Min Mor
Mamma
Min mor: Anna, Maj-Britt (Britta) Persson
hennes öde skrevs i de sista skälvande timmarna av andra världskriget.
Hon var född 7/5 1929 och således precis fyllda 16 år vid fredsdagen.
Mor var obstinat obstinat obstinat.Precis som jag?????
Och hon växte upp med 2 äldre bröder Olle o Lasse som tuktade sin vilda lilla-syster så gott de kunde.
De bodde i en halvmodern 2a på 47kvm på Kungsholmen.Alströmmergatan 45 d..längst in på gårdern 2 tr upp.
Man var alltid tvungen gå förbi de vassa spetsiga staket stålrören runt den judiska begravningsplatsen för att komma fram.Och portvakten på nb tittade allt som oftast ut under lupp för att ha koll på vilka som kom o gick.
Mor var obstinat och trivdes inte med alla restriktioner som kriget innebar.
Allt var ransonerat utanför familjen.
Inom familjen med för den delen.
Och Mor flydde; hon tog plats på mindre lastbåtar över Östersjön till de baltiska länderna.Och en o annan last båt till Norge.Hon blev kocka...för hon älskade att laga mat.
Hemma hade hon haft extra skubb som springflicka på NK och även hjälpt mormor med städningar hos fina fröknar o fruar på Öfvre Östermalm.
Men mor ville ut längre bort längre upp.
1947 föddes vår halv-bror.
Jag förstod inte förrän jag var 12 år att han var släkt.Jag trodde att Afrika låg i Småland där han bodde hos fosterfamilj.För vår halv-bror var färgad.Mor hade fallit i farstun o spridit skammen stort större störst över hela släkten.Till o med så att ett par av dem sedemera bytte efternamn.Vår halva bror kom att hata oss andra syskon som fick leva med mor o far.Så mycket hat hade inte ens han på Utöja-Oslo...
Jag har kroppsliga o själsliga ärr från min halva brors hat än idag.
Och även min sjuka syster fick sina blessyrer.
Mor o syster fick dessutom en mycket tuff tid sista åren mor levde.
Det har efterlevande hemtjänstpersonal bekräftat för mig- tyvärr.
Det dåliga måste nämnas om än dock i förbifarten.För att resten av min dokumentation ska förstås.Socialtjänsten har agerat 99ggr av 100 utifrån samtal från min bror.

Mor hade en deffekt...hon hade svårt att behålla sina barn.De blev s-k "Blue babys" m kroniskt hjärtfel.Vi skulle ha varit 8 syskon totalt men blev bara 3. Jag kom till 1957 på grund av att en syster dog precis året innan 1956.
Vår minsta syster Berit-Marianne föddes 1962 och jag minns hennes doft hennes skratt o skrik än...hon dog hemma i mors armar. Min älskade lilla-syster Britt-Marie föddes 1961 och dog 2010 dagen före sin 50 års dag..märkligt ödesmättat eller kanske rent av iscensatt av hat?

Mamma; jag älskar det ordet.
Jag älskar dig än...tack för allt du gav oss.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

23.11 | 13:14

Stort Grattis till dig. Kram från Eva Rönnlund 💗🌸💕

...
10.10 | 10:23

kommentarer är öppna för detta inlägg..till läggas ska att det idag finns ett flertal "oäktingar" på ön till systern som fortfarande är i livet

...
20.06 | 14:27

Hur kan man säga så om sitt eget barn!? Oavsett vad som händer skulle jag aldrig säga så om min dotter. Ta av dig offerkoftan och bete dig som en förälder.

...
19.05 | 13:15

Håller med kommentaren nedan. Du tycks helt sakna självinsikt och anklagar alla omkring dig för att förstöra ditt liv. Kanske dags att inse att DU är problemet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS