Jag har flera gånger använt mig av gamla ordstäv och tänkespråk när jag har skrivit i min blogg och jag tycker själv att de liksom talar för sig själv. Det finns ett liknande äldre uttryck som kallas för "idiom" och det skulle inte förvåna mig alls om folk inte har den blekaste aning om vad ett "idiom" är för någonting. Det är ett målande gammaldags uttryck och inte är så lätt att förstå alla gånger. Om jag t ex säger att en person "är bakom flötet" så står vederbörande inte och metar utan han "är lite ding i bollen" och inte precis klyftig. Den som "är på alerten" är kvicktänkt och "hänger man med i svängarna" eller "fattar galoppen". En "som alltid kommer ner på fötterna" fixar det mesta och har full kontroll. men "får man foten" är det "avsked på grått papper" och inte ett dugg roligt. "Att det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen" fordrar ingen förklaring men "en ulv i fårakläder" bör man akta sig att råka ut för. "Är det fara på färde" så gör man bäst i "att skudda stoftet av sina fötter". Jag skulle kunna hålla på i evighet men nu vill jagl vara "ett strå vassare" och "skära pipor i vassen." När man gör det senare utnyttjar man ett lägligt tillfälle och det har jag gjort i och med att jag visar en bild med en massa vass som bakgrund.
Om man skall blogga varje dag behöver man inspiration och då undrar jag var den kommer ifrån och varför den rätt som det är lyser med sin frånvaro. Min vän fotografen verkar vara fullt och fast övertygad om att min inspiration, när jag har någon, den kommer som ett skott om jag bara tittar på ett fotografi. Det är en sanning med modifikation. Ibland kan jag sitta och stirra på flera stycken foton utan att det händer ett enda dugg i hjärnkontoret. Där kan det vara helt tomt och så är fallet just nu. Därför kan det vara lämpligt att ta sig en funderare över vad själva nspirationen egentligen är för någonting. Det är ingenting man kan ta på utan det måste vara ett helt abstrakt begrepp som kommer och går lite hur som helst. Uppslagsboken säger att inspirationen är ett stimuli som sätter igång den mentala verksamheten och att den inte skall förväxlas med motivation eller kreativitet. Jag har inte för vana att blanda ihop begreppen men när jag händelsevis har lite inspiration så händer det tyvärr att jag börjar berätta om en sak men slutar med något helt annat. Om det möjligtvis beror på att inspirationen utan föregående varning tagit slut och övergått till kreativitet vet jag inte. Inte heller kan min vän fotografen fånga inspirationen på bild varför jag idag visar hur fint vi har det på våran gård med blommor och blad och en liten fontän som plaskar hemtrevligt.
Jag har inte skrivit på två dagar för jag har varit på resande fot. Jag har gästat vänner i Vingåker som ligger i Sörmland och som sedan 2003 trafikeras av regionaltåg som går till Hallsberg, Mina vänner flyttade dit och köpte sig en fin villa för billigt pris för att njuta av en pensionärstillvaron utan storstadsjäkt. Det var rena drömmen till en början men lite trist i det långa loppet att inte få träffa gamla kära vänner särskilt ofta. Vi är därför några sådana som gör minst ett årligt besök i Vingåker för att pigga upp såväl oss själva som värdfolket. Husets härskarinna är en utomordentlig kock och vi har riktigt trevligt tillsamman. Huset är stort, det finns gott om liggplatser och vi har så mycket att prata om . Vi gör utflykter i de vackra omgivningarna och den här gången tog vi oss en tur till Säfstaholms slott. Det har en lång historia som jag inte skall dra den här gången . Mest är det känt för att i moderträdet till Säfstaholmsäpplet finns i slottsparken. Detta förnämliga äpple är en syrlig och god frukt som jag inte sett i affärerna på år och dag. I dem saluförs numera mest utländska äpplen som antingen är helt smaklösa eller också knallgröna med någon syra och en onaturligt lång hållbarhet. Den som reser har något att berätta, sägs det och jag för min del berättar nu att det är synd och skam att goda aromrika svenska äpplen inte finns att köpa i de butiker där jag handlar.
Jag gillar blommor och det mesta som växer och frodas. Den blomma som finns på bild idag är rätt intressant. Den finns vildväxande i Sverige men jag har bara sett den i trädgårdar och senast såg jag den i Bergianska. Så klart att den bör finnas i en botanisk trädgård. Min vän fotografen trodde det var en krokus, men jag som besitter en del botaniska kunskaper såg ju med det samma att det var en Tidlösa även kallad Nakna Jungfrun. Detta lite romantiska namn har den fått därför att den inte blommar förrän i september- oktober och först sedan bladen vissnat ner. Alla vet vi från skolan att blommor förökas genom att de har ståndare och en pistill eller märke som det också kallas. Nu tror jag ju inte att folk räknar ståndare och pistiller när de ser en blomma, men om det händelsevis är så, kan jag tala om att tidlösan är försedd med 6 ståndare och 3 märken medan krokusen bara har tre ståndare och ett märke. Vet man detta är risken till förväxlingar utesluten. Tidlösa är inte bara en blomma, man kan säga att saker och ting är tidlösa och då tror jag att man menar att de inte blir omoderna i första taget. Det finns folk som har sagt till mig att jag är tidlös . Då blir jag väldigt förvånad för jag vet inte om de säger det som en komplimang eller om det är en ren förolämpning. Men att blomman på bild inte är en krokus är jag däremot helt säker på.
Årets sommar har varit underbar och det fortsätter att vara varmt och skönt även på kvällarna. Då är det inte roligt att stå vid spisen och jag laga mat. Antingen gör man det lite enkelt för sig och brer en "macka" eller om man inte är "pank" går man och sätter sig på ett ställe som har utomhusservering. Det har blivit väldigt populärt att äta ute på riktigt och det är inne att sitta ute och intaga måltider. Jag brukar framhålla att ingenting går upp mot hemlagad mat men jag har reviderat min uppfattning lite grann. Anledningen till detta är att jag den gångna veckan intagit förtäring utomhus som både luktat och smakat gott. Man behöver inte gå på lyxrestaurang för man kan man inte mer än äta sig mätt. Lyxkrogarna frekventeras ytterst sällan av pensionärer. Vi håller lite hårt i plånboken och vill ha valuta för våra pengar. Jag måste erkänna att restaurangpersonal har en viss talang när det gäller att presentera maten på ett tilltalande sätt. Min vän fotografen och jag åt häromdagen ute och jag var full av beundran över att det jag kallar för spagetti med köttsås kunde se så aptitretande ut som det gör på dagens bild. Salladerna på de andra tallrikarna smakade bra de också och konsumerades förstås utomhus. Det är de små, små detaljerna som gör det.
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS