Gammalt och nytt

Som vanligt blandar jag vilt gammalt och nytt. Så här mitt i Påsken byter jag sida. Välkomna.

Påskafton

Idag är det Påskafton och en helgdag som för ovanlighetens skull inte har speciellt kristna traditioner i Sverige. Det är mer en mathelg då vi äter ägg, sill och Janssons frestelse och likartad mat.Jag har rannsakat mitt minne, men  kan inte påminna mig att vi hade några som helst påsktaftonsraditioner i mittt hem. Senare i livet har jag väl varit med om att måla kokta ägg i pastellfärger på påskafton och äta ett par stycken  på kvällskvisten. Det som är viktigast deita års påskafton är, att vi innan vi går och lägger oss ställer fram klockan en timme. I morgon tillämpar vii nämligen sommartid. Syftet med den manövern är att vi bättre skall utmyttja den ljusa tiden på året. När jag var ung krånglade vi inte med att flytta visarna på klockorna fram och tillbaka utan vi lät uren ticka på som vanligt året runt och klarade av dygnsrytmen ändå. Därför har jag aldrig lyckats bli klok på meningen med den ändrade tidsinställningen. Men det är bara-att följa reglerna för eljest blir det ingen ordning och reda i umgänget med medmänniskorna. Detta har min vän fotografen gjort mig uppmärksam på och hon vill påminna inte bara mig utan även läsekretsen om att inte glömma bort att i natt när  klockan år två så är den tre i stället och en timme har, utan att vi märkt det, försvunnit ur våra liv. Men vi får tillbaka den i höst, vilket känns betryggande trots allt.   26/3 2016

Kalas

Idag har jag varit på  släktkalas där vi var fyra generationer församlade för att äta och umgås. Vi har ätit gott och druckit goda drycker, pratat och haft allmänt trevligt. Man märker hur tiden går, när syskonbarnens barn, som jag  en gång i tiden skjutsade i barnvagn, har fått gråa stänk i håret och blivit medelålders.Tidens gång kan ingen hejda, men  än så länge känner jag mig inte speciellt tyngd av min aktningsvärda ålder. Min släkt gillar god mat och när vi träffas dukas det med damastduk och vackert porslin och snygga bestick. Är det kalas så är det. I vardagslag sitter jag ensam vid köksbordet och äter och därför njuter jag extra när jag har sällskap. De senaste fjorton dagarna har jag knappt behövt laga någon mat. Som jag tidigare berättat blev både min vän fotografen och jag förärade en stor kasse med färdiga rätter av en firma som säljer och distribuerar mat hem till dörren. Jag är inte specielt "stor i maten" och därför räckte den dubbelt så längesom som det var tänkt. En portion var tillräckligt stor för att det skulle bli två mål mat av den, när jag skulle äta. Gratismaten var det inte några större fel på. Den var vällagad och snyggt upplagd i en oval plastform. Men så länge jag kan laga mat själv föredrar jag den hemlagade. Att det idag blivit två stilarter i bloggen, beror helt och hållet på datorn, som inte gör  som jag vill utan  följer egna impulser. Det är min vän fotografens egenhändigt målade ägg som syns på dagens bild.  27/3   2016

 

 

Bättre sent än aldrig

Det var ju väffeldagen på Långfredagen, men den missade min vän fotografen och jag av olika anledningar. Hon hade ändå ett paket våffelmix liggande, som hon ansåg borde komma till nytta. Därför blev jag idag inbjuden på kaffe med våffla. Eftersom hennes hjärna mest rör sig i de högre sfärerna, är hon inte speciellt intresserad av husliga bestyr. Jag blev därför vid ankomsten inte totalt överraskad av frånvaron av våffeldoft. För att det skulle bli sådan räckte hon omedelbart över väffelmixpaketet i mina händer och pekade på våffeljärnet som inte varit använt sedan förra årets våffeldag. Min hjärna är ganska rörlig den också, men jag är ändå inte helt främmande inför praktiskt arbete med händernaa. Jag tog därför omedelbart itu med att blanda till smet och började grädda. På paketet stod, att om man följde bruksanvisningen skulle resultatet bli luftiga frasiga våfflor. Väfflor blev det, men inte av särskilt frasig sort utan mer åt pannkakshållet. De gick åt ändå därför att serverade med god sylt och tjock vispad grädde blir även pannkakor förfinade och smakliga. Trevligt sällskap gillar jag alltid och det blev riktigt mysigt vid kaffebordet och de flesta våfflorna som normalt skulle räckt till fyra personer gick åt på två. En perfektionest skulle förfasat sig över det här kletiga våffelkalaset men det gjorde inte min vän fotografen och jag. Vi tog det från den humorristiska sidan. Hon bjöd också på ett foto från dagens tillverkning av väfflor.  28/3   2016

Ledighet

Det känns lite tomt efter alla helgdagara med samvaro och kalas, men vi vet ju att året mest består av vardagar med avbrott för lite helgdagar fram till midsommar. Jag har alltid funderat över varför alla helger ska firas under första halvan av året och vi sedan skall vänta till slutet av december med årets sista helg. På den tiden jag var barn firade skåningarna i alla fall Mårtensafton i november och den som hade råd festade på stekt gås och alla barn var lediga från skolan. På landsbygden hade barnen ledigt från skolan en vårdag för att hjälpa till att sätta potatisen i jorden och en dag på hösten för att med spade och liknande verktyg plocka upp den. Lantbrukarna fick ocså hjälp av drängar och pigor som slet ont för dålig lön. I våra dagar kan en godsägare med hjälp av traktor och andra jordbruksmaskiner sköta ett jättestort lantbruk så gott som ensam. Ibland verkar det nästan som om m'äniskorna kommer att bli i det närmaste onödiga i framtiden och jag har funderar mycket över vad man då skall ha dem till. Men som väl är är det inte min huvudvärk När jag kommit så här långt i mina funderingar inser jag att det är ett fördärv  med många helgdagar. Man blit slö och oföretagsam och det går inte ens att hålla tankarna samlade tillräckligt länge för att åstadkomma ett vettigt blogginlägg. Våren har i alla fall kommit, det såg jag när jag var ute och promenerade. Jag  blev nästan salig över att se "att blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår."  Den visan sjöng jag i skolan och jag gnolade den tyst för mig själv under promenaden idag. 29/3   2016

Vår i luften

Vissa dagar i livet känns ibland som förspillda och man tycker att tiden bara rinner iväg utan att det minsta blir uträttat.Jag har liksom något inbyggt i mig som kräver att jag skall prestera någonting praktiskt som jag kan peka på och visa upp varenda dag. Det är rena snurren för en person i min ålder som enligt allmänna meningen har gjort sitt och med all rätt kan sitta med armarna i kors och titta på när andra jobbar. Jag skriver visserligem ett blogginlägg varje dag, men det räknar jag inte som arbetsprestation utan det är i stort sett så lustbetonat att jag bokför det på nöjeskontot. Den dagliga motionen hamnar bland prestationerna om jag tar en riktigt lång och stärkande promenad. Det kunde man göra idag för det var vår i luften och solen lyste- Den blev extra trevlig idag för att jag hade sällskap av min bästa väninna som jag känt i mer än 60 år. Vi kan varandra utan och innan och har i stort sett samma intressen.  Givetvis ör hon yngre än jag och ålderskillnaden är jämt 20 år. Dessutom som ett extra plus i mina ögon är hon skånska I värt Solna har vi en H.4 gprd med lekplats och lite djur. Dår finns bl a getter och lamm. Vi hade väntat att få se små killingar och lamm men de lvar inte födda utan befanns sig fortfarande i magen i de blivande mödrarnas runda magar. Hur som helst är jag nöjd med min dag och jag njöt av både solen och den raska och långa promenaden. Lammet på¨bild föddes förra året, men jag antar att ett lamm för året ser likadant ut.  30/3   2016 

Prestationer

Igår skrev jag om mitt behov att prestera någonting varje dag och det är verkligen inte lätt alla gånger. att göra något som är produktivt eller hälsosamt. Att laga sin egen middag kan kanske vara en prestation för en person i min ålder, men den är inte en syssla som är nödvändig för livsuppehället, eftersom det finns färdiglagat i handeln och restauranger att äta på om man anser sig ha råd till det. Dagens prestation fick därför bli en rejäl promenad. Eftersom jag inte hade någon att sällskapa med och kunde välja mål efter behag, bestämde jag mig för att titta efter vårtecken nere vid Ulvsundasjön. För första gången på länge hade jag inte skivat upp och fryst in limpan jag köpte till påsk. Det som var kvar verkade idag torrt och mindre aptitligt att bre smör på. I stället för att lägga det i soppäsen beslöt jag att kombinera promenaden med att mata sjöfåglarna. Det finns gott om änder vid Ulvsundasjön och där simmar även några stycken vackra vita svanar. Det är likadant i fågelvärlden som i den mänskliga tillvaron. Det är hannarna som tar för sig och håller sig framme. Änderna av hankön schasade undan honorna och gav dem ett tjuvnyp i stjärten för att få ut det mesta av det jag hade i brödpåsen. Det tyckte jag var illojalt och schasade i min tur bort hannarna och prioriterade honorna. Det blev ändå inte helt rättvist fördelat, men full rättvisa kan man inte åstadkomma ens i den bästa av världar. Det vet jag av erfarenhet. 31/3   2016

Blomprakt

Idag var det vår och jag har sett krokus och övriga vårblommor lite överallt. De flesta ute på i Ulriksdal. Dit styrde min vän fotografen och jag kosan redan på förmiddagen. Man  åker buss och om man har tur med bussbyte så kommer man direkt till byggnaden som kallas för Confidencen eller Ulriksdals slottsteater. Då är man på historisk mark och inne i slottsparken som är pampig. Så här års är Slottsträdgårdsmästeriet målet för de flesta av besökarna. När det kliar i de gröna fingrarna vill folk köpa blomplantor för sina balkonglådor och rabatter. Det finns mycket att välja på för en blomstervän när man går omkring i slottsträdgårdsmästarens växthus. Inte bara plantor utan även krukväxter i det oändliga. Det är lättare att räkna upp de sorter som saknas där än de som finns till salu. Mina balkonger är numera inglasade så jag har inga blpmsterlådor, men det är så trevligt att bara sgå omkring och titta på alla de vackra blommorna i Ulriksdal. Trädgårdsmästeriet har givetvis en servering och deras sortering av kaffebröd är en fröjd för ett kakmonster. Jag tog en bit blåbärspaj till mitt kaffe och den hade ett rikligt innanmäte av lagom sötade blåbär. Min vän fotografen älskar citronpaj och äter alltid en sådan på Ulriksdal. Det blev rejäla och långa promenader idag och det kändes i mina gamla ben, när vi väl var hemma igen. Det vill till att ha ork för att hänga med min vän fotografen. Men jag gnäller inte utan kämpar på. Lite strapatser får man stå ut med och det är alltid bra med lite kondition även på äldre dar. 1/4  2016

Jag har blivit ombedd att lämna min fotograferande väns bloggadress och den kommer här:

123minsida.se/sansnid

Nyckelpigor

När jag sätter mig vid datorn för att skriva inlägg har jag oftast inte den blekaste aning om vad jag skall skriva om ifall det inte hänt någonting som är värt att återge. Ett foro kan inspirera och idag blev jag facinerad av den lilla insekt som syns på dagens bild. Den kallas ofta för Maria Nyckelpiga eller för gullhöna. Det första namnet är kopplat till Jungfru Maria och varför har jag ingen aning om. Gullhöna tror jag att den kallas därför att ibland är förekomsten av nyckpigor i en  trädgård  ren tillgång för en trädgårdsägare om odlingen invaderats av bladlöss. Nyckelpigorna käkar nämligen upp ohyran och det är guld värt för en trädgårdsägare att få ha sina odlingar ifred. Men om nyckelpigor kommer i stora svärmar som t ex Egyptens gräshoppor gjorde enligt bibeln, då kan det bli komplicerat. Det blev det en gång för längesedan då jag bilsemestrat i utlandet och kom hem med färja till Ystad. Över Östersjön kom samtidigt myriader av nyckelpigor flygande. Vi hann rädda oss in i bilen och borsta av oss de flesta insekterna, men hela bilen blev täckt liksom allting annat i hela Skåne. Jag vet inte vart de tog vägen till slut men det tog flera dar att bli av med dem. Det här är ingen "skröna" utan dagsens sanning och det skulle vara mycket roligt om någon minnesgod äldre skåning läste det här och kunde bekräfta min berättelse. De invaderande nyckelpigorna var säkert på jakt efter mat. Troligen  fanns det inga löss på växterna i Tyskland det året eller också hade det kläckts alltför många nyckelpigeägg.   2/4 2016

Godis

Idag har jag inte uträttat något eller gjort det minsta som är värt att relatera, men min vän fotografen ville gärna att jag visade upp fotot på den citronpaj, som hon mumsade i sig när vi var i Ulriksda i går. Och varför inte? Den ser läcker ut, men jag tycker för min del att maräng är i sötaste laget och föredrar en bit fruktpaj om jag skall äta paj till kaffet. Smaken är olika och det är tillåtet att tycka vad man vill om vad som är gott och inte är det. Det finns numera kaféer överallt och folk dricker kaffe som aldrig förr. När jag var ung var det bara fina damer som gick på konditori och tog en bakelse och smuttade på en en kaffetår som serverades ur porslinskanna ner i en vacker kopp av tunt porslin. När man dricker kaffe ute numera får man servera sig själv och sörpla kaffe ur en stor ful mugg av tjockt klumpigt porslin. Här i Stockholm finns det faktiskt kvar ett par ställen där kaffekulturen lever kvar, men eljest är det inte många ställen man kan gå till för att njuta av atmosfären och samtidigt dricka sitt kaffe. Hemma hos mig brygger jag kaffe åt mig själv i en gammal kaffebryggare som snart kan räknas som en antikvitet. Den är 65 år gammal och av den första modell som kom ut i marknaden.Jag är riktigt stolt över att glaskannan fortfarande hänger med och inte åkt i golvet. På gamla dar har jag blivit en riktig "kaffemoster" och dricker mer kaffe än någonsin. Ibland anser vetenskapen att kaffe är nyttigt och en annan gång att det n'ästan är skadligt. Vad de tycker bryr jag mig inte det minsta om, för kaffe smakar gott och piggar upp livsandarna.    3/4 2016

 

 

 

 

Ekträd

Idag ägnar min dagstidning en halv sida åt Prins Eugens ek på Valdemarsudde, som också påstås vara det största och äldsta trädet i Stockholm. En del experter säger att den är tusenårig andra att den är cirka 400 år. De lärde är sällan eniga när det gäller historiska fakta och därför är jag inte säker på om den andra gamla kungseken som v'äxer i Hjorthagen är lika gammal som prinsens ek. Båda mäter drygt åtta eller nio meter i omkrets beroende på hur man mäter. Från början hade prinsens ek tre stammar, men efter ett åsknedslag försvann en av stammarna och den andra spräcktes. Jag går ju till Valdemarsudde titt som tätt, men har tidigare aldrig ägnat ekarna en en tanke. Prins Eugens gamla ek är ihålig och vid mitt nästa besök i parken skall jag passa på att se vad som döljes sig innanför barken. Eken är ett träd med historia och och dess virke använde man förr i tiden när man byggde krigsskepp och slogs mot danskar och norrmän. Det historiska ekskeppet Vasa kom ju inte långt på sin jungfrufärd, men eftersom det nu är bärgat och blivit museum kan vi idag se hur de stackar sjömännen hade det förr. På den gamla goda tiden skulle fint folk ha golv av ekparkett som skulle hållas blankt och vackert med hjälp av bonvax. De stackars pigorna, som skulle göra jobbet hade inte mycket till övers för ekträ när de kröp omkring i salarna och slet ont. Bonade ekgolv finns det kanske kvar i högreståndshusen fortfarande, men pigornas tid är förbi och skall det bonas golv sker det numera med med maskin. Jag har märkt att jag kan skriva om precis vad som helst och det slutar ändå för det mesta med samma gamla mening "att det inte var bättre förr." Det var det inte och om jag levat när de gamla ekarna planterades, skulle jag aldrig klarat av att bli hundra år.  4/4   2016

 

 

 

 

 

 

 

 

Minnesfunktioner

Jag förundras över att mitt minne är såväl kort som långt och synnerligen varierande. Jag kan totalt ha förgätit vad jag gjorde i går, men  kommer ihåg vad som hände för närmare hundra år sedan. Enligt naturlagarna borde det ju vara tvärt om. Ju färskare ett intryck är, ju bättre borde man minnas vad som hände. Om det skall göras något viktigt i mitt liv inom de närmaste dagarna, är jag tvungen att notera det ordentligt i almanackan  och sedan måste jag givetvis komma ihåg att läsa på. Håller jag inte den ordningen är det "kört" och kan innebära komplikationer om någon mer än jag själv är inblandad. Långtidsminnet har man troligen fått för att lagra kunskaper och intryck för att vid senare tillfälle kunna använda dem vid behov. Korttidsminnet är väl till mer för att handskas med aktueella situationer, siffror och liknande. Det korta minnet, tycker jag, att man behöver bäst, men det fungerar då inte särskilt bra i mitt liv numera. Letandet efter glasögonen är ett typexempel och hur många gånger har man inte gått in i ett rum för att hämta något. Plötsligt står man där som ett frågetecken och har inte en aning om varför. Det känns rätt snopet. Går man  tillbaka till utgångspunkten, stannar upp ett ögonblick och gör om försöket så klarnar det mestadels. Eftersom minnet inte blir bättre med åren, har jag beslutat att resignera och lita på att goda makter står mig bi, så att jag åtminstone inte glömmer bort vem jag är. När jag konsulterade fotografen och frågade vad jag skulle illustrera med, föreslog hon dagens bild. Jag kan dock inte gå i god för att minigrisar har bättre minne än den större varianten. Påståendet får stå för henne.   5/4   2016

 

 å

Uppmärksamhet

Ibland händer det ingenting och tillvaron blir lite trist. Det kan också hända flera saker på en gång och man riskerar att gå miste om något trevligt. Det har man inte råd med i min ålder. Visserligen tror den stora allmänheten att den äldre befolkningen är fullt tillfreds med att sitta hemma och ha det tråkigt. Det är helt fel för vi vill alla ha roligt ibland och lite omväxling i det enahanda. Jag är inget undantag. Idag höll l det på att bli för mycket av det goda för jag skulle intervjuas av två olika media. Den ena på förmiddagen, den andra på eftermiddagen. Det har aldrig hänt förut men det fixade sig. Jag berättar om den första idag och tar den andra i morgon. När jag och den manlige intervjuaren, som kom på förmiddagen pratat färdigt åkte vi till Solnas skrytbygge Mall of Scandinavia för att titta på lokaliteterna och dricka kaffe. Det blev inte gjort när jag tidigare gick dit ensam.  Då vände jag så gott som omedelbart för det var ödsligt och folktomt och inte ett dugg lockande. Det var lika stort idag men inte lika folktomt. Gallerier är sig lika, men den här hade en massa fina butiskedjor, som man inte ser i mindre gallerior. Mall of Scandinavia är troligen för stor för Solnabefolkningens behov, men är tänkt att dra till sig köplystna från andra orter. Om jag får sällskap, kommer jag nog att handla lite jag också, men ensam vill jag då inte vistas där. Det är roligt att träffa mediafolk också för de är unga och trivsamma. Jag tycker att det är spännande att bli lite uppmärksammad för det sätter en smula guldkant på min gråa vardag. Nu planteras det penséer överallt så jag har sådana på bild idag.              6/4   2016

Tredimensionellt

Gårdagen blev ju så händelserik att den räcker till dagens berättelse också. Min upplevelse i går kan kanske placeras i den den högre skolan och är lite svårare att rekapitulera, men jag gör ett försök. De båda systrar som besökte mig på eftermiddagen för en intervju hade eget mediaföretag och varför de ville göra något med mig inblandad, lämnar jag därhän. När jag hade fotograferats och vi pratat färdigt tog de mig till KTH(Kungliga Tekniska Högskolan) för att låta mig se tredimensionell film och "tycka till" om upplevelsen. Eftersom jag sett en liten snutt sådan film en gång i Almedalen, visste jag, hur det gick till. Man får på sig speciella glasogon, trycker på en liten knapp och "vips" är man inne i ett rumsperspektiv, där längd, bredd och djup på objektet kan uppfattas. Man är på något sätt liksom inne i filmen och händelseförloppet och det kan bli riktigt "läskigt." Jag fick se en film från dinosaurernas tid och var riktigt glad över att det inte var verklighet. I övrigt är min verklighet en smula overklig numera. På något sätt har det i dagsläget blivit nödvändigt för medier och sociala nätverk att ta itu med äldrefrågor och tänka ut hur samhället skall ta hand om de äldre, som inte kan göra det själv. Jag får väl anses vara ett typexempel på, att det går bra länge, om man håller sig frisk. Det är säkert av den anledningen som jag skall visas upp i olika sammanhang och uttrycka åsikter. Det är rätt trevligt ibland och gör att jag inte är en helt betydelselös samhällsmedlem. Bkommor har också en viss betydelse i allas våra liv och dagens bild är en rätt ovanlig komposition.   7/4   2016. 

 

 

Vass

Att tala om vass är väl inte precis "vasst" men får duga i brist på bättre. För övrigt är vass inte vilket grässtrå som helst utan det växer i vattnet och det finns hur många historier och fabler som helst om vass. Jag, som läste biblisk histora i skolan,vet att Moses mor lade sin son i en korg och gömde korgen i vassen för att rädda honom undan Egyptens farao. Denne ville en gång i tiden döda alla judiska gossebarn under två år. Faraon hade hört att det skulle finnas en blivande kung bland dem och han ville inte bli utkonkurerad. I vassen hittade faraos dotter gossebarnet Moses och om inte allting blev frid och fröjd så klarade den pojken livhanken och fostrades upp vid det egyptiska hovet. Biblisk historia var ett av mina favoritämnen i skolan för i bibeln hände det både det ena och det andra som var spännande. Om jag skall återgå till vassens användbarhet kan jag berätta, att kossorna fick äta vass om höet tog slut och många hus hade vasstak förr i världen. Min mormors lilla stuga hade vasstak och jag har med egna ögon sett en takläggare byta ut alla stråna på hennes stuga. Vass är ett adjektiv också och säger man t ex att någon har en vass tunga är det ingen snäll människa man träffar på. En kniv kan vara vass och en sådan behövs i köket rätt som det är, när man skall skära upp söndagssteken. Det låter poetiskt om man säger "att det susar i säven" och då menar man att att det blåser behagliga vindar och vasstråna rör lite makligt på sig. Blåst är för övrigt det värsta jag vet och jag gillar ordet vindsus för om vinden bara rör sig sakta kan man stå ut med den.    8/4    2016

Rörigt men vårlikt

Även den bäste kan fela och jag beklagar att jag igår rörde till begreppen i den bibliska historien. Jag brukar kolla sanningshalten i i mina skriverier men ibland är "tryckfelsnisse" framme och då blir det som det blir. Idag skall jag hålla mig till nutiden och den tror jag att jag har koll på. Helst vill jag göra varje dag lite betydelsefull och syssla med något lustbetonat, men det går inte alla gånger utan vussa dagar blir oftast rätt slentriannässiga och enahanda. Man kan ju inte begära att media skall bry sig om min existens i vardagslag. Mitt PR-värde är av kort varaktighet och som störst dagen efter att jag synts i TV . Sedan är det ingen som bryr sig. Händelselösa dagar får man nöja sig med att ta itu med sig själv och de dagliga sysslorna. Den arbetande befolkningen behöver lördagar och söndagar för rekreation och återhämtning. Det behöver inte jag, men jag tycker i alla fall att slutet på veckan bör vara lite festligare och händelserikare än vardagarna. Promenenera gör jag alla dagar och det känns förstås skönt. Idag hade jag inget bättre för mig än att förlägga promenaden till Djurgården och när jag ändå var där tog jag en titt på Waldemarsudde och den ihåliga eken. Den innehöll inte det minsta som var mystiskt eller intressant.Jag besökte även muséet och tittade på konsten. Det var flera konstnärers verk som visades. Jag blir alltid  glad av att se vackra tavlor och när jag åkte hem igen var jag nöjd och belåten med min dag. På vägen från tunnelbanan passerar jag en liten skogsdunge såg jag att vitsipporna slagit ut och då kände jag att nu är det verkligen vår och vintern är över för den här gången.  10/4   2016  

 

Militäriskt

Idag var det en riktig vårdag och min vän fotografen och jag tog oss in till City för att se på folklivet och soldyrkarna. Lediga stockholmare har för vana att sätta sig och sola på Konserthus- eller Dramatentrapporna så fort det börjar våras och blir lite solsken. Idag var Dramatens trappa fullsatt. När vi hörde marschmusik och såg Vaktparaden och en massa folk som följde efter den, hakade vi på och hamnade vid Aemémuseum där konserten fortsatte- Vi lyssnade på musiken medan vi drack kaffe på muséets veranda. Armémuseum är inrymt där Kungl Livgardet hade sina kaserner förr i tiden när Sverige hade en riktig försvarsmakt. Vad Vaktparaden är, vet väl alla turister som besöker Stockholm. Den skulle också ha hört till historien nu, om inte en ideell förening stått för kostnaden och sett till att den fortfarande nästan är vad den varit en gång. Högvakt och militär bevakning av Kungl Slottet och numera Drottningholms slott har vi haft sedan Gustav Vasas tid. Jag älskar militärmusik och när jag var barn fanns det inte mindre än tre regementen i lilla Kristianstad och alla hade de sin egen orkester, som var med när det marscherades och som även gav konserter i Stadsparken (kallad Tivoliparken). I min lilla stad hade vi både  Högvakt och Vaktavlösning varenda dag och som tonårsflickor svärmade vi för de stiligt uniformerade löjtnanterna. De stackars värnpliktiga soldaterna som hörde till infanteriet ägnade vi inte ett ögonkast och kallade dem lite föraktfullt för "bassar". Hur som helst så är det pampigt med det militäriska, men världen skulle varit bättre om det varit fredligt och lugnt och vi inte hade behövt någon armé. Jag kanske behöver påpeka, att jag inte är försedd med fotboja på fotot. Min vän fotografen har satt stämpel på den  som skydd mot orätmätig kopiering. Det händer nämligen rätt ofta att någon "snor" hennes bilder och det får man inte göra.    10/4  2016 

 

 

 

Ordningssinne

Ordning och reda vill de flesta av oss ha i den dagliga tillvaron och i affärerna. Jag tror att det är något man föds med och inte kan förvärva. I vilket fall som helst så är mitt ordningssinne inte något jag skryter över. Är man dessutom lite sparsam av sig och har svårt att kasta saker som kanske kan bli bra att ha i framtiden, så samlas det i byrålådor, kartonger och förvaringsskåp. Mitt källar-och vindsförråd är däremot föredömligt tömda .De var fyllda till bristningsgränsen för några år sedan, men då fick jag ett ryck och bjöd in Frälsningsarmen och bad dem ta för sig. Jag erbjöd mig att stå för betalningen för arbetskraft och transportkostnad och även skänka en slant till deras samhällsnyttiga verksamhet bland hemlösa och olycksdrabbade. De kom utan dröjsmål och rubbet försvann på nolltid. Jag behöver inte längre bekymra mig över ordningen i dessa utrymmen. Men jag har mycket ogjort och idag greps jag av någon typ av våryra eller beslutsamhet och fick för mig att jag skulle kolla befintliga papper och sortera ut det som inte behövde ligga och skräpa. Vid min ålder bör man tänka till lite extra och se praktiskt på situationen. Jag började med min receptsamling. Den är i det närmaste obehövlig eftersom jag bara följer recept när jag gör speciella bakverk. När jag fyllt två papperskassar med onödiga papper gav jag upp mitt sinne för ordning den här gången. Om det händelsevis återkommer skall jag ta itu med garderoberna, men det blir en helt annan historia. I naturen råder det för det mesta ordning och reda och därför får vi inte se tulpaner i våra  trädgårdar förrän om någon vecka.  11/4    2016.   

Våren och klädseln

Nu tror jag att att våren gjort sitt intåg och att jag kan lägga av med vinterjackan. Men den får hänga kvar i tamburen för säkerhets skull. När jag var i tonåren skulle vårgarderoben fram första maj. Helst skulle man då ha låtit sy upp en ny vårdräkt och köpt sig en ny vårhatt. Hatt var obligatorisk på såväl herrar som damer, men herrarnas designades inte om, så karlarna kunde utan att skämmas använda sina hattar år efter år. Men för kvinnorna var det nästan ett måste att ta på sig en spritt ny vårhatt vartenda år. I vår lilla stad "sladdrades" det om allt och alla och man fick alltid bekymra sig om "vad folk skulle tycka och tänka" om ens förehavanden. Jag tror att det skapas mycket mer av mindervärdighetskomplx i små städer än i de stora.Jag som bott i ett antal städer av varierande storlek har upplevt hur befriande det är att leva i huvudstaden för här bryr sig ingen det minstaom hur man ser ut, när man är ute och går. Småstadsbon skulle förfasa sig över hur folk går klädda eller oklädda i Stockholm en en varm sommardag.Jag brukar för ro skull kolla folks klädsel och blir ibland fylld av beundran  över dem som vågar "spöka ut sig." Numera får också äldre damer se ut som det behagar dem. Själv tycker jag om färger och jag har nästan aldrig hatt. Hattar ser man numera mest på societetsfolk och och man får leta länge i städerna innan man hittar en hattmodist. Jag saknar dem inte för jag behöver inte längre någon ny vårhatt. Det är möjligt att dagens hattbild har synts isat förut, men den blir inte sämre för det.  12/4    2016

Dockan

När jag var barn hade jag nästan inga leksaker. Det räknades som lyx och i min familj hade vi inte råd med sådant som var onödigt och dyrt. Jag fick i alla fall vid sjuårsåldern en stilig blunddocka med huvud, armar och ben av celloloid och kropp av tyg fylld med sågspån. Jag var överlycklig och tog upp den ur kartongen en och annan gång och tittade på den när den slog upp ögonen. Leka med klenoden vågade jag inte, för jag ville spara den tills jag blev stor. Det visade sig vara riktigt dumt och missriktad sparsamhet för när min 11 år yngre syster längtade efter dockor var familjekassan ändå skralare och mor tog resolut och gav min fina docka till lillasyster. Hon hade inte den minsta känsla för den värdefulla leksaken utan slängde och dängde med den lite hur som helst. Efter kort tid var den en skugga av sitt forna jag. Den var smutsig, lockarna var tilltufsade och hela leksaken var i ett bedrövligt skick. Jag grät floder av tärar. Dels över förlusten och dels för att jag aldrig lekt med den själv och för att den såg så bedrövlig ut. Jag tänker på det här barndomsminnet varje gång jag ser hur de yngre i vår släkt överöses med stora dyra leksaker, som de tröttnar på efter ett tag. Jag tror inte att de förstår hur bra de har det. Leksaker har som allting annat blivit så tekniskt avancerade att nutidens ungar inte förstår hur jag kunde tycka att min blunddocka var det mest fulländade en flicka kunde äga.  Dockan på bild skulle jag också blivit glad över den gången jag var barn. 13/4  2016

Vårtecken

Idag gjorde jag en omväg när jag var ute på min dagliga motionsrunda och ställde stegen ner till Ulvsundasjön för att kolla hur långt våren kommit i våra trakter. Vitsipporna blommade för fullt, men snödropparna såg lite vissna ut. På slänten vid Huvudsta gård var det alldeles blått av tätt växande scillor och vårstjärnor. Det är nästan tradition hos Huvudstaborna att varje vår gå ner till Ulvsundasjöns strand och ställa sig och beundra det hav av blåa blommor som växer på sluttningen och lyser upp hela omgivningen. En större passagerarbåt låg förtöjd vid stranden men jag vet inte om det var av en tillfällighet  eller om den skall bli kvar i Solna och göra båtturer härifrån. Jag älskar att åka skärgårdsbåt ut till öarna, men det vore inte dumt heller om man fick åka på Mälarens vatten. För närvarande är det inte aktuellt med utfärder eller eskapader för min del utan jag har prutat av på mina ambitioner och tänker ta igen mig riktigt och vila upp mig efter den upsmärksamhet jag blev föremål för i förra veckan. Jag har faktiskt fått en del beundrarpost också. Folk skriver vackra handskrivna brev till mig och dem blir jag glad och tacksam för. Jag tål också kritik, men jag tycker synd om dem som skriver direkta elakheter.  De är troligen ganska olyckliga i sig själva  och behöver någon som de kan "utgjuta sin galla över."  Båten på bild är inte den jag såg iiag utan en riktig skärgårdsbåt.     14/4   2016

 

 

r  

Let´s dance

Våren gör framsteg och det gör faktiskt dansarna i TV4-programmet också. Men det är de yngre och scenvana som får de högsta poängen. jag känner mest för skidåkaren och operasångaren för de har alla odds emot sig. De yngre har mjukare leder och är rörkigare i hela kroppen. Men jag förmodar att det är blandningen av olika åldrar och människotyper som ger en del av spänningen. Jag tittar på det här prorammet för att det har ett visst underhållningsvärder och deltagarna uppträder i vackra kläder. Slutresultatet intresserar mig inte så mycket att jag sätter på TV-n när klockan närmar sig halv elva. Dansat har folk gjort sedan urminnes tider, men jag tror inte att det dansas krigsdanser längre. Man krigar och slåss ändå utan den sortens förberedelser. I naturen dansas det också och det är en enastående upplevelse att få se tranedansen vid Hornborgasjön. Den har jag upplevt på plats för ett antal år sedan. Det var mäktigt när otaliga stora fåglar flög in på ängarna och utförde sina sirliga piruetter. Det är bra motion att dansa och det är möjligt att jag har dansen att tacka för att jag är rörlig och går med raska steg. Jag dansade pensionärsdans tills jag var över nittio år, men då blev det för kämpigt med gammeldansen så jag höll mig till foxtrot och tango.  Dagens bild är som klippt och skuren för att illustrera hur man ska inleda en pardans.  15/4   2016

 

 

Om kor och mjök

Idag läste jag någonstan att det var dags för det årliga "kosläppet."  D å skall de stackars kossorna ut på grönbete i den fria naturen. Jag misstänker att flertalet blir infösta  i ladugården igen rätt snart. I det moderna lantbruket mjölkas kossor maskinellt och det kan inte gärna ske utomhus. Korna blir som galna när de kommer ut och skuttar glatt omkring. och "buffar" på varandra . Förr i världen fick korna gå på grönbete hela sommaren och en del av dem hade turen att få vistas på fäbodvallar och bli mjölkade av söta fäbodjäntor i randiga förkläden. Jag har läst romaner om fäbodjäntor som kallade korna till mjölkning genom att blåsa  i vallhorn och när de mjölkat alla kossor ystade de ostar och kärnade smör.  Det var säkert inte så romantiskt utan ett riktigt slitgöra. Om vuxna människor skall dricka mjölk eller  inte är en fråga som de lärde diskuterat länge, men jag dricker gärna flera glas iskall mjölk varje dag om jag får. Jag tror inte att alla stadsbarn vet varifrån mjölken kommer utan tror att den alltid funnits i mjälkpaket. När jag var åtta år och min yngre brorvar sex vistades vi några dagar hos en bonde. Min bror vägrade kategoriskt att dricka det han kallade för "kopattamjölk" och ville hem till stan och få riktig mjölk. Jag drack nymjölkad mjölk med förtjusning och struntade i varifrån den kom.  Dagens filmjölk kan däremot inte jämföras med min barndoms filbunke. Den gjordes av oskummad mjölk som ställdes att surna i små portionsskålar. När den blev sur och geleaktig och fått en vacker gräddhinna  åt vi den överströdd med socker och kanel. Sådana minnesbilder kan jag få av att se en bild på en ko.    16/4  2015.

 

Blomstertid

Nu är det vår på riktigt och de japanska körsbärsträden står i full blom i Kungsträdgården. I morgon skall japanska föreningen fira Körsbärsblommans dag med tal och underhållning. Det blir ett evenemang för lediga stockholmare.  Alla har inte tillf'älle att vara där då, utan de tog istället tillfället i akt idag för att ta sig en titt på fägringen. Det var mycket folk på plats och jag och tusentals andra kan intiyga, att blomningen var vackrare i år än någonsin. Åskådarna fotograferade, sniffade och njöt. Man bör vara ute i tid. om man vill uppleva den. Blomningen är en skönhetsupplevelse, men tyvärr kortvarig. Efter ett par dagars blomningstid faller blombladen till marken och blir en rosafärgad matta som sopbilen tar hand om. Allt i naturen har kort blomstringstid och vissnar och dör rätt snart. Den som  är sjutton år har hela livet framför sig och ägnar inte en tanke åt att hon en gåmg bli r inte bara gammal utan även skröplig och vissen. Jag bryr mig ändå inte om att dagligen och stundligen oroa mig fö den sakens skull. Det verkar som om man blir lite av en fatalist på äldre dar och tänker att det mesta ordnar sig till det bästa. om tiden får ha sin gång. Blir det inte så, skulle resultatet inte bli bättre om jag oroade smg i  förtid.    17/4   2016s 

Mera körsbärsblom

På senare tid har jag blivit lite mer ordningsam när det gäller datum och tider. Det kan bli fel om man t ex bestömmer träff med någon och säger: "vi ses på torsdag." Anger man dagens datum med siffror, blir det ingen tvekan om vilken torsdag det är fråga om.  Idag vilseledde jag min vän fotografen tack vare att jag igår läste att i morgon( alltså idag) skulle det bli evenemang i Kungsträdgården. Det hände inte ett dugg . Det hade redan hänt i  i torsdags tror jag. Men körsbärsträden blommade fortfarande och folk flanerade under dem och forografea de sog själva och blommorna. Det är som en foökfest och uteserveringarna blir fullsatta . Det blommar säkert körsbärsträd lite överallt i världen, men våra i Kungsträdgården känns lite exotiska.  Efter den här lite lyriska inledningen skall jag återgå till lite mer prosaiska saker.  Någon frågade för en tid sedan hurjag har det med min elektriska tandborste. Den har jag inte använt på långe eftersom den varit liksom försvunnen och upplöst i intet. Jag återfann den i går, när jag gjorde grundlig rengöring av handfatet. Den läg bakom kranen, som är en modern tingest som man inte vrider på utan häver upp och ner.. jag skall återuppta användningen och försöka förstå vad det egentligen är som är bra med eJektrisk tandb orstning.  Det kanske klarnar med tiden.   18/4   2016

Skogens röda guld

Dagens bild fick mig först att tänka på min barndoms mest nyttiga bär, det röda lingonet. Men jag tror att det är de små skenfrukterna som kallas för hallon som finns i bild.  Det lämnar jag därhän och fortsätter tala om lingon. Jag tror, att det var lingonsylten som gjorde att vi som barn inte led av vitaminbrist, trots att det alltid var ont om grönsaker hos oss på¨vintrarna. Lingonen växer på ris i våra skogar och envar som vill får plocka dem i andras skogar enligt vår förnämliga allemansrätt. jag har plockat många lingon i mina dar och det tråkigaste momentet i hanteringen av dem var, att rensa bort alla blad och barr som följde med från skogen. När jag var barn köpte vi lingonen på grönsakstorget. Mor köpte 10 liter i taget och kokte lingonsylt i flera omgångar. Vi åt lingon till en massa maträtter och ofta som efterätt med lite gräddmjölk till.  På landsbygden kallade man lingonen för "krösen" och sylten för "krösamos". Den förvarades ofta osockrad eftersom socker var dyrt. Man kunde ju söta sylten efterhand som man behövde använda den. Rårörd lingonsylt anses lite finar än vanlig lingonsylt, men i mitt hem hade vi inte tid att stå  och röra l alla våra lingon. Rårörd sylt har jag gjort bekantskap med först som vuxen. Jag äter än så länge min egen hemkokta lingonsylt året runt.  I våra dagar behöver man inte ha lingon som vitaminkälla. En stor del av våra livsmedel är vitaminberikade och frukt och grönsaker finns det året runt. Men det doftar i alla fall gott när man kokar egen sylt.  19/4    2016

Tvätt

Det har varit lite rörigt i min kalender den senaste tiden och jag har kommit i otakt med mitt privata liv därför att media har ringt stup i ett och frågat om allt möjligt. Idag tog jag mig samman och bokade tvättstugan. Jag bor i ett bra hus med flera hypermoderna tvättstugor och dagtid kan man få en tid när som helst. Det är enkelt att tvätta numera och kräver ingen kroppsansträngning. Min mor hade det besvärligare. Förr fanns det inga pappersblöjor och de allra minsta var inlindade som paket. De hade stjärtlapp, blöja och utanpå blöjan ett stort tygsjok som kallades mantel. Upptill hade de skjorta med spetskrås samt en kort tröja. Allt av vitt tyg som skulle kokas varje gång det tvättades. Den tvätten skedde i köket och vattnet värmdes på vedspisen. Jobbigt och det hängde alltid småbarnstvätt på ett streck ovanför spisen. Stortvätt var också arbetskrävande och tvättstugor var inte standard i alla hus den tiden.  Vi fick gå till grannhuset med tvätten och hyra tvättstuga för en krona per dag. Den var försedd med kallvattenkran, vedeldad bykgryta och och stora träkar som man tvättade i . Tvättbräda av korrugerad plåt och skurborste höll man sig själv med liksom såpan, som var den tidens tvättmedel. Tvätten fick torka på utspända linor på gården om det var lämpligt väder, eljest  fanns det torkvind i huset vi bodde. Dukar och lakan skulle manglas och då hyrde man in sig i mangelboden som fanns i grannhuset. Det betalade man 1 krona per timme för. Ingen klagade över det hårda jobbet för det var så det gick till på den "gamla goda tiden."   Min vän fptografen, som har ett välförsett fotoarkiv och alltid hänger med i mina svängar, bidrar så klart med dagens bild. Det är svårt att tro, men den är  tagen på Gröna Lund s Tivoli förra sommaren.   20/4    2016 

Artighet

Idag är det en stor nyhet i min tidning att en politiker avsäger sig alla sina uppdrag fär att hans religion  inte tillåter honom att ta damer i hand när han måste hälsa på dem. Politiken lägger jag mig inte i, men att artighet, i  äldre dar kallasd för hövlighet, är en dygd kan aldrig ifrågasättas. Nu är det mest "hej svejs" och liknande fraser, men i gamla tider var artighet en dygd som noga inpräntades redan i barndomen.  Då skulle flickorna niga och pojkarna bocka och stryka av sig mössan vid möte med äldre personer H errar, som förr alltid hade hatt vid utevistelse, lyfte artigt på huvudbonaden när de sk ulle hälsa.de på mötande personer. Det blev mycket "knixande" och bockande på den tiden, för då gjorde man och fick släktbesök riktigt ofta. Folk brydde sig lite mer om såväl släkt som vänner på den tiden. I min tidning kan man få ställa frågor till en expert i  umgänges- och etilettsfrågor. Hon bliev mycket upprörd över politikerns sätt att uppträda. Jag tror att umgånget oss människor emellan går lite smidigare om man har lite hyfs och fason och inte avviker från gångse seder och bruk. Man skall förstås aldrig "fjäska" eller vara överdrivet artig. Lagom är alltid bäst i alla sammanhang.  Den som inte säger tack när han får något är en "drummel" och det är oskså den som "trampar någon på tårna" och inte har vett att säga "ursäkta". Jag illustrerar med en bild på violer. Violen  sägs vara en blyg blomma. och blyga personer "trampar sällan i klaveret. "" (gör bort sig).    21/4    2016

Levnadsvisdom

Idag har jag läst de kommentarer som jag fått den senaste tiden. Jag är idel tacksamhet över lovorden. Jag har bara lite svårt att känna igen mig själv i beskrivningarna. Någon övermänniska är jag inte. Jag har bara haft turen att vara ovanligt frisk för min ålder. Det beror säkert på att jag rört på mig och för det mesta varit noga med vad jag stoppat i mig. Livet har varit riktigt besvärligt många gånger, men efter att ha gråtit en skvätt har jag torkat tårarna och tagit nya friska tag. Livet är ingen dans på rosor för de flesta av oss utan mer som en vandring på en obanad sitig full av fallgropar och ojämnheter.  Det är lätt att tappa sugen när det blir motigt och besvärligt. Då får man ta i lite extra och gå vidare. Kanske ta en vilopaus och tänka ut nya strategier. Misströstar man är det kört. Vi kan mycket mer än vi tror och om man inte är rädd för besvär går det lättare. Svårigheter är till för att övervinnas. Jag tycker att man utvecklas hela livet.  Om man är nyfiken är det lättare att ta till sig nyheter. och tekniska finesser.  Vi människor skulle levat kvar på grottstadiet om det inte funnits uppfinningsrika människor som hittat på allt möjligt som underlättat det dagliga slitet för brödfödan. Man skall vara glad och positiv. och hoppas på det bästa.  Just nu är jag glad över att våren gör framsteg och att koltrasten sitter i i ett träd på min gård och slär sina underbara drillar. Koltrasten på bild träffade jag på lite itdigare i år.      22/4   2016 

Kulturnatt

Viissa dagar händer det ingenting, andra dagar kan det bli fullt upp.  I  Stockholm skulle det natten till söndag bli kulturnatt och mycket skulle hända på stan. Min vän fotografen och jag valde att vara kulturella på Medetidsmuseet och det är faktiskt ett riktigt intressant ställe att besöka. Man går inte och kikar in i montrar utan känner sig förflyttad flera hundra år tillbaka i tiden och traskar omkring i en helt medeltida omgivning. Vi drack kaffe i ställets serveringsavdelning, som är helt modern. Man visste inte det minsta om kaffets existens på medeltiden. Min vän fotografen bjöd mig på en cheesecake till kaffet och den kakan är också en modern företeelse.  Dåtida godsaker skulle heller inte blivit uppskattade i våra dagar.  Vi accepterade därför att servereringen inte var helt tidenlig. Kakan var för övrigt mycket välsmakande. Medeltidsmuseet ligger centralt alldeles  under bron som leder från Gustav Adolfs Torg till Kungliga Slottet, så det är ganska enkelt att hitta dit. Många stockholmare bryr sig inte det minsta om sin stads sevärdheter, men jag som växte upp i en liten småstad är väldigt glad över allt intressant och vackert  som finns i vår vackra huvudstad . Når jag skrev detta inlägg i går var jag  rätt trött. Det blev inte bara fel bild utan rmånga slarvfel. Min observante vän har rättat till allt , vilket jag tackar för.  23/4 2016 

 

Felaktigheter

Våren framskrider och idag såg jag att häggen är grön och har små blomklasar som snart slår ut. Det är så vackert och ljuvligt att till och med jag får lust att sjunga en "trudelutt" till vårens lov.  För övrigt finns det inte mycket i vår omvärld att glädjas över. Jag avundas inte de styrande  som försöker ställa saker och ting till rätta och få fred på jorden. Det verkar vara en helt omöjlig uppgift. Själv har jag inte mycket annat att göra än att hålla ordning på mig själv och mina tillhörigheter och det är nästan ett heltidsjobb bara det.  April har varit jobbig och nu hoppas jag att det lugnar ner sig i maj. Jag tror att jag har överskattat min egen förmåga , tagit åt mig för många uppdrag och glömt bort att jag inte är någon ungdom längre. Det var riktigt dumt och har gjort mig ouppmärksam.  Det har "slunkit" igenom en massa slarvfel i min blogg och dem skäms jag verkligen över. Det är inte stavfel utan rent slarv. Jag är näst intill perfekt i rättstavning. Det fick jag lära mig redan i småskolan och det sitter i.  Men lag behöver inte oroa mig och gör det inte heller.  Mina läsae har ögoen med sig och berättar om mina "fadäser."  Det gör min vän fotografen också, förutom att hon fotograferar åt mig. Jag lovar bot och bättring och vill också tacka dem som hört av sig. Det är mänskligt att fela  och felstavning är en bagatell mot allt annat som blir fel i vår ofullkomliga värld.   Bilden har inget samband med texten men jag gillar svattnets speglingar och fågeln som ser uppmärksam ut.    24/4   2016

Ljus i mörkret

Jag är sällan ute på stan under dygnets mörka timma, men om det händer någon gång behöver jag inte ”famla” i mörker eller ”virra” bort mig och räka vilse Det finns ordentlig gatubelysning överallt. Det var betydligt sämre förr. Då behövde en nattvandrare ha en egen ljuslykta med sig för att hitta hem. Under många år var gatubelysningen en privat angelägenhet för fastighetsägarna. När jag var barn fanns det ingen elektrisk gatubelysning i min lilla stad . Den lystes upp nattetid av flämtande gaslyktor. Lyktorna stod med jämna mellanrum och lyste nätt och jämt upp ett par meter av den närmaste omgivningen. Manliga lykttändare tände och släkte lyktorna på kvällar och tidiga morgontimmar. Gaslyktor är på något sätt lite mer romantiska än de elektriska och figurerar ofta i litteraturen och på gamla filmer. Charlie Chaplin såg jag på min tid i en film som hette Gasljus och jag tror att Ingrid Bergman också varit med i en film där gatlyktor spelar en viss roll. Under krigsåren lyssnade man till Marlene Dietrichs mörka beslöjade röst i sången om Lili Marlene, som mötte sin soldat i lyktskenet. Vi stadsbor tar för givet att det skall finnas belysning på gator och vägar, men det är långt ifrån alla vägar som är belysta nattetid. Man kan åka bil i Norrland på kolmörka vägar mil efter mil utan att se en väglykta och då är man glad över att ha billyktor som fungerar så att man inte kör i diket. Det var min vän fotografens lite romantiska bild med moln och en gatlykta som fick mig att bli ilte lyrisk över en så banal sak som en lyktstolpe- Men jag skulle absolut inte vilja bli förflyttad till medeltiden och det mörker som härskade den tiden. Jag tackar elektrisiteten för att jag aldrig behöver vara mörlrädd om jag händelsevis varit ute sent någon kväll. 25/4 2016

 

 

 

 

 

Alla dimensioner

IDet har varit en händelserik dag och jag hann precis svälja morgonkaffet innan jag öppnade dörren för två unga personer från Sveriges Radio. De frågade mig om allt möjligt och tog en massa bilder. Jag har av oförklarlig anledning varit högaktuell de senaste dagarna. I morgon kommer det nya filmare och de tänker ta ut mig på lite ovanliga äventyr. Dem skall jag berätta om i nästa inlägg . Jag har också gjort ett rutinbesök hos en specialistläkare i Sollentuna. Varför min husläkare inte hittat någon på närmare håll, har jag ingen förklaring till. Sollentuna är jag helt obekant med, men min vän fotografen som har bra lokalsinne följde med för att jag inte skulle virra bort mig och komma för sent till doktorn . För säkerhets skull tog vi en taxi från stationen för det är alltid bra att vara helgarderad. Jag åkte inte till doktorn för att jag är sjuk, men jag är ju unik och inte helt normalt funtad aå jag har ett litet besvär som är så ovanligt att inte ens läkarna är riktigt bekanta med det. Vi provar oss därför fram , men medikamenterna jag hitintills fått har haft otrevliga biverkningar . Av två onda ting väljer man det minst onda och jag har därför efter kort prövotid slutat medicinera. Idag fick jag en ny sort och skall göra ett nytt försök. På hemväg frän läkarbesöket tog vi oss till Mall of Scandinavia för att rundvandra, äta och gå på bio. Vi har barnasinnet kvar så vi skulle se Djungelboken . Den är tredimentionell så man får speciella glasägon och upplever filmen så att säga inifrån. Bion var gigantisk och min vän fotografen och jag var totalt ensamma på föreställningen. Jag tror att allt i den här jättegallerian är lite för stort tilltagen och kommer det inte turister som håller kommersen i gång blir det synd om företagen som hyrt in sig.     26/4     2016

Ingen vanlig dag

 Fördelarna med att vara bloggare är många om man har turen att få läsare. Jag har många som läser mina inlägg och läsarna är jag både stolt och glad över. Jag ville så gärna tacka dem alla personligen, men det är en omöjlighet har jag insett. Kändisars bloggar blir mest kända och lästa. Det är inte lätt att bli kändis om man inte får påbackning av media. Min enda merit var den, att jag var äldre än alla andra bloggare och och iinte tillräckligt klok nog för att inse, att hög ålder i de flesta fall är mer en belastning än en tillgång. Mina läsare vet, att hon som jag kallar min vän fotografen var den som trodde på en hundraårings förmåga och hjälpte mig att sätta igång "bloggeriet. Sedan "gick det som på räls". Idag har jag blivit filmad hela dagen tillsammans med en annan bloggare av en helt annan dignitet än min egen. Han har blivit den verkliga kändisen trots att han bara är 20 år. "Det ska böjas i tid det som krokigt skall bli" säger ordspråket. Därmed menas att det är bra att starta tidigt om man vill komma någonstans i livet. Det har denne yngling lyckats med. Han tituleras komiker, programledare och har flera andra titlar, såg jag när jag kollade honom på Google. Vi har haft riktigt trevligt. Inspelningen skall egentligen vara hemlig, men jag talar om  att vi har åkt Rolls Royece, varit på Sky bar och och gjort en massa andra roliga saker som jag skall berätta mer om en annan gång. Aktuella bilder får jag sällan när jag är ute äventyr, så min vän fotografen får bidraga med en komposition som jag tycker är lite sagolik. 27/4 2916

Filmning och annat

Igår blev det en smula ansträngande . I dag bestämde jag mig för att ta det lite lugnt när jag åkte till Kungsträdgården. Där fanns inte en enda körsbärsblomma kvar och inte mycket folk heller, Jag var där för att träffa Åsa Blanck, som regisserade dokumentären i vilken jag så att säga hade huvudrollen. Man lär känna varandra rätt bra när man spelar in film. Det tar sin tid att göra e n dokumentärfilm och Åsa gör aldrig något till hälften, utan det är ”full rulle” hela tiden. Man hinner att bli vänner under tiden filmarbetet pågår, Någon vänskap med gårdagens unga filmare räknar jag inte med, men det var trevligt ändå att vara med i deras story. Inte ens hälften av aet som spelades in för dokumentärens räkning kom med när filmen var färdigklippt och visades på TV. Men så är det alltid , sade Åsa., som vet vad hon talar om. Hur som helst så blev filmen omskriven och har visats i ett flertal europeiska länder. Jag får snälla kommentarer från utländska tittare. Filmen jag var med om att spela in på Åland har jag inte hört ”ett knäpp” om. Och lika bra är det. Den blev säkert ”en flopp. På bio visas det alla sorters filmer, En del bra och andra som är riktigt usla. Vissa filmer gör ett bestående intryck och man glömmer dem inte. ”Borta med vinden” var en sådan och i Sverige kan vi berömma oss av att ha gjort film av Vilhelm Mobergs romaner om utvandrarna. Dessa filmer påminner oss om att massor av svenskar lämnade vårt land och for till Amerika . Sverige var rena U-landet på den tiden och i Amerika fanns möjlighet att få det bra mycket bättre. Nu år det ett helt motsatt förhållande. Manniskor på flykt kommer t dessa dagar till Sverige med samma sorts förhoppningar. Vi får hoppas att deras drömmar också infrias. Men blir de för många klarar vi det inte. Det är ingen Amerikabåt på dagens bild , men ett ”flytetyg” som går i trafik på Mälarens vatten.. 28/4 2016

Fötter

Det är väl ingen som inte är glad över att "vara på benen" och över att vara rörlig. Till det behövs friska fötter, som man placerar i bekväma fotriktiga skor. Jag har alltid varit noga med att köoa bra skor. Sådana är inte billiga men de håller länge och har varit värda sitt pris. I onsdags då jag och iidolen William Spets filmades och var ute på äventyr ingick det också att vi skulle få våra fötter omskötta. Det fick vi och jag har vare sig förr eller senare fått dem så omsorgsfullt behandlade. Som sista moment skulle naglarna målas. Jag hade inte svårt att välja färg eftersom jag älskar röda nyanser. När William var lite tveksam inför färgvalet föreslog jag att han skulle välja grönt, vilket han gjorde. När vi fortsatte vår färd till en Skybar gick vi på lätta fötter med nylackerade tånaglar, Hos alla pedikurister som jag besökt förvånas man över mina släta fina fötter. Inte en liktorn i sikte och inga kartnaglar där inte. Egentligen skulle det var obehövligt med fotvård för min del, men sedan en tid tillbaka räcker ärmarna inte till för att klippa liiltånageln på höger fot. Eftersom jag inte kan låta den växa ut till en klo,s så får jag kosta på att samtliga tår får ykesmässig klippning. Min vän fotografen kom påpassligt ochfotograferade mina fötter,. Hon tyckte också,  att de var ovanligt snygga för för att tillhöra en snart 104-årig dam.   29/4   2016

Valborgsmässoafton

Idag är det Valborgsmässoafton och kungen har födelsedag och blir 70 år. Han har överskridit pensionsåldern med flera år, men verkar inte ha den minsta lust att bli pensionär. Jag vet inte om en kung överhuvudtaget blir pensionär, för när en sådan slutar jobba , heter det att han abdikerar. Jag tittade på evenemanget i TV för jag vill inte trängas med folk på stan. Valborg är en helg som infaller mellan Vintersolståndet och Midsommar. Den Valborg som namngett helgen var en tysk kvinna som helgonförklarades på medeltiden. I Sverige trodde man förr att det var natten då häxorna åkte på kvast till Blåkulla för att ha en glad kväll och festa om med djävulen. Det är i universitetsstäderna som man firar Valborg isom mest. Då blir det mösspåtagning och en massa förlustelser. Tyvärr förtärs även en hel mängd alkoholhaltiga drycker och det kommer surt efter och kan även ställa till obehag på ort och ställe. Man skall också samband med att det tänds majbrasor hylla våren med körsång och ett vårtal. Körerna sjunger "Vinterna rasat" och "Sköna maj välkommen" även om det är snöar på Valborg. Är det vår så är det, åtminstone enligt almanackan. När jag var ute idag såg jag de första maskrosorna lysa som små solar i gräset. De räknas som ogräs men är rätt vackra. I brist på maskrosbild visar jag upp tusenskönan, för den hade också slagit ut .    30/4   2016 

 

"Surt sa räven"

Idag sken solen, det var första maj och min namnsdag. Något att glädjas åt och fira, tyckte min vän fotografen och jag. Vi begav oss till anrika Ulriksdals värdshus för att åta något gott. Där bestämde vi oss för smårgåsbord för sådana innehåller för det mesta något för alla smaker. Jag har ätit av deras smörgåsbord i mitt tidigare liv och altlid gått därifrån mätt och belåten. Jag blev ordentligt mätt idag också, men långt ifrån belåten. Sillarna var bra , men potatisen var långt ifrån kokt utan mera halvrå. Köttbullarna av modell större var inte bara smaklösa utan även stenhårda. Mer lämpliga som projektiler än som människoföda. Vinet jag valde var surt, men där får jag nog skylla mig själv. som inte kände efter när jag fick välja. Någon god varmrätt såg vi inte till. Om det inte varit för desserterna skulle vi inte blivit mätta. De var utan anmärkning och riktigt ”smarriga.” Men om de var speciellt nyttiga vill jag inte yttra mig om. Vi tillfrågades om vi var nöjda , men det kunde vi inte intyga. Fotografen som, har ord i mun påpekade att på Ulriksdals smörgådbord borde man förvänta sig goda och ätbara höttbullar. De, som serverats kunde inte ”på långa vägar när” mäta sig med dem som säljs i plastpåsar i snabbköpet. Ingenting är längre som förut och det är inte Ulriksdals värdshus heller. Det roligaste av alltihop var, att när notan väl var betald och vi på väg ut, så kom en av betjäningen och talade om att köket ämnade servera oss goda köttbullar och välkokt potatis. Det var så dags då och sent skall syndaren vakna. Men jag har ”födgeni” och föreslog att de kunde ge oss en ”doggybag” utan köttbullar, som kompensation. Den fick gärna innehålla en god dessert. Min vän fotografen och jag kommer nog att gå till historien som damerna som bar dessert från Ulriksdals värdshus med sig hem i en papperskasse. Dagens behållning var inte restaurangbesöket utan det vackra vårvädret, knoppande träd och ett överflöd av vackra vitsippor, som nu står i sin fagraste blomning. 1/5 2016

 

 

 

Vår och skatt

Idag har jag avlämnat min självdeklaration ordentligt underskriven. Som pensionär utan annan inkomst än pension kan man inte göra några avdrag. Skattemyndigheten har koll på eventuella ränteinkomster och det enda man gör själv är att skriva under blanketten. Ändå känns det en aning märkvärdigt att deklarera och lättnaden är stor när blanketten hamnat i en låda i Skatteverkets lokaler. De, som ägnar sig åt skatteplanering och fuskar för att få så liten skatt som möjligt har kanske lite dåligt samvetea men mitt är vitt som snö. Jag funderar bara på om jag skall få restskatt eller återbäring. De gånger jag fått pengar tillbaka har det känts som ett privilegium. Eller som att vinna på lotteri. De kronor jag får tillbaka i år räcker till en biobiljett och när jag köpt den, känns det som om jag blivit bjuden på bio av svenska staten. Man skall vara tacksam för det lilla och helst vara glad över att man får betala skatt och hjälpa till, så att Sverige går runt. Numera drar man skatt ”vid källan” enligt lag och löntagaren får inte hela lönen utbetald. När jag började arbeta fick man själv stå för skatteinbetalningen och det var inget bra system för svaga själar. Jag tycker att det nya systemet är praktiskt och bra och ingenting att gnälla över. Värvädret kan man inte heller beklaga sig över, för solen skiner och naturen är som allra vackrast, De flesta av våra träd har fått en skir och vacker grönska. Häggen blommar på vissa ställen och sprider en bedövande doft. Ännu ljuvligare doftar den syrenbuske, som står i söderläge i vår trädgård. Nu gäller det att ta vara på allt det vackra och vara ute så mycket som möjligt. Idag njöt min vän fotografen och jag av grönskan i parken nedanför Observatoriekullen vid Sveavägen. Det finns ljuvliga oaser även i en storstad. 2/5 2016

Favoriten

Vårsolen lyser och det har nästan varit sommarvarmt idag. Det är riktigt skönt att bara finnas till och njuta av tillvaron.. Idag var det många som ville tala med mig i telefon och jag begriper inte direkt varför, men jag svarar snällt när det ringer. De flesta ringer från en mobiltelefon och det är väl behändigt och bra, men det är lättare att höra vad folk säger, när de pratar i en riktig telefon, Man får vänja sig vid nymodigheter. antingen man vill eller ej. Jag är rätt flexibel men det gamla invanda är ändå bäst. Jag brygger till exempel mitt kaffe i vardagslag i en kaffebryggare som är nästan antik. Den har hängt med sedan 1951, har evighetsfilter och en snygg liten glaskanna. Att den senare inte gått i kras beror mer på tur än på min aktsamhet. Kannan är avsedd för det lilla hushållet. Har jag gäster använder jag en apparat som brygger större kvantiteter. Kaffebryggare modell större har jag avverkat ett tiotal under samma tid.som den gamla funnits i mitt hushåll. Antingen går själva apparaten sönder eller också går kannan i kras. Det borde finnas extra kannor till alla kaffeapparater, men det gör det inte, för nu är allting bara ”slit och slängvaror..” Jag inser förstås att det inte skulle gynna svensk industri om det fabricerade höll i evighet., men god kvalitet är också något att sträva efter. Min lilla kaffebryggare av fabrikat Philips anser jag vara en riktig klenod . Jag älskar den och hoppas att den hänger med i min livstid.. Det anses inte fint att fatta tycke för jordiska tillhörigheter, men det struntar jag i för med min favoritbryggare bryggs det varmt och gott kaffe och inget ljummet blask. Kaffe har för övrigt blivit mitt livselexir på gamla dar för det piggar upp livsandarna.. 3/5 2016

 

Knoppningstider

Vi människor har olika karaktärer och väl är det . I annat fall skulle det vara förfärligt enformigt och trist. Själv är jag såväl poetiskt som högst prosaiskt lagd. Förr i tiden skrevs det mycket poesi och det gjorde man på rimmad vers . Moderna dikter gillar jag inte för de är inte skrivna så att den ena raden rimmar med den andra och det tycker inte jag är poesi. Så här i vårens och knoppningens tid tänker jag på poeten Karin Boye. Hon föddes är 1900 och och dog på ett tragiskt sätt bara 40 år gammal. Hennes dikt "Visst gör det ont när knoppar brister" berör mig mycket och den är mycket vacker. Den finns att läsa på Google och jag rekommenderar den varmt till läsare som gillar poesi. Det har brustit många knoppar i naturen redan nu. Häggen slår ut vilken dag som helst. Nu väntar jag bara på att kastanjeträdet skall blomma för den har så vackra blomklasar. I morgon har den arbetande befolkningen ledigt för då är det " hänryckningens dag" eller Himmelsfärdsdagen, enligt bibeln. Den är även nykterhetsfolkets dag, men det är det inte många som bryr sig om. Den kallas också "första metardagen." Då skall amatörfiskarna plockar fram spöet och meta abborrar. Jag tycker det är djurplågeri att sätta mask på en krok och lura fisken att nappa. För övrigt är abborre förfärligt benig men rätt god om den är omsorgsfullt fjällad och stekt i smör. Jag äter den gärna om någon annan fått den på kroken. Fisk är nyttig mat, men i mina trakter finns ingen fiskaffär så det enda som erbjuds är den djupfrysta. I min barndom köpte vi färsk fisk på torget och jag åt fisk två gånger i veckan. Jag tror att det var bra och att det gjorde, att jag är pigg och nyter den dag som idag är. Fotografens bild på knoppar är som gjord för det här inlägget. 4/5 2016

Obehagliga äventyr

Vår värld är befolkad av alla slags människor. En del är goda och andra är onda, Om inte den onda nänniskan fanns, skulle vår värld vara betydligt bättre att leva i. Den onda människan har inte respekt för någonting, inte ens riktigt gamla människor undgår att drabbas av deras skurkstreck. I går blev jag uppringd av en manlig individ som med len röst frågade om jag kände igen honom. Han lät som ett av mina syskonbarn och jag sade dennes namn. Då kom han igång och blev med ens min systerson, som skulle köpa en bostadsrätt i min omedelbara och bli min granne. Det fanns en enda hake med köpet och det var, att det skulle betalas handpenning bums och den käre systersonen kunde inte lösgöra pengar förrän några dagar senare. Där skulle jag träda in som den räddande ängeln och förskottera beloppet.. Det var inga småslantar precis och jag beordrades att gå till Forex i centrum och sätta in pengar på en Mr Ray i London. Jag tyckte givetvis synd om min s k systerson men inte tillräckligt mycket för att hastigt och lustigt finansiera hans lägenhetsköp. Dessutom vet jag, att om systersonen behövt ett lån, så hade han vänt sig sin moder och inte till sin moster. Den här sortens skojare är som iglar och ger sig inte. De tror på sin egen förmåga att dupera folk och vill inte misslyckas. Äldre människor betraktar de som det lättaste bytet. Jag vet inte hur många gången skurken ringde och även idag gjorde han ett nytt försök. Det var inte första gången någon försökte sig på att lura mig. Vid första försöket, det var en kvinna den gången, blev hon så arg att hon skrek käringdjävul efter mig. Den titeln tar jag hellre än att bli kallad för ett rånoffer. Den här relaterade händelsen föranleder mig att uppmana den yngre generationen att varna sina äldre släktingar för att tro alla människor om gott. Bilder på bovar ingår inte i mitt fotoförråd så jag publicerar en bild av en fridfull natur, 6/5 2016

Blandat

Nu går det undan med årets växlingar. I går var det vår men idag år det redan sommar enligt väderleksrapporten. Jag hade gärna njutit av våren ett par veckor till. Men nu är det som det är och det är bara att tacka och ta emot. Min vän fotografen och jag ställde kosan till Drottningholm för där finns mycket vackra blommor att glädjas åt. I gräsmattorna lyste inte bara vitsippor utan en mängd gullvivor hade stuckit upp ur myllan. Kaffe kan man dricka på två ställen, men det som ligger längst bort från slottet är trevligast.  Där får man nygräddade våfflor med sylt och grädde om man känner för det. På Drottningholm turistar gärna japaner. De har en viss förkärlek för kungliga miljöer. Det är lätt att ta sig till Drottningholm för det går bussar från Brommaplan ”stup i kvarten.” Ännu trevligare är det att ta sig dit med båt, som går från Stadshuskajen med ganska stor turtäthet. Den här årstiden är det utställning av penseer vid China Slott en bit ifrån det stora slottet. Man känner sig styrkt till kropp och själ av att göra utflykter till vackra platser. När jag kom hem tog jag itu med att planera för det party jag ämnar ha på söndag. Det går inte att förbigå en födelsedaag med tystnad  eller avresa till hemlig ort för numera -finns alla data på Google. Det här med datorer är på ont och gott, för det finns alltid en liten grupp människor, som av olika anledningar inte kan ta till sig modern teknik. På min tid gick vi till skolan med griffeltavla i skolväskan. Nu bär ungarna en laptop i axelväskan. Allting går med stormsteg framåt. Men inom politiken går det baklänges. Den ene efter den andre blir ertappad  med felsägeningar och andra försyndelser och får lämna sina förtroendeuppdrag i förtid  uch utan föregående varning. Det är nästan så att jag tycker synd om makthavarna.  6/5  2016 

Födelsedag

Tiden bara rinner ivåg och innan man vet ordet av skall man börjar på ett nytt år. Vad det kommer att föra med sig vet man inte och det är bara att hoppas på det bästa. I morgon går jag in i mitt hundrafjärde levnadsår. Det känns inte ett dugg märkvärdigt och jag tar det med fattning. Åren har liksom bara rullat på och det har hänt både roliga och sorgliga saker. En del dumheter ville man kanske ha ogjorda, men jag grämer mig inte över dem. Gjort är gjort och lite har man väl lärt av sina misstag och blivit klokare med åren. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnar föreställa mig att jag skulle bli en kändis på gamla dar. Det är rätt trevligt att vara en sådan men ibland kan det bli för mycket av det goda och jag hinner inte med i svängarna. De flesta av mina födeösedagar har jag firat tillsammans med släkt eller vänner eller både - och. Att fylla 40 år var värst. Då var ungdomen slut och det gick bara utför och det skulle bli slrynklor och eländes elände. Hundraårsdagen blev födeösedagarnas höjdpunkt och det var riktikt livat. Kungens så kallade telegram till alla hundraåringar är ingen höjdare. Det är ett vanligt A-4 ark med tryckbokstäver och iexten är inte ens underskriven av kungen utan det är tryckbokstäver där också. Det är inget riktigt telegram. Det har säkert glatt någon gubbe eller gumma, men jag blev inte det minsta imponerad. I morgon skall jag låta mig bli firad och bjuda oå party. Det hade givetvis varit enklare att "fly fältet" och fira på främmande ort, men nu är det försent.  7)5   2016

Födelsedag igen

Så är den här dagen till ända och den har varit en aning omtumlande. Det verkar som om min födelsedag var en riksangelägenhet. Kända och okända har hört av sig och släkten från Skåne gjorde sig omaket att flyga tur och retur bara för att uppvakta mig. Dokumentärfilmare från SVT har deltagit och under tiden filmat kalaset. Det har varit ett riktigt ståhej hela dagen. Jag har inte haft tid att känna efter om jag var trött eller inte. Det är väl inte så vanligt att 104-åringar ställer till kalas, men jag tycker bara att det var trevligt. Vi har skålat i champagne och ätit en välförsedd byffé. I morgon får jag gå till återvinningsstationen med tomflaskor och plastskålar. All mat gick inte åt och jag kan nog livnära mig på resterna 14 dagar framåt om jag fryser in det mesta av det som blev över. Ett par bord och ett antal stolar fick jag låna av slåkten som är bofasta i storstaden. Jag har fått de allra underbaraste presenter. Och dem är jag otroligt glad för. Blomsterskörden kommer först i morgon eftersom blomsterförmedlingen inte är så serviceminded att den bär ut blommor till folk som fyller är en söndag. Förhoppningsvis kommer de att hålla sig friska en dag längre av den anledningen. Inget ont som inte har något gott med sig. Service är för övrigt en bristvara i våra dagar och det  förväntas att kunder skall göra det mesta själva om de vill ha något gjort. Nu när den här dagen är slut kan jag konstatera , att jag är en synnerligen favoriserad åldring som fått uppleva den här dagen. Det blev tyvärr ingen tid över för den vanliga motionsrundan, men om jag i morgon går dubbelt så långt som jag brukar, så kompenserar det kanske dagens uteblivna promenad. Lite avkall på sina principer får man väl göra när man fyller etthundrafyra.  8/5    2016

Dagen efter

Idag har det verkligen känts som "dagen efter." Nu skall man ju inte ha roligt jämt, men det är absolut inget nöje att städa upp efter en fest. Det fanns mycket smått och gott att äta på smörgåsbordet, men det blev också en massa "småslattar" över,  som jag fick ta reda på och frysen blev full. Min födelsedag gav t o m eko i kvällspressen och jag har nyss läst om den i Expressen. Min vän fotografen blev dagen till ära pressfotograf och det är hennes bild som finns i tidningen. Det har kommit gratulationer från när och fjärran även idag och blombuketterna jag skulle haft i går fick jag idag på eftermiddagen. De var vackra men det hade känts mer som gratulation om de kommit igår och gästerna fått se hur stiliga de var. Själv har jag inte riktigt återvänt till vardagen, men det kommer nog vad det lider. Den hitresta släkten förvånades över att se ett TV.-team i min tambur men själv har jag upphört att bli förvånad över någonting sedan jag blev "kändis."  Skvallerpressen bryr sig  som väl är inte ett dugg om min storhet, Den har fullt upp med att skriva om nya prinsar och deras föräldrar. Själv kommer jag  sent att glömma gårdagen för den blev onekligen en omtumlande händelse. Jag visar ett litet smakprov på det som förtärdes på kalaset.  9/5  2016

Eftersnack

Nu har livet nästan återgått till normalläge. Blir jag  bara av med inlänade bord och stolar och en trave av odiskade tallrikar. blir min lägenhet vad den var innan kalaset. Hyr man porslin, glas och bestick behöver ingen diska efteråt. Det är rätt praktiskt. Det som blev över av maten räcker ett tag framåt. Maten var vällagad och god, nästan som om jag gjort den själv. Inga tillsatser och speciellt tillagade portioner till en av gästerna som är laktosintolerant. Det är service av hög klass hos min leverantör. och jag är mycket nöjd. Jag fick en del flaskor och en massa blommor i present. Släkten som rest upp från Skåne förärade mig en resa allt inclusive till Budapest. De gör mig sällskap på resan och jag ser framåt mot avresedagen i juni. Jag har också fått en stor trave av vackra gratulationskort från kända och okända och jag tackar alla som gjort sig besvär att skriva och skicka dem. Nä r jag känner mig lite nere någon gång skall jag ta fram mina kort och jag är övertygad om att jag blir gladare av att läsa om dem. I morgon skall jag köa hos polisen för att skaffa mig ett pass. Även om man kan åka långt utan pass kan det vara bra att ha ett sådant. när man är ute och reser-Solen sken på min födelsedag och det var så varmt att gästerna kom utan ytterplagg-. Sommaren är ljuvlig inte bara för ungdomen utan för oss alla. Det stundar examensdagar också och jag tror att de allra första studenterna åker omkring på lastflak och skrålar och sjunger om studentens lyckliga dagar. Om jag hade haft sångröst skulle jag gärna stämt upp  och sjungit min favoritsång : ”Min bästa tid är nu .” Hur konstigt det än låter så har jag det riktigt bra nu på gamla dar.och gläds åt varje dag jag kommer upp ur sängen.  På bild syns en del av presentskörden, men långt ifrån allt jag fick.        10/5    2016

Saga och verklighet

Ibland tycker jag att min tillvaro inte är vad en sådan normalt brukar vara för en dam med min aktningsvärda ålder. Den är om inte sagolik så i alla fall händelserik och rätt omväxlande. De som figurerar i sagovärlden är prinsar pch årinsessor . Finns där en äldre kvinnlig person i en saga så är hon oftast ett  riktigt monster,,gammal och för det mesta mycket elak. Jag blir ofta  idealiserad  och ansedd märkvärdigare än vad jag i själva verket är och varför vet jag inte. Eftersom det inte går att hemlighålla kan jag tala om att jag skall visas upp i Bingolotto (TV alltså) 22 maj. Vad jag skall tillföra det programmet har jag inte en aning om, men det ger sig, när jag väl är där. Sagor är i regel kortare berättelser, men om jag skall berätta om allt som hänt sedan jag föddes,blir det en hel roman. En sådan är förresten redan på gång och förlaget har utsett en medförfattare, som skall hjälpa till med skriverierna. Det är en kvinna och hon får en liten slant för varje såld bok. Hon vill därför  att den skall sälja bra. Jag får lika mycket, men har inga förhoppningar om att det skall bli ”storkovan”.Det är förfärligt många människor som ger ut en bok, när de varit med om något och jag begriper inte hur de får dem sålda. Jag tänker i varje fall inte att sälja min bok själv för jag är i total avsaknad  av affärstalanger. Just nu tar jag det lite lugnt med allting efter det stora födelsedagskalaset, men jag är lite trött på oredan som råder i mitt kök. Cateringfirman har tydligen full upp med att ordna studentskivor och hinner antagligen inte hämta sina tallrikar, bestuck och plasbackar. De har inte ens fått betalt för kalaset- Dagens bild ser ut som om den vore hämtad ur en saga och det är därför jag publicerar dee idag.   11/5  2016

Åter till ordningen

Det finns ett talesätt som säger: ”att ingen är profet i sin egen stad.” Med det menas att man kan vara känd, i största allmänhet, men i hemstaden bryr sig ingen det minsta om att man är en omtalad person. Detta påstående måste jag revidera, för i mitt fall stämmer det inte helt. Idag fick jag nämligen en telegramförsändelse från min kommuns styresmän. I denna kommenterade de min person och visade att min födelsedag inte gått dem obemärkt förbi. Utom telegrammet fick jag en vacker chokladkartong med kaloririkt och gott innehåll. Jag tackar för uppmärksamheten och känner mig djupt hedrad. För övrigt är ordningen snart återställd i min bostad. Idag skulle jag besöka polisens passmyndighet för att beställa ett pass för eventuella framtida resor. SVT:s dokumentärfilmare, som fortfarande hänger mig i hälarna skulle föreviga händelsen. När de ändå var i min tambur passade jag på att be om hjälp att få lånade bord och stolar hopfällda  och nedmonterade , så att allt kunde bli vad det var före kalaset.  Det blev tyvärr en hel jordgubbstårta över från festen. Jag har försökt att äta en bit av den till eftermiddagskaffet varje dag, men jag inser att den  inte kan vara ätbar längre till och i morgon åker en halv gräddtårta i soppåsen. Det är mot mina principer att kasta matvaror, men gränsen går vid mat som inte luktar bra. Det här är sista reportaget från födelsedagsfirandet och i morgon skall jag vara mitt gamla jag och skriva om allt som står i blomning nu när hänryckningens tid är inne. Körsbärsträden är vidunderligt vackra just nu och häggen doftar och visar upp alla sina vackra blomklasar. Det är ett privilegium att få uppleva sin hundrafjärde vår med alla sinnen i behåll och att vara vid full vigör.   12/5   2016

Biobesök

Nu har jag återgått till ett normalt liv och haft tid att ägna mig åt att läsa tidningar och titta lite på TV., Jag har även träffat min vän fotografen och idag på eftermiddagen gick vi på bio och såg en film på vår kvartersbiograf..Det blev liksom förra gången vi var på bio en tredimentionell film. Sådana är det visst bara Disney som spelar in filmer och de är som regel barnfilmer. Att det är barnfilmer bryr vi oss inte om för de är väldigt underhållande även för vuxna och det är så roligt för man är liksom inne i själva filmen. Dagens film hette The Angry Birds - the movie. och handlade om en massa olika sorters fåglar som hade en d el kontroverser med varandra. Deras näbbar var verkligen uttrycksfulla. Hur man kan få till en sådan film begriper jag inte, men det är rent otroligt hur levande det är..Jag beundrar dem som gör dem.. Min vän fotografen skrattade gott hela tidenl och var fullt uppslukad av händelserna på filmduken, Jag hade roligt jag också, men tänkte ibland mer på hur märlvärdigt och vackert det var. Mina första filmupplevelser är från stumfilmens tid när det satt en pianist och klinkade på ett piano som ackompangemang till filmen.och man .läste handlingen på en textremsa nertill på filmen. Sedan blev det rörliga bilder och så småningom kom färgfilmen som blev en stor upplevelse för alla på den tiden,.Vi hade ju varken radio eller TV och var ”svältfödda på all sorts underhållning. Ett biobesök var i min barndom en stor händelse och filmerna jag fick se gjorde ett så stort intryck på mig att jag minns dem fortfarande idag. 13/5 2016 

Lite av varje

Idag var våren inte värd några glädjeyttringar, men man kunde i alla fall vistas ute och det är alltid positivt. Jag åkte till stan och strosade och fick dagens motion på stadsgatorna. Jag besökte några affärer men köpte ingenting annat än lite matvaror. Det finns ett större sortiment av allting inne i storstaden och det är trevligt med ombyte i dieten. En del av den här kvällen har jag ägnat åt melodifestivalen. Jag tycker om de vackra sceneffekterna, stjärnglansen och glittret. Musiken står jag ut med, men njuter inte av den. Det går att vänja sig vid den, eftersom man sjunger den nu och det är låtar som ligger i tiden. Jag har fätt vänja mig vid så mycket under tidernas lopp att det nu går av bara farten, Den unge Frans, som sjunger Sveriges låt är mycket charmerande och jag tror att han vinner många röster bara för att han är så ung. Han uppträdde redan som barn och barn som kan prestera något brukar kallas för ”underbarn” och de blir alltid väldigt uppmärksammade. Själv blir jag uppmärksammad för att jag är så gammal, men det finns ingen motsvarighet till underbarnet i tantvärlden. Kloka gummor fanns det förr, när det inte fanns läkare. De plockade örter och gjorde ”dekokter” som de botade en del krämpor med. Den som hjälpte till vid förlossningar kallades för ”jordemor” och var helt och hållet självlärd. Vi har alla skäl till att glädjas över vår tids duktiga läkare och barnmorskor, som har ordentligt utbildning. Det är inte att undra på att medellivslängden var låg förr i tiden. Den moderna sjukvården tar hjälp av maskiner och högt utvecklad teknik och de flesta sjukdomar folk dog av förr kan nu botas. Jag är mycket glad för att jag fortfarande är vid god hälsa, men det är ingen idé att någon frågar mig hur jag kunnat behälla den, för det har jag ingen aning om. Det är en magnoliablomma jag illustrerar med. Magnoliaträdet är inte ett ursvensk träd, men har funnits inplanterat här i enstaka exemplar sedan början på 1700-talet.
16/5 2016

Konvaljen

 

Vårvädret var inte mycket att orda om idag för det blåste och var riktigt kyligt. Men allting grönskar och till och med de senfärdiga ekarna har slagit ut. Jag brukar kunna hitta utslagna liljekonvaljer till min födelsedag om det inte varit för kallt. Liljekonvaljen är en liten oansenlig blomma, men den doftar ljuvligt . De små blomklockorna sitter på en bågböjd klase. Konvaljen är fridlyst på sina ställen bland annat i Stockholms och Södermanlands län. Fridlysning innebär att den inte får dras upp med roten och att man inte får plocka den för att sälljas. År 1986 var liljekonvaljen den mest populära blomman i brudbuketterna. Jag har nog brutit mot fridlysningsbestämmelsen en och annan gång och plockat en liten vårbukett. Men numera respekterar jag lag och ordning och köper konvaljer i blomsterhandeln, I den lilla skogsdunge som finns i min omedelbara närhet kommer det upp en massa liljekonvaljblad varje vår, men jag har ännu aldrig sett en blomma. Troligen är det för mager jord eller något annat fel. Jag tycker om små oansenliga blommor och blir gladare över en bukett med violer violer än över en knippa sståtliga liljor eller gladiolus. Min älsklingsblomma är prästkragen. Den växer vild på ängar och gärden och häller sig länge om man sätter den i en vas. Numera kan man ha blommor året runt, men i min barndom var blommor rena lyxen för den som inte hade en trädgård. Inte hade man mycket krukväxter heller. I mitt barndomshem fanns en aspedistra, en palm och en aralia och det var de krukväxter man kände till. Balkonglådor fanns inte och följaktligen inga balkongblommor heller. Det är därför jag är glad över att vissa saker blivit  mycket bättre med åren, 15/5 2016 

 

 

 

Eftersnack

Jag får lite frågor om allt möjligt och jag är nog rätt dålig när det gäller att besvara dem. Varför jag kallar mig Bojan skall jag redogöra för idag. Jag är döpt till Dagny Valborg och min pappa kallade mig alltid för Dagny-Bojan och det tyckte jag lät rart. Man får ju inte välja sina tilltalsnamn  själv utan får nöja sig med vad man får. Namnet Dagny är jag inte helt förtjust i men det får duga. Jag har haft en hektiskt tid före och efter födelsedagen och har inte hämtar mig helt efter strapatserna. Det blev mycket blommor och fina presenter och jag tackar alla ädla givare. Jag blir fortfarande intervjuad och får inbjudningar till allt möjligt. Det är jag också glad och tacksam över och gör så gott jag kan för att vara till belåtenhet. Jag träffar unga intressanta personer och det berikar mitt liv. Det är inte många gamla tanter, som har så roligt som jag har fått det på gamla dar. Och allt detta bara för att jag bloggar och skriver några rader varje kväll. I förmiddags träffade jag en charmerande ung man som spelat in en filmsnutt om mig tidigare och idag har vi talat in texten till filmen, Jag vet inte när den skall visas, men lovar att tala om det, när jag vet. I  dag på eftermiddagen pratade jag med två kvinnliga  mediarepresentant och vi drack kaffe tillsammans. N u undrar jag bara när mtt PR-värde tar slut och vardagen bli grå igen, men det är roligt så länge det varar. Min vän fotografen har förevigat present- och blomsterskörden och som alltid blev det en  ståtlig bild.  16/5   2016

Nationaldag

Idag är det den sjuttonde maj och Norges nationaldag. Då brukar norrmännen gripas av festyra och bli riktigt glada i största allmänhet. Dagen firas till minne av den grundlag som instiftades år 1814 när norrmännen blev fria och slapp svensk överhöghet. Norrmännen firar sin dag med besked och deras nationaldag är en betydligt större begivenhet än vår svenska nationaldag som brukar vara en rätt avslagen festdag. Förr kallade vi nationaldagen för svenska flaggans dag och gjorde i det stora hela inte mycket väsen av den. Jag tror inte att svenskarna är lika mycket svenskar, som norrmännen är norrmän utan vi har en ganska svag känsla för fosterlandet. Norrmännen sjunger med känsla och övertygelse ”Ja vi älsker detta landet” medan svenskarna knappt kan ”Du gamla du fria” utantill. Det var ett försvarligt antal norske piger o gutter som samlades i Kungsträdgården för att under sång och musik tåga till Skansen och fortsätta festen. Hänryckningens tid d v s pingsten har passerat helt obemärkt och jag tror inte att det är många som har firat den som storhelg. Ingenting är ju längre som förut och det är väl egentligen bar a j ul och midsommar som har någon större betydelse längre. Jag ser fram mot den första nypotatisen och matjessillen och undrar om våra invandrare har förmågan att uppskatta dessa svenska delikatessen tlil dess fulla värde. Gräddfilen är en välsignelse och betydligt läckrare än min barndoms sura grädde. Jag kan inte nog lovorda de nya mjölkprodukter som nu finns i marknaden och som har förbättrat och berikar mitt kosthåll. Jag dricker mycket mjölk och hoppas att det skall stärka mitt skelett så att jag inte bryter armar och ben om jag händelsevis skulle ramla omkull. Jag visar en bild på en pampig slottsträdgård, spm är ett strå vassare än vår Kungsträdgård. 17/5 2016   

Vårprat

Våren har nästan övergått i sommar och lediga stockholmare flanerar i solskenet utan ytterplagg. Stockholmare är fenomenala på att tillvarata varje solstråle och de lägger av vintergarderoben vid första bästa tillfälle. Min vän fotografen har gjort strövtåg på stan och sin vana trogen plåtar hon allt som kommer i hennes väg, även okända personer. Hon har ett stort bildgalleri och fånger ögonblicket. Det gör jag också så gott jag kan och iiag tog jag en vårpromenad och sniffade på häggens blommor. Det är populärt att vandra på stadens kajer och titta på vackra och fula båter som ligger förankrade, Numera är det många som bor på sina fina bätar. Det är inte dumt att kunna bo vid vattnet och andas sjöluft när de vaknar på morgonen. Jag tycker att det skulle kännas lite "svajigt" att bo på en bätäven till vardags. Men det är en praktisk lösning.för i Stockholm är det ont om bostäder. Det måste vara ett stort problem att skaffa tak över huvudet till alla flyktingar som söker sig hit och helst vill bo i storstäderna. Om jag vore stadsminister och skulle lösa folks bostadsproblem så skulle jag inte ha en lugn minut och även sova dåligt på nätterna. Jag har faktiskt problem med att få tiden att räcka till, för efter födelsedagsfirandet är det många som hör av sig. Jag kan inte höra av mig till var och en och hoppas att de är nöjda med att jag säger tack i klimp så att säga- Jag har några vackta blommor kvar efter kalaset, men eljest är de flesta spår helt utplånade- Fotot är en fin bild av vårens soldyrkare. 18/5 2+16

Posering

Idag har jag känt mig som en diva. Jag har varit på fotografering och inte vilken fotografering som helst. Det tagna fotot skall nämligen användas på ett bokomslag. Boken skall handla om mig som person, men den är inte ens påbörjad, så vi har gått händelserna i förväg. Det är en omständllig procedur att bli fotograferad av proffs. Tagningen skedde i tidningshuset där DN och Expressen håller till och det var tidningsfotografer bakom kameran. Jag blev först vackert målad och det var antagligen som när man målar om gamla hus. Det går åt mycket färg för att ett gammalt hus eller en gammal tant skall bli presentabel. Sminkösen förklarade sig efter en stund nöjd med sitt verk och jag var färdig för posering och tagning. Jag fick vara allvarsam och skrattlysten om vart annat och till och göra fula grimaser. Precis som vid filmning får man göra om och ta om flera gånger innan det blir bra. Det är inte lika noga om man skall vara med i TV. Där duttar de bara på lite puder för att näsan inte skall se blank ut. Mellan tagningarna tittade jag ut över en träddunge som fanns framför huset. Där blommade kastanjeträden och det är en vacker syn att se blomklasarna på ett sådant träd. Jag har en viss förkärlek för kastanjeträd. Vid det som kallades för Stora Torg i Kristianstad fanns i min barndom ett gammalt kastanjeträd som sades vara 300 år gammalt. Det blommade rikligt under många år. Några år efter att jag flyttat hemifrån blåste det omkull och ett riktigt ”vårdträd” var borta för alltid. Jag minns att vi lekte med de bruna mogna kastanjerna när vi var barn. Vi placerade fyra tändstickor i dem som ben och låtsade att det var boskap när vi lekte bondgård. Jag tror inte att nutidens barn leker så naiva lekar, men vi visste ingenting om avancerade leksaker, utan kunde ha roligt med mycket enkla medel. Jag har ingen bild på kastanjeträd utan poserar med min vän fotografen, som bör vara med i bild en och annan gång. 19/5 2016

Småprat

Födelsedagsfirandet är inte helt slut och idag har jag ätit födelsedagslunch med några ledande personer från Cancerfonden. Jag stödjer sedan länge denna fond för vad den gör för cancerorskningen- Vädret var ljuvligt och den portion stekt röding jag åt på Niklas krog smakade förträffligt. Efteråt blev det fotografering i Humlegården där jag inte varit på länge. Humlegården är en park där det finns ovanligt många skulpturer bl a ett Linnémonument. Inne i parken ligger också Kungliga Biblioeteket, som är en imponerande byggnad. Den innehåller milljontals böcker Parken var en gång tillhåll för stadens homosexuella och hade riktigt dåligt rykte. I vackert sommarväder brukar kontors- och affärsanställda äta sin medhavda lunch på parkens gräsmattor. Det är en gammal park med många ståtliga träd bl a beundrade jag de stora kastanjeträden som blommar för fullt. Den som kallar Stockholm för en stenöken har fel för här finns det ovanligt många parker och trädalléer. Tunnelbana och busslinjer knyter samman stadsdelarna och det är lätt att ta sig från plats till plats. När jag en gång för längesedan blev storstadsbo visste jag inte ett dugg om stadsdelarnas inbördes placering utan fick lära mig gata efter gata genom att läsa på gatuskyltarna. Men än idag finns det förorter som är okänt land för mig. I dessa dagar kläcks årets studenter och vill åka på lastflak och sjunga om ”den ljusnande framtid”. Vi får hoppas att de får sina önskningar uppfyllda och ett bra jobb eller att de studerar vidare och kommer i mål lite längre fram. Våren är förhoppningarnas tid men för min del önskar jag ingenting mer än att få vara frisk och leva några år. till . Man får vara näjd med det lilla, när man blir äldre. Det är inte min vän fotografen som har tagit bilden. 20/5 2016

 

 

Tillbaka i tiden

Idag har min vän fotografen och jag besökt vårt Medeltidsmuseum som firade 30-årsjubileum. Det är uppbyggt kring några rester av den gamla stadsmuren och skildrar livet i staden på medeltiden. Det är ett synnerligen levande museum som det är roligt att besöka. I dag var det extra festligt med folk ilädda i den tidens kläder.De skildrade livet som det levdes på medeltiden. Vi fick höra den tidens musik och titta på tornerspel och riddarlekar. Man känner sig tillbakaflyttad till en svunnen tidsepok och nästan som en del av vår svenska historia. Jag har alltid varit road av historia och ett besök på detta museum är mycket intressant. Det ligger alldeles i närheten av Kungliga Slotter. Idag var det extra festligt och mycket folk i rörelse. Det händer givetvis inte lika fmycket en vanlig vardag, men jag rekommenderar våra turister att ta en titt på detta intressanta museum. Den som vill se massor av vackra tulpaner skall vandra omkring i den delen av Kungsträdgården, som ligger närmst slottet. Där finns de i ett otal varianter, den ena vackrare än den andra. Man får veta namnet på dem också, så det är bara att läsa på de namnlappar som finns till påseende. Staden är som vackrast i vårens tid och jag njuter i fulla mått av blommor och blad. I morgon blir det inget blogginlägg fär då är jag i Göteborg och skall gästspela på Bingolotto. Min vän fotografen kanske lägger in en vacker bild och skickar med en liten hälsning. Jag begriper egentligen inte varför jag är inbjuden till Sveriges andra stad. Förmodligen för att jag är gammal och lite originell och inte riktigt följer uppförandereglerna för gamla tanter. Jag tycker absolut inte att åldern skall vara utslagsgivande när man bedömer en människa. Fotot på mig i medeltidssällskap får mig att verka mycket liten till växten.   21/5 2016

Nu var det dags för Bingolotto

Ikväll är det jag, Dagnys vän fotografen Elena, som skriver i bloggen. Dagny har medverkat i Bingolotto och är fortfarande kvar i Göteborg, men eftersom jag har lång erfarenhet av nyhetsrapportering lovade jag att ladda upp ett aktuellt foto och hälsa till er alla som har sett henne i rutan och hållit tummarna för att allt ska bli som det brukar vara när Dagny uppträder i TV.

Ni får en fullständig redovisning av äventyret imorgon. Tack och god natt. 22/5 2016

Bingolotto

I går gästade jag Göteborg och åkte tåg fram och tillbaka över dagen. Det hinner man med när man åker snabbtåg. Det är inget folknöje att åka tåg numera för passagerarna pratar inte med varandra utan flertalet är fullt upptagna med att peta i sina mobiler eller kolla medhavd Laptop. Jag tycker om att titta ut genom fönstret och se landskapet susa förbi. I Göteborg skulle jag var med Bingolotto, varför har jag ingen åsikt om. Det är ju alltid intressant att se hur det går till i verkligheten och den är sällan som man föreställt sig. Bingolotto är populärt, för folk vinner bilar, förmögenheter och resor om de får en full Bingorad och har tur  Jag fick faktiskt  en vinstrad och ropade Bingo, men min rad var inte värd mer än en ”hundring.” Jag har aldrig haft tiktig tur i spel.och hade därför inga förväntningar. Nu vet jag i alla fall att Oldsberg är en bra programledare och han är som tur är begåvad med en stor portion humor. Det hade Skavlan också och jag tycker att bägge programledarna gör bra ifrån sig och kan hantera folk av alla kategorier. Jag tror att Oldsberg har det roligaste jobbet av de två, för han gör ju ett visst antal lottköpare  både lyckliga och rika när han delar ut vinsterna. Det var riktigt roligt att vara gäst i Bingolotto även om mina insatser var väldigt blygsamma. Sändningen var med ”nöd och näppe” avslutad när jag måste lämna studion för att åka hem. Det var lite ”hipp som happ” med matordningen. under dagen . Men jag såg att det fanns mat uppdukad för dem som hade tid att äta efter såndningen. För min medverkan fick jag  en vacker blomsterkvast och en finare flaska Champagne. Jag förmodar att det anses avundsvärt att vara med i TV, men speciellt glamoröst är det inte. Jag kom inte utsvulten hem för jag fick en rejäl smörgås och frukt och dryck med mig på tåget. Hur som helst så var det roligt att vara med i Bingolotto och att få träffa Oldsberg. Jag hade en tiktigt trevlig och omväxlande dag. I Göteborg, Jag har alltid gillat när det blir revliga avbrott i den grå vardagen.  23/5   2016 

Omslagsbild

I mitt gamla huvud blir det lite tomt rätt vad det är och då blir det inte lätt att förnya sig. Idag har jag fortsatt att vilat upp mig efter strapatserna i Göteborg i i söndags. Det är inte speciellt vilsamt att åka fram och tillbaka från ostkust till västkust över dagen, utan det tar på en äldre dams krafter och det behövs en hel del rekreation efteråt. Men det dagliga promenerandet inhiberar jag inte, även om jag är trött. Vädret är gudomligt och sommarvarmt och det är bara att ta djupa andetag och insupa alla ljuvliga blomdofter. I morgon skall min vän fotografen och jag göra utflykt till en liten skogsdunge och antingen det är tillåtet eller inte skall vi plocka med oss några konvaljer hem. Det behövs ingen stor knippa utan det det räcker med en en liten bunt blommor som man kan hålla i tumgreppet. Jag tror att jag tidigare berättat att det skall skrivas en bok om mig och det behövs en hel del förberedelser innan det kommit ett enda ord på pränt. Porträttet som skall pryda bokomslaget ärredan taget och det var en omständig procedur att få mig tillräckligt presentabel. Det planeras en ljudbok också och till att läsa in den har förlaget valt en skådespelerska med vacker röst, för att lyssnaren skall slippa att höra mitt hesa kraxande. Det är mycket med det jordiska och bokutgivning är tydligen en allvarlig historia , som kräver många och långa förberedelser. I morgon är jag bjuden på författarmingel på förlaget. Det skall bli spännande för jag vet egentligen inte hur man gör när man minglar. Jag lovar att berätta om hur det avlöper och hoppas förstås att jag inte skall göra bort mig. Dagens magnoliabild är så vacker att den skulle bli en prydnad för vilket bokomslag som helst om det vore aktuellt. 24/5 2016.

Mingel

Idag har det åter varit en händelserik dag. Jag träffatde på förmiddagen representanter för Bredbandsbolagret Com Hem och fick besöka deras kontor De står för bredbandsanläggningen i huset jag bor, men det var inte därför vi träffades. Man vill att jag skall gästblogga åt dem .och jag fick se deras fina kontor. Det var intressant att titta in bakom kulisserna och jag håller frågan om gästbloggning öppen-för just nu har jag nog av min egen. Senare i kväll var jag bjuden på författarmingel på förlaget Forum. Det var både intressant och trivsamt och jag fick bl a träffa min idol Magdalena Ribbing.,som är orakel i vett och etikett i säväl tidskrifter som i TV. Hon var en mycket charmerande person och precis så trevlig som jag hade väntat mig. Jag var givetvis äldst på minglet och hundraåringar är för övrigt sytterst ällsynta på de flesta sorters sammankomster. Men jag försöker om möjligt att anpassa mig.
Det verkar som om det mest är yngre personer, som skriver böcker. Min bok är visserligen inte påbörjad ännu, men det det är kanske vanligt med förhandsreklam inom bokbranschen. På minglet drack man vin eller öl och åt lite småplock. Hamburgarnen med laxfyllning var en höjdare,.Jag hade gärna åtit två ,men med tanke på ettiketsexpertens närvara ville jag inte visa mig glupsk utan försöka vara ”lite fin i kanten.” Några yngre författarämne med sångröst sjöng karaoke , men eljest var det ingen speciell underhållning utan folk småpratade och hade trevligt. Hur länge minglet varade vet jag inte, men de flesta deltagarna var kvar när jag lämnade tillställningen för att åka hem och blogga. Det var riktigt trivsamt att minglar även om jag stundtals kände mig som ”sparven i tranedansen” På fotot poserar jag med en succéförfattarinna. Bilden vägrar att bli rättvänd. Forhoppningsvis fixar min vän fotografen så att den kommer rätt så småningom  25/5 2016

Kaffetåren

En bild kan säga så mycket eller så lite, men min vän fotografens bilder av mig är alltid uttrycksfulla . Fast mitt ansikte är gammalt och skrynkligt får hon mig ändå presentabel när hon fotograferar mig. Jag samlar hennes bilder i mappar på datorn. Roligast blir fotona att titta på när de är lite manipulerade. Det är troligen fel att kalla det för manupulation, men retuschering låter mer yrkesmässigt. På äldre dar har jag blivit något av en "kaffemoster " och dricker flera koppar kaffe per dag. Numera har ju sakkunskapen förklarat att det är nyttigt att dricka kaffe, så man behöver ju inte ha några samvetsförebråelser för själva kaffet. Det kan man kanske få om man samtidigt som man dricker kaffe proppar i sig en massa söta kakor. Då kan det bli lite problem med midjemåttet. Kafferep med sju sorters kakor är inte spopulärt längre. i våra dagar dricker folk latte och cappucino utan tilltugg. Konditoriernas antal har minskat katastofalt sedan jag flyttade till storstaden och nu får man nästan leta efter dem . När jag ändå är i farten och talar om kaffe med dopp vill jag påminna mina läsare om att det är Mors Dag på söndag och har man en moder, som inte skyr tomma kalorier, kan det vara lämpligt attt förära henne en liten Mors-Dagsstårta. Jag tycker visserligen att det är fel att bara uppmärlsamma sin mor på en enda bestämd dag, men bättre en gång än ingen gång- Jag är såväl moders- som faderslös, så jag behöver inte bry mig om uppvaktning. Kaffepratet idag skyller jag på att jag ville påminna  läsarna om Morsdagsfirandet och så kände jag mycket varmt för att visa upp min vän fotografens hjärtevarma foto av mig och den goda drycken. 26/5 2016.

Brott och straff


Idag såg jag på nyheterna i TV och fick veta att ungdomar i förorterna gärna springer ute på kvällarna och gör en del dumheter. Det oroar deras mödrar, som bestämt sig för att själva nattvandra i förorten och om mäjligt försska förihndra sina barn att göra något olagligt och komma i klammeri med rättvisan. För brott mot ordningen och skadegörelse kan det bli polissak och kanske fängelse. Att hamna i fängelsee är det ingen som viill. Skulle det bli  så illa kan brottslingen vara glad för att han inte blir straffad som på medeltiden. Då kunde han dömas till hängning eller för mindre brott få huvudet inkört i ett halsjärn och stå på öppen plats och bli allmänt bespottad. Vi är lite humanare nu och den skyldige blir numera inlåst och får mat och logi på statens bekostnad. De största och "fulaste fiskarna" anlitar samvetslösa advokater, som vet "hur en slipsten skall dras" för att bovarna skall klara sig. undan så¨lättvindigt spm mäjligt. Vi vanliga medborgare gör inga "fuffens" och är ärliga, Vi deklarerar våra inkpmster på "heder och samvete" och kommer inte undan med en enda skattekrona- Det skulle säkert bli lägre skatter för oss också om alla "gjorde rätt för sig." Nu säger ett gammalt ordspråk "att världen vill bedragas" men det tror jag inte på. Hur som helst så kan vi vara glada att det finns poliser och egentligen skall inte unga människor vara ute på nätterna, för vore de inte det, skulle "morsorna" inte behöva nattvandra. När jag var ung fick jag inte vara utepå nätterna. Gjorde jag någon gång ett försök så gick faktiskt min mor ut på stan och "haffade" mig. Därför kan jag konstatera att "mammor på stan" inte är någonting nytt utan har nog praktiserats både länge och väl. På bilden syns ett halsjärn som hör hemma på Medeltidsmuseet. 27/5 2016A

I brist på bättre

När jag lider av idetorka och inte har gjort något speciellt under dagen får jag använda något gammalt ämne eller tala om ställen jag beskrivit förut. Ulriksdals slottsträdgård tröttnar jag aldrig på. Kungen bor ju visserligen pä Drottningholm, men trädgården där är mer pompös än vacker och inte har man något orangeri där heller. Orangeri är ju ett finare namn på ett växthus. Ett stort och rejält sådant finns på Ulriksdal. I ett växthus kan man driva fram plantor och odla både för eget bruk och till försäljning. I mitt tidigare liv hade jag ett litet hemgjort drivhus (annan benämning på växthus). Det var gjort av gamla kasserade fönster och inget snyggt byggnadsverk, men det gick att odla tomater i och det gjorde jag en sommar utan större framgång. I det som finns på Ulriksdal odlades lite av varje och man vinterförvarade sina apelsin- och citronträd där den kalla årstiden. De kungliga fick odla citrusfrukter själv för på den tiden fanns  det ingen fruktinport. Det fanns det inte när jag var barn heller. Då kom det en, säger en båt lastad med apelsiner vid jultid och den skulle hela Sverige dela på. Jag fick en apelsin på julafton och en i gottepåsen vid julgransplundringen. Nu kan man äta saftiga goda citrusfrukter året om. I orangeriet på Ulriksdal odlas det inte länge något utan Nationalmuseum visar sina skulpturer där och de flesta av dem år från 1700-talet. Skam till sägandes har jag ännu inte varit inne i detta museum utan bara sett det utifrån.  På dagens bild har jag orangeriet som bakgrund och lite av de blommor som finns  den här årstiden.  28/5   2016

Djurgårdspromenad

Nu kan man nog konstatera att sommaren har gjort sitt intåg och att våren är överspelad. Nu blommar syrenerna för fullt och sprider en ljuvlig väldoft. Idag har min vän fotografen och jag lustvandrat på Kungliga Djurgården och sniffat in syrendoften.. Det finns en del stärre och mindre bostadshus på Djurgården, där prominenta personer bor mitt i idyllen- De flesta husen har en gammaldags trädgård med vackra syrener. Syrenen är en älskad buske eller man kanske skall kalla den för ett träd. Diktaren Hjalmar Gullberg har kallat månaden maj för ”syrenernas tid” och gullregnets månad.” Han var en författare som skrev underbar poesi och kunde uttrycka båda vemodiga och glada tankar. Numera skrivs inte den sortens vackra poetiska dikter och det tycker jag är sorgligt. Gullbergs dikt jag talar om heter ”Kyssande vind” och är ilte smått sorgesam men otroligt vacker och poetisk. Den sortens poetiska dikter är inte inne längre och nutida sångtexter ger jag inte mycket för. Gamla tiders poeter är i det närmaste helt bortglömda men jag minns att jag med stor glädje läste Nils Ferlins dikter. Han skrev lite sorglustigt om sig själv: ”att jag är ganska mager om bena tillika om armar och hals.” Han och de andra bohemerna levde i Klarakvarteren och diktade och levde rätt spartanskt på att sälja sina alster till en tidning eller i bästa fall få dem utgivna på förlag. Den tiden är förbi och dagens poeter får inte samma uppmärksamhet som Tegner och Runeberg fick ”när det begav sig.” Det må vara som det vill med den saken men det är helt underbart att få uppleva ” syrenernas tid och gullregnets månad.” Jag kan presentera en dagsfärsk bild på mig själv och ett vackert syrenträd-  . 28/5 2016

 

Filmäventyr

I morgon är jag inte helt säker på att det kan bli något  inlägg. Jag tror inte att jag hinner hem till det blir skrivdags. Jag skall ut på lite äventyr i filmbranschen. Jag skall resa till Sveriges Hollywood, som är beläget i Trollhättan. Det är ingen större filmroll jag blivit erbjuden utan en tämligen blygsam sådan. Den som minns filmen: "Hundraåringen" erinrar sig kanske att gubben  hoppade ut genom fönstret. Nu skall det bli en ny film, i vilken han skall tillbaka in genom samma fönster för att ta plats i sin säng. Enligt vad jag hört berättas är sängen den här gången upptagen av en kvinna., vilket föranleder lite förvecklingar. Kvinnans roll skall spelas av mig och det kan ju intekt vara så svårt att ligga i en säng. Hur historien exakt utspelas är jag inte helt informerad om, men det är väl bara att ta regi och göra som man blir tillsagd. Det hade ju varit roligare att resa till Trollhättan och få vara stjärna, men jag är ändå rätt nöjd med att få spela den gamla gumma n ör det kommer säkert att bli rubriker ändå när filmen kommer på bio. Robert Gustavsson  är ju otroligt populär och jag får försola sola mig i hans glans och vara glad för det lilla. Scenkläderna bliir nog inte någon höjdare men om tanten skall ha nattskjorta, så hoppas jag på en prydlig och nytvättad sådan. Jag har ju filmat en gång tidigare på Åland och då hade jag också rollen som gammal "kärring" Filmen slulle visas upp även i Sverige, men hittintills har jag inte sett skymten av av den inspelningen. Jag lovar att i sinom tid berätta om hur detta äventyr avlöpte. Dagens bild har ingenting med filmen att göra men det är en typisk sommarbild,    30/5   2026

Skärgårdsidyll

I går var det händelserikt värre. Jag blev hämtat med bil tidigt på mprgonen för att fara till Uddevalla och filma. De flesta har väl hört talas om filmen om ”hundraåringen som hoppade ut genom fönstret.” Nu skall det spelas in en ny film  i vilken han skall tillbaka in in igen genom samma fönster. Det innebär vissa komplikatuiner och det är dem den nya filmen handlar om. Sängen spm gubben en gång lämnade är i den nya handlingen upptagen av en kvinna,  Damen eller rättare sagt ”käringen” ligger nerbåddad och har en mycket kort replik. Jag kan givetvis inte vänta mig primadonneroller, men det här är  ingen roll jag vinner ära och berömmelse för,  Det år rätt smart av filmbolaget  att välja mig till rollen eftersom det redan är lite uppståndelse kring min person. Man kan förstås aldrig så noga veta vad som är publikfriande eller inte. Filmen får premiär lagom till jul. Det var inte fysiskt ansträngande att spela in den korta scenen men förfärligt tröttsamt att göra om ideligen och sitta och vänta på tagning. Jag kanske får vara med på premiären, Det var jag faktiskt  när den första filmen visades och jag gick på en röd matta, dock utan att hamna i ”Hänt i veckan.” Idag har jag varit trött och medtagen efter transporten till och från Uddevalla. Jag åkte visserligen i en spritt ny och komfortabel bil och hade en ung charmerande chaufför, men det blev ändå jobbigt. Jag var inte i toppform, när min vän fotografen och jag idag åkte båt till Vaxholm för attt uppleva småstadsidyllen. Dagens behållning var att flanera i den  sommarvarma staden och njuta av doften från vita och lilafärgade syrener i välansade små trädgärdar i ljuvlig förspmmarvärme.  Bilden visar en husfasad i skärgårdsstaden-   1/6   2016

Om mig och pensionen

En och annan gång tänker jag på hur företagsam jag var i yngre dagar och hur mycket jag fick uträttat efter slutad arbetsdag. Jag hann sköta mitt hushåll , storstäda och putsa fönster, baka och konservera frukt, plocka bär och svamp, sylta ooh läsa böcker.. Att vara hemmafru hade jag aldrig en tanke på. Jag har alltid varit en riktig ”arbetsmyra.".  Att gå i pension var rena bedrövelsen. Inte nog med att man kände sig ”icke behövd” och onyttig utan man måste ställa om hela sin livsföring. Detta tog en viss tid i anspråk och när jag vant mig var det ju rena drömtillvaron att leva som pensionär. Man fick pengar varje månad utan atttjobba. Visserligen fick min årgång en mycket blydsam ATP-pension men om man inte leverslösaktigt, så klarar man sig med lite.. Vi som nu är gamla behövde inte planera för vår pension. Vi har alla skäl att vara tacksammnu är äldre tiders lagstiftning för det vi en gång blev berättigade fill får vi behålla. Vi får dessutom lite påökt på nyåret. Jag är som en uppslagen bok när det gäller den gamla tidens pensionslagstiftning, De sista åren av mitt verksamma liv ägnade jag åt att räkna ut pensioner åt en massa folk i Stockholms län. Det var en mycket intressant sysselsättning. Jag tycker synd om dagens arbetstagare som ska, hålla på och planera för pension redan när de är unga. Gör de inte det kommer det surt efter,. Det är så många som frågat mig vad jag sysslat med under mitt länga liv. Och min bästa tid var faktiskt när jag kunde skriva till folk och tala om att de fått en bra pension. Jag tyckte alltid synd om den som fick så lite att det inte gick attt leva på. Nu är det syrenernas tid och gullregnets månad och på dagens bild är syrenen självskriven. 2/6 2016

Kunskaper

Idag skall jag ägna en tacksamhetens tanke till alla mina läsare och framförallt till dem som skriver snälla och vänliga kommentarer.  Det är alltid roligt att få respons. Det var någon som undrade hur ofta min vän fotografen och jag träffas- Det blir lite olika med träffarna beroende på om vi har några åtaganden. Ibland ses vi flera gånger i veckan. Jag är glad över vår vänskap och att jag får hjälp med bilder och med datorkrångel. För tillfället är min dator samarbetsvillig, men den tjurar ibland och vill inte allls som jag vill.  Jag upphör aldrig attt förvånas över en maskin, som är bra på så mycket. Mina  tidigare datorer  uppmärksammade mina skrivfel , men så långt sträcker sig inte den apparat jag har nu. En del personer är ordblinda och har besvär med språket, men det är en defekt som jag inte lider av. Kungen sägs vara ordblind men det märker man inte. Han har blivit en riktigt duktig talare med åren.  Övning ger för övrigt färdighet när det gäller alla sorters sysslelsättningar. Jag såg på TV att årets studentkullar släpps  ut i dagarna och har satt på sig mössorna och är ute på stan och åker på lastflak. Det unnar jag dem för de har säkert haft det kämpigt innan de kom fram till examensdagen. Nu kan vem som helstl ta studenten. Det kunde man inte när jag var ung för då kostade det en bra slant att fortsätta sin utbildning och bli student. Det var därför jag aldrig fick någon vit mössa. Min familj hade inte råd att låta mig studera vidare . Jag har visserligen lärt mig en hel del i livets härda skola på egen hand, men det ”smäller inte lika högt” som att ta en riktig examen, Boklig bildning och examina är bra, men livserfarenhet och själens bildning är också en värdefull tillgång i det långa loppet.. Jag har gått en hel massa kvällskurser  på TBV(tjänstemännens bildningsförbund) och det har gett mig vissa värdeulla kunskaperar som ingen kan ta ifrån mig.       3/6   2016

Trivialt

Det är tur att det händer lite trevliga saker en och annan gång för vardagslivet är eätt enahanda- Det är så mycket man är tvungen att göra som inte alls är lustbetonat. Städning är ett nödvändigt ont, som jag stod ut med både länge och väl. Men när jag fyllt hundra permitterade jag mig själv och bestämde att det var slutstädat för min del- Jag beställde städning med rutavdrag. Det ommebär att svenska staten tar på sig halva kostnaden för att jag skall ha det rent och prydligt i min lägenhet-Det tycker jag är både människovänligt och gentilt- Efter det beslutet kom det hem en ung arbetsam kvinna och stådade . Jag "gottade" mig och gjorde inte ett handtag under tiden hon jobbade och slet med dammsugaren och golvmoppen. Diskbänken  bliev efter sakkunnig behandling så¨blank att man kunde  spegla sig i den  Badrummet blev så skinande rent att det var en fröjd att tvätta sig själv. Tyvärr glömde jag att beställa tid för st¨dning till den här helgen. Eftersom  jag inte trivs i damm och smuts blev jag tvungen att ta i tu med att städa själv. Det blev ett tidsödande och an ansträngande jobb eftersom jag sedan jag fått  städhjälp  bara tagit lite med "hartassen"  och  städat bort dn värsta smutsen. Gissa om det tog tid!  Jag fick vila mig ordentligt mellan varven och ta nya friska tag. men skam den som ger sig. Men efter den här repetionsövningen uppskattar jag min städhjälp mer än någonsin och anser henne väl värd den timpeng jag betalar. Städning anses inte vara något kvalificerat jobb men jag anser att den städerska som kommer hem till mig inte bara är högkvalificerad  utan hon är ovärderlig för en gammal tant som inte orkar med att städa åt sig själv. Bilden på kastanjeträdet kan jag inte få på rätt köl så den blir felvänd iills vidare.    4/6   2016 

Nationaldag

Idag talr tidningar och -nyheterna om att påven har helgonförklarat Eöosabeth Hesselblad,. Helgonförklaring äv svenskar hör inte till vanligheterna eftersom de flesta av oss inte är katoliker utan protestanter. Att vi blev lutheraner kommer an på Gustav Vasa- När han blev kung och behövde pengar för att styra rikets avskaffade han katolicismen och konfiskerade kyrkornas och klostrens rikedomar. Om det var för rikets eller sitt eget bästa vet jag inte. Når det blev så att vi skulle ha en nationaldag tyckte de beslutande att det var lämpligt att fira den 6/6 . Den dagen är 1523 valdes nämligen Gustav Eriksson Vasa till Sveriges konung på ett riksdagsmöte i Strängnäs. Kungarna före hans tid hade mer eller mindre valt sig själva till kungar och kungamakten var tidigare inte heller ärftlig. Dagen kallades förr Svenska flaggans Dag och var inte helgdag . En sådan blev den först år 2005. Om någon undrar varför jag berättar allt det här, så. är det för att jag är en oförbätterlig ”Bessewisser” som tror att folk inte håller reda på varför det är och blivit som det blev. Jag älskade historieundervisningen i skolan och jag kan rabbla upp alla kungar vi haft sedan Bernadottarna kom till makten och en lång radda av dem vi haft tunder tidigare år också. De flesta kungar vi haft gjorde inte mycket annat än krigade och när jag gick i skolan fick man lära sog en massa årtal om krigen och när och var det slöts fred. Jag hoppas vår tids ungar slipper rabbla upp kungar och profeter-.Förr skulle en kung ha en drottning av kunglig börd och vår kung var väl den förste, som själv bestämde vem han skulle gifta sig med. Han hade som alla vet god smak och vår drottning är både vacker och klok. Om jag är klok vet jag inte men min mormor sade alltid till mig: ”Du är klok som en liten hund.”. Om stora hundar är dumma har jag däremot ingen aning om. 5(6 2+16

Åsnor

Jag har inte gripits av någon festyra idag trots att det varit nationaldag. Jag tittade i alla fall på TV-programmet från Skansen och det var som vanligt trevligt och lite lagom fosterländskt. Inte åt jag någon festmiddag heller för det känns lite avslaget att sitta ensam vid köksbordet och festa. Idag skall jag inte ägna floran någon uppmärksamhet utan skriva om ett litet trevligt djur som min vän fotografen tog en bild på när hon besökte en djurpark. Det är det lilla hästdjuret som kallas åsna. som jag skall ägna några rader. Man ser dem inte på våra gator men i Sydeuropa använder man dem som last-och riddjur. En åsna är uthållig och anspråkslös och sparkar sällan bakut även om den blir illa behandlad. Folk söderut förefaller mig inte alls att vara djurvänliga för jag har sett att man lastar den lilla åsnan med alldeles för stora bördor. Jag har också sett åsnans korpulenta herre rida på åsnan i solgass medan hans hustru traskat bakom åsnan och sett lidande ut. Nu skall man inte ha förutfattade meningar men jag tror inte att alla människoe är djurvänliga-när de använder piskor och slag för att få sina husdjur att röra på benen trots att de knappt kan stå på dem. Gubben som själv rider och låter hustrun halvspringa bakom honom kan inte vara mycket för jämställdhet mellan könen heller. enligt min åsikt. Jag har aldrig vågat sitta upp på en häst och rida för jag tycker att det är alldeles för långt ner till marken och att själva hästen är för stor för att grensla. Men hade det funnits snälla små åsnor i ridstallen så skulle jag vågat mig på att bli ryttarinna. Det här har jag skrivit för jag tycker inte att vi skall kalla någon människa för åsna, för gör vi det ringaktar vi inte bara människan utan även den lilla gulliga åsnan, som gärna för mig får vara envis och stå på sig. . 6/6 2016

 

 

Fågelliv

Idag tog jag min dagliga promenad nere vid Ulfsundasjön. Det är revligt att promenera längs med stranden och titta på vågrörelserna- Jag hade lite brödbitar med till simfåglarna d v s svanar, .änder och sothöns- När man skall mata änder kommer alltid fiskmåsarna  och tränger sig emellan och tar de bästa bitarna. Det hjälper inte att schasa bort den, de  håller sig ändå framme. Jag tycker inte om måsfåglar, dels för att de skränar och dels för att en mås varit riktigt otrevlig mot mig en sommar för länge sedan. Då hade jag  en sommarbostad på en udde vid en sörmlandssjö. Vi kunde vara helt ogenerade i detta vårt paradis och bada nakna när helst vi hade lust. Den bästa badplatsen läg nedanför en liten bergsformation . Vi  vistades på landet bara på veckosluten och resten av veckan kunde fåglarna och räven husera fritt. och göra vadhelst de hade lust till. Ett år passade  ett par fiskmåsar på  att byggde bo och lägga ägg när vi var borta. De  måttade antagligen in en några meter runt boet som  sitt revir. När jag ville passera boet för att bada blev det tvärstopp  och mäshonan gick till angrepp direkt. Hon högg till  ordentligt och jag fick ett stort sår i huvudet och blodet rann. Blessyren  läktes inte på flera veckor och det gjorde ordentligt ont. Sen var det slutbadat  i måsens närhet tills ungarna flugit ur boet. Efter den minnesbetan har jag en viss motvilja mot att ha närkontakt  med måsar. och oftast när jag matar fåglar låter jag måsarna få sig en och annan brödbit.  Dagens bild visar inte  på någon fiskmås utan det är en havstrut.  Den  lever på fisk och  tigger inte brödbitar, Just den här flaxade  omkring i Vaxholm-     7/6    2016A

Matportioner

I mitt tidigare liv kämpade jag med viktproblem. Jag var väldigt förtjust i mat och proppade i mig mer än som var nödvändigt. Numera är problemen motsatta. Nu måste jag se till att behålla den vikt jag har .Nu har jag fått problem med att behålla den vikt jag hars, så att inte revbenen syns. Det är inte roligt att laga mat ,när man inte har lust att äta upp den. Lusten vägrar att infinna sig när maten är färdig och  ligger på tallriken. Den här veckan har det nästan varit realisation på färdiglagade matportioner och jag beslöt att ge Findus en chans att visa vad de går för. När man inte behöver betala mer än 15 kronor för en fix och färdig portion mat, sä varför inte? Jag blev glatt överraskad för de olika rätterna var snyggt och prydligt upplagda i en låg plastlarott och smaken var det inget fel.på. Däremot kunde jag inte äta upp hela portionen utan häften blev över till dagen därpå, v,ilket säkert inte är meningen. När jag äter ute och har sällskap vid bordet slinker det mesta ner. När jag var i USA och hälsade på släkten och vi åt på restaurange och det blev mat kvar på tallriken, så rekvirerade mina medätande bara en "doggy bag " och tog materesterna med sig hem. Det har jag aldrig varit med om på någon restaurang i Sverige. Min vän fotografen och jag besöker ofta en restaurang med stora portioner.till facila priser.( se bild) . Jag klarar aldrig av att äta upp, hela portionen, men har aldrig tänkt tanken att få resterna med mig hem. Vi tar ju alltid efter amerikanarna i det mesta och det här borde  ju faktiskt anses som ekonomiskt fördelaktigt för restauranggästen-    8/6 2av 016,

Turist på stan

Idag har jag vait inne i vår huvudstad och kollat på turistlivet. Det är roligt att Stockholm är ett omtyckt  resmål, för det betyder god beläggning på hotellen och klirr i kassorna för affärer och restauranger.  Till Kungliga slottet söker sig de flesta och bussarna står parkerade i långa rader längs Skeppsbron och vid Borggården, Vaktombytet drar mycket folk och i dag tror jag att det var grenadiärerna  som skulle ha vakten och samtliga var klädda i sina paraduniformer med ”pickelhuva” och allt som hör till. Festligast blir det när vakten tågar in på slottet till musik. Vi skall vara glada över att den här turistattraktionen finns kvar för det är inte alls länge sedan det av kostnadsskäl var på tal att slopa den. Lite pompa och ståt borde vi ha råd med  och som väl  är så löste sig problemen. När man söker sig till Slottet ligger det nära till hands att ta en titt på Gamla stan. De gamla husen var på 70-talet rivningshotade men en del eldsjälar bl a Vera Siöcrona kämpade för stadsdelens fortlevnad och det mesta fick vara kvar orört. På Västerlånggatan flanerar turisterna året runt och affärerna säljer suvenirer. Tyvärr är mycket de köper rena ”krimskramset”  som t ex de fula vikingahjälmarna i plast,  Desssa tycks ha en strykande åtgång och det köps nog mer skräp än hemslöjdsalster på Västerlånggatan. Denna gata var på sin tid Stocholms kappgata och  i vart och vartannat hus fanns en kappaffär.  Affärerna försvann när det blev populärt med jackor och nu är det ytterst få personer som går klädda i kappa längre.  Inte ens gamla tanter klär sig i kappa och hatt. Jag har inte satt på mig en kappa på flera år. Tiderna förändras och vi med dem, men jag hoppas att Gamla stan får ha kvar sitt attraktionsvärde och gästas av många turister vartenda år.. Själv älskar jag den här stadsdelen och strosar med nöje omkring I gränderna.  Min v'än fotografen var inte med och turistade, så bilden idag är tagen med en mobiltelefon.   9/6   2016

Tillkortakommanden

Jag klarar min dagliga tillvaro relativt friktionsfritt men ibland kommer jag till korta och tvingas konstatera att mycket som var lätt förr nu närmast är omöjligt att klara av. Häromdagen skulle jag ägna mig åt sömnad och nästa ihop en söm i ett par långbyxor. Sådant klarar vem som helst som gått i syslöjden. Man startar med att trä tråd i en synål. Det har jag gjort otaliga gånger utan minsta svårighet. När jag skulle gå till verket var jag fylld av energi och tillförsikt och tog fram min sykorg.och plockade fram nål och tråd. och siktade in mig på att få in tråden i nålsögat. Efter några misslyckade försök att göra det rakt av, plockade jag fram ett hjälpmedel som kallas nålpåträdare och gjorde nya försök.  Det var ändå som ”förgjort" och jag måste ge upp och erkänna att nålpåträdning med eller utan hjälpmedel inte var lämplig sysselsättning för damer i min ålder. Det är alltid snopet att erkänna sig besegrad och det gör jag sällan . Sömmen blev hopsydd trots allt. I min sykorg hittade jag nämligen en synål i vilken det satt en liten trådstump. Tråden hade vsserligen inte samma färg som byxan men helt blev det. Att färgen inte stämde bortsåg jag ifrån, för man får pruta av lite på perfektionen när åldern tar ut sin rätt. Detta med att bjuda till, kommer mig att tänka på ett vackert gammalt ordspråk som låter som följer: ”Det ät bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.” Som alla har räknat ut betyder det att man inte skall ge upp förrän man har misslyckats några gånger. Min vän fotografen misslyckas aldrig med sina bilder och dagens foto av tulpanerna är enligt min mening ett riktigt mästerverk. 10/6 2016

Semesterdags

Idag har jag ägnat en mig åt att packa en resväska. Det har biivit dags att ta lite semester. De senaste åren har jag rest till Skåne och gästat släkten några dagar. Det skall jag göra i år också, men den här gången skall jag tillsamman med min systerdotter och hennes man göra en avstickare till Budapest. Man flyger dit enkelt och bekvämt på ett par timmar numera. Jag fick en resa till Ungerns huvudstad i 104-årspresent. Det var mycket generöst och jag är väldigt glad över min present. Jag har varit i Budapest en gång för längesedan när kommunisterna styrde och ställde där och jag är övertygad om att det blir en helt annorlunda upplevelse den här gången. Det finns väldigt många fina byggnader i staden och den mäktiga floden Donau flyter fram mellan stadsdelarna Buda och Pest. Staden är berömd för sina varma källor och termalbad. Jag har investerat i en spritt ny baddräkt för att kunna bada ståndsmässigt. Vid mitt föregående besök var allting så billigt att svenska resenärer kunde leva som krösusar även på en mager reskassa- Då vistades vi där i trå veckor på vintern och vi hann med att göra utflykt till Pustan(en stor stepp eller grässlätt utanför staden). Det blev en upplevelse som jag aldrig glömmer. Där var det sed att besökaren skulle bjudas på Slivovitz(stark dryck gjord av plommon)- Jag var helt ovan vid brända och destillerade drycker och trodde i min enfald att det var.en sorts läskedryck det bjöds på. Jag fick ett halv dricksglas som jag tömde. Det blev jag kolossalt gladlynt av och jag gapskrattade hela vägen tillbaka till hotellet. Blir jag bjuden på samma dryck på den här resan skall jag smutta försiktigt på den. Det här är alltså mitt sista inlägg för några dagar framåt. När jag kommer åter hoppas jag vi hörs igen. Det är möjligt att jag kan hålla kontakt med min vän fotografen, som i sin tur kan vidarebefordra hälsningar. Eftersom jag inte har några bilder på ungerska byggnader så blir det i dag en svensk sevärdhet China Slott vid Drottningholm.   11/6 2016

Ett oumbärligt plagg
Resan till Budapests varma källor började för Dagny redan förra veckan. Hon behövde en modern och bekväm baddräkt och efter många timmars springande på stan hittade hon sitt drömplagg. Det blev en kreation från Twilfit som är smickrande för figuren och bekväm att bära.
Mannekäng i köket
Jag lovade Dagny att visa baddräkten i bloggen och hon poserade glatt med den i köket. Jag ska försöka att briefa läsarna om det som händer på Dagnys resa såvida hon skickar mig korta berättelser från sin Ipad.
Dagnys vän och fotograf Elena 12/6 2016

Apropå vänskap

Tack för era kommentarer. De handlar huvudsakligen om vänskap och apropå vänskap vill jag ikväll introducera en person som har spelat en stor roll i Dagnys liv. Hon heter Kerstin Törnqvist och är 20 år yngre än Dagny. De två är bästisar, har känt varandra i 60 år och har många fina minnen tillsammans. Kerstin gick liksom Dagny en datakurs hos mig och vi träffas även idag alla tre då och då. Dagens bild är alldeles färsk och heter ”Vänskap”. 

Dagnys vän och fotograf Elena 13/6/22016

En första hälsning mitt i natten

I natt kom ett  korthugget, avskalat meddelande i telegramstil från Dagny skickat från hennes Ipad. ” Inte van att resa utrikes men försöker att hänga med. En sömnlös natt i en bra säng. Imorgon ska jag turista.”

Nu väntar vi på en mer detaljerad berättelse från Budapest. Jag lägger upp en bild på Dagny som turistar i Stockholm. Bredvid syns en beundrare. Eftersom många av bilderna på Dagnys blogg har kopierats och används olagligt på privata bloggar och även i digital media, copyrightskyddar jag bilden denna gång.

Elena, Dagnys lärare och vän  15/6 2016

På romantisk båttur på Donau

Ni som längtar efter Dagnys finurliga kåserier måste vänta lite till. Just nu njuter hon av sin vistelse i Budapest och skrev till mig: ” Igår var jag ute på romantisk båttur på Donau. Otroligt tjusigt men ingen kavaljer.” Ja…vad ska vi göra åt det, Dagny, du har några dagar kvar i Ungern, hoppet lever, eller hur?

På bilden ser ni en piratbåt i Stockholm och Dagny som står ensam, utan kavaljer under flaggan.

Elena, Dagnys fotograf 16/06 2016

Incident i torsdags kväll

Idag har jag inget roligt att berätta, snarare tvärtom. I torsdags kväll såg inte Dagny en glasdörr och gick rakt in i den. ”Blodet flöt och jag ser inte vacker ut nu” lyder hennes korta kommentar av händelsen.

Dagny hade sällskap under hela resan och jag undrar hur detta kunde ske. När vi promenerar tillsammans brukar hon alltid hålla i mig. Vi får höra mer när hon återupptar bloggandet.

Jag lägger upp en bild på en vacker kaktusliknande planta ur mitt bildarkiv för att lätta upp lite inläggets innehåll.

Elena, Dagnys vän 17/6 2016

Läsarundersökning

Enligt det senaste beskedet jag har fått måste Dagny återvända till Sverige idag. Däremot vet vi inte i dagsläget hur länge hon blir kvar hos släkten i Skåne.

Jag tänkte göra en läsarundersökning om storleken på bokstäverna i bloggen. Många av er vill att Dagny använder ett större teckensnitt. Som ni har kanske märkt har jag ändrat teckenstorleken i mina inlägg och det är lättare att läsa texten nu. Är det bättre så? Var det bättre förr? Jag kan visa Dagny hur man gör och hon kan fortsätta skriva med större bokstäver som jag gör nu.

Glöm inte att det finns flera sätt att få en större text på skärmen om ni vill se en webbsida i större format. Ett av dem är att hålla ned Ctrlknappen och trycka på +tangenten på den numeriska delen av tangentbordet.

Jag har slutat rätta till tryckfel och korrekturläsa inläggen på Dagnys blogg. Det handlar inte om stavfel utan det är tangentbordet som är slitet och  hon har svårt att se tangenterna ibland. Vi kommer att köpa ett nytt tangentbord när hon kommer hem och på så sätt minimera antalet tryckfel.

På bilden jag publicerar idag ser ni Dagny på Gröna Lund.

Elena, Dagnys lärare, 18/6 2016

Plåster på såret

Nu har Dagny återvänt till fosterlandet och landat i Skåne. Det första hon gjorde var att söka hjälp på vårdcentralen. Där fick hon den bästa behandlingen  och ett plåster på såret. Då menar jag inte att hon fick tröst utan bokstavligen ett plåster över såret på näsan. ”Jag har en djup blessyr på näsan, det är näsan som sticker ut när man försöker att gå rakt in i en glasdörr”, säger Dagny.

Jag har ingen färsk bild på henne från Budapest men visar Dagny när hon handlar i Stockholm.

Elena, Dagnys fotograf 19/6 2016

Väntan snart slut

Nu är det slut på väntan – Dagny kommer hem i natt och återupptar bloggandet imorgon. Hon har haft en oförglömlig vistelse I Budapest och är nöjd och belåten med allt. Episoden med glasdörren har hon lagt bakom sig och läsarna borde göra det samma.

Jag kommer att administrera bloggen som förut och fortsätta att stå för illustrationen. Jag har en egen fotoblogg som är  gjord på skoj. Fråga efter adressen om någon vill kika i den. Jag läser era kommentarer dagligen.

Och till slut vill jag önska er alla Glad Midsommar med denna bild tagen i Leksand under Midsommarfirandet för några år sedan.

Elena 20/6 2016

Hemma igen

 

Nu är jag hemma igen efter att ha haft ett antal oförglömmeliga dagar tillsammans med min systerdotter och hennes man. Vi har haft mycket trevligt i Budapest och sett många vackra byggnader och mycket annat som var sevärt. Stockholm är en småstad om man jämför den med Ungerns huvudstad. Det är ocså billigare att semestra i Ungern än i Sverige. och på spårvagnar , bussar och tunnelbanor åker alla penisionärer gratis även de turistande. Tunnelbanorna låg långt nere i underjorden och jag har aldrig tidigare åkt på så långa rulltrappor. Vi kom till alla de viktigaste sevärdheterna utan att resorna kostade oss en enda forint som deras pengar kallas. Jag fick ju ett annat bestående minne av resan i och med att jag körde näsan rakt in i en glasdörr. Jag behövde aldrig uppsöka läkare eller sjukhus utan mina duktiga medresenärer hade utrustning med sig och plåstrade om mig på bästa sätt. Jag vet inte om det finns någon motsvarighet till våra Vårdcentraler i ungern, men jag var nog lite omtöcknad när jag sent på kvällen talade med min vän fotografen och gav henne uppvattningen att jag besökt en sådan. Däremot skall jag snarast gå till min egen och få såret omskött. Det vågar jag mig inte på att göra själv. För mig som inte gjort någon utlandsresa på många år var det en fröjd att komma till Budapest och jag ger mina släktningar en eloge för att de alltid hittade rätt med hjälp av turistkarta och för att jag fick se så mycket. Dessutom hade de modet att ta med sig en 104-åring på resan. Min höga ålder gav oss dock en del förmåner. Hotelldirektören blev så glad över att hysa en så gammal dam att han bjöd oss på en fin flaska champagne en kväll. når vi åt middag på hotellet. Vi slapp också att lämna våra rum flera timmar före hemresan och blev bjudna på kaffe medan vi väntade på buss till flygplatsen. Nu när jag är hemma känner jag mig glad och lycklig över att jag fått vara ute och rest. Jag visar en interiör från en tunnelbanestation i Budapest. Det är omöjligt för mig att få bilder tagna med mobilkamera opå rätt köl. Jag vet inte varför det blir så.   21/6 2016

 

Diverse struntprat

När man har varit på resande fot och kommer hem igen tar det emot att återgå till vardagen och ta itu med de dagliga sysslorna. Det blir ingen frukost och ingen middag om man inte gör den själv. Och det har man ingen större lust till. Mina bevattningsanordningar hade fungerat tillfredsställande och alla krukväxterna överlevt. Jag har alltid fullt av växter i mina fem fönster och nu på sommaren har jag ett par stycken på min inglasade balkong. Det tar sin tid att pyssla med en massa växter.
I mitt hus kan man inte be grannarna om hjälp för här är det inte populärt med grannkontakt. Jag tycker att det är lite osocialt, men idet verkar som man vill vara anonym. I mitt hus hälsar folk ytterst sälllan på varandra och var och en sköter sitt. Jag tycker det är lite osocialt, men man får ta seden dit man kommer och göra som alla andra gör.
Jag har även besökt min Vårdcentral och fått min blessyr omskött. Syster gav mig tre plåster med mig hem och det tog jag som en vink om att hon inte ville bli besvärad i fortsättningen. Jag tror nog att jag kommer att klara av sårbehandlingen själv utan större svårigheter. Det sår jag fick när jag gick rakt emot en glasdörr blödde alldeles förskräckligt och jag trodde först att det var betydligt värre än vad det var. Att ha plåsterlapp på näsan och stora blåmärken vid var sida om den är inte precis förskönande men det fär man ta när man inte ser sig för. Det stärkte i alla fall mitt eget självförtroende när min systerdotter talade om att hon hade gjort samma sak. Hon hade glasögon på sig och det gjorde malören betydligt värre. Än min blev.
Sommaren är i varje fall ljuvlig, inte bara för ungdomen utan även för gamla tanter och jag njuter i fulla drag av att gå ut utan att behöva ”bylta” på mig kofta och ytterkläder. Den är bara alldeles för kort. Jag förstår att de pensionärer , som har råd flyttar ner till Spanien när vår sommar är över. De slipper snö och kyla när de gör som flyttfåglarna och beger sig söderut. Men själv är jag nog mer besläktad med stannfåglarna. Och kämpar mig fram med vintrarna. Det här inlägget piffar jag upp med lite blommor. 21/6 2016

Gymnastik

Idag har jag varit på Gym eller om det kallas det för Hälsocenter, Jag vet inte så noga. Min vän fotografen. som är en riktig ”hälsofreak”  tyckte att jag borde ha lite vetskap om hur det går till på ett sådant. Jag fick pröva alla de konstiga redskap som fanns på stället och blev väldigt imponerad. Jag fick boxas och cykla och åka skidor och mycket annat som jag inte riktigt kan relatera. Jag hade en personlig tränare som var mycket charmerande och förstående när jag inte begrep hur man skulle hantera redskapen.  Vi hade lite gymnastik när jag gick i skolan men det var mest ”knäna böj” och ”armar uppåt sträck” samt lite klättring på något som vi kallade ”barr.” Jag blev ingen höjdare i gymnastik och tyckte inte alls att det var. roligt. Det blev ett slätstruket B  i betyget. vilket på den tiden betydde att man med nöd och näppe blev godkänd. Jag var mer begåvad i huvudet än i benen och fick bättre betyg i matematik och annat som smällde lite högre än bensprattlet. I simning var jag lite bättre och simning övade jag flitigt.  Gym fanns inte på den tiden , men jag var i alla fall på ett gymnastikläger några dagar när jag var nio år. Det var inte ett dugg roligt, för jag bara längtade hem hela tiden. Jag hade bara varit hemifrån när jag besökte mormor och hos henne var det nästan trevligare än att vara hemma. Då blev man extra ompysslad och det kändes bra för en storasyster, som fick passa småsyskonen och ta ansvar. Jag tror inte att vuxna människor gymnastiserade särskilt mycket förr i tiden. De fick gå eller cykla till sina jobb och det fick vara tillräcklig motion. De var för övrigt rätt trötta efter en lång arbetsdag. Ordnad arbetstid fick vi först 1982 då lagen om reglerad arbetstid kom till . Vi har alla skäl att vara tacksamma för att det mesta blivit bättre i nutiden och det är verkligen ett steg i rätt riktning när människor gymnastiserar och rör på sig.  Det här inlägget får ingen illustration förrän i morgon för fotografen var fullt upptagen med andra saker  i kväll.     23/6   2016

Här kommer första bilden från Dagnys träning på gymmet Drivkraft i Solna. Jag fick kämpa hårt på boxningsringen och passa mig väldigt noga för att undvika att bli knockad redan i första ronden. Flera bilder från träningen och mer om gymmet kommer snart på Dagnys och på min blogg. Elena 23/6 2016

Midsommarafton

 

Idag är det midsommarafton , den högtid vi firar nära sommarsolståndet . Då reser vi midsoommarstången och dansar ringdanser för glatta livet. Vi äter färskpotatis och matjessill och avslutar kalaset med jordgubbar med grädde. En del tar för många nubbar till sillen och blir riktigt otrevliga. och förstör trivseln för omgivningen . Det skall vara måtta på och inget fyllekalas. Midsommar är den svenskaste av alla helger och då lever vi upp och fröjdar oss. Den som bor på landet reser kanske en midsommarstång och klär den med björklöv och ängsblommor. Ungmön skall i kväll plocka sju sorters blommor och lägga under huvudkudden. Då kan hon i drömmen se sin tillkommande sägs det. Man skall dock inte lägga sig tidigt en midsommarafton utan helst vänta tills solen har gått upp. Jag har inte gjort någon större affär av midsommarafton men sill och potatis och jordgubbar har jag traditionsenligt ätit. Soluppgången tänker jag inte bry mig om utan jag kryper till kojs när blogginlägget blivit färdigt. Min vän fotografen har gjort mig sällskap så jag har inte behövt vara ensam. Vi konstaterade då, att det är dags att börja på en ny sida eftersom den senaste blivit för lång. Det här blir alltså det sista jag skriver här sidan och i morgon börjar jag på en ny sida som vi kallat för "Idolen bloggar." Inte för att jag anser mig vara någon idol men något namn skall den i alla fall ha. Jag vill också önska mina läsare en fortsatt trevlig midsommarhelg och hoppas att vi skall ha det trevligt tillsammans på min nya sida. Bilden jag illustrerar med och som jag fick av Elena är inte helt traditionsenlig, men rätt rolig, tycker jag. 24/6 2016

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Eva och Bertil | Svar 11.01.2019 02.35

Du är en positiv förebild för oss alla. Krya på dig.Kram från Eva och Bertil i Lindome

Monika Petersson | Svar 10.09.2017 22.49

Hej Dagny,så härligt det var att lyssna på dig och Stina.Du är helt underbar!!

Helene Andersson | Svar 14.11.2016 21.46

Hej, Dagny, Läste om dej i Expressen. Nu har du också skrivit en bok, jag skall försöka få tag i den så fort jag kan. Jag tycker du är fantastisk.
Helene Anders

Ingegerd persson | Svar 14.11.2016 20.47

Sitter o läser gårdagens Expressen o reportaget om dig. Såg dig även på Skavlan. Vilken härlig o uppfriskande person du är, full av energi. ❤️Ingegerd

Siv Karlsson | Svar 16.08.2016 17.43

Hej! Jag söker Dagnys E-mailadress Tack!

Kerstin i Kristianstad 16.08.2016 20.25

Hej !
Dagnys e-post adress är följande:

carlssondagny@hotmail.com
Hon skriver numera under rubriken " Idolen bloggar " ( se längst till vänster)

Eleonora | Svar 29.06.2016 17.43

Nu går jag över då till Idolen men tackar för alla dina fina inlägg på den här platsen. Fin midsommar hade du - det hade jag också. Kram

Souzan | Svar 27.06.2016 12.35

Insparad kvinnan kan ge de andra styrka och hoppas att livet ska bli trevligt när man blir äldre också
kram från Souzan , Landskrona.

Ioana popescu | Svar 27.06.2016 12.16

Tack så jättemycket för att jag just har lärt mig att man kan ha en roligt och glad ålderdom .Jag önskar dig hälsa och många fler födelsedagar.
Du är fantastisk

Pyret i Vällingby | Svar 27.06.2016 00.29

Här kommer en kram från Pyret. Till fina Dagny. Fina bilder och berättelser varje dag. Kram också till Elona

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

I dag | 13:57

Hej Dagny ! Såg ditt program på tv och helskägg fylldes av glädje ! Dagny, du är en stor inspirationskälla för många! Tänk vilken fantastisk plats världen skulle vara om det fanns fler som du!

...
I dag | 13:42

Härliga Dagny!😘
Jag såg dig just på TV och förvånas över hur raskt du traskar.
Lev väl och hå det gött!💕💖

...
I dag | 13:38

Elena, kan du uppdatera oss om läget. Tror det är många som saknar Dagny och undrar hur det är med henne.

...
I dag | 13:31

Hej Dagny . Du gör mig så glad varje gång jag ser Dig i Tv nu sist i en hel timme med Dig o Finn - alltså Du är en helt underbar Person kram på Dig fina <3

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS