min nya bok

sanningen har aldrig tid att vänta o kommer inte med någon syndabock

jag har fått min nya bok godkänd o den kommer publiceras till våren 2021...jag är såååå lycklig. Här kommer ett smakprov ur den.

 

Sanningen har aldrig tid att vänta o kommer utan syndabock

 

Telefonen spelade grekiska zorba o summern brummade.

Louise räknade till 10 signaler. Det var från skyddat nr o av princip svarade hon inte dessa. Men det måste vara något viktigt när de hade ringt 15 ggr med 10 signaler senaste 20 minuterna. 

Till slut tryckte hon på svarsknappen. Tryckte in högtalaren o även inspelningsfunktionen.

 

-  Louise Skavanker, vem är det som ringer.

- Hej, Jag heter Lotta Puttslustig och söker Louise Skavanker. Är det ni?

- Ja det är jag. Vem är ni o vad vill ni mig? Louise tyckte inte om den danska brytningen och anade oråd av samtalets budskap.

- Jo jag är mamma till Margareta som är gift med din son Karl-Oskar. Och jag undrar varför ni inte hör av er till mig. Jag har också rätt få träffa mina barnbarn. 

-??????????

- Jag antar att ni har träffat vår halv avkomma Eugene flera ggr under årens lopp. Han tar för sig o ställer till det för oss alla. Lotta harklade sig lätt, log åt sin bild i spegeln på väggen mitt emot skrivbordet. 

-??????????

-Jag tänkte komma till Stockholm i helgen. Kan vi ses? Ska jag komma förbi på ditt jobb på vårdcentralen eller kan du komma till mitt hotell? Lotta anade att Louise hade mycket svårt att inse vem hon pratade med.

-??????????

- Har verkligen inte Margareta berättat om mig sin biologiska mor??????

- Du jag får besök av en patient strax svarade Louise. Kan jag ta ditt nr o höra av mig lite senare?

Klick. Samtalet bröts.

Louise hade andnöd av värsta sort o hyperventilerade,

hon kollade pennstatusen i bröstfickan på läkar rocken.

Sköljde av ansiktet med kallt vatten o tog sen ut bluetooth snäckan o stängde mobilen för dagen.

Nu skulle Karl-Oskar få förklara sig när hon kom hem.

 

Samtidigt på östra sidan av Gotland .

Märta hade precis tagit in de sista äggen från hönsen.

I duvslaget kuttrade duvorna och de ruvade på nya små dunbollar. Hennes hobby med brevduvor hade varit hennes livlina sedan Johnny hastigt gick bort för 15 år sedan.

 

Märta gjorde sig i ordning. Packade ryggsäcken med en lättare matsäck. Lade ner den fina buketten i cykelkorgen och en filt över. Det var i slutet på Augusti o hon måste cykla de 6 milen till kyrkogården o höstrensa Johnnys grav. De fick inte skämma ut sig där också nu räckte det.

Hon kände i vänsterfickan på sin regnkappa o jo den låg där. Den fina järn nyckeln till deras egna Lyckebo. Hon måste även kolla över där att sommargästerna inte förstört för mycket i år. Hon litade inte på att systerdottern Hjördis verkligen tog sitt fulla ansvar där. Det var hon som hade stugan nu efter att Ameli dött. Märta hade inte varit dit med deras tillstånd senaste 15 åren. Men nyckeln hade hon ändå använt när hon fått ok att det var folktomt där. Hon måste bara kolla uppe på loftet bakom kofferten. Om kuvertet fanns kvar. Lagfartsbevisen hade hon i bankfack redan och skulle ta fram när Hjördis fyllde 40 till nyåret. Men det som fanns i kuvertet.Hon skrattade tyst för sig själv när hon tänkte sig hur alla skulle reagera. Vilken upprättelse det skulle bli. Även för Margareta. Som de hade lurat detta solskensbarn.

 

Samtidigt på yttersta spetsen av Jylland.

Vibeke hämtade in dagens post från brevlådan. Iklädd nattlinne, morgonrock, raggsockor o stora luddiga termo tofflor. Det var nästan frostnupet och hon drog djupa andetag för att fylla lungorna med fräscht friskt syre. Hon bläddrade igenom bunten; där var affärspost, tidningar, räkningar och 2 personliga brev hon nyfiket la överst i bunten. Ingen avsändare alls men det var svenska post stämplar på båda.

Merethe hade redan åkt in till praktiken och därför stod carporten vidöppen. Vibeke gick förbi o stände den. Hon fick alltid så ont i ländryggen när hon sträckte sig efter kroken hon drog ned den med. Minnet av den skadan väckte dessbättre inga flera tårar längre.

Vibeke släppte ut hönsen i hönsgården och bytte vatten till både dem o ankorna intill. Sedan såg hon till sin förskräckelse att rabatten med de nysatta vår lökarna var uppgrävd o lökar låg huller om buller med löv. Hon skulle fixa till det när hon kollat posten mer noga och ätit sin försenade frukost.

Rasmus kom luffsande o morrade dovt när han nosade bland lök kaoset i den vandaliserade rabatten.

Rasmus var en stor 6 årig sankt bernhards hund som Vibeke tagit med sig från den uppslitande skillsmässan från Henrik. Ingen delad vårdnad där inte det kunde han glömma. Henrik hade totalt spårat ur efter sin 50 års dag och blivit värsta nät casanovan. Hon undrade hur många dejting profiler han hade egentligen. Men skakade det av sig o gick in i köket. Hon lät ytterdörren stå vidöppen som hon brukade när hon var ensammen hemma. Deras tomt var en återvändsplan. Och hon hade bra koll på vilka som vände o for vidare. Brukade inte vara så många bilar den här sidan hösten.

Vibeke la postbunten på köksbänken satte på vattenkokaren och förberedde sin te mugg. Hon hade torkat o gjort eget nypon te o hade i grannens ny slungade honung.

Hon skulle gå i tofflor o morgonrock tills posten var genomgången ordentligt.

Hon tog fram laptopen o satte på wifi routern. Den stog aldrig i stand by det var alldeles för dyrt för det. Men de nyttjade uppkopplingen väl i alla fall.

Hon loggade in på företags sidan och såg att även emailens inbobx var välfylld med nya meddelanden.

Dem skulle hon kolla under kvällen. Merethe skulle sova i byn så Vibeke kunde fritt spendera hela dagen som hon ville. 

Vibeke o Merethe var båda konverterade hbqt kvinnor som på ålders höst hittat tröst, respekt o kärlek hos varandra. Genom gemensamma bekanta i yttersta kretsen av det som tidigare var högcentrum för deras bys socitets liv.

Vibeke var skild utan barn. Merethe var änka med 6 vuxna barn o 18 barnbarn. Så visst fanns det liv runt dem när de önskade.

Vibeke satte sig vid köksön på barstolen och tog upp de 2 personliga handskrivna brevet. Det ena doftade tobak o hade en sirlig rak tunn stil i bläck. Det var skrivet på ordinärt printpapper för datorer.

Det andra brevet var i ett rosa kuvert med rött bläck. Varken doftade eller osade. Och skrivet med stora versaler.

Det rosa brevet öppnades först. Vibeke sprättade med brödförskäraren och fann att kuvertet var fodrat o tydligen av bättre kvalitet än det andra brevet.

Hon tog fram sina läsglasögon o började läsa....

Hej Vibeke.

Du käner inte mig. Men jag har följt dig o Henrik på avstånd under flera år. Mest för att Henrik tyvärr gick in väldigt hårt för att få omkull min hustru Leonora. Hon sitter idag på en låst psykisk avdelning i ett finare samhälle i södra stockholm. Och all glans från hennes skönhet är borta alldeles för tidigt. Vi har sökt Henrik senaste tiden och undrar om du vet vart han finns?

Du får min email adress längts ner i brevet och även mitt mobil nr. Jag hoppas du hör av dig. Vi håller självklart inte dig skyldig för någoting av det som hänt. Men vill gärna ha kontakt med Henrik. Mvh Benni Anndreassen vd för bluff o båg bolaget.

Vibeke fick en fruktansvärd hjärtklappning och var tvungen tömma hela te koppen på en gång. Nyponteet brände i strupen o hennes tårar kunde inte hålla emot. Hon hade inte pratat med Henrik senaste 4 åren och visste absolut ingenting om vart han bodde eller vad han gjorde idag. Hon blev tvungen ta sin hjärtmedicin o gå o lägga sig i soffan i vardagsrummet med det 2a brevet.

Rasmus kom o buffade sin nos mot Vibeke och hon förstod han kände av hennes oro. Han hade inte arbetsvästen på sig idag för han skulle få vara ledig lite i sitt arbete som hennes diabetes hund. Vibeke var inne i en trygg period utan sockerfall just nu o skötte sina sprutor o diet perfekt.

 

Samtidigt på ett faschionabelt hospis i Saltsjöbaden i södra Stockholm.

Inga-Lisa satt väl påpälsad på vädringsbalkongen på 2a våningen i det vackra soliga höstvädret. Personalen brukade vädra hon en stund varje morgon det var bra för hennes rökskadade lungor. Ingen på hospiset av vare sig patienter eller personal trodde att hon hette Inga-Lisa från början. Och hennes karakteristiska särdrag från det folkslag hon kom skvallrade om någonting helt annat. Rak hög panna, skarp näsa släta kinder utan markerade skrattgropar och toppiga ögonbryn. Numera var den 89 åriga damen alldeles vithårig men hade färgat sig till blondin så fort de  kom till ro i Sverige från flykten i Polen.

Inga-Lisa pendlade mellan här o där då o nu o ibland ingenting. Hennes lungcancer var i slutfasen och hon hade dessutom fått en agressiv alzheimer senaste åren. Det hade blivit alldeles för stressigt med gamla minnen att söka binda ihop den splittrade släkten.

Nu var hon nöjd med att sitta o njuta av fjärdens glitter i vattnet. Hon visste att varken Elvis Presley eller Gorbatjov skulle komma o hälsa på hon idag heller. Hennes älskade yorkshireterrier som togs ifrån hon av den elake Eugene.

Samtidigt i en sjaskig lägenhet i söderförorten Flemmingsberg i stockholm.

Ayse var så trött på sin man Ahmed o hans radikaliserande liv som hon alltid fick städa upp resterna av. Han tog alltid för sig av nya fruar från nyanlända bybor från deras by i östra Turkiet. Och Ayse fick ta hand om förlossningar, spädbarn, ordna boende osv och det stod hon upp i halsen. Hennes lillasyster Melis man Honori var ändå mer radikaliserad o hörde till förortens innersta äldre krets i Kalifatet. Meli vädjade ofta till Ayse om hjälp där också. De var så trötta på alla nya mostrar de fick presentera som nyanlända släktingar hela tiden.

Ayse o Meli var inte längre sina mäns ägodelar. De hade väldigt tidigt i sin nyanlända turbulens till Sverige utnyttjat allt för att bli självständiga. Ayse planerade sen flera år tillbaka att fly längre upp i Sverige. Och hade nyss laggt ett bud på ett mindre hus i Härnosand. Dit skulle hon ta med sin lillasyster o även deras shukliga mor. Ayse hade startat nedräkningen. Hon hade studerat mycket under tiden i Sverige och blivit ett välrenomerat biträde i tingsrätten. Hon hade den vägen hjälpt många landskvinnor att bli självständiga o förstå innebörden av att vara myndig på svenska.

Ayse hade haft god hjälp av en udda kvinna i flemmingsberg; Barbro. Hon var sedd som udda o egen. O brydde sig inte alls om vad folk trodde o pratade om henne. Hon var väl akademiskt utbildad o hade ett tragiskt öde bakom sig. Eugene hade lurat hon att adoptera bort sina tvillingdöttrar nör hon blev övergiven av fadern till barnen. Hon hade självklart under årens lopp sökt sina döttrar o det var inte det lättaste. Hjördis hade hon hittat ganska tidigt, följde hon på sociala medier och vissste det mesta om hon. Barbro hade planerat att åka ner till Gotland lagom till Hjördis 40 års fest. Inte den för familjen utan den från kommunen där de skulle hylla Hjördis. Hon hade jobbat inom skolväsendet och var högt uppskattad på sin del av Gotland.

Barbro o Ayse ledde en väl etablerad skyddad verksamhet för Kalifatets utsatta kvinnor. Och de hade samarbetat under flera år för samma syfte. Barbro pratade både farsi o persiska och Ayse uppskattade Barbros vänskap enormt.

 Gullan satt i sitt nyinköppta Marbodal kök o gick igenom mappen hon hade plockat fram igen. Hon visste det fanns någonting där som kunde ge hon upprättelse gentemot Maria o Niels. Gullan hade Jokkmokksjokke på från spotify och det ekade "gulli gullan ko ko som en gök" i hela etagelägenheten. Hon hade investerat sina sparade pengar i renovering av insatslägenheten och njöt av allt det nya. Det doftade fortfarande nymålat o listerna hade precis torkat efter målning. Hantverkarna hade hållit hela tidsofferten och hon skulle få ta det på rot avdrag. Igår kväll hade hon varit på fri juristrådgivning hos bostadsrättsföreningen. Och där hade hon fått bekräftat det som länge gnagt i hon. Eugene hade inte gjort allt rätt o hon kunde få resning hur lätt som helst.Eugene hade själv bott i förorten flemmingsberg en tid. Och då passat på att lämna visitkort så fort han såg att det kom nya hyresgäster. Han visste det var uppdelat i både hyresrätter o bostadsrätter. Det var märkt på ytterdörrarna med oranga respektive svarta plutt lappar. Och han aktade sig noga för att gå till samma bostadsrätt två ggr. Däremot hade han träffat på Gullan på träffpunkten för kyrkans pensionärsverksamhet. Och de hade börjat prata. Sen hade han gogglat allt på hon så han kunde smörja sitt munläder väl innan nästa möte. Gullan hade betalat hans nya garnityr o guldkanterna på dem. Hon hade också fått hjälpa han med ett bil inköp som borgenär. Eugene tog verkligen för sig. Och det var kanske inte så konstigt att damerna föll för hans munläder och hasselnötsbruna ögon. Han var dessutom färgad och mulatt i 3e led. Vilket hans barn idag förbannade. Speciellt Rosita som fått sitt första barn och det var helsvart. Rosita själv var ljus i hyn med de karakteristiska dragen av bred näsa , hög panna o lockigt afro hår.

Gullan hade fått hjälp med en advokatkontakt på mötet igår kväll och satt nu med mobilen och försökte få boka en tid hos dem. Själv hade hon jobbat lite med laptopen o faktiskt hittat en aktuell adress på Eugene. Nu skulle hon agera dubbelt; dels begära resning gentemot Maria o Niels. Och sedan stämma Eugene. Hon hade redan sagt upp sitt borgenskap på bilen och det beskedet borde Eugene ha fått i veckan.

Maria o Niels bodde numera i Danmark. Humlebäck alldeles till höger efter bron avfarten från Sverige. Och närmaste granne var konstmuseet Louisiana. Maria hade vänt Gullan ryggen tidigt i sina missbruksproblem. Och Niels hade understött att kontakt o relation inte var önskvärt. Gullan fick närmast en mindre a-10 propp när hon fick stämningsansökan från dem för 6 år sedan. De stämde hon för att hon la upp bilder på Maria som liten på sociala medier. Och det blev en skämmig villkorlig dom för Gullan. Med 3 månaders samtal på frivården. Ingenting som hamnade i belastningsregistret. Men ändå tärande nog att gå igenom. Gullan hade skymtat dem i skvallerpressen då Niels var son till vdn för ett känt danskt kryddbolag. Och deras barn lekte med de kungliga prinsess o prinsbarnen i andra generation i Danmark från o till. Niels bror Henrik var gift med Eva vars far ägde o hade byggt upp det största sportföretaget i hela Danmark.

Detta är inledningen av min helt ficktiva roman. Eventuella likheter med verkligheten får stå för den som läser.

 

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

23.11 | 13:14

Stort Grattis till dig. Kram från Eva Rönnlund 💗🌸💕

...
10.10 | 10:23

kommentarer är öppna för detta inlägg..till läggas ska att det idag finns ett flertal "oäktingar" på ön till systern som fortfarande är i livet

...
20.06 | 14:27

Hur kan man säga så om sitt eget barn!? Oavsett vad som händer skulle jag aldrig säga så om min dotter. Ta av dig offerkoftan och bete dig som en förälder.

...
19.05 | 13:15

Håller med kommentaren nedan. Du tycks helt sakna självinsikt och anklagar alla omkring dig för att förstöra ditt liv. Kanske dags att inse att DU är problemet.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS