MIN BOK ÄR FÄRDIG

Min bok började som ett hobbyarbete. Med hjälp av min brevvän Lena Fekade. Det var från början 4 häften. Jag delade ut dem till höger o vänster. Och 3 somrar i rad skickade jag in dem till P!s alla sommarvärdar.De enda som bevärdigade sig med att tacka o kommentera tillbaka. Var Lars Berghagen o Sara Lidman. Jag skickade även till Ingmar Bergman o Liv Ullman. Men de kuverten kom tillbaka öppnade, tummade o eftersända till en rad adresser.

Mitt första dikthäfte

mitt första dikthäfte

Florstänk ur min eviga sorgebrunn
är mycket inspirerat av
Gustav Fröding o Tove Jansson
Min bok började som ett hobby-arbete med
4 dikthäften jag fick hjälp med av en vän att
skriva ut o häfta.
Idag är det en bok - knappt jag tror det!

Den sista dikten i häftet
"Fröken Ruelse o Herr Ågren"
är en hyllning till min syster som jag älskar
så innerligt tack vare den hon är...trots hennes sjukdom schizofreni.
Vi fick en annorlunda barn- o ungdomstid...men hon är den finaste syster man kan ha.
Jag inbillar mig att inget systerskap är det andra likt....men väldigt starkt o kärleksfullt.
Man är varandras tvillingsjälar i ögonens stjärnor.


© Birgitha Persson

ISBN

Tryckt hos ... 2002


Florstänk

ur min eviga sorgebrunn

Några alster ur min tänkta dikt- och novellsamling

 

Birgitha Persson

 


På dansgolvet

En företeelse som givit mig många roliga möten och tråkiga erfarenheter.

Kroppskontakt  Närhet och tvåsamhet

för en liten stund.

Vi pulserar tillsammans i en tryckare.

Du doftar Lagerfeldt blandat med svett

och tobak; med andra ord MAN!

Du är nyrakad och din kind är babylen.

Dina händer håller fast och Du styr

in i vimlet - GUNG! SJUNG!

Jag är nybadad och har sprayat mig

med Guerlains Chalimar.

Eau de Toilette - Vattentoalett som

ger mig en oemotståndlig dragningskraft.

Min röda dräkt förstärker ALLT och en

sparsam makeup lyser upp mitt fisbleka ansikte.

Mina ögon spanar över din axel.

Jag når knappt upp till Din haka och

min näsa drunknar i din blazer.

“I natt är jag Din” tonar ut från orkestern.

Ooooh! Tomas Ledin var är Du?!

Vi glider vidare och vaggar tillsammans.

“Vi skall gömma oss i varandra” ....... och

sedan är den låten slut.

“Nästa också?” viskar Du i mitt öra.

“Hmmmm mmmmmm mmmmmm” svarar jag tyst.

Orkestern spelar “Feelings” och vi svävar

vidare i vimlet.

 

“Feelings .... nothing more than ..... Feelings”

“Känslor ..... ingenting annat än ..... Känslor”

Guuuuuuuuud vad jag är KISSNÖDIG!

Pusshungrig alltså.

Jag vänder upp mitt ansikte mot ditt.

Du böjer ner ditt ansikte och våra läppar möts.

Vi öppnar våra kroppsdelar och smakar på varandras saliv.

Inget tung-slät här inte.

Nätta lätta registreringar och

ett positivt konstaterande - GODKÄNT!

Orkestern tonar ut FEELINGS och nu

påannonseras det två bugglåtar med

ett hurtigt “Nu skall ni väl stanna

kvar och dansa lite till?”.

“Skall vi?” viskar du i mitt öra.

“Hmmm mmmm mmmm” svarar mina läppar mot

Dina ögon.

Vi rätar upp våra kroppar, slätar ut

våra ihoptryckta kläder.

Orkestern spelar “Älskar, älskar inte”

en snabb 2/4-dels bugglåt.

Nu är dansgolvet avfolkat och vi får gott om

svängrum.

1-2-3-4 vi räknar in oss med nigande knän

Och sedan är vi igång!

“Älskar, 1-2-3-4, Älskar inte, så säger”

“Du till mig 1-2-3-4” snurr och tillsammans. Pust! Pust!

Vi niger oss runt med armarna ihopslingrade

1-2-3-4 och 1-2-3 o 4.

Sedan ringlar vi oss ut till 1-2-3-4

och snurrar 1-2-3-4   SLUT!

Raskt blir det en ELVIS låt; “HOUND DOG”.

Men då är vi både törstiga och

lätt anfådda. FLÄMT!

Vi styr stegen mot baren.

Du bjuder och vi läskar oss.

Jag tar en isig Spritzer och du en

Whisky on the Rocks.

Vi hittar ett ledigt bord och sjunker

ner på stolarna, hårda osittvänliga caféstolar.

Vi kallpratar lite och jag undrar;

Hur kunde det stämma så bra på dansgolvet?

Dansgolvet;

detta hav av känslor och förhoppningar.

Puls och rytm som möts.

Att glida vidare ut på Livets Ocean

verkar alltid vara svårare - även denna kväll.

© Bi.P.E. 1999

 


Änkesyner

Detta fenomen som är dokumenterat men för den skull aldrig fastställt.

Jag känner min sambos närvaro så ofta och jag har ännu inte skalat av mig allt som var vår tvåsamhet. Vår dotter förlänger denna känsla och jag är så oändligt tacksam över att få ha en levande del kvar av min sambo att förvalta.

Ur denna dikt har fötts flera dikter men dessa är de som jag är mest stolt över.

Mina ÄNKESYNER

har givit mig DIN gestalt åter

DU sträcker dina armar emot mig

                och allt förlåter

Jag ser Dig;

DANSANDE

över vallmoröd och blåkintsblå

                           sommaräng

Havets brus och vågors salta stänk

ger mig en rofylld sömn

Med Dig - Nära, intill

Detta är precis vad jag vill

Vara DIG NÄRA - En gång till

All min längtan - All min saknad

Att DU åter vid min sida skall varda

När jag nästa morgon allena är nyvaknad

Din andedräkt har följt mig i nacken

Jag känner närheten av Din själ

förnimmer allt mer av Din RÖST

Detta ger mig en oändlig tröst.

© Bi.P.E. 1995

 


Min äng

Egentligen vår äng då just denna plats är förknippad med en speciell dag tillsammans med min sambo. Ängen ligger på Gotlands västkust och var vårt speciella smultronställe som vi alltid fick ha ifred.

Min sambo var gotlänning av börd och han hittade till platser som turister aldrig kommer att finna. Min sambo dog i cancer 1995 och dessa stunder när vi var ett i allt är för alltid kvar i mitt hjärta. Egentligen är “Min äng” en fortsättning av “Änkesyner”.

Jag går barfota

hand i hand

Med Dig

Över vår vallmofyllda Gotlandsäng

Blåklintsbollar vajar graciöst

och Vallmoblad svävar

Axrågens sprängfyllda säckar

spretar allt högre opp

De torra grässtråna biter sig in i

självsprickorna i fotsulorna

Vi snuddar dem nätt

och vi rusar vidare ner mot sanddynorna

och det bräckta havsskummet.

Där i vår sandrugge

         Blir vi ETT

Ackompanjerade av humlesurr och

                       nyckelpigs kill.

En nyckelpigas vandring över

              Din bara mage

Min pupill registrerar ALLT

Min näthinna servar och lagrar

stillhetens under

Mellan litet och STORT.

© Bi.P.E. 1999

 


Jag önskar jag vore

Saknaden är så stor och tomheten så fatal. Jag hade velat kunna göra mer när min sambo var döende; alla hans nya blickar och hans nya språk som jag inte förstod.

Människan är så liten i sig och att förvalta livet är så smärtsamt.

Jag önskar JAG vore;

en vattenpärla i Din hand

Kompakt som av glas

Med Dina varsamma fingertoppar tvinnar du mig

likt ett rött sidenband

Jag önskar JAG vore;

en fågelunges spröda kropp

i Din hand

DU värmer mig med dina kupade händer

Lyfter mig högt mot himmelen

så att JAG åter kan flyga

hemåt mot varmare länder

Jag önskar JAG vore;

All längtan i Ditt Hjärta

så att DU aldrig mer

behöver känna smärta

Hjärtat Ditt

helas och läker allt mer

Och Dina älskade ögon

med all sin glans emot mig ler

© Bi.P.E. 1999


Varje andetag

En betraktelse av min nyfödda dotter och hennes kamp i kuvösen efter en lång och svår förlossning.

Varje Andetag förlöser

Förlöser och lyfter min ångest

Än en bit - Högre opp

Löser upp knuten av ogråten gråt

Gör det lite lättare

att hulka ett försynt

                          FÖRLÅT!

Mitt Andetag ÄR bara MITT

Min vilja att leva; Varje Andetag

Mitt val;

att INTE hålla andan

så att jag kvävs

så att mitt ansikte färgas blått

Mina Andetag förändras med åren

Från fridfullt spädbarnssnus

till att innehålla

All min oros rus

Man blir känslosammare med åren

ETT enda Andetag

Är skillnaden

mellan vinterns ålderdom och ungdomsvåren

ANDAS IN

ATT;

ANDAS UT

ATT;

SLUTA ANDAS

ANDAS;

LIVET UT

© Bi.P.E. 1999


Fröken Ruelse och Herr Ågren

Min älskade lilla syster fick i tidiga år diagnosen schizofreni. Detta är en hyllning till allt som är min syster, hon är båda dessa gestalter och ibland fler.

Att leva i skuggan och bland skuggor som ibland får liv är något som gör att jag förbannar de hårda villkor som min syster valt att fly ifrån.

Fröken Ruelse och Herr Ågren

                 går hand i hand

igenom dimmors land

Hon bär en sliten rosa schiffongnegligé

den fladdrar i trasor

utmed hennes smäckra ungflickskropp

Han bär en illande röd smokingkavaj

och ett STORT grönt fikonlöv

som döljer hans något mindre

               vissnande levnadshopp

Tillsammans besegrar de dimmorna

delar dem med sina bara händer

Ensam ÄR stark; men FRÅN detta land

ingen ENSAM människa återvänder

Bak dimmornas slöjor gömmer sig

ett underligt Rike

ingen har någonsin mer

återsett dess like

INGEN himmel

             ÄR så blå som HÄR

INGEN SOL

     värmer med sitt gass

eller ger liv åt naturens atmosfär

ÄNDÅ;

Känner du värmen

strålar ses sippra igenom slöjorna

och bildar en fuktig morgondags rök

Förnim oss en stund i ditt innersta

                               Gör ett försök!

DÅ;

kommer De där åter - hand i hand

Dansande längs stranden

som saknar varje korn av sand

De springer vidare;

upp mot slänten

Där doftar nyslaget gräs

Dock fattas gräset och känns bara

                 mellan tårnas gles

Fröken Ruelse och Herr Ågren

lever i en värld som saknar

varje konkret form och gestalt

Deras väsen är blott en chimär

Dock finns de med oss överallt

De behöver ingen stol för att

                          sitta ned

Ej heller vatten som släcker

                        deras törst

 

Vad de behöver är varandra OCH

Stor äkta outsinlig TRÖST!

Fröken Ruelse och Herr Ågren

förenas under stjärnorna till Ett

Detta är beviset på Överlevnad

och att Du inte mist förståndet

Ordens Makt       Stjärnhimlens Prakt

Vad däremellan finns

Du i Ditt Hjärta Minns!

© Bi.P.E. 1996

 

 




Välkommen till vår webbsida

min syster Britt-Marie till vänster min dotter Therese i mitten jag själv till höger.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ewa Rosenqvist | Svar 15.01.2012 15.53

Din hemsida är verkligen full av känslor, Tack för att du delar med dig!!
Stor varm kram vännen!!

birgitta persson | Svar 23.11.2009 11.10

skriva är nödvändigt

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

23.11 | 13:14

Stort Grattis till dig. Kram från Eva Rönnlund 💗🌸💕

...
10.10 | 10:23

kommentarer är öppna för detta inlägg..till läggas ska att det idag finns ett flertal "oäktingar" på ön till systern som fortfarande är i livet

...
20.06 | 14:27

Hur kan man säga så om sitt eget barn!? Oavsett vad som händer skulle jag aldrig säga så om min dotter. Ta av dig offerkoftan och bete dig som en förälder.

...
19.05 | 13:15

Håller med kommentaren nedan. Du tycks helt sakna självinsikt och anklagar alla omkring dig för att förstöra ditt liv. Kanske dags att inse att DU är problemet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS