från karin boye till fluggfobier under beskydd av moders vinge o barnatro

andra häftet

andra häftet

andra häftet heter

från karin boye till flugfobier 
 under beskydd av
Moders Vinge o Barna Tro

det är inspirerat mycket av de läsarsånger
jag växte upp med under den tiden mina
föräldrar var aktiva baptister.

Dikten till min mor "Under beskydd av Moders
Vinge o Barna Tro" är också inspirerad av
Tove Janssons underbara dikt " Vem skall
trösta Knyttet".
Dikten skall läsas på samma vers rim
precis så var det när mor förstod att hon
snart skulle dra sitt sista andetag.

Från Karin Boye

till flugfobier

under beskydd av

moders vinge och barnatro

 

Birgitha Persson

 


Till Karin Boye

Karin Boye kom tidigt in i mitt liv.

Och inte genom diktläsning utan genom att jag lyssnade på hennes tonsatta dikter i Lena Nymans tolkning.

Jag är imponerad av Karin Boyes levnadsöde och att hon mest framställs som lesbisk är en stor skam.

Karin Boye var en av Sveriges första kvinnliga fil mag och hon var också intresserad av psykologi.

Hon startade den första medicinska tidskriften och ett samfund som heter “De nios samfund” och är aktivt än i dag.

Karin Boye var före sin tid i mycket och det är tråkigt att konstatera att många fortfarande får lida för tiden som aldrig hinner i kapp.

Högt där uppe

på bergets topp

sökte du det absoluta

det ultimata.

Du ville försonas med

vad som svallade i din kropp

Och inte enbart bli sedd uppå

som “hon den där som skriver”

“Hon den där som nog är f_ _ _ a”.

Nirvana var dessvärre inte där

och tog dig med

Ingen kan någonsin förstå

alla helvetets kval du led

Det var nu måhända ändå

liksom så

att din skuld var mer enkel

att förstå?

Resan på färden

Meningen med ditt liv

var redan fulländad och klar

och idag

flera sekel senare

är dina levande ord

så tydligt hos oss kvar!

Man är aldrig mer än

bara en människa

och generationernas skuld

flyger fritt

Landar skulden tungt

hos den som är ung och fri

Då läggs nya avsikter och bördor

återigen på hög.

Meningen med livet ändras där uti.

Lev här och nu - glöm igår

Då blir det mer av morgondagen du förstår!

© Bi.P.E. 1999


Aha! Aha!

Aha!

Vilken wow-känsla

det egentligen är!

Två vokaler och en

halvstum konsonant

kan bli något starkt konstant

Aha!

Jag tvekar i mitt inre

efter svar som jag inte har

Jag kan inte söka svaren här

För ingen finns i livet

som var där

Aha!

Du börjar i djupet

och landar bland molnen

En röstkonstellation som

låter själen åka berg- och dalbana

ned

i

magen

och

landa uppe i resonansrummet

Aha!

Jag tror jag förstår!

© Bi.P.E. 1999

 


Att läsa

Skriven den 3 oktober 1999 efter att ha läst Ben Furmans helt underbara bok “Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”.

Ord skrivna i förtroende

av någon för mig obekant person

Landar så mjukt

i mitt hjärta

att få bli delgiven känslor

och upplevelser

Och i igenkännandets leende

ta ställning för eller emot

                      utan pardon.

En upplevelse i mitt innersta

som ger utlopp för mitt

undermedvetna att arbeta.

En världsomsegling i alla

mina sju chakranfält

Ordens betydelse berör

om än dock osagda

blir de vägda i sin helhet

på tungans våg.

I förlängningen av att hitta

nyckeln till mitt

stängda oförstånd.

Hänger inte alltid kroppen med

så att ögat verkligen minns vad

orden såg.

Att bli berörda av ordens

innebörd

vittnar om att Du just då

låter yttervärlden rasa.

Du har viktigare saker just nu

för dig.

LÄS! NJUT! SMAKA PÅ ORDEN!

EN GOD BOK MÄTTAR MÅNGA

SJÄLARS ORDHUNGER PÅ JORDEN.

© Bi.P.E. 1999


Under beskydd av moders vinge

och barnatro

Min mor dog för bara 3 veckor sedan.

Men ändå; just denna sorg är så förunderlig.

Det är både förtröstan för att mor fått ro i sin sjukdom och förtvivlan helt besinningslös i en fråga; VARFÖR?

Det syns mig

alldeles förunderligt

märkvärdigt outhärdligt

att förstå.

Mor är död.

Kall och livlös

Kommer ej tillbaka

Kan aldrig mer

bli kallad uppå!

Jag gråter

kvider förbannar svär

Du sa själv till mig:

“Det kommer aldrig att

sluta så här!”

Du satt där

så tärd

av sjukdomens kamp

i din kropp

Dina ögon var tomma

glanslösa

helt utan livsgnistans hopp.

“Det förstår du väl

lilla kärleksbarnet vårt;

Mamma finns alltid kvar

inom Er!

Även om det just nu

känns hårt!”

Nog var det alldeles

särskilt förunderligt ändå

för Livets mening med Döden

den kunde du inte rucka uppå!

Det bästa i sorgen

är

att Du nu fått ro

och kan vaka över oss

med

Moders Vinge och Barnatro.

© Bi.P.E. den 6 augusti 1999


Änglaväsen

Denna dikt skrev jag när mor påbörjade sin sista resa. Hon orkade kämpa mellan den 31 maj och den 4 augusti, sedan var hennes tid här bland oss över.

Det känns skönt att veta att mor har ro nu och att hon inte lider längre.

Och vi klarar oss även om det är fruktansvärt tomt.

Det känns som om ett änglaväsen

driver gäck med mig; mitt i livet

Ditt väsen susar graciöst

runt omkring mig

osynligt för blotta ögat

Du flimrar förbi

i ögats ytterkant

där synvillan föds

och söker

sig upp genom stavarna och

träffar näthinnan.

Väsenlikt omger du mig

med dina vingars beskydd

Inget ont eller hårt tränger genom dem

Det är en stålhård sköld

till gagn för mig.

Du omger mig; över under

bakom framför runtom

och jag känner tillit

för första gången i mitt vuxna liv!

När du inte är med;

då fryser jag hemskt!

I din närvaro

svävar jag fram i rosenrött

Du sätter mina vätskor

i rörelse

Likt vågornas böljegång

svallar blodet i min kropp.

Är du ett gott

eller ett ont fenomen?

Jag tror att du är mitt nya tålamod

och jag är tacksam

över att just du landat inom mig!

© Bi.P.E. 1999


Livet

Ytterligare en liten betraktelse.

Denna gång över LIVET!

Här går vi en stund på jorden

Tellus - Moder Jord

Många namn är denna plats givet

och jag vill nog hylla dig högst

och skrika ut orden

Jag älskar att vara här - nu

Mitt uppe i detta

vi kallar livet!

Att leva är alla förunnat

men att leva rätt till 100%

finns det ingen mall på

Hade det funnits

funnes det verkliga lyxlivet mer överallt unnat!

Och vi behövde inte jaga drömmar

som vi sällan får fatt på

Jag lever mitt liv - min kamp

och följer de normer som gör det legalt

och de redskap mina förfäder gav mig

ger förutsättningar att få mer eller mindre betalt

Vi formar vårt liv

med vad vi förstår

Det blir mycket av idag

och litet av igår

En ryggsäck av skuld

är ett livskapital

Och ibland blir den tömd

eller sätter käppar i hjulet

och vi lider ångestens kval

Livet är så mycket - här och nu

Det vet både jag och du

Men hur skall vi forma

det som vi inte ser

Det är ju ändå med oss

och påverkar livskvaliteten allt mer

Jag kan inte ge dig svaret på det

min vän

men

Det ger dig oändliga möjligheter att forma

nya liv till jorden igen!

© Bi.P.E. 1999


Greger * 19/12 1950 † 9/12 1995

Min sambo dog 1995 - för snart 4 år sedan.

Ändå söker mina ögon efter hans gestalt överallt.

Vår tvåsamhet har nu gått över i min egen ensamhet och jag kommer aldrig mer att få honom åter.

Ändå syns det mig förunderligt att jag hoppas att han en dag skall komma tillbaka.

Kroppslinjerna av DU

min älskades gestalt

söker mina ögon efter

varje sekund; Överallt!

Men när något snarlikt

hastigt ilar förbi

Då är det bara ett skal

som saknar DIN personlighet

där uti.

Jag vet

Du aldrig mer

kommer åter - Igen

Du är redan

Död och begraven

för så längesen

Ändå tänds min LÄNGTAN!

efter ALLT som var DU!

Och jag saknar vår tvåsamhet

så fruktansvärt just nu

Jag vill inte leva tillsammans

i en annan tvåsamhetsrelation

någonsin mer.

Gärna en vän

att mysa med

NÅGON

som vardagslusten åter ger.

Men det är inte DU!

Och jag vill inte

stöta och nöta

mig ihop med någon annan än DU!

Jag skalar sakta av mig

allt det som vi fick

Och bitarna som blir kvar

fogar jag ihop likt mosaik.

Din gestalt kommer

aldrig åter - Jag vet

Men låt mig få längta ändå

i förtvivlans sorgsamhet

Kom en dag och tag mig

i dina starka armars trygga famn.

Då vet jag att LIVET

har fört mig i hamn.

© Bi.P.E. 1999


Dina armars kraft

Denna dikt är mer en betraktelse i efterhand.

Min sambo tynade bort framför våra ögon.

Men han fick ett nytt språk och mer LIV i sin kropp än någonsin tidigare.

Hans armkraft var hans stolthet.

Och de blev uttryck för mycket den sista tiden.

I dem lade han ALLT!

Det var som om han ville tala med sina gester och han fick en ny speciell gest.

Denna gest var en ödmjukhetens gest och gjorde mig rörd flera gånger.

I dina armar

har jag upplevt

hetaste kärlek

och djupaste smärta!

De formade en mur

av trygghet

likväl raserade de och

delade ut rädsla

De var verkligen ett samspelt par

ett sådant som

både ger och tar

Som nybliven far

fick de ånyo en

annan dimension

De bytte blöjor, badade en baby

och gav barnet dess första

simlektion

I dina stållemmar

höll du min hand

helt krampaktigt fast

När du hade fått

diagnosen cancer

då tog livet ur dina armar rast

All kraft försvann

och du blev så sårbar

från nästa sekund

Precis som om någon

släckt livsstjärnans ljus

i hela din kropp

på samma stund

En smekning av dina darrande

rädda fingrar på min kind

Den känner jag än - den dröjer kvar som en evig sommarvind.

© Bi.P.E. 1999


Lyckostjärnor

Denna dikt skrev jag till min dotter Therese.

När hennes pappa dog släcktes LYCKOSTJÄRNORNA i henns ögon och jag ser dem mer sällan nu för tiden.

Min dotter har mer erfarenhet av döden än av livet trots att hon bara är 11 år och det skrämmer mig.

1995 dog hennes far i cancer framför hennes ögon.

1997 dog hennes bästa kompis - morfar.

1999, för bara ett par veckor sedan, dog hennes mormor.

Man kanske lever mer fullt ut i nuet när livet blir så här?

Vem har släckt lyckostjärnorna

i dina ögon - säg?

Har livet redan givit dig smärta

på din ännu så unga väg?

Att så förunderligt

få leva just här

ger en sällsam aning

om vad

meningen med livet är!

Förvalta det väl!

I allt du gör

och tro inte alltid det värsta

i allt ont du hör

Vi människor är blott och bart

just det envar

och är lika litet inför det

som livet tar

En gång är din stund på jorden

dig given

När du inte står där och

famlar förtvivlat övergiven

Jag kom för att lära

dig och mig någonting

Vi är alla länkar i livets kedja

denna enorma

människoring!

© Bi.P.E. 1999


Änglagestalt

Jag funderar ofta över detta med ÖDET och detta med ÄNGLAR!

Här är en liten betraktelse om detta.

Jag är en ängel

på jorden

förkroppsligad i din gestalt

Jag svävar runt

i ditt inre

men kan inte

ta mig fram

överallt

Du är full av irrgångar

liknar i mycket

en tredimensionell labyrint

Och blodet flödar fritt

genom väggar och massiv

Det forsar fram

helt vilt

Det rusar i min kropp

och tär

Just nu

är livet

väldigt mycket

alldeles precis

just här

Kan det vara

så måntro

Att livet inte skall

vara så lätt

En ängels irrfärd

med ditt samvete

ger dig

bara mentalt - en stunds ro

Ängel i mitt liv

kom fram och visa dig

så att jag får se

vem

som driver gäck med mig!

© Bi.P.E. 1999


Bi.P.E. - det är JAG det

Min ordlek med mina initialer är född en dag då jag lät pennan fara som den ville. Egentligen föddes Bi.P.E. på 70-talet, men mitt alter ego är medelålders.

JAG är;

ingen erkänd författare

eller poet - ÄN.

Blott och bart

en munter amatör

som i livets alla skeenden

min själs penna

över papperet för.

JAG;

skriver på rim

men ALDRIG

utan reson.

Och rytmen i mina alster

skiftar ständigt ton.

JAG;

kan ej skriva

Det vore förmätet

av mig att säga.

Däremot

löper min penna

som den vill

Och känslorna

rinner ur den

som de pläga.

JAG;

skriver i

glädje sorg

hat

och

extas

ALLT detta som

LIVET är

och som från oss

             en dag tas

ATT;

få bli publicerad och erkänd

är en hög önskan hos mig.

ATT;

Du skall läsa och begrunda

och spara visdomsorden inom Dig

Från MIG till Dig

Bi.P.E. - det är jag det!

© Bi.P.E. 1999


Maskrosbarn

Du maskrosbarn i livet

Oändlig kärlek är dig givet

i att LEVA

här och nu.

Du kämpar på din väg

att växa

Dig stor och stark

Ditt förnuft vinner alltid

ny mark.

Din insikt om dina gåvor

är kanske inte alltid

så god.

Men ingen kan som Du

åter repa

Överlevnadsmod.

Alla törnar, knuffar

och sparkar Du får

Ger ett ärr

i Ditt undermedvetna

OCH

återkommer till ytan

vid varje gråten tår.

Själen föder Dig

Hel och varm

den leder Dig

med osynlig hand

år blir idag

i Din FRAMTID

Har Du knutit ihop

Ditt

Läkeband.

Vi Maskrosbarn blir

EVIGHETS MASKROSBOLLAR

och vi kan HELA

Le åt det som gör

andra i vår “kamp” förundrat förtrollade.

Ryck oss

Varsamt sakta

smek oss stilla

Vårt sargade inre viskar;

AKTA!

Men

vi älskar att bli betraktade uppå!

och vi slutar aldrig kämpa

Vi vill ju den eviga sinnesfriden nå!

Vi vet att vi KAN och att vi FÅR!

Nu hjälper vi varandra att staka ut räddningsspår!

© Bi.P.E. 1999


Här följer ytterligare ett par betraktelser. Egentligen om ingenting men ändå om någonting.

Längtan

En svepande smekning svepte mig bort

Jag tände min längtan

Längtande var jag stum

Tyst men uppfylld

Levande och yster

Allt detta

i

Längtan av att få längta.

© Bi.P.E. 1999


Trolska trolltoner

Trolsk och mollaktig

Tvåfjärdedels takt

Stackato

Pianissimo

Alegretto

Menuett

Crescendo

Paus

Repris

Refräng

Coda

Sepla din musik länge speleman

Vi njuter av tonerna

De klingar ut i atmosfären

och lever kvar

Länge!

© Bi.P.E. 1999


Att äta en persika

Egentligen har jag väldigt svårt för att äta just persikor. Jag får kväljningar av allt det ludna som omger den hårda kärnan!

Segerns sötma är verkligen en belöning när jag väl klarar detta.

Ett strävt yttre

Ett fjunaktigt stubblager

Jag forcerar skalet

Med emaljens garnityrrad

En söt tropisk massa

Fuktar mitt tandkött

Jag lapar försiktigt i mig dess nektar

© Bi.P.E. 1999

 


Halloween

Nu knackar det strax på

av oknytt och spöken;

det firas Halloween.

Håll då hårt i hatten

så att

du inte blir en osalig själ

den natten!

Tänd ett ljus

som skydd

och

alla dina drömmar

skall bli lytt!

Huuu!     Buuuu!

© Bi.P.E. den 25 oktober 1999


Partiell solförmörkelse den 11/8 1999

klockan 12.40

Det syntes mig som en naiv inställning.

Att det var något särdeles fenomenalt vi skulle få skåda.

Titta inte in i solen!

Löd den allmänna varningen via radioapparaten!

Då kan du få skador på dina ögon och bli blind.

Låt barnen stanna inomhus

eller ge dem skyddsglasögon.

Och låt inte djuren vistas i klart solsken.

Vår energilampa skulle förmörkas

av månens rondör.

Och likt en evighetsskugga

vandra i en radie över vårt klot.

Jag vände hastigt blicken upp mot solen

klockan 12.40 den dagen.

Det var ett förunderligt ljus där uppe.

Det stack till i ögonen en kort sekund.

Fågelsången tystnade

Allas skuggor försvann

Blott stelt ljus och mörker

blev kvar.

De som befann sig på rätt latitud

kunde vetenskapligt följa

hela processen.

Hur Månens Hundar 1) tystnar

och

låter Ebb möta Flod

halvvägs i tidvattnets land.

Hur månskivans rondör

skapar fenomenet

Baileys droppar 2)

Likt ett lock

på en kastrull med stormkokande vatten.

Explosioner från Solen

som skulle kunna förinta

allt Liv på

Jorden.

Om inte det betryggande avståndet fanns.

UV-strålar i all sin glans

Nu täcks ni och blir till CORONA 3)

utan någonting alls.

Att likt Bellman sjunga

om en “Sol som glimmar blank och trind”

Är att förenkla det förunderliga

i att allt detta är länkar

i en kedja som betyder LIV!

Nästa solförmörkelse sker år 2001

i Sydafrika

DET måste väl ändå betyda

att vidskepligheten runt

Jordens Undergång i år

är betydligt överdriven?!

 

I morgon ylar nog

Månens Hundar åter

Och låter Ebb möta Flod

De kommer säkert att springa

längs med Jordens alla stränder

och gläfsa varandra

i hasorna.

I morgon och nästa år

är en annan tid än vår!

© Bi.P.E. 1999

1) Månens Hundar är ett poetiskt uttryck för tidvattnet.

2) Baileys droppar är när explosioner på solen ger ljusfenomen som är svåra

   att se för blotta ögat och gör UV-strålarna skadliga för oss.

3) Corona är det fysionomiska begreppet på när månskivan täcker solen och

   förmörkelsen är ett faktum.


Flugfobier

Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz

En ilning längs med ryggraden

förlängs upp i nackgropen

och avslutas med nackstyv ståpäls

ända ner i lilltårna

Hjärtat åker upp i halsgropen

Strupen snörs samman

Tungan hänger slapp

och jag tjippar efter andan

Mina ögon dras ihop

liksom av en osynlig tråd

Endast en minimal strimma

tillåts släppa igenom ljus

Ljuset studsar mot stavarna

som registerar föremålets kroppslinjer

och larmar hypofysen

Pupillerna och näthinnorna

är eniga

De förstärker varningssituationen

SOS!  Alarm!  Stridsberedskap!

En fluga är på uppgående

mot armbågens krön!

Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz

Jag försätter mig genast

i meditativ trans

Mitt mantra går i lugn schottistakt

och jag är relativt lugn i mitt mumlande:

Flyg fula fluga flyg

och

Den fula flugan flög

Jag är blickstilla

i hela min kropp

Jag förflyttar min andhämtning

till de övre regionerna

Blodet fortsätter att pulsera

i hela systemet

SOS!  Alarm!  Stridsberedskap!

Mantra föjer på mantra;

Flyg fula fluga flyg

och

Den fula flugan flög

och då!

då;

Liksom genom en osynlig

trollfes försorg

Då!

Då;

Lyfter odjuret

och surrar oförtrutet vidare!

Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz

Hjärtat dunsar raskt ner i fötterna

Studsar tillbaka

och landar i normal utgångsposition

Pulsen återgår till viloläge

Ståpälsen dras in i sina rotkapslar

Gåshuden slätas ut

och spänningen i lilltårna avtar

Ögonlocken vidgas

Näthinnans azurblå hornhinna

Kan åter njuta av allt

som finns att vila ögonparet på

Hypofysen slappnar av

Intar normal rapportering

Ilningen mynnar ut i en

njutningsbar lättjefull gäspning

En fluga gör ingen sommar

Men för mig är varje fluga en katastrof

Det betyder

Skräck  Hysteri  Ösregn

Tromb  Åska  Storm

och

Drivis!

Jag måste nog investera i en flugsmälla

Men hur skall jag någonsin kunna förmå mig till

att använda den just då!

Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz  Bzzz

Nu surrar vi vidare mot hösten och vintern

Och de årstiderna är verkligen en njutning i

flughänseende i alla fall!

© Bi.P.E. 1999




Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

23.11 | 13:14

Stort Grattis till dig. Kram från Eva Rönnlund 💗🌸💕

...
10.10 | 10:23

kommentarer är öppna för detta inlägg..till läggas ska att det idag finns ett flertal "oäktingar" på ön till systern som fortfarande är i livet

...
20.06 | 14:27

Hur kan man säga så om sitt eget barn!? Oavsett vad som händer skulle jag aldrig säga så om min dotter. Ta av dig offerkoftan och bete dig som en förälder.

...
19.05 | 13:15

Håller med kommentaren nedan. Du tycks helt sakna självinsikt och anklagar alla omkring dig för att förstöra ditt liv. Kanske dags att inse att DU är problemet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS