publiktillströmningen. Som allting annat har det blivit dyrare att besöka Skansen och det kan bli kännbart för barnfamiljer. Skansen firar för övrigt 125-årsjubileum i år och Hazelius gjorde en kulturinsats när han en gång kom på ideen till detta friluftsmuseum. Det skall vi vara honom djupt tacksamma för. Jag hade ingen kamera med och min vän fotografen var på annat så det blir en blombild idag också. 2/8 2016

 

Gardiner

När man flyttar in i en lägenhet vill man gårna så fort som möjlligt få upp gardiner framför fönstern för att det skall se "bebott"  och hemtrevligt ut. Gardinlösa fönster ser trsta ut och bor man på nedre botten kan ju vem som helst kika in  och det vill vi ju inte. För länge sedan använde man inte gardiner utan det är först från 1600-talet som  det finns upptaget i inventatieförteckningar. Gardiner höjer hemtrevnaden inomhus och gardiner kan se ut på många sätt. En del hänger bara en våd rakt upp och ner vid varje sida av fönstret. Andra vill ha konstnärliga uppsättningar med "rysch och pysch. " Vad det sistnämnda egentligen betyder vet jag inte, men det är säkert något som kräver merarbete att få till. När jag hade min ambitiösa period bytte jag gardiner höst och vår. På sommaren hängde jag upp lite tunnare och luftigare gardinvåder och på hösten en luft (två gardinvåder) som såg mer vinterbonad ut. När jag var barn hade vi vita spetsgardiner på sommaren. De såg väldigt skira och vackra ut och behöll sin vithet bra länge eftersom man då inte eldade i kakelugnar och kaminer. Sena tiders barn tror att centralvärme har funnits i alla tider, men det har det inte. Den som aldrig eldat med ved eller kol vet inte vilket smutsigt jobb det är att raka ut aska och sot ur en vedspis eller koleldad kamin. Men för att återgå till spetsgardiner, så är de mindre vanliga nuförtiden och  min vän fotografen blev så nostalgisk när hon såg sådana  i ett fönster att hon plåtade av dem med pelargonier och allt.    3/8    2016

Aktualiteter

Man kan vinna ära och berömmelse av olika orsaker. Man kan vara ung och vacker eller bra på någonting.jag har blivit kändis för att jag som riktigt gammal börjat blogga och följaktligen änågorlunda kan använda en dator. Det har ansetts märkvärdigt för folk i allmänhet tror att en
hundraåring inte har mycket av själsförmögenheterna kvar utan sitter på ett hem och är ”gaggig.” Många av mina läsare känner troligen till att jag fått vara med i en dokumentärserie. Min film heter: ”Det är inte så dumt att bli gammal” och har visats i TV på bästa sändningstid. Nu skall denna film tillsammans med flera andra visas på nytt. Min film sänds den 27 augusti. Detta för att den tillsammans med flera andra av Asa Blancks filmer skall tävla om att bli prisbelönt i ”Kristallen.” Jag ser ju gärna att mina läsare är med och röstar. Om de ger min film en röst blir jag jätteglad. I länken nedan kan ni läsa mer:

                                    www,.svt.se / kristallen/rosta-arets-program

I övrigt tar jag det lugnt i sommar och gläds åt det vackra vädret. I augusti brukar det vara kräftpremiär. Det är visserligen ett förfärligt sörplande men har man väl fått av de små djuren deras hårda skal är de riktigt goda. Jag ordnade kräftskivor under många år i mitt tidigare liv, men av dem som deltog då finns nästan inga kvar. Vill jag äta kräftor nu får det troligen bli i ensamhet. Min vän fotografen har aldrig lärt sig uppskatta röda skaldjur så henne kan jag inte räkna med när det gäller att spisa kräfror. De röda djuren på dagens bild år nog humrar, men de är i alla fall skaldjur. 4/8 2016

Vattenkonst


En fontän eller springbrunn är ett vattenkonstverk eller en anläggning där vatten i olika former och genom rörelser utnyttjas i konstnärligt och dekorativt syfte. Vi har t ex Molins fontän i Kungsträdgården, som är stadens praktfullaste- I min lilla födelsestad hade vi så vitt jag vet en enda fontän och den fanns i Tivoliparken. Den kallades för "Snäckan" och föreställde en ung flicka som vred vatten ur sitt våta hår. Namnet fick den för att den nakna flickan satt uppflugen på en snäcka. Det var det första konstverk jag sett och vi barn tyckte att den var otroligt vacker. De flesta slott och herresäten med självaktning brukar ha en fontän i parken. I Drottningholm finns en större vattenkonst som kallas för Kaskaderna. Den var ur funktion i många år men restaurerades 1961 och jag tror att kungens farfar Gustav VI Adolf fick restaureringen i födelsedagspresent av svenska folket. Vatten i rörelse är fascinerande och plasket från en fontän är rogivande. Fontänen på Sergels Torg är stilig den också när vattnet någon gång släpps på. I Solna har vi en liten fontän på torget framför Solna Centrum och där brukar småbarnen i varmt väder klä av sig nakna och plaska av hjärtans lust. Anita Ekberg blev världsberömd när hon en gång under en filminspelning badade i en fontän i Rom. Men fontänen på dagens bild tycker jag tar priset i skönhet. Den finns i staden Sofia och min väns foto gör den full rättvisa. 5/8 2016
,

Gamla träd

I vår nationalstadspark i vilken Ulriksdals Slottspark och Djurgården ingår finns det Europas största bestånd av gamla jätteekar. Ekar planterade man förr i världen för att använda virket vid skeppsbyggnad. Det gamla  krigsskeppet Vasa byggdes en gång av ekplankor. Numera får de gamla ekarna för det mesta stå kvar på sina växtplatser tills de murknar och blir fallfärdiga. Söker man sig en bit bort från slottet i Ulriksdal kan man se gamla ståtliga ekar med mer än 300 år på nacken. De har så tjocka stammar att man måsta vara minst  två personer för att omfamna en sådan koloss. Det är imponerande bara att betrakta en enda jätteek och ser man många på en gång kan man nästan höra historiens vingslag. När jag gick i skolan för länge sedan sjöng vi en visa om ekar som började med orden: ”I gamla  döende jätteekar vad sågen I? Hur många blodiga vapenlekar upplevden I? Fast fred och lycka i nejden rår, så sorgset Näcken på harpan slår.” Nutidens barn begriper väl inte texten och anser väl att min samtid var i ”mossigaste” laget. Men vi hade varken miniräknare eller smarta telefoner  i vår enkla och barnsliga värld och vi fick vårt vetande från vanliga läroböcker. Ekarna är för övrigt inte riktigt som andra träd. De tappar löven väldigt sent på hösten och på en del av dem ramlar inte löven av förrän långt fram på vårkanten.  Förr gjorde man även möbler av ekträ. De blev tunga och var oftast rätt klumpiga. I mitt hem var vår matsalsmöbel av brunbetsad ek och den sortens möbler var inte flyttkarlarna glada för att bära upp och ner i trappor. Hissar fanns förstås inte på ekmöblernas tid. Hur som helst så gillar jag gamla träd i allmänhet och gamla ekar i synnerhet.  6/8     2016

 P S Det blev  fel adress om röstningen. Nu har jag fått den rätta hoppas jag och ändrat till det.

Trivialt och sakralt

Jag är i vanliga fall ganska välbalanserad och lugn, men nu är jag väldigt irriterad och rent ut sagt "förbannad" på den person som kallar sig Guila och har inkräktat på min blogg. Jag vill att hon med omedelbar verken slutar upp med sina paranoida kommentarer och lämnar min blogg ifred. Har man inget vettigt att komma med skall man hålla tyst. Bloggen är mitt forum och ingen annans och jag har annat att framföra än att disputera med trätlystna människor, som bråkar för sin eget höga nöjes skull. Nu är det sagt och jag vill inte upprepa det.  Idag vill jag istället berätta att jag varit på barndop i Tyska kyrkan i Gamla stan. Det var släktens yngsta ett tvillingpar som fick namnet Joakim och Sofi. De var föredömligt tysta och beskedliga under hela ceremonien. Akten hölls på tyska, men det kunde lika gärna varit på kinesiska för jag hörde inte ett jota av vad den kvinnliga prästen sade. De flesta som prästvigs numera är kvinnor därför att en prästlön är inte speciellt hög. De har sällan stora röstresurser. Jag tycker att Sankta Gertuds kyrka som den också heter är ståtlig och att den har vackra glasmålningar på de höga fönstren. Kyrkan  var ursprungligen ett gilleshus som byggdes om till kyrka 1638-1642. Efter dopceremonin skålade vi i champagne och drack kaffe  med mer än 7 sorters kakor i församlingssalen. Det fotograferades vilt i kyrkan men eftersom jag inte fotograferar själv har jag inget foto från högtiden.utan dagens foto kommer som alltid från min vän fotografen som varit på delfinshow i Kolmården .    7/8  2016

Mer om gårdagen

Det kändes en smula overkligt att vara med på tvillingdop i går  eftersom det så viit jag vet inte förekommit några tvillingar i min släkt förrän nu. Jag tror att föräldrarna är väldigt stolta över de här barnen, men stoltast är nog tvillingarna farfar, som länge längtat hett efter barnbarn. Han sken som en sol under hela dopakten och fotograferade ivrigt för att på så sätt ha fina minnen av händelsen. Ordet dop kommer från verbet doppa och det var väl meningen från början  att den som skulle upptagas i Guds rike och gemenskapen skulle nedstiga i ett stort kar med vatten och bli ordentligt blöt. Numera döps ungar vid en dopfunt och prästen stryker över ungens huvud med den hand han doppat ner i dopfunten och torkar efter med en handduk, allt medan han ger ungen namn och följer ritualen. Det är finast att bli döpt i kyrkan. Det fick jag och mina syskon aldrig vara med om. Vi blev döpta på BB-avdelningen på stadens sjukhus. Dit kom en präst en gång i veckan oh döpte samtliga bebisar. Det är möjligt att någon mor ville ha ett ordentligt dop, men mina föräldrar tyckte det var helt i sin ordning att vi fick namn och blev vattenbegjutna på BB. Numera är de flesta barn planerade och välkomna. Det var de inte alla gånger förr i världen. Min bästis är näst yngst i en syskonskara på 10  och tyckte som ung flicka att det var "skämmigt" att ha så många syskon. Min farmors syster var "ett strå vassare" och födde 14 barn sedan hon emigrerat till Amerika och hon fostrade dem alla till goda medborgare. Jag var själv inte planerad för jag föddes tre månader efter föräldrarnas bröllop. Det syns inte att jag är med på bröllopsotot för mor hade dragit åt snörlivet ordentligt.  På dagens foto  är båda barnen mer eller mindre synliga.  8/8   2016  

Kastanj

Det finns en massa djur i Vår herres hage och ännu fler växter och träd. Ekarna avhandlade jag häromdagen och idag tänkte jag skriva lite om kastanjen som tillhör familjen bokväxter och som blommar så vackert på våren. Kastanjeträd minns jag från min barndom och att det fanns en uråldrig kastanj vid Stora Torget i Kristianstad. Den blommade rikligt varje vår och jag hade sett den bloma så länge jag kan minnas.  Men nu finns den inte längre. Den var så gammal och skröplig att den blåste ner för några år sedan. Varje gång jag återvände till hemstaden gick jag till torget och kollade om den fanns kvar och jag blev nästan ledsen när jag såg att den var borta. Kastanjer har så vackra blommor. De är vita med en rosa skifting. Kastanjens frukter eller om de kallas nötter lekte vi med som barn. Vi fick inte mycket leksaker, men vi lekte med sådant som fanns till hands och hade inte stora pretentioner. Den mogna kastanjenöten är glänsande brun och den har gett namn åt en färgnyans. Jag minns att min mor envisades med att säga att hon hade kastanjebrunt hår. Jag tror inte att hon var färgblind, men hon hade bestämt sig för att hennes hårfärg gick i brunt, medan omgivningen påstod  att  hon var mörkare än så. Hur som helst så hade hon en aning vågigt vackert hår, som jag alltid var mycket avundsjuk på eftersom jag själv begävats med raka bleka testar och aldrig kunde tävla med min mor i skönhet. Jag var lik min pappa som alltid varit en tunnhårig lintott. Syskonen ärvde lite mer av mors skönhet och när jag beklagade mig för mormor över livets orättvisor  tröstade hon mig med  att jag i alla fall blivit begåvad med ett gott förstånd och att jag kunde uppföra mig ordentligt. Klen tröst för den som hellre hade haft vackra ögon och självlockigt hår.   9(8   2016

Dam I rött bl a

Jag är av någon anledning mycket förtjust i röda kläder. Rött sägs vara passionernas färg, men speciellt passionerad är jag då inte. Det har skrivits en deckare som hette ”Damen i rött” och det var rätt intressant läsning. Jag klär mig i rött för att jag blir gladare av att bära rött än svart. Nu tror jag visserligen inte att alla som klär sig i svart är sorgsna utan de som går svartklädda till vardags och fest tycker säkert att det är klädsamt. Tycke och smak skall man inte diskutera utan låta var och en ”bli salig på sin fason.” Nu får vi för övrigt snart tänka på att klä oss lite varmare och idag var det då ingen sommarvärme. I mina inlägg byter jag ämne lite ”hipp som happ” och nu tänker jag ge mig in på ett ämne som vi inte berörde med en stavelse i min skola och det var sexualkunskap. När man kommit över småskoleåldern började man fundera över hur ett barn kom till. Att det måste vara en man och en kvinna om saken, det begrep vi, men inte hur de bar sig åt. Att fråga min mor vågade jag inte, men det fanns kompisar som visste och de invigde mig i hemligheten. Att det var ett syndfullt beteende var vi alla ense om och att det blev barn redan vid första försöket var vi helt övertygade om. Detta var före preventivmedlens tid. Sädana började visserligen tillhandahållas men var olagliga och såldes i största hemlighet. Abort var annu mer olagligt och kallades för ”fosterfördrivning” och resulterade i fängelsestraff om man blev ertappad. En flicka skulle ”hålla på sig” och gjorde hon inte det var hon en ”slampa.” I vår frigjorda tid tror man inte att det här är sant, men det är det. Det var inte mycket som var bättre förr och det hycklades och hymlades mycket mer då än nu. Jag gratulerar dagens skola som har livsviktiga ämnen på schemat och inte prioriterar biblisk historia som min tids skola gjorde.    !0/8    2016

Djurgårdspromenad

Idag har min vän fotografen, en av hennes våninnor samt jag gjort en rejäl långpromenad på Djurgården. Vi besökte Kafe Kruthuset som ligger vid Hundudden på Norra  Djurgården. Kaféet är inrymt i det gamla Kruthuset som byggdes av Erik Dahlberg i slutet av 1600-talet när Carl XI var kung. Det är en historisk byggnad med tjocka rejäla murar. Den ligger på Hundudden med utsikt över Värtan och Fjäderholmarna. Det är värt besväret att ta sig dit för kaffet är gott, kanelbullarna godast i stan och priset förvånansvärt lågt. Sitter man inne i den gamla byggnaden och dricker sitt kaffe kan man nästan höra historiens vingslag. Vill man ha en smörgås till kaffet finns det härliga ”mackor” med ägg och ansjovis och andra goda pålägg. Det är bara att välja. Jag tror inte att så många stockholmare känner till den här utposten utan den frekventeras nog mest av av båtägare som har sina båtar förtöjda vid bryggorna på udden.. Djurgården är en underbar plats och där ligger också flera av stadens många museer. Nu på söndag anordnar DN sin sedvanliga utomhuskonsert på ängen framför Sjöhistoriska muséet. Peter Jöback är solist och även om det skulle regna blir det fullt med folk som lyssnar. De sitter i gröngräset och har picknick med sig och det brukar vara en trevlig och mysig stämning. Än så länge håller jag reda på vad som händer och sker i vår huvudstad och det är förvånansvärt mycket som är gratis. Även om kassan är skral kan man få omväxling i tillvaron om man är tillräckligt nyfiken och på alerten. Fotot är inte från idag men Djurgården skymtar i bakgrunden.    11/8   2016

Om huvudstad och båtar

Jag har alltid varit intresserad av historia och det var ett av mina bästa ämnen i skolan. Sveriges historia studerade vi ingående i min skola. Visserligen blev det lite för mycket årtal att plugga in när det gällde krig och och namn på kungar som krigade, men i det stora hela så fick vi goda kunskaper om vårt  land och dess huvudstad. Jag vet därför att Birger Jarl grundat vår huvudstad år 1262 men i den historiebok jag hade i skolan, står det, att Sigtuna var säte för Svea Rikes kung till dess att denna stad härjades av eld och krig år 1187. Staden Birka, som huvudstaden först kallades, låg strategiskt till vid inloppet till Mälaren och det var rätt svårt för fiender att ta sig in till staden tack vare skärgården och alla dess öar. Det må vara hur som helst med stadens historia, men vi fick i alla fall en riktigt vacker huvudstad. Skärgården och alla öar gör att det behövs bro- och båtförbindelser om man vill nå de olika stadsdelarna. Gamla stan har man ofta kallat för staden mellan broarna. Det är på grund av stadens läge som det finns så många båtar i Stockholm. En del tuffar omkring och transporterar folk, andra ligger förtöjda vid bryggor och syns sällan som trafikmedel. Det ger kanske hög status att vara ägare till en fin segel-eller motorbåt och att skryta om den för vänner och bekanta. Jag vet inte så noga. Själv var jag en gång i tiden ägare till en liten eka och en kortare tid hade jag en motorbåt. Den senare slog runt under en storm och sjönk till botten. Vi bärgade den, men den blev aldrig vad den hade varit, så vi tappade intresset för motorbåt och sålde det havererade exemplaret för en billig penning till grannen. Denne gjorde troligen en bra affär för jag har aldrig haft näsa för affärer. Jag har heller inget högt utveclat sinne för fotografering. Det har min vän fotografen och hon spanade in den fina båt som pryder dagens inlägg men som jag inte sett i verkligheten.       12/8    2016    

Sniglar

När man har en trädgård gör man förr eller senare bekantskap med små ryggradslösa blötdjur som bär sitt hus på ryggen och rör sig mycket långsamt. I min trädgård höll de med förkärlek till bland kålplantorna och ”käkade” på bladen . Jag lät dem hållas och vad skulle jag annars gjort när min hjälpreda i trädgården förklarade ”att allt som växer är deras.” Det var ju en snigelvänlig inställning och jag hade inga motargument. Det skulle jag ha haft om de varit mördarsniglar. Sådana hade ännu inte invaderat vårt land när jag hade grönsaksland. Mördarsnigeln har blivit en landsplåga. Den är ett främmande skadedjur som troligen i enstaka exemplar följt med någon frukt- eller grönsakslast från utlandet och spritt sig och förökat sig lavinartat. En nära släkting till mig har dem i sin trädgård och under sommarmånaderna för hon en hopplös kamp för att utrota dem- De är ett plågoris som Eygptens gräshoppor en gång var och lika svåra att utrota, De vanligaste sniglarna i Sverige bär sitt hus på ryggen och förflyttar sig och huset med snigelfart. Det vill säga i sakta mak. En del människor drar benen efter sig och de blir jämförda med sniglar, vilket inte är smickrande. Ännu så länge förflyttar jag mig med raska steg och jag är glad att slippa dra på en rollator. Den är visserligen ett utomordentligt bra hjälpmedel men jag tänker undvika den så länge jag kan. Jag måste säga att vi ”har det bra förspånt” i Sverige som får låna rollatorer och rullstolar gratis när benen blir svagare. Bäst är det förstås att så länge som möjligt behålla ”springet i benen” och gå för ”egen maskin” även om det gka gå med snigelfart. 13/8 2016

Växtlighet

”Varav hjärtat är fullt därav talar munnen.” Det är ett urgammalt ordspråk, som redan min gamla mormor citerade. På mindre högtidligt språk menas det att det folk är intresserade av diskuterar de gärna. Jag som är lite smått tokig i blommor pratar i tid och otid om växter. Av någon anledning tycker jag bäst om det vi kallar vilda blommor. Sådana som kommer av sig själv år efter år utan att vara planterade. Naturen är i sig ett underverk och hur många växtarter som finns, vet nog ingen. När min vän fotografen och jag är ute och ”botaniserar” frågar hon mig ofta vad den ena eller andra blomman heter och för det mesta vet jag svaret. Hon ser växterna för det mesta som fotoobjekt och brukar göra dem full rättvisa. En del blommor är rariteter och finns i ytterst få exemplar andra växer mer eller mindre som ogräs och kommer upp lite överallt. Vid senaste Djurgårdspromenaden såg vi blommande nävor. Nävan är en ört som det finns mer än 400 olika sorter av. Själv känner jag bara till skogsnävan och har sett en annan sort som brukar odlas i rabatter. Det är sällan lönande att plocka vildväxande blommor och sätta i en vas för de vissnar fort. Violen är en liten blyg och oansenlig blomma som doftar gott. Den har blivit förädlad och utvecklats till en massa olikfärgade penséarter. Förr i världen innan man börjat med ogräsbekämpning växte det blåklint och vallmo i sädesfälten och det var så vackert att se, men kanske inte lika behagligt för bonden når han skulle skörda vad han sått. Numera när jag inte har egna gräsmattor tycker jag att maskrosor är vackra. De ser ut som små solar i det gröna gräset och har fått oförtjänt dåligt rykte. Bladen är faktiskt riktigt goda att äta om man plockar dem när de är späda och blandar dem i grönsalladen. 14/8 2916

Om fötter och annat

Det finns numera en massa yrkeskategorier som inte fanns i min barn- och ungdom. Mycket  som man nu anlitar sakkunskap till gjorde vi själv eller fick hjälp med av någon inom familjen. Det tänkte jag på idag när jag besökte min pedikurist och fick mina fötter omskötta. En sådan började jag anlita efter hundraårsdagen för då räckte armarna helt plötsligt inte till för att klippa högra fotens lilltånagel. Man kan ju inte ha nio klippta tånaglar och låta den tionde växa vilt. Det var bara att Googla och hitta expertis i närheten. Jag hittade en som hade namnet "Friska fötter" och det lät ju lovande. Jag har berättat tidigare att mina fötter är snygga och i total avsaknad liktornar och defekter eftersom de aldrig blivit inklämda i för trånga skor. Friska fötter och bra skor gör att det går bra att promenera. Det gjorde jag idag tidigt på förmiddagen när jag fick för mig att åka till Drottningholm. Varför vet jag inte. Dit åker man med buss, men det blir ändå en rejäl promenad från bussen och till China slott. I dess närhet kan man dricka kaffe med nygräddad våffla. Kaffeservingen finns i slottets gamla köksbyggnad men så här års dricker man sitt kaffe utomhus. China slott är förstås byggt i kinesisk stil och kung Adolf Fredrik gav det i födelsedagspresent till drottning Lovisa Ulrika år 1753. En storslagen present vill jag lova. Vi vanliga medborgare får nöja oss med mindre kostbara födelsdagsgåvor. Jag skulle för övrigt inte vilja bo i ett slott. Men man kan få titta in i China slott och se hur vackert det är inrett om man vill betala entreavgift. Slottet visas lördagar och söndagar. Inredningen är helt i rokokostil och helt förtjusande det kan jag intyga.     15/8  2016

Pressvisning

Idag har jag varit på Vasateatern. Det visades ingen pjäs utan det var pressvisning inför TV-galan i september i år då de starkaste insatserna inom svensk TV skall prisas. Till min stora förvåning är dokumentären om mig med i tävlingen och jag tävlar också om titeln Årets TV-personlighet.. Lite svårt för mig att fatta för jag är varken ung eller vacker och jag har aldrig uträttat några stordåd. Men det är klart att jag känner mig lite stolt och tar det som ett bevis på ”att det är inte så dumt att bli gammal.”  Förutsättningen för ett bra liv på ålderdomens höst är förstås att man är frisk och rörlig. Den andra TV-personligheten är Lars Lerin och filmen om honom gick till mitt hjärta och jag unnade honom lyckan att ha funnit en sympatisk livsledsagare. Jag år med om så mycket trevligt på gamla dar att jag inte längre ångrar att min vän fotografen satte ” lavinen i rullning” när hon envisades med att tipsa lokaltidningen om att det i vår lilla stad fanns en gammal tant, som avvek från det gängse tantmönstret och hade börjat blogga. ”Underliga äro vår Herres vägar” säger ett gammalt ordstäv eller möjligen står det att läsa i bibeln. Jag vet inte så noga för jag är inte så hemma på bibelcitat. Innan jag avslutar dagens  inlägg vill jag tacka för alla vänliga och snälla kommentarer som jag blir glad över. Mindre glad blir jag över de som inte är snälla. En del av dem har jag väl förtjänat och dem ftar jag med jämnmod. Jag vet ju också att personer som inte är harmoniska inom sig själv kan känna ett visst behov av att ge utlopp för sin bitterhet genom att ge någon känd eller okänd ett ”tjuvnyp”. Jag tar inte så illa vid mig. Det blir bara lite motvikt mot allt beröm jag får. Fick jag bara beröm skulle jag  kanske frestas att tro att jag vore märkvärdig och det är jag inte. Taktlösa och indiskreta frågor besvara jag inte . På fotot syns jag tillsammans med dokumentärfilmens regissör och för hennes skull hoppas jag att vår film vinner ”Kristallen.”    16/8   2016                                                                                                                                       

Kulturestival

Stockholm är "städernas stad" och här händer det alltid något. Just nu är det kulrifestival för alla åldrar. Ungdomens egen festival heter "We are Stockholm."  De olika programmen utspelas i Kungsträdgården, på Gustav Adolfs Torg och på Skeppsholmen. Muséer och restauranger och en del andra begivenheter har flyttat utomhus och nu är det meningen att medborgarna skall gripas av festyra och roa sig under åtta dagar. Jag var ute och "kollade läget" idag på eftermiddagen men då duggregnade det och var glest med festivalsdeltagare. Det blir säkert fler framåt kvällen när arbetstiden är slut.  "Nattsudd" är ingenting för en dam i min ålder. utan jag nöjer mig med eftermiddagsbesök och med att dricka kaffe på området. För ett antal år sedan kallades tillställningen för Vattenfestival men den stoppades efter några år för det blev ett ohejdat öldrickande med åtföljande nedskräpning och andra olägenheter.  Om det finns turister kvar i stan förvånas de säkert över att det nästan råder karnevalsyra i den svenska huvudstaden och att svenskarna till deras förvåning är värda  ryktet de fått som "Nordens fransmän. De blir säkert mindre temperamentsfulla när skolorna börjar och den ljuvliga sommare övergår i höstrusk och kalla vindar. Men jag tänker absolut inte ta ut vintern i förskott. Ordspråket säger att: "man skall inte ta ut olyckor i förskott, utan var dag har nog av sin egen plåga." Det är en bra levnadsregel och den har jag försökt tillämpa efter bästa förmåga under hela mitt långa liv. Dagens bild är inte från någon festivalrestaurang men jag tycker att det är en rolig bild när min vän fotografen och jag betraktar anrättningen med tydlig misstro.    17/8   2016

Mera festival

Häromdagen var det en för mig okänd person som påstod att jag var en ”bluddrare”  Ordet ingår inte i min vokabulär så jag slog upp det för att fä vetskap. Det var inget smickrande omdöme för det betyder att en bluddrare är en person som pratar strunt. Det är ju inte alls konstigt att det blir lite bludder när jag skriver om än det ena och än det andra och bloggar varenda dag. Jag har aldrig påstått att jag är författare. Ingen är tvingad att att läsa vad jag skriver. Jag bloggar bara för att jag tycker att det är roligt. En blogg är en digital dagbok och inte en dagbok av den gamla vanliga sorten. I en vanlig dagbok skriver man ner sina tankar och förvarar boken längst ner i byrålådan. Den är inte för allmänheten utan bara för dagboksskrivaren själv. Jag blev inte det minsta  förargad över att kallas för bluddrare. Sticker man ut hakan får man ta kritiken.  Den tål jag och ”den som sig i leken ger får leken tåla” säger ordspråket. Det går inte att vara  alla till lags. Det är visserligen  trevligare att bli rosad än risad, men men strunt samma. ”Smaken är delad som baken” säger ett annat ordspråk. Ordspråk är bra att ta till när de egna orden tryter. Idag var det inget bra väder för årets Kulturfestival och jag tycker lite synd om arrangörerna. Jag tog mig en titt på några av stånden men det var  glest med folk på eftermiddagen. Det blir säkert bättre fram mot kvällen när folk är lediga från jobbet. Men inte allt är bra för på ungdomsfestivalen klagar flickorna över att pojkarna inte håller fingrarna i styr utan ”tafsar.” Jag hoppas att ordningsmakten kan stävja ofoget så att flickorn kan ha trevligt och slippa att bli antastade. Det är straffbart att ”tafsa” så gossarna bör hålla fingrarna i styr. och uppföra sig ordentligt. Vaktparadeen är stocholmarnas stolthet så det är därför den pryder dagens inlägg.        18/8  2016

Oväsentligheter och annat

Idag blev jag en smula irriterad när jag tittade på kommentarerna. Men eftersom jag levt länge och kommit i kontakt med alla typer av personer så har jag lärt mig åtskilligt på vägen. De som skriver rent trams bemöter jag inte. Förr eller senare tröttnar de eller hittar ett nytt objekt att hemsöka. De flesta av mina kommentatorer kommer antingen med välgrundad kritik och den tar jag till mig eller också säger de något vänligt som gläder mig. Elakheter rinner av mig de är inte värda att reta sig på. Livet är alldeles för kort för att man skall hänga upp sig på oväsentligheter. Ämnet är således uttömt och jag skriver min blogg som jag brukar.göra. Idag har jag inte varit särskilt verksam men jag har skött mina vardagliga sysslor. Jag åkte sedan in till stan och tog en titt på Kulturfestivalen, som hade lite fler besökare idag. Alldeles i närheten av Kungsträdgården, där festivalen håller till, ligger S:t Jakobs kyrka. Där var det orgelkonsert på eftermiddagen och den ville jag gärna lyssna till. Kyrkorna är våra främsta kulturbyggnade och brukar ha god akustik. Sankt Jakobs kyrka har gamla anor och den äldsta kyrkbyggnaden på platsen påbörjades redan på 1300-talet. Den nuvarande kyrkan började byggas är 1580 på order av Johan III . Den blev dock inte färdig förrän 1643 och har sedan restaurerats vid flera tillfällen. Kyrkorna och slotten var förr den enda kulturbyggnader som fanns och en gång i tiden var prästen en maktfaktor i församlingen och hade stort inflytande över församlingsborna. Idag har kyrkan och prästen inga maktbefogenheter alls.Ingen tvingas att bevista gudstjänsterna mot sin vilja. Men de flesta kyrkor har välljudande orglar som är väl värda att lyssna till. Bilden på ängeln är från en helt annan kyrka- 19/8 2016

Bröllop

Idag var jag bjuden på bröllop. Det var inget kyrkbröllop med brudstass och allt vad därtill hör utan en modern borgerlig vigsel i Stockholms Sradshus. Där viger de folk pål öpande band och hela ceremonin tar inte lång stund. Brudpar får ta med sig 15 släktingar eller vänner in i vigselrummet-och jag hade turen att vara en av de femton, så nu vet jag precis hur det går till. Det var i högsta grad enkelt och okomplicerat och över på ett par minuter, men brudparet fick i alla fall ett vigselbevis med sig hem, så att de har svart på vitt på att de ingått äktenskap. De hade varit sambo i 25 år-innan de  idag tog steget fullt ut och blev äkta makar. Bodde man ihop förr och inte var gift ansågs det vara stor synd och skam och i högsta grad omoraliskt. Nu rynkar inte ens moraltanter på näsan när de träffar bekanta som bor ihop, utan det anses helt OK. Jag bryr mig inte om hur folk lever, men har samboparet barn, så tycker jag att parterna skall vara gifta. Det har juridiska fördelar och barns väl och ve bör komma i främsta rummet för föräldrar av alla sorter. Efter vigselakten skålade vi i champagne för de nygifta, som sedan bjöd på  utsökt byffé. Det är trevligt med stora familjefester för då får man träffa släktingar som rest långväga ifrån och som man ser mer sällan. Alla tyckte det var mycket trevligt att vara med på Stadshussbröllop. Nu förstår jag  bättre varför de är så populära. Bara att få vistas en stund i vårt fina Stadshus är en upplevelse. Det är inte många turister som lämnar Stockholm  utan att ha varit i Stadshuset. Nästa år är det 90 år sedan det byggdes. Jag har tyvärr ingen bröllopsbild men jag tycker att dagens bild på något sätt ändå symboliserar tvåsamhet.     20/8  2016 

Sportintresse

Jag är inte speciellt sportintresserad men tycker att det hör till allmänbildningen att veta lite om vad som försiggår i idrottsvärlden. Men bara lite grann så där till husbehov. Att det har varit olympiad vet jag och idag kom OS-hjätarna hem till Arlanda och mottogs av folkets jubel. Sedan transporterades de till Kungsträdgården för att bli ännu mer hyllade. Jag åkte till stan trots regn och rusk och tittade på det varma mottagande som truppen fick når de anlände till Kungsträdgården. Pia Sundhage(den kvinnliga landslagsledaren i Damfotboll) sjöng en ”trudelutt”  och folk applåderade och var glada och uppfyllda av stolthet över silvermedaljen. Sara Sjöström med medaljer i alla tre valörerna är väldigt populär och hon blev också mycket hyllad. Jag har varit med i en simtävling en gång i mitt liv-när jag gick i skolan. Hur lång sträcka jag simmade har jag glömt men att jag inte blev bättre än fyra minns jag med skammens rodnad på mina kinder. Kompisarna buade ut mig. Min vän fotografen är noga med att hålla sig i trim och hon går regelbunder på Gym. Det borde nog jag också göra, men det blir liksom inte av. På gym skall man helst ha träningskläder och jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall investera i sådana. Jag har aldrig varit speciellt vig och rörlig och fick aldrig mer än slätstruket  ”godkänd” i skolgymnastiken Jag saknade tyvärr såväl lust som förmåga att förkovra mig i ämnet. Gymnastik fanns inte oå skolschemat för längesedan. Per Henrik Ling kallas den den svenska gymnastikens fader och det var han som grundade det som nu kallas för Gymnastiska Centralinstitutet. Han föddes i Småland och har fått sin grav i Haga vid Brunnsviken. Idag visar jag en bild på min vän fotografen eftersom hon är den mest vältränade av oss två.Jag tror att hon är iklädd träningsdräkt.     21/8   2016 

Prästkragen

Prästkragen är min favoritblomma. Varför jag är så förtjust i den vet jag inte. Den kallas också för diskoblomma och det namnet tycker jag inte alls passar en blomma som växer vilt lite varstans på ängar och dikesrenar. Den syns bra bland allt det gröna. Prästkragen har vita kronblad och en gul mitt som sitter på en lång stjälk. Den är en bra snittblomma för den vissnar lnte lika fort som andra vilda blommor när man sätter den i en vas. Prästkragen är Skånes landskapsblomma. Att ha landskapsblommor är ett påhitt som vi som mycket annat tagit från USA. Jag vet inte mycket mer om våra landskapsblommor än att Uppland har Kungsängsliljan och Dalarna har valt blåklockan .
Den senare växer också vilt och gör sig bra i en vas om man har tillfälle att plocka in den. Vilda blommor är annars alltid vackrast om man låter dem bli kvar på ängen. Blommor blir ofta besjungna av skalder och trubadurer och Evert Taube prisar ”mandelblom, kattfot och blå viol ” och vem som lovordar liljor och akvileja har jag glömt. Jag är mycket förtjust i blommor och tycker att det är bra att det nu finns blommor att köpa året runt. Det kan ibland bli lite för mycket av det goda om man fyller jämna år och alla gratulanter har med sig en bukett blommor. Därför tycker jag att det är bra om en och annan givare köper ett presentkort på blommor. Då varar glädjen lite långre. Den som lärt sig blomsterspråket kan säga allt möjligt genom att förära kärestan eller någon annan en viss sorts blomma. Röda rosor är kärlekens symbol och det vet de flesta, men eljest tror jag inte att man kan säga allt med blommor. Det är faktiskti bllligare och bättre att ha ”måi mun” om man vill ha någonting sagt. Prästkragarna i bild är inte vilda utan de växte i en rabatt när de blev plåtade. 22/8 2016

Vardagliga betraktelser

Jag har haft turen att begåvas med god hälsa och det är jag glad och tacksam över. Det är ingen ide att fråga mig varför det blivit så, för det har jag ingen aning om. En av anledningen är kanske att jag fått bra mat när jag växte upp och att jag försökt hålla fast vid  goda matvanor hela livet. Jag har inte varit begiven på starka och destillerade drycker och jag har aldrig rökt. Jag är inte sportintresserad men har promenerat och rört på mig i alla väder. Jag har levt ett helt vanligt liv. Det  har  inte varit ”en dans på rosor” utan rätt kämpigt ibland. Jag tror att lite motgångar härdar själen och att man står ut med en hel del när det verkligen gäller. Sorger och bedrövelser drabbar de flesta och jag tycker att det är fullt legalt att bli ledsen och bedrövad när allting tycks  gå på tok och och är trist och sorgligt. Jag vet ju att jag är förfärligt gammal rent kroppsligt, men jag försöker hålla själen ung så länge jag kan  Jag retar inte längre upp mig för småsaker utan tar dagen som den kommer och folk som de är. Det går inte att vara alla till lags och skvaller bryr jag mig inte det minsta om. Det bästa i livet är att ha goda vänner. Vännernas led glesnar när man blir gammal, men det fåtal jag har kvar litar jag på och är oändligt tacksam för att de finns. Jag har ju varit med i dokumentärfilmen ”Det är inte så dumt att bli gammal”  och det är det faktiskt inte så dumt i mitt fall. Flmen visas i TV på nytt 27/8. De kör ju med repriser titt som tätt i TV så det är ju inte så konstigt om min film också visas en gång till. På grund av  filmen och att jag blivid sedd i några andra TV-program kan jag bli igenkänd på stan. Det är riktigt trevligt när folk kommer fram och hälsar och är snälla och sympatiska. För övrigt tycker jag att de flesta människor är trivsamma och vänliga om man själv uppför sig ordentligt. De varierande föremål som finns på dagens bild såg jag på en marknad jag besökte för en tid sedan.    23/8   2016 

Växtlighet

Solrosen har en blomma som när den slagit ut vänder sig mot solen under dagen och det vet jag ingen annan blomma som gör. Stjälken kan bli ända upp till 5 meter hög och själva blomman stor som en tallrik. I Skåne har jag sett att man numera odlar solrosor på stora fält och det är riktigt vackert att se en solrosodling. Det är blommans frö, dem som vi kallar för solroskärnor som man skördar. Frukterna i sitt svarta skal används till fågelmatning. Nu när vi börjat använda olja vid matlagning pressar man solrosolja ur växtens frö och solrosolja har blivit en konkurrent till importerad olivolja. Vi svenskar använder väl oljan mest när vi gör salladsdressing. Når vi steker vår mat är det för det mesta smör eller margarin som kommer till användning. Det som blir kvar när oljan pressats ur kallas för solroskakor och de blir djurfoder. Det är inte många blomfrön som är lika användbara utan de flesta blommande växter odlas för att de är vackra. Jag är rätt imponerad av att det av ett oansenlgt litet frö kan bli en flera meter hög blomma, men ännu mer imponerande är det väl att det kan växa upp ett stort träd ur en liten äppelkärna. Den som har läst Utvandrareposet av Wilhelm Moberg vet ju att Kristina tog med sig äppelkärnor från det Astrakanträd som växt i torpets trädgård. Kärnorna planterade hon i landet i väster och fick i slutet av sin levnad skörda frukterna från trädet når det växt upp. Man kan ympa sina åppelträd ocksä genom att sätta in en kvist från ett äppelträd i ett annat. Min mormor vars trädgård var mycket liten hade ett enda äppelträd men hon kunde skörda fyra olika sorters åpplen från detta enda träd tack vare att en kunnig person ympat in tre små kvistar från tre av grannens träd. Det tog sin tid förstås innan kvistarna blivit till grenar, men jag har i alla fall åtit äpplen som skördats från detta träd.     24/8    2016

Inköp

Numera är det inte någon riktig ordning på matpriserna. De varierar lite hur som helst och man talar om ”extrapriser” och ”kampanjpriser.” Vad det är för skillnad på det ena eller det andra har jag inte blivit på det klara med, När man kan köpa en liter jordgubbar för 10:00 kronor skäms jag nästan på den stackars odlarens vägnar. Han får inte mycket för allt besvär med skötseln av plantorna och jobbet att plocka de ömtåliga bären. Inte tror jag att den som sedan säljer bären tjänar något heller. I går kunde jag köpa allehanda fräscha grönsaker i min butik för 5:00 kronor kilot. Jag inhandlade några väl tvättade morötter och ett par purjolökar. De senare kan bli huvudingrediens i en gratäng eller soppa och smakar förträffligt. Det är en hel vetenskap att hålla reda på alla extrapriser, men det lönar sig om man bor i en stor stad där det finns en massa olika affärskedjor. Den som bor i ödemarken har nog inte mycken glädje av extrapriser och behöver ha skrivit väl övertänkta inköpslistor innan han skall handla mat. Har man flera mil till närmsta matvarubutik blir det fatalt om man t ex glömmer jästen till brödbaket eller något annat som behövs för hushållet. Min gamla mormor iodde inte mitt i byn i sin landsända men om hon skulle följa landsvägen tog det en halvtimme att ta sig till handelsboden. Det fanns inga kyl- och frysar på hennes tid, så färska köttvaror kunde hon glömma. Rökt korv och ettersalt fläsk kunde hon köpa i sin affär. Mormor var mysig så jag och syskonen hälsade gärna på hos henne när vi hade skolledigt och då hade vi alltid fulla korgar med proviant med oss. Mjölk köpte hon hos bonden i granngården och skummade alltid noggrannt av grädden, som hon vispade och bjöd oss på när hon gjort efterätt. Vi har lite svårt att föreställa oss att det var kompliserat att både handla och laga varierad kost för en del människor innan det fanns bilar och välsorterade matbutiker. På dagens bild vänder jag ryggen till och det är purjolök i ryggsäcken.     25/8   2016

Om ett foto och lite annat

Min vän fotografen kan inte bara fotografera rakt upp och ner utan hon leker med sina bilder ibland och då vet objektet, som ofta är jag, inte vad som kommer ut i slutändan. I går var vi inne på ämnet purjolök och idag fortsätter hon på grönsakstemat och gör en rolig parodi på sig själv som paprika. Det är tur att jag har sinne för humor och kan skratta åt min egen uppenbarelse.på samma bild. Det skall bli spännande att läsa kommentarerna till det här inlägget.Jag har ju fått höra att jag är en ”bluddrare” och det är inte alls omöjligt att jag gör skäl för titeln. Det är minsann inte så lätt att vara spirituell sju dagar i veckan. Jag gör hjältemodiga försök att förnya mig och har tydligen misslyckats. Beträffande den i gåt omskrivna solrosen, så är jag av den uppfattningen att den på sina ställen kallas för ”solvända.” Kärt barn har många namn. När jag berättade att dokumentärfilmen om mitt liv och leverne skulle sändas i TV den 27/8, var jag själv vilseledd. Det ser jag när jag kollar uppgiften. Rätt skall vara rätt när man skriver något och nu skäms jag lite över slarvet. För övrigt har det blivit, om inte populärt, så i alla fall lite aktuellt att skriva om de äldre. Inte för att vi blivit intressanta utan för att vi blivit fler som lever längre än tidigare generationer. Detta faktum kommer att skapa problem när gamlingarna blir skröpliga och vårdpersonalen inte kommer att räcka till. Jag vill högst ogärna ställa till besvär för socialvården, men risken finns att jag kommer att bli så illa tvungen. Så länge det bara går skall jag försöka undvika den. Det lär vara bra om en äldre person håller både kropp och själ i trim. Om själen mår bra av att jag bloggar, vet jag inte, men skadligt kan det inte vara. Kroppen får vara nöjd med de dagliga promenaderna. Skulle sakkunskapen anse det otillräckligt är jag villig att kosta på mig ett och annat besök i närmaste träningslokal. 26/8 2016.
.

 

Orsak och verkan

Idag blåste det ordentligt, men det var fortfarande sommarvarmt. I min omgivning finns det många stora ekar och marken under dem var idag nästan täckt av nedfallna ekollon. Jag kliver försiktigt när det ligger ollon på marken för jag vet hur illa det kan gå om man råkar sätta ett ekollon i rörelse under en promenad  En av mina väninnor råkade för ett par år sedan trampa oförsiktigt på ett ollon med påföljd att det for iväg som en projektil och flög in i hennes högra öga. Blodet flödade och tillskyndande personer hjälpte henne till sjukhuset. Sedan dess har hon bara ett friskt öga och ledsyn på det andra. Det kan man kalla ”liten orsak och stor verkan.” På medeltiden släppte man grisarna på bete när ollonen ramlat ner. Svinen ät sig feta och präktiga på ekollon och kallades för ollonsvin. Deras skinkor var högt uppskattade på julbordet. På tal om grisar så lever de ett bedrövligt liv numera när uppfödningen sker i stordrift och slaktfärdiga grisar transporteras allt ammat än djurvänligt långa vägar innan man tar livet av dem. Det är nästan så att jag överväger att bli vegetarian när jag tänker på vilket djurplågeri det är i nutida djurhantering. Förr i världen hade varenda torpare eller småbonde sin egen gris som göddes upp för att bli skinkor, korvar och saltfläsk i hushållet. De fick säkert inte äta ekollon men de pysslades om ordentligt så länge de fick vara i livet. De ekollon som idag har ramlat ner blir inte längre till grismat utan sopas upp och hamnar i bästa fall i komposten. Och min förhoppning är att  ingen som är ute och promenerar råkar så illa ut som min vänninna en gång gjorde.       28/8   2016

Filmstadens dag

Idag var det Filmstadens dag i Solna och min vän fotografen och jag begav oss till Råsunda för att bevista evenemanget.Jag vet inte om loppmarknader kan förknippas med film, men ett antal sådana var i alla fall på plats. Förhoppningsfulla försäljare hade länsat garderober och skåp för att försöka bli av med sitt överflöd och kanske få lite betalt för det som blivit för mycket av det goda. Folk tittade mest och köpte inte mycket, men det var trevligt ändå. Råsunda är ju filmhistoria och i ateljeerna där har det spelats in många filmer med kända regissörer och skådespelare. Platsen pryds av en skulptur där man ser Ingmar Bergman  och ett litet scenario från filmen "Gycklarnas afton."  Bergman är i alla fall en person som blivit världsberömd och honom kan Sveriges befolkning vara stolta över. Greta Garbo var ju en annan storhet som filmat i Råsunda och ställets kafé heter därför Greta. Den som har ärende till Centralstationen inne i storstaden kan dricka kaffe på kafé Dagny.  Det är inte döpt efter mig utan troligen efter Ove Thörnkvists slagdänga: "Dagny kom hit och spill .... "  Råsundastadion är en annan berömdhet som försvunnit. Där man  en gång spelade ärofulla fottbollsmatcher är planen så att säga "jämnad med marken."  Vi gick förbi den idag och hela härligheten var borta. Inte ett spår efter AIK syntes till. Det är mycket som under tidernas lopp skattat åt förgängelsen och hamnat i glömskans hav. Det är lite sorgligt men sant och sådant är nu en gång livet sedan tidernas begynnelse. Att vår stads befolkning gått  "man ur huse" för att bevista  evenemanget  syns på fotot.    28/8   2016

Stöld och bedrägerier

Livet börjar bli komplicerat för oss äldre i detta förändringens tidevarv. Förr kändes det betryggande att ha pengar i portmonän och lite sedlar i plånboken. Hade man satt in pengar på en bankbok fick man ränta på sina sparslantar och de växte med tiden. Man kunde ta ut dem efter behov om man skulle köpa något utöver dagligvaror. Numera är det livsnödvändigt att lön och andra inkomster går in på ett konto och att till detta konto är anslutet ett bankomatkort, som man betalar köp med eller gör uttag på bankomaten. Mister man kortet är man illa ute. Jag blev för en tid sedan bestulen på min plånbok och då blev jag av med ”rubbet.” Det var inte roligt. Jag kunde inte legitimera mig och var utan pengar. Jag tror inte att tjuven hade någon större glädje av bankomarkortet för jag spärrade det. Sedan glömde jag hela historien och levde vidare tills i går då tjuven, i tro på bättre tur, försökte ta ut en rätt rejäl slant på mitt kort. ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” säger ordspråket och det blev inget den här gången heller tack vare en uppmärksam bankman. Denne bankman har varit otroligt hjälpsam och vi har haft flera och långa samtal om den här malören. Om allt går programenligt skall jag i morgon få ett nytt bankomatkort och kunna disponera mina tillgångar. Det är en ond och kall värld vi lever i och de flesta ”lurendrejare” går straffria för polisen har inte tid att utreda mindre brott utan de skriver en rapport och lägger sedan ner utredningen. Det ser jag som en fingervisning till brottslingar att fortsätta sitt syndiga leverne och ”att brott lönar sig.” Den här upplevelser har varit olustig i största allmänhet, men det tjänar ingenting till att ”hänga läpp" utan livet måste gå vidare. Ett så dystert inlägg tror jag att jag behöver piffa upp med en vacker blombild.    29/8 2016

Senaste Nytt

De talas så mycket om hur viktigt det är att man rör på sig och inte bara sitter framför TV-n och slöar när man är ledig. Det har jag tagit fasta på och promenerar en lagom sträcka varje dag. Numera finns det Gym eller träningsanläggningar där man under sakkunnig ledning kan få allsidig träning. Min vän fotografen besöker regelbundet en sådan och tycker det är bra för både kropp och själ. Idag var jag med henne för andra gången för att ta reda på om det kunde vara något för mig. Jag blev inte helt övertygad men nyfiken som jag är vill jag gärna få reda på vad alla konstiga apparater och redskap skall vara bra för. Jag har inte gymnastiserat sedan jag gick i skolan och på gymmet var redskapen betydligt mer avancerade än i min gamla skola. Jag tror faktiskt att jag skall ge träningen en chans . Idag övade jag lite och i övningen ingick boxning. Först mot en stoppad sak som såg ut som en säck och sedan gick jag en match mot min vän fotografen. Det var inte fråga om att slåss utan ett mer lustbetonat fajtande. Det här gymmet heter Drivkraft och det kostar nog att driva en sådan rörelse, så det är inget gratisnöje att besöka gym. Fast mina besök hittintills har jag inte betalat för och det är jag tacksam jag för. När jag var ung skulle ingen människa kunnat föreställa sig att folk var vlilliga att betala pengar för att röra på sig. En kroppsarbetare på den tiden kom hem uttröttad efter en lång arbetsdag och var fullt nöjd om han fick vila sig på sofflocket. Jag har alltid undrat varifrån ordet ”soffliggare” kommer, men nu tror jag att jag hittat förklaringen. För övrigt är det numera helt ute med utdragssoffor med trälock. Fotot är rykande dagsaktuellt. 30/8 2016

Vaxholm

Idag har min vän fotografen och jag varit i Vaxholm. Det var långt ifrån första gången som vi var där utan vi åker dit en och annan gång för att andas lite sjöluft och uppleva småstadsidyll. Vädret var till sin fördel och man kommer dit med båt på en timme med Vaxholmsbolagets vita båtar. Det var många som ville ut på sjön den här sensommardagen. I Vaxholm finns trevliga serveringar att intaga  lunch eller dricka eftermiddagskaffe på och föredömligt liten biltrafik. Bilar brukar eljest att förpesta luften i våra städer. Det har blivit en viss status att vara ägare till en villa i Vaxholm. En hel del välbesuttna personer har sin bostad där men jobbar i Stockholm och pendlar morgon och afton. Skall de roa sig gor de nog oftast det inne i storstaden och tar bilen dit. I övrigt är det en stad för turister och sommargäster. På vintern är det nog tämligen lugnt på stadens gator. När min vän fotografen och jag fått nog av småstadsidyllen och sjöluften tar vi bussen hem till stan. Det tycker vi nästan är som att åka gratis eftersom vi mestadels har köpt oss ett periodkort på SL Med ett sådant kort kan man resa i hela Stockholms län på landstingets tunnelbanor och bussar. Turister kan köpa olika sorter turistkort om de vill förbilliga resorna mellan de olika sevärdheterna. Vi har haft en lång skön sommar och ännu har inte trädens löv börjat gulna. Visserligen är alla träd väldigt vackra även i höstens  skiftande fårger. Hösten gör mig tyvärr alltid vemodig. Den förebådar en kall och nordisk vinter. Jag kommer därför att njuta av varenda minut av de återstående sommardagarna. Det är mycket  möjligt att det blir ännu en Vaxholmsresa innan det blir kallt och ruskigt väder. På bilden åter jag en förträfflig strömmingrätt á 79 kronor       31/8    2016

Ekipering

Det skall ju bli filmgala på söndag och jag är inviterad eftersom dokumentärfilmen jag varit med i deltar i tävlingen. Galor är ju inte "vaedagsmat" för personer i min ålder, men jag tror att det blir trevligt. På en gala bör man inte vara klädd  hur som helst utan "ta seden dit man kommer"  och klä upp sig.och vara lite finklädd. Den sortens kläder hittar man sällan på varuhusen, fast jag har läst att till och med våra prinsessor en och annan gång representerar  i plagg från H M. Jag vill inte vara klädd i en "dussinvara"  på en galatillställning och gick därför till Ströms på Kungsgatan. Firman har funnits i 110 år och har ett gott rykte. TV  var med mig och dokumentärregissören Åsa Blanck agerade smakråd. Jag har tidigare haft vissa svårigheter att hitta storlekar som passar, men sedan jag fått en slankare linje går det lättare. Jag provade några mer eller mindre glittriga toaletter, men  guld- eller silverlamé är inget lämpligt material för damer i min ålder. Jag valde ett enklare material till min finklänning. Den är  inte svart utan har en mer djupgrön nyans. Det kostar en slant att ekipera sig hos Ströms, mn å andra sidan är det inte var dag  jag får vara med i direksänd TV. Jag räknar inte med att bli en vinnare. Därtill är konkurrensen för hård, men jag  skall dela ut ett av priserna. Jag visar inte upp mig i "stassen" förrän den stora dagen är inne utan tills dess får mina läsare sväva i okunnighet och ge sig till tåls. Men min vän fotografens blomma på bilden är lika fin som en galatoalett.   1/9    2016

Obehag

Den här dagen har varit en smula omtumlande. Jag har varit utsatt för ett bedrägeriförsök av en mansperson som presenterat sig med namnet Mattias. Om han heter så vill jag låta vara osagt. Han var ute efter mina banktiöllgodohavanden  förstod jag med detsamma. Till en början verkade han vederhäftig. Hur han visste att jag skulle hämta ut ett nytt bankomatkort har jag däremot ingen aning om. Med en åsnas envishet har han bombarderat mig med telefonsamtal. Han sade bl a  att han  var representant för Wallenbergarna (känd finansfamilj) och  visade stor förvåning när jag misstrodde honom.  Dagen har nästan gått åt till att besvara hans ideiga telefonsamtal.  När jag på kvällen hade besök av en yngre man i bekantskapskretsen och berättade om dagen,  tyckte denne att det kunde vara fog för att kontakta polisen. Sagt och gjort  med påföljd att jag fick besök två ytterst charmerande poliser, som faktiskt tog dagens händelser på yttersta allvar eftersom andra åldringar kan råka ut för samma sak. Det gick inte att spåra varifrån telefonsamtalen kom och det var ju lite synd. Det år tråkigt att det finns så många skojare som lever på att lura folk och de som ger sig på försvarslösa åldringar tillhör den mest skrupellösa sorten och borde få hårdast möjliga straff. Eftersom jag inte tog skada varken till kropp eller själ kommer jag inte inte att låta dagens upplevelser  förstöra mitt goda humör. I stället ser jag fram emot helgens glada tilldragelser och galaspektaklet som jag skall vara med om. Det finns en schlager som säger: ”räkna de lyckliga stunderna blott och glöm dem som sorger dig ger ” Det tycker jag är en bra regel att leva efter  och jag gör allvarliga försök att praktisera den också.  Eftersom jag nämnt åsnans envishet blir det en åsna som illustration.    1/9  2016

Marknadsbesök anno 1912

Idag har min vän fotografen och jag besökt Sigtuna. Där hade man anordnat en tidstypisk marknad, som den kunde se ut år 1912, det år då jag föddes- Det var riktigt trivsamt och det syntes inte till en enda bil i hela staden. Fotgängarna hade gott om plats och flockades kring alla marknadsstånd som var uppställda på gator och torg. Stadens befolkning hade klätt ut sig i tidstypiska dräkter, Modet var inte speciellt bekvämt på den tiden med långa släpande kjolar och ”hattskrålla ”på huvudet. Inte en själ gick barhuvad på den tiden. Det enda som inte var tidstypiskt var maten på restauranger och konditorier. Tanterna Brun, Grön och Gredelln från Elsa Beskows sagor kunde man också träffa på marknaden. Sigtuna är en liten stad som klippt och skuren för att kunna anordna sådana här ”spektakel”. Till Sigtuna kunde vi ta oss med SLkortet, så det gick inte åt några extra respengar. På marknaden ”fyndade” vi och jag fick en riktigt bra väska för en femtilapp och fotografen gjorde ett riktigt kap och köpte ett armband för en tia. Det är inte dumt att vara ”kändis” ibland. Vårt eftermiddagskaffe slapp vi att betala. En tidstypisk bröllopsmiddag hade kommit så långt som till kaffet när vi passerade och bjöds in att deltaga i festen. Folk släpper på konvenansen på sådana här tillställningar och blir uppsluppna och familjära.Jag tror också att det skulle vara bra om man fick klä ut sig en och annan gång och inte behöva vara sitt eget trista jag för jämnan. Hur som helst så var jag nöjd med att vara marknadsbesökare och till Sigtuna reser jag gärna fler gånger. På bilden syns jag bland marknadsfolket. 3/9 2016

 

TV-gala

I går blev det inget bloggande för jag var inviterad till Kristallen-galan i TV.  Min dokumentärfilm var med och tävlade, men vi blev utan pris och det var lite synd förstås. Men när det koras en vinnare måste det bli en eller flera som förlorar. Så har det alltid. varit Jag grämer mig inte över förlusten. Bara att vara nominerad känns som om man vunnit. Det var väldigt trevligt att vara med. Alla inbjudna bjöds på tre rätters middag och skålade varandra till i goda viner. Det var många pressfotografer på plats vid ingången. Det är därför möjligt att jag hamnar på bild i Hänt i veckan eller någon annan skvallertidning. Galan ägde rum i Mässhallarna i Älvsjö och jag förstår varför man valt en lokal utanför "stadens han och stör" ,
när jag såg hur mycket folk som var bjudna. Klädseln var lite hur som helst bland damerna så jag stack inte ut på något sätt. Jag var utsedd att dela ut ett av priseerna. Det innebar att jag skulle hålla ett litet tal som slutade med orden: ”och de nominerade är.” Det var inte så svårt och priset jag skulle dela ut gick till de som gjort det bästa sportprogrammet. De gånger jag har varit uppe på en scen tidigare har jag blivit utfrågad och bara behövt ge svar på tal. Det kändes lite pirrigt till en början men det gick vägen. Kristallen är en rätt tung pjäs och det hade varit ett stort elände om jag tappat den i golvet. Både jag och pristagarna fick applåder. Mina kanske därför attt folk i allmänhet tror att äldre med naturnödvändighet är skröpliga till kropp och själ och sällan har något vettigt att säga. Jag betraktas kanske som ålderdomens motsvarighet till ”underbarnet.”  Ett underbarn är en liten unge som förvånar omgivningen med oanade färdigheter. Det blev mingel och dans efteråt, men för mig är det färdigdansat och jag åkte hem nöjd och belåten med kvällen. Bilden visar ”undertanten” när hon skriver autografer innan galan kommit igång. 5/9 2016

 

Svar på tal

Idag har jag läst en del kommentarer som jag inte hunnit läsa tidigare. Tlll dem som tror att jag bloggar för snöd vinnings skull vill jag först som sist tala om att jag faktiskt betalar en icke obetydlig avgift för att blogga. Om jag råkar berömma någonting får jag ingen ersättning, Tycker jag att något är bra eller inte är det, så anser jag mig vara i min fulla rätt att säga vad jag tycker så länge lag inte är osaklig eller elak. Jag skriver helt enkelt för att jag tycker det är roligt och för att fördriva tiden. Det står var och en fritt att läsa bloggen eller låta bli. Klagomål får man tåla om man ”sticker ut hakan.” Det gäller både mig och den som kommenterar. Man blir absolut inte rik på att synas i TV. Åtminstone har jag inte fått någon ekonomisk ersättning för min medverkan. Jag tycker bara att det är trevligt och så får jag bevisa för de klentrogna att äldre inte med naturnödvändighet blir dementa när de uppnår hög ålder. Ålderdom är iör flertalet ensamhet och tristess, men tack vare bloggen blev den bättre än jag väntat mig. Jag var en tid gästbloggade för Vårdguiden och det blev upptakten till att jag kom att bli huvudpersonen i dokumentärfilmen ”Det är inte så dumt att bli gammal.” Min generation äldre lärde sig inte ”att ta för sig” utan de var snälla och beskedliga och teg och tog emot. Dem vill jag gärna vara talesperson för och ”peppa” lite grann. I övrigt är jag en helt vanlig människa med alla de fel och brister som de flesta av oss har. Jag är en smula tankspridd och därför händer det en del ”malörer” i det dagliga livet. Om det händer riktigt otrevliga saker vill jag glömma dem fortast möjligt. Det är förstås lätt a tt ha goda föresatser, men att lyckas genomdriva dem blir en helt annan sak. I går blev det ingen blogg för att det var datorkrångel Solna. Dagens bild är kanske inte direkt representativ löt det sagda, men jag tycker att gladiolus symboliserar sjävmedvetenhet och stolthet.. 7/9. 2016

 

Otrevligt äventyr

Bedrägeriförsöken mot mig tilldrar sig stor uppmärksamhet och polisen är inkopplad. Jag
tycker att det var riktigt obehagligt att svara i telefon och ständigt höra samma person göra nya försök att lura till sig mina kontouppgifter. Rösten var len och insmickrande och med en dåres envishet upprepade skojaren samma ramsa. Jag vet inte varför just jag har blivit utvald till offer, men det är möjligt att han läst min blogg och vet en del del om min person. Han gav sig ut för att vara bankman, men hans sätt att uppträdande tydde inte på att han vet hur en sådan kontaktar kunder. Hur som helst så vill jag inte uppleva det en gåmg till.för det kändes otryggt. Jag vet att polisen får en massa klagomäl för att de inte utreder brott och sätter fast bovarna, men jag antar att de är för få och inte hinner med allt som de borde göra. Jag blev mycket väl bemött av de poliser, som kom hem ttll mig för att skriva rapport. Nu skall jag försöka glömma den här historien och tänka på något trevligare. Jag hade tdag ärende att uträtta i grannstaden Sundbyberg och kom på den tokiga idén att promenera diit för att på så sätt kombinera ärendet med dagens motion. Det var ambitiöst i överkant för en äldre dam. Vägsträckan var betydligt längre än jag hade tänkt mig. Den trafikeras inte heller av allmänna färdmedel så det var bara att traska på, när jag väl hade börjat. Inte heller såg jag någonstans där det gick att vila benen .Men har man gett sig i leken får man tåla den .Hem gick det bättre- Då kunde jag ta en buss som stannade alldeles hemma vid min gata. Inte en människa såg jag på den här promenaden men som väl var höll orken. Min gamla mormor som blev över nittio år sade alltid..att anledningen till att hon blev gammal var, att hon var frisk och hade ”ett starkt hjärta.” .Jag tror att jag haft turen att ärva hennes goda gener.. På dagens foto ser jag något utpumpad ut, 8/9 2016 .

Slutklämmen

Idag har det inte hänt mycket och det stora lugnet har lägrat sig. För kungafamiljen och rojalisterna har det varit en stor dag eftersom en liten prins har blivit döpt enligt gällande protokoll och sedvänja. Jag tittade på ståten och kunde konstatera att gossebarnet uppförde sig exemplariskt och var tyst och belåten. Det är tillåtet att tycka vad man vill om kungligheter, men det är i alla fall roligt att titta på deras tillställningar i TV. Om TV vill jag säga, att den var bättre förr, innan vi fick så många kanaler. Då kunde svensk TV visa de allra förträffligaste kulturprogram och man satt hemma i fåtöljen och njöt av teater- och operaföreställningar flera gånger i månaden. Nu tillbringar jag inte så mycket tid framför TV men nyhetsprogrammen vill jag inte gärna missa. Det tar en del av min tid att blogga, så jag är inte "undersysselsatt". Text och bild tar upp stor plats på min sida och jag har på sistone blivit medveten om att det behövs en helt ny sida. Därför har mitt "allt i allo" den fotograferande och datorkunniga fotografen Elena hjälpt mig att skapa denna nya sida. Vad vore livet om man inte hade goda vänner och hjälpare i nöden? Den nya sidan har vi kallat "Sånt är livet" och jag börjar skriva i den fr o m i morgon. Mina läsare har alltid varit min stora glädje under hela tiden jag bloggat och det tackar jag dem för. Alla är hjärtligt välkomna till den nya sidan- För omväxlings skull och dagen till ära pryder jag sidan med en bild på ett litet barn. 10/9 2016

I

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Björn Blomstrand | Svar 10.07.2017 17.07

Tack Dagny för ditt fina sommarprogram.
Du är verkligen en stor förebild för oss unga pensionärer.
Fortsätt så länge du orkar.
Varma kramar Björn (71)

Christina | Svar 08.05.2017 19.50

Grattis fina o kloka dagny 👋🏻🌟 underbara människa kloka fina ord 💐

shafiq | Svar 28.02.2017 11.36

Jag såg dokumentärroman om dig. Mycket inspirerande!! Läser nu din blogg
med vänligen MVH

Ingegärd | Svar 17.02.2017 22.59

Hej Dagny, så fantastisk du är !
Jag ska rycka upp mig.
Har i kväll sett och läst om dig för första gången. Jag bor i Tyskland så det förklarar saken.
Allt gott

Hej Dagny, Oh vad jag beudrar dig! Min farmor blev | Svar 13.02.2017 13.17

Hej Dagny, Oh vad jag beudrar dig! Min farmor blev 99 år som jag tycker är en aktningsvärd ålder.Hon var också en fantastisk kvinna. Själv blir jag 60 i år och önskar att jag får vara lika pigg som du framöver. Har tagit fasta på din rekomendation till al

Kerstin i Kristianstad 13.02.2017 13.45

Du skriver på fel sida. Gå längst till vänster och leta opp rubriken " Ack nu är det vinter ". Det är den aktuella sidan som Dagny skriver på idag.
Lycka till !

Eleonore Maria Lovisa Johansson | Svar 07.12.2016 19.43

Dagny!
Finner inga ord hur fantastisk du är!!! du är min inspirationskälla. Fortsätt att sprida din glädje och ta hand om dig. Varma kramar till dig

Yvonne | Svar 06.10.2016 21.30

Gokväll gulliga goa människa!
Må du leva länge fina du!
Stor varm lram till dej!

klas Wennerberg | Svar 04.10.2016 02.02

Du förmår att uppleva tack vare öppet sinne för stort och smått.
Livsaptit är ordet för allt du tar till dig. Din klokhet gör dig vis,
visavi dumhet och strunt.

Bella Löfstrand | Svar 20.09.2016 17.08

Hej Bojan, ja tänk vilken värld vi lever, att människor ska behöva vara på sin vakt hela tiden för människor som vill en illa. Men det verkar som om slutet gott

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I går | 00:10

Här i Göteborg har kommunen s k fixare som kommer hem och gör sådant som inte hemtjänsten ”får” göra. Suveränt! Något för huvudstaden att ta efter.
Kate

...
I går | 22:17

Det måste väl finnas en vaktmästare i huset där du bor, som kan hjälpa till med sådant ? Eller grannar som kan hjälpa till som lätt går opp på en stege.

...
I går | 21:31

Hej Dagny!
I Solna finns det möjlighet att gratis få hjälp med t ex byte av proppar och lampor och mycket annat genom FIXARSERVICE I SOLNA, 08-7463146.

...
I går | 14:54

Vilken tur att du fick hjälp! Vi är ju så beroende av att elen fungerar, i alla delar av samhället - inte minst vid datorarbete.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS